"See? Now you feel all good inside!"

Idag är min 17:e rökfria dag och jag måste erkänna det - jag mår bättre. Fast det var å andra sidan inget nytt. Jag visste att jag skulle må bättre för det gjorde jag förra gången jag slutade. Jag vet egentligen inte riktigt vad det är som gör sådan stor skillnad. Naturligtvis så har min nya astmamedicinering med saken att göra också men ändå. Konditionen är sanslöst mycket bättre. Jag känner mig piggare och om inte annat - fräschare.

Med detta inte sagt att jag inte är röksugen - typ konstant. Jag känner också att rökstoppet blev lite väl abrupt, jag hann inte riktigt med eftersom jag slutade i och med att jag blev sjuk. Men det var verkligen inte försvarbart att fortsätta röka. Jag kunde ju för fan inte andas, ska jag verkligen sitta och suga in rök i lungorna då?!

Lungläkaren skrev ut Nicontinell-plåster. Så jag körde med dem i typ en och en halv vecka. Men sedan så var klockan typ 12 en dag då jag inte ännu tagit på mig ett nytt plåster. Så då tänkte jag testa vara utan och det gick bra, så nu har jag inte haft något sedan dess. Men jag ska inte börja igen. Jag kan inte. Jag vill, men jag kan inte. Jag har astma och sjunger - då ska man definitivt inte röka. Att jag blev sjuk blev bara en spark i baken. Och det behövde jag ju...

Förra gången slutade jag för att jag bröt foten. Jag ides inte gå ut på kryckorna...

Så nu måste jag sluta. För börjar jag igen så vet man inte vad som händer för att få mig att sluta!

Dagens favvolåt: King's X - Dogman
Album: Dogman 1994