Jag har pratat om detta i så många år och äntligen har jag fått tummen ur och anmält mig. Jag längtar så till kursen börjar. Hoppas att den börjar tidigt och att det inte blir så många som anmäler sig. Det är ju bättre ju mindre grupp det är, man får helt enkelt mer tid med läraren.
Jag har en arbetskamrat som kan en del franska så jag kan öva mig lite på jobbet emellanåt också.
Jag kan ju engelska rätt bra - om jag får säga det själv utan att svenska avundsjukan slår till - men å andra sidan, hur många år har man egentligen "pluggat" engelska?! Man utsätts ju för engelska hela tiden, men om man vill utsättas för något annat språk så måste man ju söka efter det. Man måste lyssna enkomt på fransk musik och ladda ned franska serier och filmer för att kunna få höra språket överhuvudtaget.
Fast om jag lär mig franska ens hälften så bra som jag kan engelska så är jag nöjd. När jag kan franska så bra - då är det dags för italienska!
Fyrspråkig är ju som lagom. Jag skulle vilja kunna hur många språk som helst. Men det är ju fasiken jobbigt att lära sig. Engelskan kom ju av sig själv så att säga, jag har aldrig behövt plugga grammatik, men det måste man ju nu...jobbigt.
Men vi får se hur det går med franskan först. Jag lyssnar på Céline Dions franska låtar och kanske måste söka efter franska UR-program...så får det bli i början.
Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar