"Suddenly, I wish I was FBI."

Samma dag som jag såg annonsen om MITT nya jobb som jag ska söka så läste en arbetskamrat våra horoskop i tidningen. Nu hör ju till saken att jag inte tror ett skit på horoskop men det var ju intressant att mitt sa att jag skulle byta jobb och att det kommer att bli så jävla bra...

Idag kom jag på att jag skulle fråga en av läkarna på jobbet om han kunde tänka sig vara min referens nu när jag ska söka MITT nya jobb. Jag tar fram schemat för att kolla om han ska ha mottagning imorgon. När jag sitter där och läser så inser jag att om jag ska hinna in med min ansökan i tid så måste jag skicka den IDAG! Oh, my god!

Jag lyfter upp luren och ringer till honom. Han svara på en gång och jag säger fasiken vad fort du svarde. Han var just på väg ut. Det var ju helt otroligt att jag fick tag på honom. Jag kan inte tänka annat än att det var meningen...

Han kunde visst tänka sig att var min referens så jag skriver ihop det sista på min "korta levnadsbeskrivning" och får min kollega att läsa igenom det. Sedan går jag ned på affären och införskaffar frimärken. Tar bussen hem och hämtar bilen och kör till flyget för att posta brevet. Ber en stilla bön innan jag lägger det i postlådan.

Det är ju spännande att söka jobb. Det borde jag göra oftare. Nu har jag ju en ny stomme till mitt CV och personliga brev. Det var några år sedan jag skrev ett CV nämligen.

Nu kanske man ska söka lite jobb då och då. För att hålla spänningen uppe menar jag. Vem vet, till slut kanske man lyckas!

Shopping makes the world go around

Idag har vi varit och storhandlat och blev 2100 kr fattigare. Men nu har vi mat så det räcker ett bra tag. Basvaror och skåpfyllnadsvaror. Behöver bara komplettera med lite mjölk och salladstjafs om någon vecka.

Tänk att jag alltid tyckt om att handla. Jag ville alltid följa med till affären när jag var liten och även när jag inte var så liten längre också. Alla sa att jag inte kommer att tycka om att handla när jag måste betala själv. Men nu betalar jag själv och det är fortfarande lika kul. Eller faktiskt är det ändå roligare, för nu köper jag ju vad jag vill och behöver inte fråga morsan om lov för att få köpa det. Sedan att det kostar över två tusen när man kommer till kassan spelar ju ingen jävla roll eftersom vi sätter undan fyra tusen på ICA-korten varje månad lik förbannat. Det ska ju gå till mat och tvättmedel och annat man behöver.

Nej, att åka och handla en lördag dag är ju ett rent nöje. Strosa omkring på Maxi och läsa på några nya burkar man aldrig har sett förut. Fundera ut vad man ska äta i veckan och smaka på lite ost. Livet leker.

"Hi, sexy. What are you going to be doing after work tonight?"

Ikväll vi ute från jobbet på after work. Vi anländer en halvtimme för tidigt till Plaza och hade tänt avnjuta deras after work buffé, men de öppnade ju inte förrän 16 så vi tog en sväng förbi på Ecco och Marjo införskaffade några nya pjux. Sedan gick vi in och tog plats och beställde in mat. Jag tog laxen, och den var mycket god. Själva laxen fick man in på en tallrik och sedan är resten av maten i buffé-form.

Man borde ut på after work oftare. Vi säger det ofta men det blir liksom aldrig av. Den här gången hade vi bestämt det för några veckor sedan - det är hur spontana vi kan vara. Men det är trevligt. Det behöver inte bli sent heller, utan bara ut och ta några glas vin och sedan hem och leka pelikan i soffan. Lite lösviktsgodis införskaffades från Sega Råttan och sedan buss hem. Passade faktiskt in så att jag hann med 69:an hem och det var ju bra.

Imorgon är det lördag och jag har inget bokat. Vi ska nog handla och laga en god middag tror jag. Jag ska i alla fall lägga min röst på det.

Och nej, jag har inte glömt jobbet jag ska söka. Jag VILL ha det jobbet.

Nu ska jag dega i soffan. Mmmm dega i soffan...

Curriculum vitae

Hur skriver man ett CV och ett personligt brev när man söker jobb på Rikskriminalpolisen?!

Det är inte så jävla lätt som man kan tro. Ska man vara super seriös och skriva som om man skrev till kungen för att komma ur fängelset, eller ska man vara spontan och glad och visa att man förstår att personalen på Rikskriminalpolisen är som alla andra människor. Nej, man ska nog skriva något däremellan, men vad fan är det?!

Ska jag börja med: Hej, Hejsan, God dag, Hallå, Tjena, Tja eller Tjolevippen?!

Redan där sitter man och stirrar på skärmen och undrar hur fan det här ska gå. Jag vill ju skriva så min personlighet kommer fram (utan att svära så förbannat) utan att vara FÖR personlig och laid back.

Sedan vad man ska skriva som får dem att fatta att jag kommer att glänsa på det där jävla jobbet. Datakunskapen har jag, i alla fall det som behövs det andra lär jag mig på en kafferast. Sekretessen är ju inget som helst problem. Det har jag ju redan nu. Men hur ska jag framföra det på ett bra sätt.

FÖRSLAG MOTTAGES MED VARMA HÄNDER!

My computer is teh shit!

För att ni ska slippa fråga mig, och jag inte vet vad jag ska svara,
så skriver jag här vad det är för dator som jag har köpt.

Fujitsu Siemens Amilo Xi 1526
Intel Core2Duo T5600
1GB RAM
120GB hårddisk
nVidia7600GO grafikkort
DVDRW
17" widescreen skärm
+ Logitech cordless desktopp MX3200 laser tangentbort och mus

Så nu behöver ingen fråga mig. Bra va! Jag tycker om min nya dator - den är sååå fin!

"Today, I can die for something."

Det finns jobb man kan dö en smula för och jobb man kan döda en smula för...

Ett jobb jag skulle dö en smula om jag fick är detta: Internationell advokatsekreterare, Stockholm.

Man ska skriva på engelska och svenska och man bör ha arbetat i ett företag som har höga krav på noggrannhet - hallå sjukvården! Här är jag! Man skulle också ha arbetat utomlands i ett engelskspråkigt land, men det tänker jag skita i. Tänk att det finns jobb som är TILLVERKADE bara för en själv...

Ett jobb som jag skulle döda en smula för är detta: Bearbetare av företrädesvis digitalt material, Rikskriminalpolisen, Stockholm!

Men for the love! Ge mig jobbet på en gång! Det är ju mitt jobb!

"Rikspolisstyrelsen och är en central organisation där arbetet mot organiserad brottslighet samordnas på såväl nationell som internationell nivå. Rikskriminalpolisen bedriver förebyggande och avslöjande arbete genom kriminalunderrättelse, samordning av denna samt genom att professionellt stödja landets polismyndigheter."

"Du kommer att arbeta med stora informationsmängder för att skapa överblick och underlag för analys och beslut på nationell nivå i syfte att stödja bekämpningen av allvarlig, gränsöverskridande och organiserad brottslighet och sedan presentera underlag både skriftligen, muntligen och digitalt. Resor kan förekomma, både in- och utrikes, även med kort varsel."

Det jobbet är ju precis hur intressant som helst och det svider när jag vet att jag skulle klara av det men att någon annan nisse kommer att få det som har typ 500 poäng i datavetenskap eller något annat. De kräver inte någon form av utbildning i annonsen dock...

Jag ska söka båda jobben. Sitter och filar på CV:n as we speak.

Fan vad trist det känns att man vet vad man gör på dagarna, man vet vad man klarar av och man vet att man har så mycket mer att ge men man får inte chansen. De känns trist när man vet att man kan en massa, och är jävligt snabb på att lära sig nya saker men det finns ju inga betyg på det... Det enda man kan göra är att skriva i personliga brevet "Jag är nyfiken och positiv till nya saker och har lätt för att lära". Vilken jävla floskel!

Det är ju precis jobbet som jag vill ha! Att utreda, samla information och sammanställa. Det är ju precis hur kul som helst. På jobbet måste man ibland leta reda på journalkopior på en patient och det enda doktorn vet är typ att patienten ska vara opererad någonstans på kroppen, vid något tillfälle, någonstans i Sverige. Då måste man börja leta och det är ju så kul. Ta reda på var patienten har bott genom livet. Ringa arkiv i olika städer och fundera och filura. Det är ju SÅ intressant! Jag vill ha det där jobbet! Kanske ska man ringa dit och fråga en del?! Det var länge sedan jag sökte ett jobb, ska man göra det idag eller blir de knäppa på en då? Jag vet inte... Men CV:n ska in i alla fall - håll tummarna!

Det enda problemet är ju att jag principiellt är emot övervakning. Fast jag har iofs aldrig sagt att jag är emot övervakning av kriminella. Det är övervakningen av ALLA som kan tänkas göra något kriminellt någon gång som jag är emot. Vet man att de langar knark i ett hus någonstans, ja, men filma det huset då. Men filma inte alla hus bara för att någon, kanske någongång, kan tänkas langa knark. Det finns en skillnad. Fast om jag jobbar på Rikspolisstyrelsen så har jag nog gått över till fiendeland. Men so be it, jag får kämpa inifrån, hur lätt det nu kan bli.

"You're gonna sleep for 20 years?"

Nu är det måndag och jag har sovit i tretton timmar (kanske lite mer). Jag är lite förkyld och vill verkligen inte jobba imorgon. Jag skippade franskan ikväll men jag måste verkligen dra mig till jobbet imorgon. Vill inte ha en karensdag á drygt 800 spänn!

Tur att det är ett bra tag till nästa kongress.

Nu är det ju Cityakuten och Magnus ligger redan och sover. Han hade tydligen sovit tre timmar inatt. Jag kan ju inte klaga så han måste väl få sova.

"They're having a conference now to decide what to do."

Upp och äta en god frukost. Dra med oss väskorna igen till konferensen. Denna dag skulle många av F! Umeås motioner tas upp och några gick faktiskt igenom. Inte nog med det, styrelsen skulle väljas. Jag gick upp och plädderade för Sara Rosberg som var nominerad från F! Umeå. Spänningen var olidlig då de läste upp vilka som skapade den nya styrelsen och Sara var en av dem! Grattis Sara! Till rungande applåder intog den nya styrelsen scenen. Våran lilla Sara där uppe bland alla stora namn. Nu är hennes namn en av dessa.

Nya styrelsen skulle ha sitt första konstituerande möte direkt efter kongressen. Så vi passade på att sälja lite cd:s medans vi väntade på Sara. Det var ju många som ville köpa den där coola rappen som de hade hört talas om! Sara var stressad till tåget och vi gick iväg. Efter en del funderande åkte vi också till in till stan för att hitta något att äta. Efter att ha landad en Max-burgare så gjorde jag en snabb överslagsräkning och insåg att jag också var lite sen till flyget. Ja, inte sen egentligen, men sen nog för att jag inte skulle hinna om jag åkte flygbussen. Köpte en svidande 200 kronorsbiljett till Arlanda Express och kom i god tid till Arlanda. Äntligen på väg hem. Fick vänta i planet även denna gång så vi blev försenade igen.

Äntligen hemma i Umeå. Hur summerar man helgen då? Stressigt, jobbigt och mycket, mycket roligt.

"Go to de conference, go to it"

Morgonen blev lite stressig. Vi fikade det vi hade köpt med oss. Duschade och packade och sedan blev det bara att stressa iväg till tåget. Vi hann. Och tur var ju det för vi skulle ju träffa Anna och Samuel på T-centralen. Vi sammanstrålade allihopa och tog tunnelbanan till Kista där kongressen skulle vara. Som tur var så hade de snitslat en bana med rosa ballonger som ledde oss till Electrum Restaurang och Konferens. Mycket trevlig lokal. Vi registrerade oss, fixade ett rum att låsa in väskorna i och sedan vad det dags för konferens.

Det började som vanligt. Tjafs om vilken ordning vi skulle ta punkterna. Vi visste ju hur det skulle bli men Samuel blev nog lite knäckt av allting.

Gudrun Schyman och Stina Sundberg blev valda till talespersoner. Vi fick vänta med en del punkter så det blev att började tidigare på söndagen. Dessutom var det sommartid så vi fick ändå mindre tid över att sova på. Ingen tid för fikapauser heller och det var ju lite konstigt att caféet stängde innan konferensen hade slutat men lunchen var förbannat god. Lax med potatis och ruccolasallad. Det är ju viktigt att man kommer ihåg att dricka vatten en sån här dag. Det är lätt att det blir 7 koppar kaffe istället.

Ja, ja, jag ska vara ärlig…det blev ett par cigaretter också under dagen. Fy fan, så gott det var!

Vi grabbade våra väskor och gick iväg till hotellet. Checkade in och tvättade av oss lite. Sedan iväg till Kista köpcenters food court och åt middag. Alltså food court är ju så smidigt när man är många.

Sedan bar det iväg till hotellet och vila – äntligen. Ta av sig kläderna och borsta tänderna kan var underskattat. Krypa ned i sängen och sedan låg vi och pratade i flera timmar….hm, behövde inte vi sova?

Vi ställde om mobiltelefonen till sommartid och ställde den på väckning. Då insåg vi att det inte blev så mycket sömn som vi skulle ha behövt.

På väg in i hissen: ”Det är tredje våningen. Akta blodet på väggen. Välkommen till förorten!”

Fredagen började som en helt vanlig fredag, förutom att jag var tvungen att kånka med mig min resväska till jobbet. Sara och Mattias skulle ju hämta mig på jobbet så jag skulle inte hem före avresa.

Försökte avsluta så mycket jag kunde på jobbet, men förbannat vad svårt det är. Hur jag än gör så växer högen papper på bordet i alla fall. Mycket konstigt.

Klockan närmar sig 15:45 och snart kommer ”taxin” så jag drar mig tillbaka och skurar upp mina skor. Jag vägrar tillbringa en hel helg i mina vinterkängor. Sådär, nu har jag pressat ihop med min resväska. Tur att kudden går att tycka ihop en massa annars skulle det inte rymmas.

Innan vi kommer fram till flyget åker vi förbi Xerox för att köpa mer vax till Sara och Mattias skrivare. De har kämpat med cd-fodralen till F! Umeås rapplåt. Fodralen blev verkligen hur fina som helst.

Anländer på Alvik i god tid och Sara säger hej då till Mattias. Sara är ju hiskeligt flygrädd så vi undrar väl båda hur det ska gå. Men jag har en hemlig muta – Salta katten-tablettaskar! När vi sedan ska gå igenom säkerhetskontrollen så piper jag hela tiden. Till slut får jag gå in bakom ett skynke och ta av mig skorna. Det visar sig att det finns en metallskena i sulorna på mina vinterkängor. Hur ska jag kunna veta det? Nu vet jag det, det är ju ett som är säkert. Jag och alla andra passagerare på gaten också för den delen. Sara – som redan var så förbannat nervös – blev ju inte mindre nervös av det där.

Hur som helst. På planet blev vi försenade i tjugo minuter för flygtornet hade för lite personal. Väntan gjorde inte Sara mindre nervös. Själva flygningen gick väl rätt bra. Hon skrek inte rätt ut och sprang ut och började paniköppna dörren, men det kanske inte var allt för långt borta heller.

På Arlanda haffade vi två kvinnor och frågade om de skulle in till T-centralen. De skulle till sitt hotell men vi delade en taxi i alla fall. Bussen skulle ha kostat 95 kronor, nu gick taxin på 100 kronor, så det var ju helt klart värt det. Fast tåget är fasiken ändå mer bekvämt. Väl på T-centralen träffade vi Saras vänner Joakim och Gusten. Gusten skulle vi sova hos. Nu väntade vi på Emma och sedan fick vi lov att bestämma hur vi skulle – rent praktiskt – fortsätta dagen. Det blev ett SJ-häfte införskaffat. Vi åkte till Slussen där vi handlade frukost på Konsum. Sedan vidare med pendeltåg (tror jag att det heter, tydligen är skillnaden att pendeltåg går alltid ovanpå marken och inte under den som tunnelbanan gör). Vi skulle till Fisksätra som ligger i Nacka kommun och är Sveriges mest tätbefolkade tätort. Där bodde i alla fall Gusten och hans roomie Oskar. Vi anlände till Fisksätra rätt sent på fredag kväll och det kändes verkligen som att man hade nått världens ände. Ja, i alla fall Stockholms ände. Klockan var väl inte så mycket, typ halv tio, men jag hade INTE gått ut själv om jag hade bott där. Fast jag hade nog inte bott där. Men jag förstår Gusten, någonstans måste han ju bo eftersom han jobbar i Stockholm. Han har ju sin vanliga lägenhet – med flickvän – hemma i Örebro.

Vi köpte pizza via lucka i en vägg någonstans i Fisksätra centrum. Omkring oss strövade diverse fredagskvällsmänniskor och jag kände mig väldigt bortkommen. Vi tog våra pizzor och promenerade hemåt. När vi kom fram till Gustens hus och skulle åka upp så sa han det klockrena citatet jag har som rubrik till detta inlägg. Vi skrattade högt i hissen och tänkte – ”Vart fan har vi kommit?”.

Hans lägenhet var så spartanskt som det kan möjligen bli. Köket hade ett bord med två stolar. Vardagsrummet en madrass på golvet och en lampa. Men å andra sidan, vad behöver man mer…

Vi käkade pizza, drack några öl och sedan gick vi och la oss. Förbannat vad trött jag var. Dessutom hade värmen och kylan om vart annat gjort att jag kände mig lite förkyld.

"Well, what are you going to do with the universe once you have it organized?"

Nu så har vi gått igenom det sista på motionerna. Så nu är då det klart i alla fall.

Nu sitter jag vid datorn och planerar vad jag ska köpa imorgon inför resan. Jag måste till morsan och be henne sy upp mina byxor. Imorgon blir det nog att svänga förbi någonstans och käka. Jag ids inte hem och laga mat.

Sedan ska man packa och fundera ut vad man ska ha på sig. Det är ju för fasiken ingen fashion-show men man vill ju vara presentabel - man representerar ju F! i Umeå i allra högsta grad eftersom så gott som hela F! Umeå åker!

Sedan måste vi lämna plats i bagaget för F! Umeås rapp-CD. Konvolutet blev verkligen skitsnyggt! Det kommer ju att bli en hit det där!

Jag är SÅ trött. Egentligen borde jag kasta mig i säng och vara på jobbet rätt tidigt imorgon så att jag kan skapa ihop flexhelvetet. Just det, isäng med dig!

"Five hundred years! Oh boy, did I oversleep, you should've awaken me four hundred years ago."

Dagen började ju helt jävla förträffligt. Min kollega Eva ringde mig klockan 08:35. "Hej, Ulrika, är du sjuk?"

Bra! Jag som har så förbannat mycket flexplus kan väl vara hemma en förmiddag eller två utan att det gör något! Jo, eller hur?! Jag tror inte jag legat på plus i över ett år. Jag MÅSTE börja komma tidigare på jobbet. I alla fall inte ramla in vid åtta när man börjar sju...

Sedan var det hem och korrekturläsa Fannys Bachelor text. Oj, så mycket intressant man får pyssla med om man går på konsthögskola. Man har ju valt fel bransch. Det är dags och skola om sig till något mycket mer kreativt än sitta på en stol dagarna i ända och skriva ut journaler. Har man skrivit en hemorrojd-, varicer- eller ljumskbråcksoperation har man skrivit dem alla. Det kan ju lätt bli lite utjatat.

Jag hinner nog inte läsa så många motioner ikväll - ögonlocken känns väldigt, väldigt tunga. Jag måste nog gå och hälla upp lite jos och dega en stund i soffan innan jag ska sova.

Imorgon är det lite rapp-cd-fodral-pyssel med F! och sedan möte. Vi måste gå igenom det sista på alla dokument till kongressen. Like if vi kommer att hinna med det! Men ambitionsnivån är hög i alla fall, hurra för oss!

O la la, french kissing...

Franska lektion 3 tror jag. Det går väl framåt med myrsteg. Gud vad svårt det är! Jag vill ju känna när det är rätt, men det går fan inte. Det blir bara fel. Jag måste sätta mig med det här och riktigt gå igenom allt som vi har gjort och trycka in det i skallen. Undra hur jag ska göra för att lära mig det här på bästa sätt?! Några tips?

När jag lärde mig engelska såg jag bara mycket på TV utan text men då gick man ju i 6:an så det gills ju inte längre. Fast det är ju ganska många lektioner kvar. Det är ju synd att man mår dålig då det sitter äldre kvinnor där som kan mer, men herregud, de har ju läst sporadiskt franska i hela livet. Inte undra på att de kan mer än jag. Jag ska läsa denna nybörjarkurs nu, sedan ska jag läsa om den om några år och bara glänsa hela lektionen. Sitta och svara rätt hela tiden...

Undra om man kan ladda hem franska UR-program? Jag tror jag har pratat om detta tidigare, jag måste ta tag i det också. Efter kongressen. Allt ska ske efter kongressen.

På tal om det, 200 motioner att läsa igenom + en hel drös andra papper. Mycket nu. Som vanligt.

"Everybody's got dinner plans but us."

Slöar lördag. Steg upp sent och fikade en god frukost som vi handlat på Ica Gourmet igår. Mmm, lördagsfrukost....

Sedan slappade vi i soffan och såg "Hannibal Rising". Jag tyckte faktiskt att den var riktigt bra. Jag trodde att den skulle vara ändå äckligare än de andra filmerna men den var inte det. Man fick alltså följa Hannibal Lecters uppväxt och därmed börja förstå varför han blev som han blev. Kanske är det ändå lite svårt att förstå hur någon kan bli som Hannibal, men verkligheten överträffar ju dikten. Jag är lite så där lagom fascinerad av seriemördare och min favorit är Jeffrey Dahmer. Han lurade in unga män som han våldtog och delvis åt upp.

Sedan kan man ju läsa en del om Ted Bundy också innan man säger att Hannibal på något sätt är en överdriven karaktär. Ted kidnappade unga tjejer och våldtog dem i skogen. Han lämnade dem där döda, bara för att återkomma några veckor senare och våldta dem igen.

På tal om middag (!). Vi var på middag också hos ett nytt kompispar kan man säga. Det är en killkompis till Magnus och hans nya tjej som bjöd hem oss. Mycket god middag och sedan chips och ostbricka till kvällssnacks. Överflöd såsom sig bör. Nej, men det var väldigt trevlig med diskussioner ända tills vi insåg att vi var ganska trötta. Så vi ringde en bulle och åkte hemåt.

Nu är det bara att bju igen!

"Who cares about the food? I'm just glad we're home."

Idag var vi med morsan och köpte tapeter till hennes kök. Vi svängde förbi ÖB och köpte (o)nödigt godis. Anthon Bergs mandelägg är ju att dö för. Lite Portello och Pringles senare och vi anländer på Ica Gourmet där vi köper fredagsmiddag. Med risk för att tappa mina vegetariska- och veganläsare så ska jag erkänna att Magnus köpte faktiskt hästkött. Han tyckte att det var väldigt gott. Jag och morsan köpte laxgratäng. Lax i någon smaskig crème fraîche-sås med ett täcke av färska kryddor och ost. Till det åt vi klyftpotatis och Magnus åt potatisgratäng. Oj, så lyxigt. Men det blir ju faktiskt inte så dyrt. Priset hamnar ju mellan en burgare på Max och en middag på en restaurang. Typ lite drygt 300 kr för tre personer.

Du får lika god mat som på en restaurang, men behöver inte betala lika mycket. Du har bekvämligheten med att ta hem maten och sitta hemma i soffan och dega medans du äter, men slipper en sladdrig burgare. Ja, vi tycker att det är jävligt smidigt i alla fall.

Nu sitter vi vid var sin dator och hänger läpp. Kanske tar vi Portellon ur frysen snart och så går vi till soffan och leker pelikan en stund.

Imorgon är det middag hos vänner igen. Med det berättar jag mer om då.

Jag vill passa på att tacka min goda vän Sara och hennes goda vän Joakim för de som ni har hjälpt mig med, ni vet ju vad! Tack! :-)

Ps. Varför tycker jag att det är så förbannat roligt att ge mina läsare helt onödiga länkar till allt jag skriver om...? Ds.

"It's a buffet, man. Oh, here's where I win all my money back."

Ikväll har vi varit på Norrlandsoperan och ätit deras smaskiga italienska buffé. Den är förjävligt god faktiskt! Oliver, ruccola sallad, skinka, lax, bröd med mera. Till detta ett glas rött och man är hemma. 120 kr kostar buffén och med vin blir det 175 kr totalt. Då får man kaffe och kaka till efterrätt också. Jag kan tänka mig den varje torsdag. Som en liten vana sådär.

Egentligen inget mer med det. Vi åt. Det var gott. Vi surrade. Gick hem.

"If I had to, I could clean out my desk in five seconds and nobody would ever know I had ever been here. And I'd forget too."

Efter att ha sett den här länken så började Magnus plötsligt städa sitt skrivbord! Kanske jag borde skicka fler länkar på nytorkade golv också - inte för att jag tror att det skulle samma effekt. Jag borde egentligen städa med honom istället för att sitta här och blogga, men jag ids inte.

Idag har jag börjat använda "Stumble!" i min Mozilla Firefox-browser. I detta tillägg kan man surfa mellan olika internetsidor precis som vanligt, men Eldräven lär sig vilka sidor du gillar genom att du marker "I like it"- tummen upp eller tummen ned. Så för varje sida du tittar och röstar på så blir sidorna mer och mer intressanta. Jag kan säga att tiden flög iväg när jag satt och surfade.

Till exempel detta öppna brev till en kvinna som har ett radioprogram. Hon tycker att homosexualitet är en styggelse och får inte under några omständigheter tillåtas enligt Leviticus 18:22.

Eller varför inte denna - helt meningslösa sida - om roliga påsar!

Och här är en massa data-nörd-skämt. Jag fattar 10% så tydligen finns det fortfarande hopp om liv.

Man kan spendera sanslöst många timmar med muspekaren på Stumble!-knappen.

Annars händer inte mycket. Imorgon ska jag ut och äta med jobbet. Vi ska på Norrlandsoperan och äta italiensk buffé. Jag har ätit den förut och den är väldigt, väldigt god. På fredag ska jag och köpa tapeter med min mamma.

En fundering: Tror ni att matvaruaffärspersonalen är mer benägen att svara på onödiga eller meningslösa frågor från kunder som går omkring med en full vagn än kunder som spatserar omkring med några få varor i en korg?

"So money doesn't interest you, are you independently wealthy?"

Claes Decker har blivit intervjuad i Svenska Dagbladet.

Visst är man glad att han donerat pengar till F!, det är självklart, det var ju väl behövda pengar. Men jag tyckte att det var intressant att han på frågan "Förmögenhet?" svarar "Klart minimerad". Det är ju faktiskt ännu mer beundransvärt om man ger bort en av tre miljoner än om man ger bort en av tjugo...

Men det faktum att han donerar pengar till feminismen överhuvudtaget är ju beundransvärt. Fast det skulle kanske många andra också göra - om de hade miljoner att ge bort...

"I've no idea - it's all in French"

Franskalektion två är härmed fullföljd.

Det är jätteroligt faktiskt. Fast nu måste jag sitta ned och renskriva mina anteckningar och verkligen gå igenom det vi lärt oss. Det går framåt. Men det är ju så svårt att komma ihåg om pennan är feminin eller maskulin. Jag tycker att en penna är en penna, men det måste man tydligen lära om sig.

Det är ju intressant då vi i F! tycker att man får vara vad man vill och så sitter jag och sätter kön på en penna...!

Men det är roligt så här på andra lektionen. Nu måste jag ju kunna de vanliga vänlighetsfraserna snart...får öva på det till nästa lektion.

En tjej och en kille i klassen ska åka till Frankrike och plugga franska i ett år. Så nu läser de lite så att de inte är helt nybörjare när de kommer ned. Jag vill också åka till Frankrike och plugga franska. Undra hur fort man skulle lära sig språket om man tvingades använda det varje dag?! Det vore ju ett intressant test! Någon som har lust att sponsra en resa åt mig?

"Ooh, is this what they call freestyle rap? Oh, yes. May I contribute a verse? Okay. Oh dear, let's see..."

Nu jäklar har vi rappat. Jag hämtade upp Samuel och så åkte vi till "Crazy Busy Chrissie The Producer" i Ålidhemskorren. Vi planerade och diskuterade, staplade upp micken på flyttkartonger och sedan körde vi igång. 2½ timme senare och det var så gott som klart. Lite finlir ska väl göras men det behövde inte jag till så jag åkte hem. Innan så fotade dock Chris korreplare oss. Vi måste ju föreviga oss på bild för framtida feminismforskning.

Detta är ju kult. Hela jävla grejen är ju kult. Att den spelas in med en mick som är fasttejpad på en vattenflaska för att den ska stå upp. Att den spelas in i ett studentrum i en korridor på Ålidhem. Allt är kult i sig. Rappen är kult. Vi är kult. F! är kult!

Nu ska den fixas till och tryckas ut. Kanske hinner vi till kongressen, kanske, kanske...

A rummage sale gone bad - a dinner gone good

Idag satt jag och Samuel på loppis och sålde skräp. Och vanligtvis brukar skräp sälja av bara den, men denna gång var det tydligen just det - skräp. Jag har inte räknat efter vad vi tjänade men det var fasiken inte mycket. Jag hade gärna betalat för att slippa stiga upp och dra med alla prylar dit och sedan sitta där en hel jävla dag! Men jag tycker i och för sig att det är ganska trevligt att sitta där - men det är ju roligare om man säljer också.

När det sedan var slut så gjorde vi en total rensning och rensade ut en massa skräp. Nästa gång vi står på loppis - om det nu blir en nästa gång - så ska vi ha mycket mer och mycket bättre grejer att sälja. Det funkar ju inte att ha grejer som man säljer för 2-5 kr. På det sättet får man inte ihop ens pengar till bordet...

Sedan på kvällen var vi bjudna på middag hos vänner. Det var hjort-stek i ugnen och citronmarinerad hjortfilé stek i stekpanna. Till detta var det västerbottensostpotatisgratäng och avslutningsvis en underbart god svampstuvning och konjak- och pepparsås. Sallad förstås. Rödvin självklart.

Glass och spel till efterrätt. Vi spelade först Trivial Pursuit men vi gav upp efter ett tag - fast jag och Magnus vann ju egentligen med en tårtbit...
Sedan spelade vi "Lika par leka bäst". Haha, det var ju riktigt roligt. Man ska spela i par och den ena partnern läser en fråga för den andra som skriver ned svaret på ett papper. Sedan svarar den andra vad han/hon tror att partnern skrivit ned för svar. Lasse och Tessan gjorde några hopp fram på brädan men sedan svarade de fel och så blev det vår tur. Vi svarade rätt på typ 13 frågor i rad och vann ju totalt. Det är ju meningslöst att spela ett sådant spel när man har varit tillsammans i 13 år. Man kan ju det mesta om varandra då ju. Så då gav vi upp spelandet och satt och surrade en stund. Sedan bar det av hem för att se insidan av ögonlocken. Måste vila för på söndag ska jag och Samuel spela in rappen...hur ska det gå...

International women's day

Idag är det ju Internationella kvinnodagen och det har väl ingen missat. Det är bara synd att man gör allt för kvinnor denna dag och skiter i dem de andra dagarna. Det är som när det är pride. Alla är så rörande för homosexuellas rättigheter på pride och skiter i dem alla andra dagar.

Ska man ha specifika dagar för olika saker man vill fira/höja medvetandet om? Jag vet inte. Det blir så konstigt bara. Man kämpar för en dag sedan är det liksom dött.

Men vi i F! kämpar ju varje dag! Jag laddar för kongressen. Måste läsa på en massa papper bara, så man hänger med. Hoppas bara att det inte blir så många motioner att läsa igenom. Förra gången var det typ 250 stycken! Okej, jag läste inte alla, men bra jäkla nära.

Det är ju helt underbart att det är fredag i morgon. På lördag är det loppis på dagen och middag hos vänner på kvällen. Kanske ett ellet två glas rödvin i goda vänners lag! Söndag ska vi spela in rappen. Mycket händer. Underbart.

"I didn't mean 'homo' as in 'gay', I mean 'homo' as in..."

Idag hade E på jobbet gjort mini-semlor. De var så himmelskt goda och dessutom så vansinnigt söta att titta på.

Jag tror dock att E är nästan mer inne i 61'an än jag är - alltså doktorn på jobbet som är den sexigaste karl jag träffat på länge. Jag menar, hon ställer sig och gör mini-semlor PRECIS den dagen då han har mottagning. Hm, mycket skumt!

Hur som helst så när vi alla hade fikat och bara jag, E och C satt kvar så pratade vi lite slappt om att 61'an är singel och att vår teori nu är ju att han ska vara bög. Det kan man ju aldrig veta ju, vem som helst kan ju naturligtvis vara det. Men då så sa C något så hysteriskt roligt. Det går ju inte att återberätta, det kommer inte ens att bli hälften så roligt som det var just i den situationen när vi tre sitter där och konspirerar. Då säger hon så här: "Jo, en dag så kom jag och gick i korridoren och så mötte jag honom, åsså tittade han på mitt halsband och på mig (C har ett halsband av Efva Attling)och så tänkte han säkert: Hon är lesbisk! En likasinnad!"

Jag och E höll på att falla av stolen skrattandes. C:s uppsyn var så priceless, hon tyckte att detta var i sig ett fullständigt bevis på att han var bög! Helt underbart!

Nej, men vi måste sluta med det här. Det är ju inte sunt. Men att vi har en liten förälskelse på jobbet har väl ingen dött av. Tänk vad tråkigt det skulle vara om vi vantrivdes med varandra. Vi har ju förbannat roligt på dagarna, och det tycker jag är det som gör att man står ut med att jobba överhuvudtaget.

"Some of us are cursed with memories like flypaper. Stuck there is a staggering amount of miscellaneous data, most of it useless."

Det är väl fasiken dags att jag skriver någonting. Jag kan ju säga att jag har varit rökfri i en månad nu. (Förutom ett par fest-cigg).

Det känns bra. Jävligt bra faktiskt. Kondisen är som aldrig förr. Bra, Ulrika *klappar mig själv på ryggen*.

Annars har väl en massa hänt sedan sist; vi har haft spelning med bandet, jag har börjat franskan, fått ont i rumpan igen, slutat få ont i rumpan och sedan är allt som vanligt igen.

Spelningen gick bra. Inte den bästa vi haft genom tiderna med det gick. Personalen på Kåtan var bara så förbannat otrevlig. Till och med så otrevlig att Op-centrum valde att avboka dem och boka någon annanstans för deras klinikfest. Rätt åt dem. Så går det när man fuckar med "The New Nefrectomistuff". Det känns bra tycker jag, för vi ska ju spela på dera fest och det hade känts konstigt att åka till Kåtan igen.

Jag har haft en lektion fanska och det är kul, men det är tråkigt att inte vara bäst. Jag är ju van att vara bäst när man läser språk. Alltså engelska då förstås. Detta kan jag säga för det fanns inget annat i skolan jag var bra på. Mina arbetskamrater tycker i alla fall att det är rätt åt mig. Att jag nu får känna på hur det är att vara som de andra. Tex så skulle vi fylla i några luckor i en text, tjejen som jag satt med hade läst franska förut på gymnasiet, så hon kunde ju. Hon sa typ vad jag skulle fylla i och hur roligt är det. Men nu vet jag ju att jag inte kan sitta med henne nästa gång. Jag vill ju lära mig något ju!

Ont i rumpan får man om man äter dålig och sitter för mycket. Men man har ju grädd-fil in i sjukvården med privatläkare så jag fick hjälp fort. Och det är tur för så jävla ont som man har när man har ont där bak är det ingen som förstår - om man inte har känt det själv. En på jobbet sa "Om du har ont, tänk då hur ont de som har cancer i hela magen och tarmen har då?!" Och det är ju sant, man vill inte ens tänka på det...

Snart är det dags för F! Kongress. Jag har bokat flyg och hotell, så allt är klappat och klart. Ska bli intressant och se vad som händer. Det är många åsikter och mycket som ska diskuteras och bestämmas. Man måste åka dit. Gör man inte det så ångrar mig sig säkert bittert när de andra kommer hem och berättar om hur intressant det var.

Men nu måste man ju ordna en massa. Jag måste köpa nya skor inför resan. Jag kan inte åka i vinterkängor och inte i sommarskor. Jag måste köpa ett mellanting. Sedan måste jag (Läs: mamma) byta blixtlås i min jacka, förbannat vad irriterande det är när blixtlåset åker upp nedifrån.

Jag och Samuel har rappat en massa också. Vi har jammat och håller på med en ny låt nu också! F!-rappen ska väl vara klar snart. Vi ska bara hitta en tid då vi alla kan träffas och spela in.

I helgen är det loppis igen och nu ska vi dra in storkovan! Lördag på Badmintonhallen - be there!

See ya!

"See? Now you feel all good inside!"

Idag är min 17:e rökfria dag och jag måste erkänna det - jag mår bättre. Fast det var å andra sidan inget nytt. Jag visste att jag skulle må bättre för det gjorde jag förra gången jag slutade. Jag vet egentligen inte riktigt vad det är som gör sådan stor skillnad. Naturligtvis så har min nya astmamedicinering med saken att göra också men ändå. Konditionen är sanslöst mycket bättre. Jag känner mig piggare och om inte annat - fräschare.

Med detta inte sagt att jag inte är röksugen - typ konstant. Jag känner också att rökstoppet blev lite väl abrupt, jag hann inte riktigt med eftersom jag slutade i och med att jag blev sjuk. Men det var verkligen inte försvarbart att fortsätta röka. Jag kunde ju för fan inte andas, ska jag verkligen sitta och suga in rök i lungorna då?!

Lungläkaren skrev ut Nicontinell-plåster. Så jag körde med dem i typ en och en halv vecka. Men sedan så var klockan typ 12 en dag då jag inte ännu tagit på mig ett nytt plåster. Så då tänkte jag testa vara utan och det gick bra, så nu har jag inte haft något sedan dess. Men jag ska inte börja igen. Jag kan inte. Jag vill, men jag kan inte. Jag har astma och sjunger - då ska man definitivt inte röka. Att jag blev sjuk blev bara en spark i baken. Och det behövde jag ju...

Förra gången slutade jag för att jag bröt foten. Jag ides inte gå ut på kryckorna...

Så nu måste jag sluta. För börjar jag igen så vet man inte vad som händer för att få mig att sluta!

Dagens favvolåt: King's X - Dogman
Album: Dogman 1994

"You know everything is just fine until we just listen to a couple of heavy metal albums. Then we get all fucked up!"

I helgen var jag och Magnus på House of Metal. En festival inomhus, med allt trevligt som en festival ska ha men man slipper allt det jobbiga. Inga baja-major, gyttja eller regn utan bara musik, godisremmar och förjävligt snygga killar!

Stämningen på Umeå Folkets Hus var helt oslagbar! Jag vet inte vad det var som gjorde det så bra, kanske var det för att det var så många olika åldrar där. Den yngsta vi såg var en tjej på 5 år som satt på pappas axlar med Peltor-kåpor och diggade och den äldsta vi såg var fd musiklärarinna på Dragonskolan och hon är typ 67 år! Hon hade skrikigt sönder rösten så hon var hes. Det är ju så coolt och se en gråhårig kvinna stå och digga till den tyngsta heavy metalen. Men hon gillar all sorts musik, hon ser talangen och den musikaliska kunskapen i alla typer av musikgenrar. Det kanske man ska göra om man är musiklärare, men jag tror långt ifrån alla gör det.

På fredagen slutade jag i alla fall lite tidigare från jobbet, åkte hem och planerade kvällen lite. Efter det sov vi middag för att orka med kvällen - ja, man är inte 20 längre...

Vi fixade i ordning oss och åkte ned på stan och käkade. Anlände på Folkets hus vid 19:45. Vi hängde av oss och minglade runt ett tag innan vi gick till Idun där Dream Evil började spela 20:00. Okej, det är inte riktigt metal att sitta ned i värsta "föreläsningspositionen" och lyssna på en konsert, men man är inte 20, jävlar så skönt och sitta. Kidsen stod och hoppade längst framme vid scenen men vi kunde sitta helt ostörda. Efter typ 40 minuter drog vi oss ut och gick till Freja där det var gitarrsolotävling. Men det var så fullpackat med folk så vi såg ingenting. Men vi hörde lite men missade större delen av uttagningen.

Sedan strosade vi runt och lyssnade lite sporadiskt på lite allt möjligt. Köpte godisremmar och nachos. Träffade lite polare, snackade skit. Sedan klockan 00:30 började Live Elephant spela. Sångaren är en gammal polare till Magnus och jag måste säga att de är faktiskt riktigt bra. De är tighta som fan, det märks att de spelat ihop i massor av år. Tänk om mitt band kunde vara så tighta...

Vi satt och snackade med Mogge ett tag innan spelningen om hur gammal vi är. Han berättade att när de har spelningar och de ska begära grejer till logen, typ öl och mat och sånt, så brukar han lägga till - en säng! Han måste vila innan spelningen för att orka sjunga. Fan man är inte 20 längre, hahaha, då fick vi ju skratta åt det ett tag. Det är ju bättre än att grina i kapp i alla fall.

Ja, sedan var det bara att åka hem och lägga sig för lördagen skulle ju bli lika sen. Den började 20:00 med final i gitarrsolotävlingen - Guldyxan! Vi var i tid och fick bra plats. Magnus hade funderat på att vara med men egentligen inte engagerat sig så mycket, han kände väl att han var för gammal och med tanke på att en före detta gitarrelev till honom var med i finalen så kan man - med facit i hand - säga att han hade rätt. Faktiskt var de riktigt duktiga och vinnaren vann en Gibson Les Paul. Ett bra pris måste man ju säga. Det kunde ju ha varit en hemmabränd CD från coverbandet Final Crap...

Sedan satt vi och chillade över en kopp kaffe och surrade bort lite tid tillsammans med min kusin Henrik. Klockan drog sig mot 22:00 och då började Hardcore Superstar inne i Idun. Efter det var det Freak Kitchen på Äpplet följt av några strofer från Soilwork på Idun. Och när vi kom till Soilwork så förstod vi var alla var. Det var PACKAT inne på Idun. Undra hur det golvet mådde...och hur skulle det gå om alla skulle behöva utrymmas...Nej, det ska man inte tänka på, allt gick ju bra.

Sedan bar det iväg för ett fylleskrov från McD - spiknykter...

Sammanfattat: Ok musik, slap-my-ass-and-call-me-charlie vad snygga killar det finns, helt sanslöst bra arrangerat, skitkul att besökarna skötte sig bra så att de kan fortsätta anordna detta (med tanke på att de redan har bokat 3 år framåt), hoppas bara att Dio kommer nästa år, (hoppas, hoppas, hoppas. Fan karl är ju född 1942, han turnerar ju inte hur länge som helst!).

Bara 362 dagar kvar till nästa gång...

Ps. Jag vill till Sweden Rock Festival! Men det är i Sölvesborg! Oh, my god långt borta. Biljettjäveln kostar 1900 kr för 4 dagar, bussresan från Umeå till festivalen kostar 1300 kr. Så innan du satt din fot där är du 3200 kr fattigare!

"It's not the fart that kills - it's the smell"

När man är sjuk och ligger hemma och hostar och snuvar så kommer man på de mest konstiga filosofiska frågorna. Igår låg jag och Magnus i sängen och diskuterade ordningsföljden på fisar. Det finns ju många olika ord för ordet fis, men betyder de alla samma sak?. Är en fis och en prutt samma sak?! Ja, den filosofiska frågan är härmed besvarad.

Visst är det bra att jag funderar ut sånt här åt er så att ni inte behöver engagera er!

Flatulens i storleksordning - minst först

1 - Smygare

Namnet säger ju allt. Denna hörs i varje fall inte, men kan ju förstås innehålla en odör som kan få ögonen att tåras.

2 - Fjärt

En liten fjärt är som en liten fjärt helt enkelt. Svårt att förklara, den är liksom liten och söt.

3 - Fis

En fis är något större än en fjärt, nu har vi kommit en bit på väg.

4 - Prutt

En prutt är en prutt. Nu kan man inte dölja det längre. En prutt hörs och känns oftast...

5 - Rökare

En rökare kan man inte dölja på något sätt. En rökare är en riktigt stor prutt och därmed en rökare.

6 - Brakare

En brakare är toppen på stegen. En brakare är en sån typ av flatulens att om någon släpper en sådan så tror man att grannarna har tagit fram slagborrmaskinen!


Det var det! Nu behöver ni inte fundera längre på det här i alla fall.

"Eat recycled food. It's good for the environment and okay for you."

Vuxenpoängen läggs på hög. Idag har jag och Magnus varit på möte på Böleängskyrkan (!) angående återvinning. Just det, kvarteret Stenfrukten (smashing hemsida!) ska börja med sopsortering och detta var information från Ragnsells om hur det kommer att bli och vad vi ska göra. Det blir många turer till Gimonäs, för tydligen är det dit man måste köra all skit som man inte får sortera i sitt eget sopsorteringsrum. Visst, jag kommer att vara en lydig medborgare och sortera av bara den, och kanske kommer det till och med att bli lite mindre sopor att kånka ut, men helt enkelt blir det ju inte. Om man säger att det blir enklare så ljuger man. Bättre för miljön, nja, kanske går att diskutera.

Det som var bra i alla fall, det var att hon informerade om att man inte ska DISKA ur alla kärl innan man sorterar dem. Det räcker gott med att man sköljer ur dem med kallt vatten eller lite diskvatten. Jag tror dock att det står en hel drös människor i sina kök och lydigt diskar ur sina kärl. Med Yes och allt. I all välmening förstås, men ack så fel det blir. Om man diskar ur allting så använder man ju snabbt upp den energi som återvinningen skulle spara...

Hur som helst så börjar detta 5 februari. Undra hur det kommer att se ut i soprummet efter det. Sopor huller om buller eller en militärisk ordning?! För att tjäna extra vuxenpoäng så får jag väl säga: Den som lever får se!

Ps. Många nyttiga länkar för er som vill veta mer (Hmm!) se även sopor.nu. Ds.

"If you have any doubts that we live in a society controlled by men...

...try reading down the index of contributors to a volume of quotations, looking for women's names." — Elaine Gill


Varje år får jag en kalender från Västerbottens läns landsting. Detta för att jag är en sådan värdefull medarbetare och måste belönas med denna exklusiva gåva! (med värde 5 kr!)

I denna utomordentliga kalender finns ett ordspråk längst ned på varje uppslag, dvs varje vecka. Således 52 stycken.

Gissa hur många ordspråk som är uttalade av kvinnor? Ni får lite betänketid.

Såja, har ni funderat länge nu?! Ni kanske gissade på 50%, så här i jämställdhetens land och tid, men det kan jag säga är långt ifrån sant. Det är nämligen noll (0) stycken. Inget. Nill. Nix. Nada. Null. Naught. Zilch. Zip. Zero.

Av de 52 ordspråken var 11 stycken fördelade på följande sätt: Två var japanska, ett malaijiskt, ett amerikanskt, ett turkiskt, ett österländskt, fyra från okänd person och en anonym.

De övriga 41 ordspråken var från män. Visserligen kan några av dessa ovanstående 11 ordspråken vara från kvinnor, men allvarligt talat, hur stor är den chansen.

Undra hur det skulle låta om 41 ordspråk hade varit från kvinnor. Då skulle hela jävla kalendern vara en feministisk aktion. Ett feministiskt utspel. Nu när det är endast män så är det liksom ingen som bryr sig, det är som det ska vara. Ordningen är återställd. Eller återställd är ju inte rätt - den har ju aldrig varit annorlunda.

Jag uppmanar er att kolla er egen kalender.

Dagens uppmaning: Hur jämställd är din kalender?!

Länkskafferi med kvinnliga ordspråk och citat!
Women's history
Womens media
Quotable women - An archive of memorable quotes by women

"I just came to see why my doorknob was covered in snot. And then I saw you. Who I connected it to"

Det är äckligt med snor. Det är det. Och det som är ännu äckligare är folk som inte använder en näsduk, eller dylikt, när de snyter sig. Jag förstå att vi tusentals år sedan - alltså innan papper fanns - snöt oss genom att hålla för ena näsborren och bara blåsa ut snoret. Men idag behöver man faktiskt inte göra så. Det är fasiken äckligt när man går förbi någon och de sprutar snor över hela vägen.

Ta med er en näsduk och ha i fickan för fasiken, vi jagar inte mammutar på savannen längre, vi är något sånär civiliserade i alla fall!

"Voulez-vous coucher avec moi (ce soir)?"

Nu är det äntligen gjort! Jag har anmält mig till en franskakurs. Jag har beställt boken och sitter i soffan och skorrar som bäst just nu. Je m'apelle Ulrika!

Jag har pratat om detta i så många år och äntligen har jag fått tummen ur och anmält mig. Jag längtar så till kursen börjar. Hoppas att den börjar tidigt och att det inte blir så många som anmäler sig. Det är ju bättre ju mindre grupp det är, man får helt enkelt mer tid med läraren.

Jag har en arbetskamrat som kan en del franska så jag kan öva mig lite på jobbet emellanåt också.

Jag kan ju engelska rätt bra - om jag får säga det själv utan att svenska avundsjukan slår till - men å andra sidan, hur många år har man egentligen "pluggat" engelska?! Man utsätts ju för engelska hela tiden, men om man vill utsättas för något annat språk så måste man ju söka efter det. Man måste lyssna enkomt på fransk musik och ladda ned franska serier och filmer för att kunna få höra språket överhuvudtaget.

Fast om jag lär mig franska ens hälften så bra som jag kan engelska så är jag nöjd. När jag kan franska så bra - då är det dags för italienska!

Fyrspråkig är ju som lagom. Jag skulle vilja kunna hur många språk som helst. Men det är ju fasiken jobbigt att lära sig. Engelskan kom ju av sig själv så att säga, jag har aldrig behövt plugga grammatik, men det måste man ju nu...jobbigt.

Men vi får se hur det går med franskan först. Jag lyssnar på Céline Dions franska låtar och kanske måste söka efter franska UR-program...så får det bli i början.

Au revoir!

"SMS Generation! Say four lines, and they call it a lecture!"

Jag är faktiskt inte den som brukar skicka vidare en massa onödiga kedjemail men för någon dag sedan fick jag ett mail från en arbetskamrat om en sida på nätet där man kunde SMS:a gratis. Jag måste faktiskt säga att det är rätt bra. Man sitter vid datorn och känner för att skicka iväg ett SMS och vips så kan man göra det. Det är bara synd att man inte kan ta emot svar, men man kan inte få allt här i världen.

Hur som helst så tycker jag att ni som är intresserade ska ta och kolla in denna sida:

Gratis SMS

"It's anti-woman, it's gender-selective, it's "Oh, let's drink a beer and watch the game and hike our shorts up."

Kirurgkliniken ska ju ha en temadag där temat är genus. Ska bli ytterst intressant att se hur den dagen tas emot. Okej, det är många som tycker att det här ämnet är viktigt. Speciellt när det sker nya incidenter hela tiden där könet på den drabbade klart och tydligt har spelat roll. Mycket intressanta exempel fick vi höra på mötet idag. Professorn får ju veta hur de kvinnliga läkarstudenterna blir behandlade och det är klart att det är inte alltid en dans på rosor att vara kvinnlig läkarstudent i en så mansdominerad värld som kirurgin är.

Vi har bestämt upplägget på dagen: Introduktion och en fråga till gruppen vad de har för tankar själv kring ämnet. Sedan ska vi köra några exempel på händelser och sedan diskutera kring dessa och i samband med detta väva in lite teori. Vi känner att om man inte drar exempel från den egna verksamheten så kommer många hellre sitta och priortera remisser eller svara på en obefintlig sökning...

Sedan kommer vi att prata om gender bias, alltså om könsfördomar. Detta följs av fler exempel och diskussion.

Mycket intressant! Jag hoppas att dagen blir bra och att den verkligen kommer att följas upp, vilket är det som är meningen.

"How many times must I tell you? Queens consume nectars and ambrosia, not hot dogs."

När nästa världskrig är över och alla människor är bortblåsta så vet ni väl vad det är som kommer att finnas kvar? Just det, kackerlackor och Ambrosiakaka.

Vi brukar få Ambrosiakaka av en patient och det är ju tanken som räknas, jag vet, men man blir lite less. Speciellt när köpt Ambrosiakaka har så mycket konserveringsmedel i sig, att skulle man glömma den i skafferiet kan man äta den om 10 år utan problem.

Det var allt jag hade att säga om det.

"Idén väcktes för ett år sedan när hans fru letade efter en kalender, men fann ingen"

Nej, nu jävlar är jag förbannad igen. Filmkokboken upprepar sig.

Idag sprang jag runt på stan och letade som satan efter en ny almanacka för 2007. Det finns jäklar ingen jag gillar. Sur och irriterad åkte jag hem istället och satt och surade vid köksbordet och knäckte nötter medans Magnus lagade mat. Irriterat kläckte jag då en - återigen - genial idé; man borde göra en Internetsite där man kan skapa sin egen almanacka. Där man kan välja hur den ska se ut, vad den ska innehålla osv. Kunna ladda upp bilder till framsidan, skriva in födelsedagar och lägga in texter här och där, kanske t.o.m synka med Outlook eller något och lägga in alla adresser. Sedan skulle den ha en förtryckt förstasida med kontaktuppgifter till ägaren av almanackan.

En superbra, genialisk och helt enkelt underbar idé!

Skulle väl just tro att någon jävla snubbe redan kommit på denna idé för ett år sedan och redan har sidan i full huggning. Han hade så många beställningar från början att han var tvungen att ta ledigt från sitt vanliga jobb för att hinna med!!!

Nu har han inte tid med fler beställningar men så fort han har det så ska jag beställa en. Ja, just det, inte nog med att jag klagar på honom, jag ska gynna honom också! Jag vill ju också ha en.

När fasiken ska man komma på en bra idé som man får vara först med?! Det ger ju inget att vara tvåa...i och för sig så kan det ju vara bra med konkurrens men man vill ju vara först och störst...

Nu har jag i alla fall bloggat igen. Det är ju bra att man brinner av ibland så att det blir något bloggande av.

Nu ska vi och besöka våra polare som just kommit hem från Thailand där de varit i 6 veckor. Ska bli kul att se alla vackra bilder.

Ha de!

"Oh, it does, does it? Well, it's not your job to diagnose."

Förutom att jag håller på att bli sjuk så hade jag medarbetarsamtal idag. Det är faktiskt ganska trevligt att ha det. Man får sitta ensam med chefen i en och en halv timme och prata om hur bra man är. Jag fick i alla fall sagt att jag VERKLIGEN vill gå DRG-utbildning (Diagnoskodning). Det är verkligen hur kul som helst att hålla på med diagnoskodning, och jag hoppas att chefen förstår hur gärna jag vill gå den utbildningen. Problemet är bara att det inte kommer att gå någon sådan utbildning i Umeå den närmaste framtiden. Men jag är okej med att gå en vecka i Stockholm…

Saken är den att på min klinik funderar man på att anställa en eller två stycken proffskodare. Alltså två stycken som kodar alla epikriser och därmed gör inte mycket annat. Jag vill ha en sån tjänst! Och jag har inte ens gått utbildningen ännu. Kan inte verksamhetschefen handplocka mig – ge mig utbildningen och sedan tjänsten med ett sanslöst lönelyft pga det ökade ansvaret! Det vore väl en bra julklapp till lilla mig!?

På tal om julklappar. Jag håller på att bli förkyld och jag har inte tid att vara förkyld. Okej, sist jag sa det så var det ju för att jag skulle sjunga och jag erkänner – det är viktigare. Men det är inte kul heller att vara sjuk på julafton. Jag känner att det är samma hosta som jag hade förut och den var väldigt ihållande.

Ikväll är det sista F! mötet för i år. Vi ska väl ”knyta ihop säcken”. Dvs lösa de sista vi måste lösa innan helgledigheterna och sedan fika en massa. Det är viktigt att hinna fika och snacka skit också. Annars går man åt.

Sådär ja. Nu har jag bloggat. Det var ju såååå länge sedan.

"I'll just teach her to sing on key. Or in a key."

I går satt jag och Fanny och sålde grejer på loppis. Jag måste faktiskt säga att jag har verkligen ingenting mot att sitta och sälja saker på loppis. Det är faktiskt ganska mysigt. Jag och Fanny satt och diskuterade och drack kaffe och hade det trevligt. Precis som förra gången.

Vi sålde väl rätt bra också. Nästa gång så ska alla få rensa sina förråd så vi har mycket grejer att kränga. Hoppas att vi får ett bättre bord nästa gång dock, man ska ha bordet precis där folk kommer in så att det är det första de ser. Vi satt nu nästan längst in och det är ju inte så bra. Men nästa gång ska vi slå försäljningsrekord.

Till något annat nu. Jag har lagt ut en av mina låtar på sidan Allears.se. Blir intressant och se vad man får för recensioner. Mycket spännande!

Surfade runt på sidan och hittade ett rockband som var riktigt jäkla bra! Det är ju så roligt att höra de som är dåliga, hur dålig man egentligen kan bli liksom. Men detta band var ju så bra så man nästan vill ut och köpa skivan och det säger ju inte lite.

Nej, det är ju söndag och Magnus ligger och sover i soffan (som vanligt) kanske man ska ta och titta lite på tv medans man själv får välja kanal.

See ya!

"If someone says your wrong, just raise your voice and point with your whole hand"

Då har man varit på Räddningstjänst i Samverkan-kurs i tre dagar. Jag måste säga att jag fick lämna feminismen hemma på hatthyllan men kursen var oerhört lärorik och intressant ändå.

Med på kursen var: polisen, banverket, SOS-alarm, länsstyrelsen, försvaret, brandmän, sjukvårdare, flygplatspersonal och sveriges radio. Mycket, mycket intressanta berättelser om saker som hänt och som de alla varit med om. Man vet ju ingenting om det som händer i Umeå! SOS-alarm berättade om alla konstiga telefonsamtal de får in, brandmännen berättade om när de blir utkallade för att ta hand om kvinnor som männen tröttnat på (!), banverket berättade om knarkare som kommit på att man kan röka en typ av markör som finns fastsatta på rälsen. Många roliga historier men också historier som berättar om hur tragiskt samhället egentligen är.
Vi gjorde också flera grupparbeten, s.k. "Spel", där vi skulle lösa olika katastrofer som har hänt; brand på ett vårdhem, flygkrasch utanför Lycksele, gasutsläpp vid Hagaskolan och två fartyg som kolliderade. Det kan verkligen hända hemska saker och det är bra att vi lär oss samarbeta och gör en inventering av de resurser som finns. Tänk er en lastbil med giftig gas som kraschar nära Hagaskolan, 1200 personer kan ha andas in giftig gas, vad gör man? Mycket intressant alltså.

Sedan var det goda luncher och mycket goda och trevliga middagar. Jag hade två yrkesofficerare vid bordet som lärde mig vett och etikett. Hur man skålar och hur man beter sig mot värden/värdinnan. Gammaldags kanske men ändå. De är ju vana att gå på banketter och baler hit och dit så det satt i ryggraden för dem. Okej, jag erkänner, jag går i gång på män i uniform! Vad kan jag säga, det är bara att erkänna.

Historierna som drogs på middagen var allt annat än över midjan. Men det är ju bara att ta en sipp rödvin och lugna ned sig. Man kan inte alltid gå in i en diskussion. Speciellt inte med klientelet som förmodligen aldrig skulle ändra sig, "om någon säger att du har fel, så höjer du rösten och pekar med hela handen", det säger ju en hel del.

Vi höll för övrigt till i Lövånger Kyrkstad, där vi sov i de små kyrkstugorna. Stugan var så liten det var mer som en liten cell, men oerhört mysigt. Jag trodde det skulle vara kallt men det var det inte, det var väldigt varmt och stugan var fullt utrustad med dusch och toalett. Fanns t.o.m. en öppenspis men det var tydligen eldförbud i alla stugor, upplyste en brandman mig om. Problemet var bara att det var så förbannat halkigt eftersom stugorna låg uppe på en kulle så det var världens uppförsbacke när man skulle till stugorna och därmed världens nedförsbacke ned till konferenslokalen på morgonen. Vi konstaterade att vi skulle haft stjärtlappar att åka på, flera stycken i rad som ett tåg och så skulle banverket komma och dirigera oss. Fy fan vilket dåligt skämt men med några glas rödvin i sig så blir till och med de skämten roliga!

Efter dessa tre dagar var jag helt knäckt, jag har inte tagit mig ännu. Men nu har jag ju helgen på mig att vila upp mig inför nästa vecka.

Nu ska jag gå och krypa upp i soffan och gosa till mig, vi ses!

"A census taker once tried to test me. I ate his liver with some fava beans and a nice chianti."

Okej, nu är jag förbannad igen! Jag såg på ett kulturprogram igår på TV och där berättade de om en Filmkokbok som har kommit ut denna månad. En FILMKOKBOK - hur jävla bra idé är det egentligen?! Genialisk! Jag är SÅ avundsjuk att jag inte kom på det först. Jag älskar film och mat så varför kom jag inte på det först?! Det är diskhorensaren all over again. Varför kom man inte på den?!

Nu är ju frågan; vad finns kvar att uppfinna/skriva om?

Det är självklart att det finns hur många bra idéer kvar som helst, men man måste ju vara först. Jag som nu bara kan se mig åka runt och ha boksigneringar på alla möjliga ställen runt om i Sverige. Och sedan översätter man bokjäveln och skrattar hela vägen till banken.

Nej, det är dags och sätta pannan i djupa veck och komma på något riktigt bra. Kanske ytterligare en bantningsbok - inte för att jag själv lever efter den själv men - here it goes...

BOKMANUS FÖR ULRIKAS BANTNINGSBOK

Sid 1

Ät mindre.

Sid 2

Motionera mer.

SLUT

"Now it is you, my best beloved one. You will be the blood of my blood, kin of my kin. I need your blood. I need."

Halloweenparty har det varit också. Jag var en kvinnlig Dracula. Jag får frispel då någon säger, "Men Dracula är ju en man". Ja, OCH?! Jag är en kvinnlig Dracula - live with it! Jag ska suga blod åt höger och vänster så det så. På bilden så kan man inte riktigt se mina tänder så bra. Men de är bara hörntänderna som är låtsas, de såg riktigt verkliga ut faktiskt!

Det var faktiskt kul. Alla hade klätt ut sig, det var en häxa, pirat, spindelman, Dracula och Olyckan. Magnus var zombie. Hihi, vi hade riktigt kul när vi gjorde oss i ordning. Men mina tänder satt inte på så länge, vi skulle ju äta tacos och det går inte så bra med vampyrtänder. Sedan vart det diskussion om alternativa bränslen och klimatförändringar och då var jag tvungen att ta ut dem för det går inte att diskutera och få det man säger att låta trovärdig när man typ läspar.

Vi åt och drack och umgicks hela kvällen. Några lekar senare var det fastslaget att det är ingen idé att försöka överträffa Bertilssons-syskonen, vi rockar på frågesport och självklart vann vi båda tävlingarna.

Jag hoppas att jag får gå på Halloweenparty nästa år också. Jag kanske måste anordna ett själv!

"Vegetarian" is an old Indian word meaning "I don't hunt so good."

Okej, jag har officiellt köpt tre vegetariska produkter senast vi handlade. Vi köpte sojakorv och sojabullar samt quorn-filéer. Vi har ännu bara ätit sojabullarna men dra-mig-på-en-liten-vagn så goda de var! Hädanefter är det en given vara i min vagn när jag går och handlar. Jag älskar fortfarande kött - det måste jag ju göra klart för er, men jag har aldrig varit mot vegetarisk kost sådär 2-3 gånger i veckan. Jag är fullt medveten om att jag äter åt helvete för mycket kött. Man måste ju inte äta kött 7 dagar i veckan...

Mitt mål skulle kunna vara typ vegetariskt 2 gånger, kött 2 gånger, fisk 2 gånger samt soppa 1 gång - i veckan. Det vore en hälsosam och sund vågskål tror jag. Men man IDS ju inte hålla på att göra veckomenyer och sånt tjafs. Vi har försökt genom åren att göra det och det funkar ett tag men sedan så rinner det ut i sanden och så är man tillbaka till de gamla vanliga grubbet.

Nu har vi i alla fall börjat så smått genom att köpa dessa tre varor. Man måste ju börja någonstans. Jag är faktiskt förvånad över hur goda de var. Själva kryddningen av bullarna var ju superb! Hoppas att resten är lika goda.

Någon som har ett tips på vad jag ska prova på härnäst?

Dagens favvolåt: Randy Crawford - Knockin' on Heaven's Door
Album: Rich and Poor, 1989

"Oh, I wish I was a punk rocker with flowers in my hair, in '77 and '69 revolution was in the air. I was born too late into a world that doesn't care"

Inte nog med att denna underbara låt fick mig att bli sugen på att blogga. Textraden rymdes exakt som rubrik till detta inlägg. It was ment to be.

Underbar låt förresten. Ni måste lyssna på den. Jag känner precis så där. Jag önskade att jag var en rock-brud på Woodstock '69. Jag vill sitta i gräset och lyssna på Janis Joplin. Det var tider det.

I was born to late, to a world that doesn't care. Just det. Jag var född för sent. Fast å andra sidan skulle jag ju nu vilja vara yngre också. Äsch, nutid är väl bäst trots allt.

Inte mycket händer som vanligt. Förutom att det är datastopp på sjukhuset nu. Inte nog med att man inte kan jobba, det är TRÅKIGT som fan att inte kunna använda datorn. Visst, man kan surfa, men så fort man ska göra något typ av jobb så måste man in i datorn. Snacka om sårbart. Vi har inte ens kvar en skrivmaskin. Men datorn funkar ju så man kan skriva i Word. Dagens i-landsproblem.

Nu till något helt annat. Med tanke på att vi inte kunde jobba värst mycket idag på jobbet så roade vi oss med att kolla upp hur gamla de sexigaste doktorerna är. Han som gör att jag måste torka av skrivbordet efter han gått förbi är född 1961! Karljäveln är 45 år! God damn! Betyder det att man håller på att bli gammal om man suktar efter män som är 45 år?! Men han är ju bara så åh! Snacka om "involentary vaginal lubrication"! (Ett sånt bra uttryck jag bara var tvungen att använda det någongång)

Ja, ja, man får väl drömma.

Datastoppet betyder i alla fall att vi ligger efter med en massa jobb, så jag hoppas att datorn funkar imorgon, annars blir vi galna.

En rolig grej som hände var att en doktor kom ut från sin expedition med håret på svaj. Han skulle läsa på om patienten innan han gick in i undersökningsrummet. Han utbrister: "Datorn funkar inte - vad gör jag nu?!" En sköterska svarar: "Du får väl prata med patienten". Haha, tragiskt att han inte fattade det själv, men dråpligt bra svarat. Tanken slog honom aldrig att han får fråga patienten om vad hon tidigare haft för sjukdomar och så vidare. Visst, ibland vet inte patienterna ens vad de heter, men det var inte fallet just denna gång.

Nej, nu ska jag nog höra om Magnus har "något att bju på", kanske ett nytt avsnitt av DH, PB, Dexter eller CSI.

See ya!

Dagens favvolåt: Sandi Thom - I Wish I Was A Punk Rocker (With Flowers In My Hair)
Album: Smile...It confuses people 2006

Gudde, tungpiercing och R 'n B

Nu bandets spelningar över och lugnet har åter lagt sig över mitt liv...

...eller. Nja, lugnt verkar det aldrig bli. Nu ska vi i F! bla dra igång en föreläsningsserie med början på tordag den 19 oktober då Gudrun Schyman kommer till Hamnmagasinet klockan 19.00. "Feminismen efter valet" ska hon tala om. Sedan kommer det många andra intressanta föreläsare. De berättar jag om senare.

Till något HELT annat. Jag har nog bestämt mig för att ta bort min tungpiercing. Eller, jag har redan tagit bort den, och jag tror inte att jag ens kan sätta tillbaka den nu. Jag tog bort den inför spelningen i tisdags för den har blivit gammal och dålig och gängningen är utnött så den åker ofta upp. Och det sista man vill få i munnen mitt i en sång är ju en jävla tungpiercing. Alltså tog jag bort den. Jag hade som sagt tänkt sätta tillbaka den, men va fan, det verkar bli mer och mer att göra med bandet. Inte för att ni behöver boka in resa till Globen någon gång snart, men vi har lite gig då och då och det är ju roligt. Med en tungpiercing sjunger man inte lika bra, det bara är så och om någon säger annorlunda så ljuger dem. Dessutom så blir inte allt bra på en gång man tar bort den heller. Man har fått konstiga muskler på konstiga ställen på tungan, så det tar nog ett tag innan allt är som vanligt.

Men jag gillade den. Jag gillad mig med min piercing. Fast sedan så tycker jag illa om mig själv för att jag känner så. Inte fan ska väl jag tycka att en del av mig har försvunnit, fast det har faktiskt det. Jag vet inte vad det är men utan den så tycker jag att jag blir "vanlig". Jag vill inte vara vanlig. Jag är ett original - i alla fall om motsatsen är att vara en kopia.

Men nu är den borta. Och nu ska jag fylla tomrummet med att bli ändå bättre i bandet. Nu jävlar! Sitter och kollar igenom nya låtar till bandet nu. Vi måste rocka upp oss lite. Lite mer R 'n B bland annat. Kanske lite Doris - "Did you give the world some love today, baby", eller varför inte Gladys Knight & The Pips - "I heard it through the grape vine". Tyvärr så svänger ju R 'n B så mycket för att de har en trummis som typ bott vid trummsetet hela livet och sedan en blåssektion. Trumpet och saxofon - god damn - bä bä vita lamm skulle ju svänga med blås och en Hammond orgel. För att inte prata om basisten. Ja, men ok, hela jävla banden rockar fett. Jag ger mig.

Det är nog lika bra att lägga ned det där med R 'n B kanske...

Oj, nu börjar Martha Reeves & The Vandellas - "Dancing in the street". Jag tror att jag måste öka volymen och dansa framför tv:n och störa Magnus.

Vi ses!

Tillägg kl 19:47: Magnus låg i soffan och sov. Hur kul är han.

”That's two independent thought alarms in one day. Willie, the children are over-stimulated. Remove all the colored chalk from the classrooms.”

Nu är jag i gasen igen. För samma ämne som så många gånger förr. Storebrorssamhället alltså. Jag har nämligen börjat läsa en ny bok: ”Övervakad – Elektroniska fotspår och snokarsamhället” av Pär Ström. Jag har bara hunnit till sidan 40 och hittills har varje jäkla stycke fått mig att se rött.

Naturligtvis så inser jag att ”vanliga” medelsvensson omöjligen kan veta ens hälften av allt som står i den här boken. Om hur vi redan nu övervakas, om vilka lagar politikerna vill införa och hur de skulle kunna både brukas och missbrukas. Men jag kan ju tycka att människor med åtminstone vanligt hederligt medel IQ skulle fatta vart vi är på väg. Det är ju intressant när man tänker på det. Jag tror att anledningen är att vi svenskar är så naiva eftersom vi är (läs: har varit) besparade från ett övervakningssamhälle. Vi har levt våra liv i lugn och ro. Polisen har tagit fast bovarna och vi har kunnat leva lugnt vidare. Vi har inte behövt brytt oss om vad vi sagt eller gjort för att alla åsikter har varit okej att uttrycka. Och det är precis detta som ”de som bestämmer” utnyttjar. De försöker tuta i oss att övervakning nu behövs för att behålla detta lugn. Några få rötägg i samhället förstör för oss andra och dessa rötägg behöver övervakas. Tyvärr så dras alla människor in i övervakningen, men det är ett pris vi måste betala för att få behålla Sverige sådär skönt tillåtande. Farligt. ”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”. (Benjamin Franklin)

Jag känner mig som om jag vore i en skräckfilm där jag sitter i en möteslokal med resten av byinvånarna, när jag plötsligt inser att alla omkring mig redan är smittade med The Alien Virus. Jag försöker förgäves få dem att inse att de måste skynda sig härifrån innan det är för sent. Men de bara tittar tomt framför sig och går som en zombie och mumlar: ”Det är ok, det är för vår egen skull, det är bra för oss”.

Ett citat från boken som är oerhört intressant, då jag länge försökt att förklara detta fenomen för nära och kära, men jag har saknat vokabulären är följande: ”Det är ofta denna sekundära användning av informationen (ett resultat av s k ändamålsglidning) som innebär de största hoten mot den personliga integriteten.”

Alltså när förslaget för en ny lag läggs fram till folket och alla är så nöjda och tycker att det låter så bra, men sedan glider det hela över och blir något helt annat. (Som naturligtvis zombie-invånarna inte kunde förstå innan). Alltså ändamålsglidning. Säg det nu alla högt för er själva så ni bränner in det – Ändamålsglidning. Oerhört bra ord att kunna, säger så mycket på en gång. Det är ju precis det som jag – förgäves – försökt förklara. Att dem säger att en lag ska användas på ett sätt, bara för att fånga the bad guys, men sedan ”råkar” de bara inkludera the good guys också, informationen "råkar" bara använas till andra brott än vad som urspungligen var meningen. Oops! Det var inte meningen, det bara blev så, men det gör ju inget – du har väl ingenting att dölja?!

För att besvara frågan, som ställdes här ovan av ”lagens extremt långa letandes-sig-in-i-stugorna-arm” så väljer jag osökt ett till citat från min nya bibel: ”Det kan finnas tusen och en orsaker till att en människa inte vill få detaljer om sitt privatliv utlämnade, men hon har ingen som helst skyldighet att motivera sig. Bara obehagskänslan räcker. Rätten att ha ett privatliv för sig själv är garanterad i både Europakonventionens och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Frågan ”Vad har du att dölja?” är ojust, den indikerar en auktoritär människosyn hos frågeställaren, och därför är det motiverat att svara ojust, kanske med motfrågan ”Varför låser du om dig på toaletten?”.

Tänkt att allt detta kom genom att läsa 40 sidor. Boken är på 300 sidor så det blir säker fler inlägg i samma tema.

Jag lämnar er med ytterligare ett citat: ”Men hur långtgående övervakningsåtgärder kan man införa innan man förlorar det fria samhälle som hela tanken var att skydda?”

I’ve had the privilege to know you for a little while – now I shall mourn you a lifetime

Hej Ulrika!

Tack för ditt mail.
Vi har valt att ta bort SanSão från den svenska marknaden, detta då vi ibland måste förändra vårt produktutbud.
I dagsläget har vi inga planer på att återuppta produktionen av SanSão.
I sommar har vi lanserat ett nytt mineralvatten BonAqua Silver med naturlig fruktjuicer. Det finns i smakerna päron, citron och naturell, kanske kan det vara något för dig.

Hälsningar,
Johanna
Konsumentkontakt
Coca-Cola Drycker Sverige AB

------------------------------------------------

"Mineralvatten med naturliga frukjuicer", hur i helvete kan de jämföra det med SanSão?! Jag vill ha min veckodos av SanSão! Den godaste drycken som någonsin tillverkats, också känd som Gudars Nektar, finns inte mer.

Sorgen är total.

Rest in peace.

Hosta, Cocillana-Etyfin och register

Nu har jag officiellt känt hur det känns att hosta upp lungorna. Man kan ju svälja tungan så jag tror härmed att det är fullt möjligt att hosta upp lungorna. Vi har ju som sagt spelning med bandet och en hostande och kraxande sångerska är inte the main-attraction som publiken har väntat sig tror jag. Jag fick ju medicin av min "privatläkare" men det hjälpte föga. Den var lösande, alltså gjorde så att man hostade mer, för att få upp shitt. Jag vill ju hosta mindre.

Så igår var vi hemma hos min bror på middag och då gav svägerskan mig Cocillana-Etyfin. God damn! En hutt och man slutar hosta. Mer morfin åt folket! Jag fick med mig lite i en burk så jag kan ta idag och imorgon. Man kan ju tro att en hes och sexig röst ska göra att sången i princip blir bättre, men jag kan intyga att det blir inte Phoebe's "sexy phlegm voice". Om man bara var hes skulle det gå vägen, men man tappar hela registret, tonerna finns liksom inte där när man försöker nå dem. Ytterst irriterande.

Men nu har ju medicinen gjort att jag har lugnat mig med hostningarna så att rösten helar sig, förhoppningsvis innan 20.30 imorgon...

Till råga på allt så hade en i bandet med sig en videokamera på förra repet. Självklart ska det filmas den gången då jag låter som don't-quit-you're-day-job. Vi tittade på filmen idag och faktiskt så lät det inte lika ansträngt som det kändes.
Sedan vet jag inte vad jag ska ha på mig heller...

Annars händer det inte så mycket just nu. Job - som vanligt. Hemmet har förfallit - som vanligt. Vintern är på väg - som vanligt.

and life goes on...

“I’m so busy I’ll wipe myself in flight.”

Just när valet är över och man tror att livet ska återgå till det normala – det vill säga sitta i soffan och halvsova framför repriser av Vänner – så inser man att den ack så tomma kalendern snabbt blir fylld. Hur kommer det sig att detta alltid händer? Man tittar på nästa vecka och tycker att den verkar chill, sedan närmar den sig och plötsligt blir varje dag fylld med Att-göra-saker lik förbannat. Man måste helt enkelt inse hur viktig och irreplaceable man är!

Denna vecka är det alltså jobb, middag, möten och rapporter att färdigställa. Och om inte det var nog så har mitt band två spelningar i början av oktober, vilket innebär att vi måste repa som satan denna vecka och till helgen. Och inte ska ni tro att jag kan välja vilka dagar vi ska repa, nej, det är bara att böja sig för överläkarna som har bakjour titt som tätt och hur fan ska man mäta sig med det? ”Nej, jag kan inte repa då för jag ska se Prison Break…Jaha, inte tisdag säger du, bakjour, jahaja, Prison Break/bakjour” Vem vinner?!

Inte nog med det heller – idag känner jag att det kittlar så där omisskännligt bak i gommen – japp, förkylningen är på väg. Jag får nog be någon av de ovan nämnda läkarna skriva ut dundermedicin så jag håller mig frisk. Inte nog med att man är irreplaceable, man har en egen liten gräddfil in i sjukvården också!

Till råga på allt så har jag dragit på mig ett extra jobb. Sekreterare åt en privatläkare i stan. Det ska verkligen bli skitkul faktiskt. Han betalar ju rätt mycket bättre än landstinget, men å andra sidan är det inte så svårt med tanke på hur sugit vi tjänar där. Jag hoppas att det blir mer och mer arbete hos honom i alla fall. Kanske jag t.o.m. kan gå ned i arbetstid på mitt ”vanliga” jobb. Men det får vi se om i framtiden. Just nu har jag inte tid att tänka på det – jag är ju så busy!

Surströmming, val och procenten

Ikväll ska jag till en arbetskamrat och käka surströmmning. Det var väldigt länge sedan jag åt surströmmning. Jag vet inte ens om jag tycker om det fortfarande. Det lär jag väl märka ikväll.

Vi skulle alla ta med oss vår egen dryck eftersom man tycker om så olika drycker. Till surströmming drack jag alltid Bordsdricka förr. Det var hos mormor Bordsdrickan flödade. Undra om Sprite Zero passar lika bra...
Det kanske inte blir samma sak som i mormors kök och färskpotatis direkt från landet och så mormor förstås...

Nästa vecka ska jag hem till en arbetskamrat och käka surströmmming. En annan arbetskamrat men samma sura jäkla strömming. Undra om jag ska köra på barnalternativet denna gång. Man kan ju inte packa surströmmning i hela systemet, det kan inte kroppen må bra av.

Annars så tar valet musten ur en. Tänk att man tror att när valet är över så behöver man inte jobba mer med detta. Men det är ju då som allt kör igång på riktigt. Det är ju då det riktiga jobbet börjar. Usch så jobbigt! Men det är ju roligt också. Man träffar mycket trevligt folk när man står på torget. Några original per dag kommer det ju också förbi, men det får man liksom ta. De dras till sådana här happenings.

Vi ska ju naturligtvis ha valvaka på söndag. Tyvärr så får vi inte veta F! resultat förrän senare på veckan. Det är ju helt sanslöst! Vad skickar det för signaler till väljarna egentligen?! "Rösta inte på F! för de räknas lix inte". Allt ska räknas på en gång och redovisas samtidigt - var annars är demokratin?

Och så var det procenten, det är alltid viktigt med procenten - jag håller på dig Lillemor!

"One thing I've learned is to never play Operation against a surgeon for money."

Ja, så då har man varit på Kirurgveckan 2006 i Örebro då. Det var väldigt intressant, jobbigt och regnigt. Men Örebro är en väldigt fin stad, det måste jag säga. Många vackra gamla hus och fina små affärer.

Det var föreläsningar i en och en halv dag, bl a Stephan Rössner som pratade om övervikt förståss. Sedan var det en ST-läkare från Örebro som visade en film med en laparoskopisk galloperation och en gastric by-pass operation. Filmen visades samtidigt som man fick se operationsberättelsen växa fram. Faktiskt mycket intressant! Han hade även med sig instrumenten så vi fick titta på dem.

Dag ett var det ett grillparty nere vid ån där det även var drakbåtsfestival, så några från Umeå var med och tävlade. Det gick inte så bra men det var ju blött och roligt. Grillpartyt ägde sedan rum i ett tält där en trubadur spelade. Det var väl inte den trevligaste tillställningen egentligen eftersom det regnade och var jävligt blött, men det var ju inte arrangörernas fel.

Dag två var det tre rätters middag på Conventum. Fördrink och mingel med en symfoniorkester som spelade. Sedan öppnades dörrarna till salongen där ett jazzband spelade, som sedan utökades med en jättebra sångerska. Och de spelade vid tre tillfällen under kvällen, faktiskt jätteduktiga. Förrätten var en svamppaté med rött vin, varmrätten var någon fisk med krabba runt och potatisbakelse med vitt vin. Efterrätten var hjortronpanacotta med philadelphiaost och desservin i form av isvin.

Underhållningen på kvällen var en svärdslukare och Galenskaparna! De var väldigt roliga och många skrattade så de grät. Vi funderade länge vilka det kunde vara, och jag hoppades på Dio eller i alla fall Metallica men ack, det vart Galenskaparna.

På fredagen blev det sedan shopping i Stockholm. Jag köpte bara en väska (!) och ett Dio-halsband som jag ska göra om till nyckelring. Sedan vart det inget mer. Jag hittade inget för rean var sedan länge över och allt var till ordinarie pris och det är jag för snål för.

Det stora problemet var dock att när jag kom till Arlanda och skulle checka in så fanns det ingen bokning för mig! Jag hade alltså inte någon hemresa. Tydligen hade Företagsresor bokat fel och tagit hemresan den 25 juni när det skulle vara 25 augusti. Jag fick alltså köpa en hemresa för drygt 1200 kronor. Gissa om jobbet ska få betala tillbaka det - men förmodligen!

Sedan var det bara att komma hem och rasa i säng för att sedan stiga upp tidigt på lördagen och åka iväg och stå på loppis hela dagen. Ja, till 15 i alla fall. Sedan hem och så hade Magnus bjudit över Frida och Elin på middag och Photoshopkurs. Jag drattade i soffan och sov i tre timmar medans de jobbade på inne i datarummet. Steg upp och hackade en sallad och så var maten klar...man har det ganska bra ibland. Vi åt mat, efterrätt och såg film, sedan skjutsade Magnus hem tjejerna.

Nu sitter vi och drömmer om hus - igen, igen och igen...

Jag tror att jag ska gå coh lägga mig snart, för jag är trött - igen, igen och igen...

Picknick och husporr

André och Erika ringde i dag och frågade om vi hade lust att följa med ut till en grillstuga och grilla lite och picknicka tillsammans. Självklart! Vi åkte förbi Ica och köpe lite goda grillprylar och åkte iväg till grillstugan. Gjorde upp en härlig eld och satt och mumsade och pratade om allt mellan himmel och jord.

De avslöjade att de gått och blivit med hus. Ett kedjehus i Täfteå inte minst. Roligt för dem, de har ju varit på jakt efter hus ett tag nu så det var ju roligt att det klaffade för dem. De har ju också haft ögonen på ett hus som jag skulle ge högerarmen för att få, så vi kunde ju inte göra annat än att åka och kolla på det huset - som de nu inte längre var intresserade av!!.

Husporr i ordets rätta benämning. God damn! Huset finns i en by inte långt utanför Umeå, som jag inte kommer att nämna namnet på - jag vill ha huset för mig själv! :-)

Vi stod utanför och glodde (ingen bor där) samtidigt som vi smidde planer hur vi skulle bygga och vad vi skulle ändra på. Vi är ganska överens jag och Magnus, det verkar ju bra i alla fall. Jag ska få telefonnummret till ägaren och ringa till henne i veckan banne mig. Åh, vad jag vill ha det huset. Jag vill åka till Ikea och handla för en massa tusen - NU!

Men jag vill ju ha en moppe också, och hemma-bio måste vi ju ha där, en kök med köksö, vardagsrum, datarum till mig, datarum till Magnus, gästrum, sovrum, toa, tvättstuga, förråd, walk-in-closet, ny tv, öppen spis, inbyggda halogenlampor i alla tak, veranda, trädgård, ny gräsmatta, buskar och träd, nya fönster, nytt innertak, garage, nätverk i hela huset, 100 megabits internet, parabol och just det - ny bil!

Alla donationer mottages med varma händer!

...och party!

Lördagen den 20 augusti - eftermiddag

40-års party i Obbola! Bror fyllde ju 40 år i tisdags och nu var det dags för grillfest med gratis alkohol! På förmiddagen hade de varit iväg och köpt ett kylskåp, från någon på blocket. I det hade de lastat in öl, cider, vin och läsk, och sedan ställt det på verandan ute. Jättetrevligt och bekvämt. Inget spring inne, plus att i kylskåpet inne skulle de inte rymts några burkar.

De hade tagit ut en del av en bokhylla och ställt vid väggen ute på verandan. I den hade de olika glas, tallrikar, bestick, servetter och en låda man la disken i. Hur smart som helst! Man tog sig en tallrik och gick iväg och gjorde sina egna grillspett med alla möjliga tillbehör. Sedan lade man det på grillen och stod och pratade en stund. Jättesmidigt och inte så mycket att göra för värdparet under festens gång. Det är klart att det var en hel del att göra före (Oh, my god mycket att göra) men å andra sidan har du ju igen det för du slipper göra en massa när gästerna är där och du vill mingla.

Goda grillspett gjorde jag, mums. Sedan fanns det kaffe och tårta inne som man fick gå och hämta.

Mycket gäster var det också! Spritt över hela dagen var det minst 70 personer där. Alla åt inte men kom bara förbi och drack en kopp kaffe och chillade på verandan en stund. Jättemycket skratt och trevliga diskussioner hela kvällen, det måste jag säga!

Vi satt ute på verandan till klockan var två på natten. Det var väldigt, väldigt kallt, men vi satt under filtar så det gick bra. Vi började så sakta dra oss in och då dukades det fram vickning. Lite kött som blivit över stektes upp och några burgare åkte in i micron och så satt vi där och mumsade igen.

Jag var ju kvällens "designated driver" så jag fick köra lill-toyan hem i dimman.

Väldigt rolig dag - först på stan med F! gänget och sedan party på kvällen! Mycket party denna helg, fantastiskt roligt!

Party, Partytält...

Fredagen den 18 augusti

Nu har vi haft fest och sagt hej då till Emma som lämnar oss i F! Umeå gruppen. Först gick vi på Lottas och åt en helt underbar middag. Jättegott, verkligen! Jag tog operatoast, vilket var oxfilé och champinjoner och en massa annat gott.

Sedan ville ju Emma dansa så vi promenerade iväg på O'learys. Där kände man sig, minst sagt, lite malplacerad och väldigt gammal. Men ack så många söta pojkar det finns! Oh, my God.

Väl inne så gick vi till baren och jag köpte en drink. Okej, bartendern stylade lite väl mycket med att kasta flaskor och glas men oh, my god, hur snygga var dom! Fast de visste om det, så då blir det inte riktigt lika kul.(Hm, visst får man säga så om killar fast man är feminist?!)

Emma ville dansa hela tiden. Dans-Emma där. Hon fick sin vilja fram några gånger faktiskt, det var ju trots allt henne som vi skulle "fira". Hur svettigt blir det att shakea loss på ett dansgolv mitt i sommaren?! Massor, det kan jag intyga.

I och med att det var fredag så tänkte jag att Blaze är säkert ute, så jag sms:ade honom: "Var är du när jag är på O'learys?". Sedan ringde han upp och det levde om som satan, det visar sig att han också var på O'learys. What are the odds?!

Det visar sig att Blaze, Racoon och Rikard var ute. Rotto var hemma och pluggade. Synd för honom, men bra att han tar skolan på allvar. Blaze var på G, han skrämde nog F!-gänget lite, men han är ju så snäll och nästan lite blyg när han inte är onykter, så jag hoppas att de får träffa honom nykter någon gång. Men han är ju supertrevlig i alla lägen! Sedan dansade jag, Sara och Emma tills svetten lackade. Blaze gick till Droskan för där hade han en tjej som väntade (som sedan visade sig ha gått hem - hihihi) och klockan tickade mot 02.00 så vi drog oss hem.

Jätterolig kväll, man borde vara ute oftare. Synd bara på Emma som ska flytta ifrån oss. Lycka till på nya jobbet Emma!

Lördagen den 20 augusti - förmiddag

Dags för invignnig av F! Umeås valtält på stan! Vi var där och satte upp tältet som visade sig vara allt annat än gjort i en handvändning. Men upp kom det till slut. Det blir bara jobbigt för de som ska sätta upp det varenda jävla dag. Vi hamnade mellan Kd och Junilistan! Hur skoj blir det? Vi kommer att ha massor av HBT-affischer och dylikt på väggen mot Kd, vi måste ju provocera lite.

Redan första dagen kom det faktiskt förbi lite folk, roligt! Det är ju så spännande för man vet aldrig om personen i fråga ska ge oss cred och säga: Bra jobbat! eller om de kommer att kasta skit på oss. Man försöker gissa när personern kommer fram men man har ofta fel. Jag säger i alla fall lycka till, till ni som ska stå i tältet hela nästa vecka då jag är borta.

Bloggtorkan...

...är över. Jag är tillbaka.

Jag skyller på jobbet som gör att jag inte orkar/ids blogga så mycket. Man kan ju tycka att arbetet i sig borde göra att jag irriterar mig på fler saker men jag är tydligen sådär sunt avdomnad i riktig svensk arbetar-anda...

Livet går vidare, bror har fyllt 40 vilket innebär att jag fyller snart 30...och jag önskar mig en moppe! Jag BEHÖVER en moppe! Det är liksom inte en sån där jag-behöver-en-ny-väska-känsla utan jag MÅSTE HA en moppe. Busstiderna suger och hitta parkering suger, jag vill ha en moppe som man kan susa ned till stan med och bara parkera nära affärerna. Man behöver inte passa busstider och inte se till att man har mynt till parkering. Nu kan man iofs sms-parkera, men vilket jävla bök.

Högskoleprovs-tarmen sög till härom dagen. Jag läste i tidningen om hur många som gjort högskoleprovet denna gång och vilka i de olika länen som hade fått bäst resultat. Jag tycker att det skulle se så jävla snyggt ut detta:

Västerbottens län
Ulrika Bertilsson 2,0

Men, det kommer ju naturligtvis aldrig att hända. Men jag är en utav de få som tycker att det är ROLIGT att göra högskoleprovet. Kanske för att det inte spelar sån livsavgörande roll om jag får bra eller inte. Ingen "familjen förväntar sig att jag ska komma in på X-programmet till hösten" liksom. Men det är kul att kämpa och se vad man klarar utav. Men det är klart - jag vill ju bli bättre. Undra om man ska köpa en sån där kurs av något slag. Fast det finns ju ingen genväg till bra resultat på högskoleprovet, man måste helt enkelt läsa en massa på svenska och engelska och räkna en massa matte. Men det jag är sämst på är kartor och tabeller. God damn, det är som att jag inte skulle hitta till köket i min egen lägenhet om jag fick en karta att följa. Och tabeller och diagram, "hur många fåglar i västernorrlands län parade sig under mars 2004?" Who the fuck cares?! Om det vore saker som är intressanta i alla fall, så skulle man kunna relatera till tabellerna, "hur många väskor köpte kvinnor i Västernorrlands län under mars 2004? Klockrent!

Men den som skrivit högskoleprovet mest har gjort det 45 gånger, man kanske ska försöka slå det...

"Now if you ever dare question my integrity again, I'll have your nuts in a jar."

Ok. Nu blev jag upprörd. Igen. Jag fick mitt Flashback-mail härom dagen och där står det skrivet om Bodströms önskan om ett Storebrorsamhälle (artikel från Tidningen Broderskap) och än en gång blir man förbannad över hans vision.

Hur länge ska detta fortgå utan att folk börjar fatta?! Är alla människor dumma drönare som bara surrar omkring i sin kupa och inte fattar vad som händer utanför dörren? Vill vi verkligen bli övervakade i varje sekund? "Jag har inget att dölja, jag har rent mjöl i påsen, låt de övervaka mig".

Ja, nu ja, har du rent mjöl i påsen. Men vem vet vad regeringen bestämmer om 10 år, 15 år eller 20 år. Då kanske vi har ändå fler lagar och bestämmelser om hur vi människor ska leva våra liv. Varför tänker inte folk längre än vad näsan räcker? Jag fattar det inte...

Den där jävla Bodström tar det pö om pö, lite i taget, lägger fram det som att "Ja, men tänk, hade vi haft ett DNA-register så hade Hagamannen varit fast för länge sedan". Människor jublar över tanken att få fast i "Hagamannen-brottslingar" i framtiden men tänker inte en sekund på hur det hela skulle kunna drabba dem själva. Vill vi verkligen ha register på befolkningen? Är det något att eftersträva? Vem bestämmer vilka individer som får högst eller lägst poäng i det registret då? "Mest trolig att bli kriminell", "Mest trolig att få handikappade barn", "Mest trolig att få hjärtproblem innan 50-års ålder = får ej söka vilken utbildning som helst för han/hon kommer hur som helst inte kunna jobba som det i framtiden" - listan kan göras precis hur lång som helst. Registret kan användas för vilka som ska eller inte ska få söka olika försäkringar, ansöka om att gå i de bästa skolorna, få de bästa lägenheterna eller jobben, osv osv osv osv.

Jäva Bodström! VAKNA Svenska folket! Säg nej till detta innan du sitter och dricker seger-gin i soffan och drömmer dig bort, när en apparat på väggen ropar "thoughtcrime"...

Restaurangtips!

Igår var vi och åt på en ny restaurang. Ja, inte ny för Umeå men ny för oss. Thaiköket på Sandbacka. Mycket gott!

Det var så roligt när vi kom dit. Tjejen som stod i kassan talade inte svenska och bara lite engelska. Men kocken, en äldre kvinna, sa att det var bara att sätta sig ned. När vi väl satte oss vid bordet så sa Magnus: "Känner du inte igen kocken och servitrisen - och möblerna...det är ju från Thai - restaurangen som tidigare låg under Blå Kök och Bar?! Ja, för fan, det var det. Den restaurangen älskade ju vi, och nu ligger den här. Ja, inte själva restaurangen förstås men det viktigaste - kocken.

Min mat var helt perfekt men det var lite sämre för Magnus, men det spelar ingen roll, vi kommer att fara dit många gånger till ändå...

Till förrätt tog jag Tom kha gai - Cocos och limesoppa med kyckling och grönsaker i cocos för 45 kr. Sanslöst god! Jag brukar själv laga en Cocos och limesoppa med kyckling men hallå?! Är man fullfjädrad thailändsk kock? Nej, skulle inte tro det. Jag försökte lista ut ingredienserna men det gick dåligt...citrongräs och ingefära och något annat som vi inte visste vad det var. Vi får nog åka dit flera gånger och kanske tom köpa med oss lite och laga själv, för tydligen säljer de livsmedel också.

I alla fall så åt magnus Pho-pia thot - Thailändska vårrullar för 40 kr - till förrätt. De var goda men lite kalla i mitten, alltså inte riktigt uppvärmda. Till varmrätt åt vi båda stekta nudlar med kyckling. Stor portion och mycket gott!

Vi fick inte maten samtidigt så det måste man tänka på, att är man många kanske några får vänta. Det finns ju bara en kock och hon gör alla portioner för sig så att säga. Jag kan i alla fall varmt rekommendera den!

"Yeah, and I get my ya-ya's from Ikea. You have to put them together yourself, but they cost a little less."

Så dimper nya IKEA-katalogen ned i brevlådan idag. Jag hinner till sidan 8 och jag har redan suckat flera djupa suckar. Sida upp och sida ned av perfekta hem och perfekta familjer. Jag vill också ha en walk-in-closet med snygga och funktionella hyllsystem där jag kan ha alla mina kläder, skor och framför allt - väskor!

Jag vill ha ett kök med stora härliga lådor som man inte behöver bråka med för att få upp, eller stänga. I dessa perfekta lådor ska jag ha "PRUTA - burk med lock 39:-/set om 17". I dessa lådor ska jag ha alla torrvaror, snyggt förpackade och förseglade i fina burkar i olika storlekar. Undra om livet blir perfekt då...undra om man blir lyckligare...?

Hela IKEA-katalogen är ju en enda stor idyll egentligen. Bara man har funktionella och snygga möbler så behöver inte barnen bråka om var de ska sitta och rita eller att de inte hittar sina saker. Föräldrarna behöver inte heller bråka för de har sina saker på sin plats så ingens hobby behöver ligga på köksbordet. Undra hur många som köpt hela IKEA-konceptet med hull och hår och tror att när vårat liv är så där väl packeterat - då blir vi lyckliga...

...jag vet då att jag köper det! Jag vill ha en köksö! Jag vill ha allt i hela jävla katalogen! Och när jag sitter i soffan och vill så mycket så blir jag förbannad på mig själv att jag känner så, jag vill inte vara så lättpåverkad, men det är jag. Det är vi nog allihopa. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Usch så förbannat deprimerande! Nej, om man inte ska ta och surfa runt och kolla på lyxvillor också - det får mig säkert på bättre humör!