"I'm excercising. I'm not dressed Aunt May."

Kallt ute idag. Det var nästan kyligt på min kvällspromenad. Tvättade igen. Ökade dock på promenaden med tio minuter. Det känns bra. Och i vaden. Vet inte om jag kanske måste ta det lite lugnare imorgon. Vill ju inte göra mig illa. Men idag stretchade jag riktigt och det tror jag var behövligt.

Efter jobbet åkte jag dock till World of Boardgames och lånade tre spel. Jag får väl återkomma efter helgen vilka av dem som var roliga. Sedan åkte jag till Konstnärsshoppen och köpte lite pyssel. Tänkte att vi skulle göra armband. Ja, vi får väl se hur mycket vi hinner helt enkelt.

Smidigt med bil. Dyrt men smidigt. Men det kostar ju att ligga på jobb.

Åt middag idag igen. Om jag går ut och går får jag äta, annars inte. Ja, något sådant. Så därför får vadjäveln säga vad den vill. Magfan vill ha mat. Annars tycker jag att det är rätt peppade med tre kilo sedan måndag. Men det är ju så mycket annat än fett. Ändock rätt uppiggande. Är inga bekymmer att låta bli att äta på jobbet, faktiskt. Men jag får inte glömma att packa ner mer mat till imorgon. För nu är det helt slut på jobbet. Usch så tråkigt. Men jag har inget mer intressant att berätta om.

Betalade in kuvertavgiften på bröllopet jag ska på i sommar. Något försenad så klart. Hade helt glömt bort det så jag frågade och de hade räknat med mig. Tur. Nu måste man hitta något att ha på sig. Passade på att betala in de sista på Traderavinsterna också. Nu har jag inget mer att betala. Pust. Kanske dags att ge sig nu...eller...

"I called you "fat fuck," and we had better leave it at that. Unless you'd prefer I call you, 'dead fat fuck.' "

Nu är det verkligen bara ren och skär jävla viljekraft som håller kvar mig i soffan. Jag skulle utan bekymmer kunna gå och göra popcorn nu. Är så sugen att jag håller på att dö! Det är för att jag åt mat. Om jag inte ätit så skulle jag inte längta så efter något mer nu. På alla sätt galet. På alla sätt sjukt. På alla sätt jobbigt.

Det är ren och skär jävla viljekraft och tanken på att kunna hitta kläder på till exempel New Look i London som kanske är snygga, annorlunda och som gör att man mår bra och känner sig halvt attraktiv. Kommer väl inte att hända men det vore ju småkul att försöka. Skulle vilja ha klänning någongång i mitt liv. En gång.

Här nedan ser ni en av de få gångerna jag har haft klänning. Den här galaklänningen köptes på Åhlens om jag inte missminner mig och jag tyckte mig vara så jävla snygg! Och fan om jag inte var det. Hur gammal tror ni denna brud är? Ja, detta är sommaren 1990 på bröllop i Malå så jag är hela 13½ år. Inte lovlig med andra ord. Ställde till problem ibland. ;)

Och naturligtvis förstår jag att jag, eller någon annan för den delen, inte kan komma i kläder som man hade när man var 13. Men det betyder inte att man inte kan komma något närmre i alla fall. Hur som helst så är det där ett sånt där inspirationsfoto - om än totalt uppfuckat sådant, då det är en illusion. But then again, är inte allt en illusion. There is no spoon. Varför äter jag med den då?

"Run, Forrest! Run!"

Hade för lite "mat" med mig på jobbet idag. Bara en påse. Så jag skippade frukost och tog den till lunch istället. Inte bra att göra så men det gick förvånansvärt bra faktiskt. Var inte så hungrig på förmiddagen och inte på eftermiddagen heller. Trots alldeles för lite mat. Spännande fenomen.

I dag var också inställda daternas dag. Först var fikadaten hemma med sjuka barn och sedan var kvällsdaten också hemma sjuk. Båda hade dessutom skrivit till mig på Facebook men Facebook i mobilen hade tydligen inte velat ta emot deras meddelandet, så jag visste ingenting.

