Då har man varit på Räddningstjänst i Samverkan-kurs i tre dagar. Jag måste säga att jag fick lämna feminismen hemma på hatthyllan men kursen var oerhört lärorik och intressant ändå.
Med på kursen var: polisen, banverket, SOS-alarm, länsstyrelsen, försvaret, brandmän, sjukvårdare, flygplatspersonal och sveriges radio. Mycket, mycket intressanta berättelser om saker som hänt och som de alla varit med om. Man vet ju ingenting om det som händer i Umeå! SOS-alarm berättade om alla konstiga telefonsamtal de får in, brandmännen berättade om när de blir utkallade för att ta hand om kvinnor som männen tröttnat på (!), banverket berättade om knarkare som kommit på att man kan röka en typ av markör som finns fastsatta på rälsen. Många roliga historier men också historier som berättar om hur tragiskt samhället egentligen är.
Vi gjorde också flera grupparbeten, s.k. "Spel", där vi skulle lösa olika katastrofer som har hänt; brand på ett vårdhem, flygkrasch utanför Lycksele, gasutsläpp vid Hagaskolan och två fartyg som kolliderade. Det kan verkligen hända hemska saker och det är bra att vi lär oss samarbeta och gör en inventering av de resurser som finns. Tänk er en lastbil med giftig gas som kraschar nära Hagaskolan, 1200 personer kan ha andas in giftig gas, vad gör man? Mycket intressant alltså.
Sedan var det goda luncher och mycket goda och trevliga middagar. Jag hade två yrkesofficerare vid bordet som lärde mig vett och etikett. Hur man skålar och hur man beter sig mot värden/värdinnan. Gammaldags kanske men ändå. De är ju vana att gå på banketter och baler hit och dit så det satt i ryggraden för dem. Okej, jag erkänner, jag går i gång på män i uniform! Vad kan jag säga, det är bara att erkänna.
Historierna som drogs på middagen var allt annat än över midjan. Men det är ju bara att ta en sipp rödvin och lugna ned sig. Man kan inte alltid gå in i en diskussion. Speciellt inte med klientelet som förmodligen aldrig skulle ändra sig, "om någon säger att du har fel, så höjer du rösten och pekar med hela handen", det säger ju en hel del.
Vi höll för övrigt till i Lövånger Kyrkstad, där vi sov i de små kyrkstugorna. Stugan var så liten det var mer som en liten cell, men oerhört mysigt. Jag trodde det skulle vara kallt men det var det inte, det var väldigt varmt och stugan var fullt utrustad med dusch och toalett. Fanns t.o.m. en öppenspis men det var tydligen eldförbud i alla stugor, upplyste en brandman mig om. Problemet var bara att det var så förbannat halkigt eftersom stugorna låg uppe på en kulle så det var världens uppförsbacke när man skulle till stugorna och därmed världens nedförsbacke ned till konferenslokalen på morgonen. Vi konstaterade att vi skulle haft stjärtlappar att åka på, flera stycken i rad som ett tåg och så skulle banverket komma och dirigera oss. Fy fan vilket dåligt skämt men med några glas rödvin i sig så blir till och med de skämten roliga!
Efter dessa tre dagar var jag helt knäckt, jag har inte tagit mig ännu. Men nu har jag ju helgen på mig att vila upp mig inför nästa vecka.
Nu ska jag gå och krypa upp i soffan och gosa till mig, vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar