"I called you "fat fuck," and we had better leave it at that. Unless you'd prefer I call you, 'dead fat fuck.' "

Nu är det verkligen bara ren och skär jävla viljekraft som håller kvar mig i soffan. Jag skulle utan bekymmer kunna gå och göra popcorn nu. Är så sugen att jag håller på att dö! Det är för att jag åt mat. Om jag inte ätit så skulle jag inte längta så efter något mer nu. På alla sätt galet. På alla sätt sjukt. På alla sätt jobbigt.

Det är ren och skär jävla viljekraft och tanken på att kunna hitta kläder på till exempel New Look i London som kanske är snygga, annorlunda och som gör att man mår bra och känner sig halvt attraktiv. Kommer väl inte att hända men det vore ju småkul att försöka. Skulle vilja ha klänning någongång i mitt liv. En gång.

Här nedan ser ni en av de få gångerna jag har haft klänning. Den här galaklänningen köptes på Åhlens om jag inte missminner mig och jag tyckte mig vara så jävla snygg! Och fan om jag inte var det. Hur gammal tror ni denna brud är? Ja, detta är sommaren 1990 på bröllop i Malå så jag är hela 13½ år. Inte lovlig med andra ord. Ställde till problem ibland. ;)

Och naturligtvis förstår jag att jag, eller någon annan för den delen, inte kan komma i kläder som man hade när man var 13. Men det betyder inte att man inte kan komma något närmre i alla fall. Hur som helst så är det där ett sånt där inspirationsfoto - om än totalt uppfuckat sådant, då det är en illusion. But then again, är inte allt en illusion. There is no spoon. Varför äter jag med den då?

"He just walked right out of the apartment. Someone must've left the door open."

Vanlig varm dag på jobbet. Men jag fick en ny skärm! Kirurgcentrum är piloter för att testa två nya skärmstorlekar inom landstinget. 24 och 27 tums skärmar fanns det och jag fick en 27. Den är gigantisk. Nu har jag kollat in snabbkommandon för windows 7 för att bäst använda skärmen. Hur man flyttar fönstren runt på skärmen och gör de mindre och större och så vidare. Viktigt att man använder skärmen som man ska i och med att vi ska fylla i papper över hur vi tycker att skärmen fungerar. Nu är det ju fler än vi fyra på jobbet som testar men jag är fördomsfull och tror inte att de övriga kommer att utnyttja hela skärmen på samma sätt som vi fyra på mottagningen...

Men sedan kommer de att komma och hämta skärmarna igen. De kommer att ta tillbaka dem och jag kommer att kedja fast mig i den så får han ta med sig mig också. Vilket i och för sig inte vore ett straff för han var cute as a lemon pie!

Idag är var det ju också träningsdag två :) Nä, jag skojar bara med er så klart, här tränas inte. Men jag var ute på prommis idag också, men jag hade glömt ta astmamedicin innan jag gick så det blev inte att lägga på tio minuter som jag hade tänkt. Ja, men det är en ny dag imorgon också. Då blir det att öka på. Går ju inte med dessa mesproppspromenader i all evighet. Men jag är glad så länge jag tar mig ut överhuvudtaget. 

När jag kom hem hade jag svårt att andas, var trött och slut och hungrig som en varg. Inte konstigt att man är tröttare när man inte får åt sig nog mycket luft. Men jag plockade in all jävla tvätt och sedan lagade jag faktiskt lite mat. Ett halvt nystan nudlar och en massa grönsaker (och lite bacon...). Blev gott och det dåliga samvetet kom som ett brev på posten. Får väl tänka att jag gått ned två kilo sedan igår men det är ju bara vätska och diverse. Men så länge jag går ut och går så...

Nu blir det väl ett till avsnitt av Hannibal som inte ens är bra. Det kunde ha blivit så bra. Det kunde varit den bästa serien ever. Men nej. Gillar inte någon av skådisarna och inte storyn heller. Men nu ser jag det som finns. Bara för att. Lyssnar nu på 30 seconds to mars nya platta. Helt okej, kan tänka mig lyssna på den vid morgondagens prommis.

"Yes. Like where does the water go in the iron?"

Hemmahängtisdag har bestått av kyckling med mögelosttäcke, strips och broccoli och ett avsnitt av Mästarnas mästare. Eftersom veckan bara består av så många dagar så måste man planera vissa saker flera dagar i förväg. Inga nyheter för någon där inte. Med andra ord imorgon ska jag träffa tjejkompisarna på midag = inget gjort hemma, på torsdag ska Simon komma hit och käka och då kanske jag borde dragit bort det värsta av smulorna på golvet. Inte för att jag tycker att man måste städa som en galning, men ett varv med dammsugaren skulle jag till och med behövt göra utan att få gäster, så pass dammigt var det. Passade på att låtsas-dammtorka också. Gick hyfsat bra.

Fyllde på mitt nya tidningsställ med lite fler tidningar också. Nu när jag nästan fyllt det inser jag att det blir ju en rätt maffig pjäs till slut, jag kanske måste förvara den på golvet trots allt. Ja, så får det bli. Så tur att de tidningar jag flyttade lämnade en ledig plats på golvet då.

Sedan insåg jag ju att om jag nu ska bort och käka med tjejerna imorgon och ha gäst på torsdag blir det inte mycket tid över att göra i ordning kläderna jag ska ha med mig till jobbet på fredag. På fredag är det nämligen kirurgfest och vi ska ju göra oss i ordning på jobbet innan vi åker till lokalen. Detta innebar ju att jag var tvungen att ställa mig och stryka ikväll redan. Sagt och gjort fram med strykbrädan, langa fram all strykning - för det är ju lika bra att göra allt när man lix är i gång - slå på ett avsnitt av Elementary och köra i gång. En timme och tjugo minuter, och två avsnitt av Elementary, senare är jag klar. Ont i ryggen men har fått en hel del strykt (läste nyss "men har fått en hel del stryk"!) Jag kan verkligen inte stryka så mycket ser ostruket ut. Men kanske är lite bättre än innan.

Sedan ska jag handla ost och kex till vår förfest på fredag. Det betyder att jag måste ta med mig kylbagen till jobbet imorgon så jag kan kyla mina varor under middagen med tjejerna. Och i och med att jag ändå måste gå och handla imorgon så måste jag ju köpa torsdagens middag samtidigt men jag har inte bestämt mig vad jag ska göra ännu. Måste kolla recept.

Så nu måste jag gå och tända lampan - mörkret lägger sig snart - gå och lägga kylklamparna i frysen, ta fram kylbagen lägga i skorna jag ska ha på fredag - då jag lix måste bära kylbagen tom till jobbet, och ställa den vid dörren, så jag inte glömmer den. Sedan ska jag ta fram min nya fina klädpåse jag köpte på Ikea i vilken jag ska bära min nystrukna överdel i. Denna gång ska jag inte vika och skrynkla det jag nyss strukit, så det så.

Idag startade jag ett nytt roligt projekt också. Eller ja, jag initierade det, men det verkar inte ens finnas tid att starta det riktigt. Jag har en utväg till kvar att testa. Håll tummarna att det går vägen.

"Run, Forrest! Run!"

Hade för lite "mat" med mig på jobbet idag. Bara en påse. Så jag skippade frukost och tog den till lunch istället. Inte bra att göra så men det gick förvånansvärt bra faktiskt. Var inte så hungrig på förmiddagen och inte på eftermiddagen heller. Trots alldeles för lite mat. Spännande fenomen.

I dag var också inställda daternas dag. Först var fikadaten hemma med sjuka barn och sedan var kvällsdaten också hemma sjuk. Båda hade dessutom skrivit till mig på Facebook men Facebook i mobilen hade tydligen inte velat ta emot deras meddelandet, så jag visste ingenting.

Så där satt jag, utan frukost och lite lunch och ingen middag hemma. Syndast om mig i hela världen alltså. Skrev på Facebook och det är då det händer! Det visade sig att Alan hade gjort "Ugnsbakad lök/vitlöksfylld kyckling med Nobis-sås och potatisgratäng" till Charlie och det fanns över till mig. Men så härligt, bara att hoppa på bussen. Dessutom fick jag träffa söta, glada och pratglade Sixten för, ja, andra gången, men första gången var han ju bäbis och det kommer typ ingen av oss ihåg så det gills ju inte. Vi åt middag tillsammans jag och han och pratade om allt spännande och roligt man har för sig på dagis nu för tiden. Jag fick veta att man minsann är ute två gånger per dag på hans dagis och att han idag hade missat en av utgångarna. Det var ju typiskt, det är ju roligast av allt att gå ut och leka.

Hängde sedan ett tag med den lilla familjen på Böleäng och sedan iväg hem. Missade naturligtvis bussen så jag fick vänta typ en halvtimme på nästa buss. Och inte ska ni tro att bussarna passar in i varandra på Vasaplan. Nä, det skulle bli en halvtimmas väntan på ettan där också. Men vet ni vad som hände. Hon springer. Med denna musik i bakgrunden ska ni tänka er in i situationen. Allt sker i slow-motion. Nian stannar längst jävla bort på Vasaplan. Hon skyndar sig först ut ur bussen. Börjar stress-jogga lite sådär, medan folk är i närheten och fortfarande ser henne. Rundar hörnet vid Sandrews bio, ja, hörnet heter fortfarande så. Och där ser hon, ettan står fortfarande inne. Nu är det på upploppet - det är nu det gäller. Nu fullkomligen flyger hon fram. Tygpåsar och väskor flaxar och samtliga organ undrar vad fan som är på gång! Men det roliga är att det går bra. Det är inte så förbannat mycket jobbigare att springa än det är att liksom stress-jogga. Ändå mer fascinerande är ju att det överhuvudtaget GÅR att springa. Ni tar det för givet men det gör inte jag. Mitt i koncentrationen att sätta ena benet framför det andra i en hisnande takt inser jag att jag måste ta mig upp på trottoaren så att busschauffören kan se denna flygande tygpåsedåre i spegeln och förstå att jag vill med. Jag flyger upp på trottoaren och kommer fram till änden på bussen och inser med ens att jag kommer att hinna. Jag släpper fram leendet på läpparna när jag känner målsnöret brista mot bröstet och dunkar mjukt in i läktarens vadderade kant. Jag står utanför dörren på bussen och kliver in. Jag väntar mig stående ovationer, att de ska gå ned på knä och knyta nävarna i vinnar-ställningar och skrika medan andra applåderar och busvisslar. Jag vann ju loppet! Ingen bryr sig annat än jag som sprang skitlångt.

Det var min uppladdning inför Blodomloppet. Nu kör vi!

*nynnar på Chariots of fire och går och lägger sig*

"What's with all the bottles? It's like a trailer park Easter."

Så var påsken officiellt a go. Jobbade lite längre än vad jag behövde idag. Alltså, jag jobbade lite längre än till 15 då vi stängde. Men detta innebär *trumvirvel* att jag nog ligger på +/- 0 på flexen! Yay! Äntligen! Nu kan jag börja jobba in lite extra tid att använda till något trevligt framöver. Och det finns ju jobb så det är ingen fara med det. Sedan gick jag till Ica Gourmet och dränkte min ensamhet i mat och ost! Köpte färsk kyckling och gjorde en favoriträtt med kyckling, lök, vitlök, rödpaprika och denna gång även sparris. Till det strips och ett glas rött. Köpte en halvflaska och den är typ slut nu, hur kom det sig?

Jag fick prova några olika ostar i charkdisken och valde en bit Saint Agur, Brillat Savarin och Gruyére och en klick fikonconfit! Favoriten av dessa blev Gruyéren. Den tyckte jag smakade absolut mest och godast och passade fantastiskt bra till vinet - Villa Puccini. Som är lite av ett favorivin sedan länge. Det finns ju även i halvflaska så valet var enkelt och snabbt överstökat inne på Systembolaget där de hade alla kassor öppna. 

Så nu sitter jag här i soffan och har smitt kråset och gjort upp planer för hela helgen tror jag. 

Imorgon blir det att stiga upp vid 7 och göra sig i ordning inför roadtrip - en fin-resa till Ikea med Åsa, Frida och Andréa. Det kommer ju att bli skitkul! Jag har mer beställning från andra att köpa än saker till mig själv dock, men något ska jag nog hitta. Beroende på när vi kommer hem och hur trött jag är kanske jag hänger med Simon på kvällen. Sedan är det lördag och då ska jag följa med Fredrik, Carolina och Kajsa upp till Burträsk och hälsa på Gunnar. Sedan på lördagkväll tror jag att jag ska åka och våldgästa i Obbola.

Men på söndag och måndag har jag inget planerat...ännu. Men något säger mig att de två lediga slottarna i min almanacka kommer att fyllas också...

Nu är det ju hockey för fan!

"Woo-hoo! Underpants dinner!"

Har varit mycket trevliga middagar nu, två dagar i rad. I går var jag bjuden på middag till Simon. Han hade lagat fantastiskt goda cannelloni några fyllda med spenat och några med champinjoner. Jag är ju svag för svamp så de var min favorit medan de övriga i sällskapet gillade spenaten bättre. Sedan satt vi och pratade förhållanden och män resten av kvällen. Mycket intressant ämne.

Sedan ikväll var vi på Rex och firade Tommy som fyllde år! Jag fick äran att följa med dit och det var ju hur trevligt som helst. Vi åt hängmörad ryggbiff på 300 gram med rödvinssås, vitlöksrostade svampar med persiljesmör och Tartiflette. Till det valde jag även strips, bearnaise och grönsallad men hey, jag tog lix ingen förrätt. Men efterrätt var jag ju bara tvungen - då det faktiskt fanns på menyn - nämligen ostar! Älskar ju ostar och rödvin! Men tyvärr blev man rätt mätt av den sjukt stora steken så då njuter man inte riktigt fullt ut av osten. Nästa gång ska jag äta mindre varmrätt och njuta till fullo av ostarna istället.

Till och med barnen åt upp allt på sina tallrikar tror jag. Det var en mycket lyckad kväll. Jag och Susanne inledde kvällen med att springa i några butiker men vi hittade ingenting. Jag köpte några örhängen, men det var ju inte så oväntat. Jag längtar så tills jag får shoppa i London, då jävlar. Tänk att även innan vi åkte till Simon i förrgår hade jag några minuter på mig innan jag skulle träffa Sara. Jag drog en snabb repa på några affärer och tänkte "jäklar om jag hittar något trevlig överdel till lördag nu, så ja ba köper'ren på en gång, liksom" - hittade INGENTING! Varför blir det så när man släpper på fördämningarna och bara låter shoppningsfloden flöda? Då hittar man ingenting. Hade jag gått på stan i några minuter och tänkt "jag får då inte hitta något för jag ska inget ha", då hade jag hittat massor. Konstigt.

Imorgon är det fredag och då blir det en lugn kväll att ladda inför jobb på lördagen och sedan utgång med middag och dans hela kvällen lång med tiotalet fnittriga fruntimmer. Hur ska detta gå?! Återkommer i frågan...

Söndagsmiddag

Kvällens middag! Blev verkligen jättegott. Kotletter snabbstekta för yta, stekte på kvartar av brysselkål och champinjoner. Hällde på lite vitt vin och sedan ned med allt - tillsammans med broccoli - i en ugnsform och in i ugnen. Till det vanlig hederlig kokt potatis. Enkelt och gott, duger som söndagsmiddag måste jag säga.

Loppis är poppis i Ulrikas värld!

Så, nu har vi gjort vår loppisrunda. Vi började på Travet eftersom det brukar vara kö där :/ Där inhandlades skedarna. Sedan iväg till loppisbutiken i Röbäck för att köpa den omtalade lampan som jag hade lagt undan. Fotot jag har tagit är ju inte direkt så bra men ni får en liten känsla för hur den ser ut i alla fall.

Sedan åkte vi vidare till Nolia. Men först var ju de två mest orutinerade loppisjägarna tvungna att åka och ta ut kontakter - hallå, sånt fixar man ju dagen före! Men det är klart, detta var ju deras inskolningsrunda, så till nästa gång då vet de att man har med sig både kontanter och tygväskor för att lägga sina fynd i!

På Nolia var det rätt lugnt också, hade trott att det skulle vara lika mycket folk som vanligt men det var både mindre försäljare och mindre folk. Men det är ju också rätt skönt. Där köpte jag så gott som alla örhängen tror jag bestämt. Och en bullpåse så klart ;) Spenderade inte så mycket pengar som jag hade planerat och det är ju bra - då finns kontanterna kvar till nästa loppisrunda!

Nu ska jag försöka få tag i människan som tvättar så jag kan be henne hojta till mig när hon är klar med tvättmaskinen. För så måste man göra när det finns EN tvättmaskin. Onödigt att den står ledig medan man torkar tvätten liksom. Finns ju ett torkrum för mig, bara jag får låna tvättmaskinen. :/

Sedan blir det fläskkotletter med mögelosttäckte och broccoli samt potatis. Borde gå och handla veckans mat men det IDS jag fan inte. Får äta upp det som finns i frysen först. Det går ju så lite mat att mitt ytte-pytte-lilla kylskåp nästan är för stort....nästan...

Hare bra go'vänner!

"They'll be slapping each other on the back, celebrating the victory."

Sådär ja. Då har man slagit ett rekord då. Minus 10,5 sedan förra invägningen. Det är ju rätt nice på 5 veckor så där. Inte fy skam!

Vad gör då en tjockis?! Firar med middag så klart! Sitter i soffan och myser medan min tillfälliga hemmaman lagar en mysig middag med pesto-kyckling med tomater och Barillo no 1-pasta! Ja, jag vet. Helt fel att fira med mat. Men nu är det så. Tydligen fungerar det jag gör (än så länge). Men satan vad gott det ska bli!

"Come on, come on, I will, uh... what will I do? I will cook you dinner."

Funderar på att åka till Italien på semester nästa år. Ingenting klart. Ingenting är hundra. Men ändå. Jag sitter och pratar med en kollega på jobbet.

Kollega: "Ska ni bo på hotell eller hyra en lägenhet?"
Jag: "Det blir nog hotell"
Kollega: "Okej, jag tänkte om ni skulle typ laga maten själva och så..."
Jag: "Öh, nej" (Tänker: Jo, men visst, vi åker till Italien The Land of Holy Fucking FOOD, och sedan lagar vi köttbullar och mackisar hemma i lägenheten! I don't think so!)

"Hey, Celine Dion is excellent and you told everyone!"

Stockholmsresan är avklarad. Vi åkte på fredagen den 6:e. Underbart väder och fin Volvo V50 gjorde att vi cruisade snabbt ned till Stockholm. Stannade och fikade medhavda mackor som riktiga turister. Ju längre söderut vi kom desto varmare blev det. Varje gång vi klev ur bilen och AC:n blev det en smärre chock. Oj, så varmt!

Vi åkte direkt till hotellet och checkade in. Världens minsta hotellrum och en 140:s säng men vad gör väl det. Okej, det hade gärna fått varit lite mer ventilation i rummet men det gick.

Vi fixade till oss lite och åkte in till stan. Det är inte lätt att köra bil i Stockholm. Det blir ett par u-svängar men vad gör väl det när man kör diesel. Vi hade ju bestämt oss för att äta på Jensens Bofhus. Sagt och gjort - vi åkte dit. Berättelsen om vilket bottennapp det var finns att läsa här.

Deppiga satte vi oss i bilen och undrade vad vi skulle hitta på nu. Jag kläckte den genialiska idén att vi kunde åka till Casino Cosmopol. Och det gjorde vi! Hittade parkering och seglade in på Casinot. Vi gick runt ett varv sedan åkte vi upp till våning 3 där de hade cashgame - 20/20, min buy-in 500 max 2000. Magnus köpte in sig och spelade medan jag åkte ned till bottenvåningen och spelade bort några hundra på spelmaskinerna. Det är ju lönlöst, det vet ju alla, men hur kul är det?!

När jag var less åkte jag upp till pokerrummet igen och köpte in mig jag också. Tyvärr hamnade jag på ett bord där gubbarna gick höjde med tusenlapparna och gick all in med massor av tusen var och varannan hand så jag gick back 700 spänn ganska fort. Men det är ju kul i alla fall. När kvällen var slut hade Magnus plussat 400 kr och förmodligen kunnat tjänat en hel del till ifall han hade fått fortsätta med tanke på att de han spelade med blev fullare och fullare och spelade varje hand. Men han har ju fått blodad tand. Nu bär det nog av till Sundsvall under semestern. Ifall vi får med oss någon att dela resekostnaden med vill säga. Kan inte vara så svårt att ragga upp någon kan man tycka.

Sedan åkte vi hem i alla fall. Vi var ju tvungen att vara fräscha inför lördagen.

Lördagen spenderade jag på stan och Magnus gick på musikmuseum. Jag hittade typ ingenting på stan. Inte av det jag letade i alla fall. Men det är ju som vanligt.

Magnus kom och hämtade upp mig och vi käkade lunch på en tacobar. Där var maten också si sådär. Nu bar det av till hotellet och jag slummrade till en stund sedan gjorde vi oss klara och körde iväg till globen.

Vi hittade parkering i ett parkeringshus. Det kostar ju en njure och en lunga men man får ju parkera bilen i alla fall. Alla människor i hela världen var på globen. 13000 st för att vara exakt. Efter en del sökande hittade vi vår ingång och ställde oss i kö. Det gick faktiskt ganska fort att ta sig in trots allt. Väl inne var det bara att leta efter vår sektion - A24. Vi gick och gick och gick lite till. Äntligen hittade vi rätt. Jag hittade snabbt min plats och skickade iväg Magnus på jakt efter sin. Han sms:ade mig efter ett tag och sa att jag satt på fel plats. Det visade sig att vi ju satt på parkett. Inte hade vi noterat det. Så vi satt bara några meter från scenen. Kruxet är att man ser bättre om man sitter några rader upp. Men vi såg bra även där vi satt så klart.

Celine är bäst. Det finns ingen som kan argumentera emot. Hon är så fantastiskt tonsäker och har en kontroll som ingen överträffar. Inte en sur ton någonstans och hon har ju inte direkt lätta låtar. Det är liksom full throttle hela tiden. Fattar inte att hon orkar. Ruskigt imponerande!

Och vilken show sedan! Cool scen hade hon också. Den var fyrkantig, typ 25 meter, i mitten av globen. Vissa delar gick att höja upp respektive sänka ned. Hon hade också fyra manliga dansare och fyra kvinnliga. Förbannat vad duktiga de var! Helt otroligt vad de dansade. Vissa stunder satt man och gapade och tittade mest på dem.

När jag satt där i globen och upplevde detta så tänkte jag att det är värt allt. Sån tur att jag inte fick biljetterna sålda. Men sedan när man kommer hem och ser balansen på kontot så är det inte riktigt lika självklart längre. Men man får väl försöka komma ihåg känslan när man satt där. Gåshuden i nacken när hon lägger av den mest fantastiska tonen efter en annan.

Sedan åkte vi hem. Vi hade tänkt åka tillbaka till casinot men det var nog lika bra att vi slöt ut det. Vi var trötta och hungriga och då är det är inget bra läge att sätta sig vid ett pokerbord.

Söndagen käkade vi frukost, packade våra prylar och begav oss hemåt. Vi stannade i Uppsala och käkade en berömd kebabtallrik på Kebab house. Den var verkligen riktigt bra. Stor portion och man fick ta sås själv. Ett stort plus. Men det är ju i Uppsala liksom...

Hemresan gick bra. Jag sov en del...skönt! Vi stannade och köpte godis på en affär med 500 sorter. Det måste man ju göra. Bilfärden gick smärtfritt. Jag vill ha en Volvo V50. Fast jag vill ha en ny bil punkt.

Nu sitter man i soffan och längtar till casinot. Jag fick en vansinnig längtan av att börja spela in med min fina mick också. Hm, ska man kanske göra det på semestern...

Nu jobbar jag denna vecka sedan är det fyra veckors semester. Jag ska sova, sitta vid datorn, se Gilmore girls och House, läsa böcker, åka till casinot och kanske spela in lite musik. Ha semester helt enkelt. Fy fan, så skönt. Jag ska hålla på med skyttet också så klart! Det längtar jag efter som fan! Jag tror banne mig att jag ska ta och se ett houseavsnitt nu!

*poff*

"Any of your nonsense and we're gonna have tiny little drumsticks on the menu tonight."

I kväll har jag varit på Restaurang Äpplet och provsmakat menyn inför Kirurgveckan. Det var mycket, mycket trevlig och mycket, mycket gott! Festkvällen kommer att bli en dundersuccée, det är bara för er att skynda och köpa biljetter till hela veckan!

Jag tänker inte berätta vad vi smakade eller vad vi bestämde oss för men vi testade i alla fall tre förrätter, varmrätter och efterätter. Ja, jag vet, det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det...

Nu är det bestämt i alla fall och det känns skönt. Nu kan vi finslipa på det sista med det sociala arrangemanget inför hela veckan. Vi har jobbat på bra men det är några små detaljer som måste klaffa, men det kommer inte att vara några problem. Sociala arrangemangsgruppen (som utgörs av tre virriga doktorer och en skärpt läkarsekreterare - HAHA! :-D Nej, gänget, jag bara skoja!) jobbar stenhårt och lämnar inget åt slumpen! Allt planeras in i minsta detalj!

Och kul är det också. Men tänk vilken downperiod- post-kirurgveckan blues - som kommer att komma sedan när allt är klart...

"Sweetheart, you can't buy the necessities of life with cookies."

Nu har jag bakat havrekakor! Denna gången gjorde jag halva satsen och det räckte ju gott. Jag var less när degen var slut fast det var bara hälften att baka ut. Men de blev inte riktigt bra denna gång heller. Jag måste få till tjockleken bättre. Dessutom ser jag nu att min ugn gräddar ojämnt av bara den. Kakorna i mitten är mycket mer gräddade än de i kanterna. Jävla ugn!

Men jag tror säkert att de går ned i alla fall. Man blir väl bättre för varje gång.

Magnus är och tapetserar hos morsan idag och jag har sett Per Morberg i hans matlagningsprogram "Vad blir det för mat?". Jag gillar det programmet stenhårt. Han lagar MAT och inget jävla tjafs. Rediga portioner och inget snuttepluttande hit och dit med en massa slevar och skedar utan det är fingrarna i. Per Morberg rockar fett! Plus att man kan döda för hans kök, OMG, han har verkligen satsat kosing på det! Han har ju till och med en ugn där man kan grilla kött på en roterande pinne! Vill ha!

Sedan såg jag American Idol, det är ju så trevlig att se människor som verkligen kan sjunga. En trevlig kontrast mot en helt vanlig video från MTV alltså.

Nu ska jag koka en kopp kaffe till och mysa ned mig i soffan. Borde läsa lite men jag tror inte jag orkar.

Förresten, vad har vi haft för väder idag egentligen? Snö - sol - snö - sol! Intressant.

Dagens favorit: Amos Lee's båda album, går inte att välja låt, alla är så förbannat bra.

Shopping makes the world go around

Idag har vi varit och storhandlat och blev 2100 kr fattigare. Men nu har vi mat så det räcker ett bra tag. Basvaror och skåpfyllnadsvaror. Behöver bara komplettera med lite mjölk och salladstjafs om någon vecka.

Tänk att jag alltid tyckt om att handla. Jag ville alltid följa med till affären när jag var liten och även när jag inte var så liten längre också. Alla sa att jag inte kommer att tycka om att handla när jag måste betala själv. Men nu betalar jag själv och det är fortfarande lika kul. Eller faktiskt är det ändå roligare, för nu köper jag ju vad jag vill och behöver inte fråga morsan om lov för att få köpa det. Sedan att det kostar över två tusen när man kommer till kassan spelar ju ingen jävla roll eftersom vi sätter undan fyra tusen på ICA-korten varje månad lik förbannat. Det ska ju gå till mat och tvättmedel och annat man behöver.

Nej, att åka och handla en lördag dag är ju ett rent nöje. Strosa omkring på Maxi och läsa på några nya burkar man aldrig har sett förut. Fundera ut vad man ska äta i veckan och smaka på lite ost. Livet leker.