"What would you say if we found a first-class surgeon to take my place?"

Nu är veckan och helgen över. Oj, så trött jag var! Jag sov natten till lördag mellan 21.00 till 12.00. Det var skönt som attan. Sedan sov jag några timmar i soffan också. Det behövde jag nog...

Det har varit hysteriskt kul! Men hysteriskt jobbigt! Varje kväll har dessutom varit något också.

På måndagen var det get-togheter så då var jag ute till 22 drygt. Tisdag var det läkarsekreterar- och sjuksköterskemiddag och då var jag ute till 21 någonting men jag mådde så fantastiskt dåligt så jag åkte hem tidigare än alla andra. Jag hade inte druckit något vatten på hela dagen så jag är ganska säker på att det var därför jag mådde så dåligt.

Onsdag var det kulturnatt och då hade vi tokmycket att göra. Jag var ute till 1 tror jag. Sedan på torsdagen var det ju festkväll med middag på äpplet och då vart klockan också 1 innan vi tog en taxi hem. Oj, så trött jag var!

Men sedan på fredagen så slutade vi tidigare, och det var verkligen behövligt. Vi tjejer tog oss ned till Lottas och tog ett glas av någonting och satt och chillade. Men alla var så trötta så det blev inte så jättemycket snack egentligen. Vi ska ju träffas alla någongång framöver och ha en genomgång. Prata ihop oss om hur allting gick. Det ska bli skönt.

Jag tycker att det verkligen varit fantastiskt hur bra vi har jobbat ihop oss i gruppen. Vi har verkligen varit ett team som alla jobbat för samma sak. Över gränserna. Inga yrkeskategorier utan bara ett team med människor som jobbar för samma sak. Det har varit trevligt att få uppleva. När någon behövde hjälp så frågade man första bästa person i organisationskomittén och inte nödvändigtvis någon av samma yrkeskategori som en själv. Det är som det ska vara i en sådan situation.

Jag har pratat massor med personer som jag inte har utbytt många ord med under de 6 år jag jobbat på kliniken. Lärt känna nya människor helt enkelt. Det är ju underbart! Vi har egentligen varit på en jävligt lång teambildning.

Men oj, så roligt vi haft! Vi har skrattat så vi har gråtit! Kanske för att vi var trötta, kanske för att det helt enkelt var jävligt roligt!

Person 1: "Jag ska nog gå och pudra näsan".
Person 2: "Jag ska då gå och pissa".
Ulrika: *skrattar ihjäl sig*

Well, you just had to be there!

Jag vill i alla fall tacka alla mina medarbetare för en oförglömlig vecka! Oj, så bra vi är! Tack!

Jag vill också tacka alla nya bekantskaper - hoppas att vi hinner prata en del även utanför denna vecka, att vi inte kommer att gå tillbaka till ett "Hej" i korridoren...

Nu är det snart dags att sova igen. Skönt.

Oh, my god...

Nu jäklar drar det ihop sig. It is draing together sig. Nu är det en dag kvar sedan smäller det! Hoppas pianot är på plats - stämt och fint. Hoppas vädret håller i sig. Hoppas allt klaffar.

Det är i detta läget man tänker vad fasiken har jag glömt?! Vad kommer att komma i fatt en som man måste fixa med någon minuts varsel? Något händer ju men förhoppningsvis har vi tänkt på det mesta. Ja, fasiken vad vi jobbar, men det är kul.

I morgon ska jag upp på jobbet och göra lite av det sista. Sedan är det iväg till Nolia och kolla runt lite. Efter det ska jag repa med bandet. Sedan bär det iväg till Nolia igen för att ha värd-undervisning med tekniktjafs och sent på kvällen är det soundcheck. Blir ju hur kul som helst det här! LADDA!

På onsdagen är det ju som sagt kulturnatt i döbelns park. Då ska "mitt" band spela, det kommer även att vara en trubadur. Ni som inte har någon lust att lyssna på oss kan ju gå på Droskan och lyssna på Kari Palo en David Bowie look-a-like som ska sjunga supported av The Most. Det kommer säkert att rocka fett också. Jag är lite ledsen att jag inte kommer att kunna se dem...

Det är mycket nu. It is much now.

The new nephrectomy stuff in da house!

Okej. Som det ser ut nu så kommer "mitt" band att spela i Döbelns park

onsdagen den 20 augusti ca. 20.30.

Tiden kan ändras. Inget är hundra klart.

De som vill får komma, de som inte vill får stanna hemma. Vi är ett hobbyband som bara har kul. Och kul har vi, ja, jävlar i mig. Jag har skrattat i kväll så tårarna rann!

Vi drar av några låtar i all enkelhet!

Välkomna!

"This is going to be the best surgical week - EVER!"

Hellpåtans så mycket jobb! Det är mest möten hela tiden men det kan vara nog så jobbigt. Det är så förbannat mycket att planera så man blir nästan mörkrädd. Och inte nog med det, vi ändrar på en massa i sista stund också. Onödigt men nödvändigt.

Dessutom måste jag skriva klart min egen föreläsning...

Men det är ju verkligen hur kul som helst och kommer att bli så bra!

It's going to be the best surgical week - EVER!

"Any of your nonsense and we're gonna have tiny little drumsticks on the menu tonight."

I kväll har jag varit på Restaurang Äpplet och provsmakat menyn inför Kirurgveckan. Det var mycket, mycket trevlig och mycket, mycket gott! Festkvällen kommer att bli en dundersuccée, det är bara för er att skynda och köpa biljetter till hela veckan!

Jag tänker inte berätta vad vi smakade eller vad vi bestämde oss för men vi testade i alla fall tre förrätter, varmrätter och efterätter. Ja, jag vet, det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det...

Nu är det bestämt i alla fall och det känns skönt. Nu kan vi finslipa på det sista med det sociala arrangemanget inför hela veckan. Vi har jobbat på bra men det är några små detaljer som måste klaffa, men det kommer inte att vara några problem. Sociala arrangemangsgruppen (som utgörs av tre virriga doktorer och en skärpt läkarsekreterare - HAHA! :-D Nej, gänget, jag bara skoja!) jobbar stenhårt och lämnar inget åt slumpen! Allt planeras in i minsta detalj!

Och kul är det också. Men tänk vilken downperiod- post-kirurgveckan blues - som kommer att komma sedan när allt är klart...

"I'm not running, I'm surviving. Does the antelope stand by the waterhole and converse with the surly panther? Not in my Africa."

I dag har jag varit på möte med den restaurang i Umeå som är påtänkt som kirurgveckans vattenhål. Alltså den restaurang som vi rekommenderar delegaterna att gå till. Trevlig möte med trevliga personer.

Nu gäller det för oss att styra upp det sociala programmet. Det kommer att bli skitbra när det blir klart. Många bra artister och många olika inriktningar för många olika smaker. Det är vad vi hoppas på.

Nu ska jag sitta här i soffan och data en stund, sedan ska jag läsa lite i en bok. Jag hade ju tänkt börja med Snabba Cash men jag skippar den och tar någon annan. Kanske ska mysa ned i soffan med Leif G W Persson...

"The new word for today, children, is congressology"

Kirurgveckans sociala program växer fram sakta men säkert. Det är tokmycket att göra med hela kongressen men fy fan vad kul! Jag skulle lätt kunna jobba med att anordna kongresser hela dagarna. Ta en examen i kongressologi. Nu finns ju inte det riktigt men någon måste ju vara först. Varför inte jag?!

Som om inte F! Kongress i Umeå 2008 och Kirurgvecka i Umeå 2008 så ska det ju vara kirurgfest också och vilka ska ordna den mån tro? Just, det, kirurgmottagningen. Jag sa att jag inte vill vara lika insyltat i denna fest som jag var i förra, där jag i princip hade en hand med i allt. Ja, jag vill ju vara med och jag kommer säkert att vara med lika mycket som förra gången, men jag har i alla fall tänkt lite på att jag ska lugna mig lite. Det är mycket nu.

Sedan ska ju bandet förmodligen spela på en till fest på kliniken. Nu var det ju så att de hade planerat festen då jag är i London och som Owe sa: "Det är ju en prioriteringsfråga". Och det är ju sant. Men utan någon betänketid alls kan jag ju säga att jag väljer Mika och London. Vilket överraskning va?! Så nu har vi typ två spelningar till på gång. Det börjar ta sig sa mordbrännarn.

"One thing I've learned is to never play Operation against a surgeon for money."

Ja, så då har man varit på Kirurgveckan 2006 i Örebro då. Det var väldigt intressant, jobbigt och regnigt. Men Örebro är en väldigt fin stad, det måste jag säga. Många vackra gamla hus och fina små affärer.

Det var föreläsningar i en och en halv dag, bl a Stephan Rössner som pratade om övervikt förståss. Sedan var det en ST-läkare från Örebro som visade en film med en laparoskopisk galloperation och en gastric by-pass operation. Filmen visades samtidigt som man fick se operationsberättelsen växa fram. Faktiskt mycket intressant! Han hade även med sig instrumenten så vi fick titta på dem.

Dag ett var det ett grillparty nere vid ån där det även var drakbåtsfestival, så några från Umeå var med och tävlade. Det gick inte så bra men det var ju blött och roligt. Grillpartyt ägde sedan rum i ett tält där en trubadur spelade. Det var väl inte den trevligaste tillställningen egentligen eftersom det regnade och var jävligt blött, men det var ju inte arrangörernas fel.

Dag två var det tre rätters middag på Conventum. Fördrink och mingel med en symfoniorkester som spelade. Sedan öppnades dörrarna till salongen där ett jazzband spelade, som sedan utökades med en jättebra sångerska. Och de spelade vid tre tillfällen under kvällen, faktiskt jätteduktiga. Förrätten var en svamppaté med rött vin, varmrätten var någon fisk med krabba runt och potatisbakelse med vitt vin. Efterrätten var hjortronpanacotta med philadelphiaost och desservin i form av isvin.

Underhållningen på kvällen var en svärdslukare och Galenskaparna! De var väldigt roliga och många skrattade så de grät. Vi funderade länge vilka det kunde vara, och jag hoppades på Dio eller i alla fall Metallica men ack, det vart Galenskaparna.

På fredagen blev det sedan shopping i Stockholm. Jag köpte bara en väska (!) och ett Dio-halsband som jag ska göra om till nyckelring. Sedan vart det inget mer. Jag hittade inget för rean var sedan länge över och allt var till ordinarie pris och det är jag för snål för.

Det stora problemet var dock att när jag kom till Arlanda och skulle checka in så fanns det ingen bokning för mig! Jag hade alltså inte någon hemresa. Tydligen hade Företagsresor bokat fel och tagit hemresan den 25 juni när det skulle vara 25 augusti. Jag fick alltså köpa en hemresa för drygt 1200 kronor. Gissa om jobbet ska få betala tillbaka det - men förmodligen!

Sedan var det bara att komma hem och rasa i säng för att sedan stiga upp tidigt på lördagen och åka iväg och stå på loppis hela dagen. Ja, till 15 i alla fall. Sedan hem och så hade Magnus bjudit över Frida och Elin på middag och Photoshopkurs. Jag drattade i soffan och sov i tre timmar medans de jobbade på inne i datarummet. Steg upp och hackade en sallad och så var maten klar...man har det ganska bra ibland. Vi åt mat, efterrätt och såg film, sedan skjutsade Magnus hem tjejerna.

Nu sitter vi och drömmer om hus - igen, igen och igen...

Jag tror att jag ska gå coh lägga mig snart, för jag är trött - igen, igen och igen...