Så där satt jag, utan frukost och lite lunch och ingen middag hemma. Syndast om mig i hela världen alltså. Skrev på Facebook och det är då det händer! Det visade sig att Alan hade gjort "Ugnsbakad lök/vitlöksfylld kyckling med Nobis-sås och potatisgratäng" till Charlie och det fanns över till mig. Men så härligt, bara att hoppa på bussen. Dessutom fick jag träffa söta, glada och pratglade Sixten för, ja, andra gången, men första gången var han ju bäbis och det kommer typ ingen av oss ihåg så det gills ju inte. Vi åt middag tillsammans jag och han och pratade om allt spännande och roligt man har för sig på dagis nu för tiden. Jag fick veta att man minsann är ute två gånger per dag på hans dagis och att han idag hade missat en av utgångarna. Det var ju typiskt, det är ju roligast av allt att gå ut och leka.

Hängde sedan ett tag med den lilla familjen på Böleäng och sedan iväg hem. Missade naturligtvis bussen så jag fick vänta typ en halvtimme på nästa buss. Och inte ska ni tro att bussarna passar in i varandra på Vasaplan. Nä, det skulle bli en halvtimmas väntan på ettan där också. Men vet ni vad som hände. Hon springer. Med denna musik i bakgrunden ska ni tänka er in i situationen. Allt sker i slow-motion. Nian stannar längst jävla bort på Vasaplan. Hon skyndar sig först ut ur bussen. Börjar stress-jogga lite sådär, medan folk är i närheten och fortfarande ser henne. Rundar hörnet vid Sandrews bio, ja, hörnet heter fortfarande så. Och där ser hon, ettan står fortfarande inne. Nu är det på upploppet - det är nu det gäller. Nu fullkomligen flyger hon fram. Tygpåsar och väskor flaxar och samtliga organ undrar vad fan som är på gång! Men det roliga är att det går bra. Det är inte så förbannat mycket jobbigare att springa än det är att liksom stress-jogga. Ändå mer fascinerande är ju att det överhuvudtaget GÅR att springa. Ni tar det för givet men det gör inte jag. Mitt i koncentrationen att sätta ena benet framför det andra i en hisnande takt inser jag att jag måste ta mig upp på trottoaren så att busschauffören kan se denna flygande tygpåsedåre i spegeln och förstå att jag vill med. Jag flyger upp på trottoaren och kommer fram till änden på bussen och inser med ens att jag kommer att hinna. Jag släpper fram leendet på läpparna när jag känner målsnöret brista mot bröstet och dunkar mjukt in i läktarens vadderade kant. Jag står utanför dörren på bussen och kliver in. Jag väntar mig stående ovationer, att de ska gå ned på knä och knyta nävarna i vinnar-ställningar och skrika medan andra applåderar och busvisslar. Jag vann ju loppet! Ingen bryr sig annat än jag som sprang skitlångt.

Det var min uppladdning inför Blodomloppet. Nu kör vi!

*nynnar på Chariots of fire och går och lägger sig*

"Sheldon, I am really, really sorry, but it's only for a week. Can't you be a little bit flexible?"

Skitdag idag. På många olika sätt. Men det blev bättre när jag kom hem och åt middag. Jo, just det, jag åt pulver idag på jobbet. Och jag tänker fortsätta göra det ett tag, hoppas jag. Pulver på dagtid och äta middag på kvällen. Känns bra att börja med det. Sedan borde jag ju börja träna, styrketräna. Jag vill det, men det är ju så svårt att komma igång.

Denna vecka är lite uppbokad men inte fullt. Det är yoga och kaffe på stan med pluggpolare tillika väskgalen polare, sedan ska jag träffa Anna och Ivar på lördag dag och åka på secondhandshopping och på kvällen middag med tjejgäng och dans. Sedan kanske träffa kompis för middag på fredag med vin eller söndag med kaffe =) Vi får väl se. Spontanitet ni vet.

Planerar hela jävla våren/sommaren just nu. I huvudet. Londonresan i maj och sedan fest i sommar, släktträff och sommarsemester. Har inte riktigt bestämt mig om jag ska åka till Stockholm och hälsa på Tommy och Susanne ännu. Det är inte pga. människorna jag inte kan bestämma mig, det är pga. fästingarna. Susanne lovade att hon skulle ta bort dom jag fick på mig. Men jag sa att det kan ju tvinga vår vänskap till nivåer vi inte vill ta den.....Ja, jag måste väl bara vagga mig själv in i tanken att jag kommer att få en fästing som borrar sig in i mig. Det bara är så. Men att det är okej. Jag är inte riktigt där ännu.

"A plate of brownies once told me a Limerick."

Högskoleprovet är ju vanligtvis rätt roligt att göra. Jag skulle kunna tänka mig att göra det två gånger per år i all framtid - bara för att det är roligt! Men denna gång var det inte roligt på samma sätt. Dels för att jag inte har samma ljusa syn på en perfekt framtid med allt vad det innebär och dels för att jag inte övat det minsta på något överhuvudtaget sista tiden. Jag har dock valt att inte må dåligt över det utan jag gick och skrev och tog det som en övning kan man säga. Nästa gång ska det gå bättre.

Men det som var roligt var att när jag satt där på morgonen och hade just ätit upp min frukostmacka, så kommer Elin! Ingen av oss visste att den andra skulle skriva, än mindre skriva där. Vi skrev nämligen på Universum, skrivsal Rotundan och det var inte så värst många som skrev där. Så sannolikheten att vi skulle träffas var liten. Men det gjorde vi, så vi satt bredvid varandra och svettades över provet, men frös i verkligheten för att det var så kallt i lokalen. Det är ju spännande att denna dag går så fantastiskt fort. Det är ju problemet när man skriver provet, att tiden inte räcker till, så pang! är dagen slut.

Och när dagen var slut åkte jag hem och sminkade upp mig och hämtade maten för då var det dags för knytismiddag på klubben. Där var vi typ tio vuxna och sex barn, något sådant. Jättegod mat och minst lika trevliga människor - och barn! Vi åt och hängde och myste. Spelade biljard - som är något så råjävulskt kul, tittade på foton och drack en och annan cider. Sedan vid tio så åkte några av oss vidare till Bishop's och hängde en stund till. Vi bestämde att vi skulle göra om det - men vi vet ju alla hur det blir med det. Det blir aldrig av. Men det var roligt denna gång!

Nu är det söndag och morsan har varit här och fikat och tagit hand om mina blommor. Och snart är det dags för att skaka till sin första Cambridge-middag. Vi får väl se hur det blir med det. Men ibland, ett tag, kan man ju säga i alla fall.

London, baby!

Onsdagen den 30:e november åker jag, Åsa och Elin till London för shopping, baby! Oj, så roligt! Tanken är ju då att jag ska försöka spurta lite tills dess så det blir extra roligt att handla kläder. Den spurten har då inte infunnit sig ännu...

Lite jobbigt nu faktiskt. Egentligen inte maten exakt utan mer det sociala som ramar in maten. Men maten också....jävligt less på pulver och att hela tiden känna mig som en bov när jag äter. Och av erfarenhet så räcker det med att äta en gång per dag för att inte gå ned i vikt - om man inte motionerar hela tiden. Och, ja, jag vet att man ska motionera också.

Men skit i det nu. London, baby! Blir ju fantastiskt jobbigt med en sådan resa men jävlar så kul! Nu hoppas vi bara att Frida ska kunna följa med. Det vet hon först när hon fått schema för den kursen hon läser då. Hoppas, hoppas!

Vad fasiken ska jag köpa där då? Blir att ta med sig en tom resväska dit i alla fall. Men säkert överdelar, byxor, accessoarer, skor, väskor, smycken och ett och annat kontorsmaterial...

Hur avundsjuk är du?! ;)