Så igår var det dags för bouppteckning. Det visste jag ju skulle bli jobbigt såsom allt annat har varit jobbigt. Sitta och prata om allt på ett sånt konstigt konstaterande sätt. Ibland faller man bara in i det och sedan vaknar man som upp och inser vad det är man gör och om vem. Men det gick precis hur bra som helst.
Jag jobbade fram tills lunch och med en en fulladdad telefon, som jag hade tänkt använda för att dränka tankarna med, bältade jag med fast i bussen. Bussen hann väl just utanför Umeå innan ögonen ville vila mer än öronen ville lyssna på musik så det blev att sova en stund. Är ju så sövande att åka buss. Jag kom fram i god tid och hann strosa en runda på stan. Jag hade vandrat vägen från busstationen till advokatbyrån i google maps så jag visste ju exakt vart jag skulle gå.
Mötet gick så otroligt bra. Jag är så jätteglad att jag har träffat dessa fantastiska människor men samtidigt blir jag mer och mer ledsen att jag inte får lära känna dem alla bättre, tillsammans med Gunnar, i många, många år framöver. Jag hade så sett framemot att ingå i denna stora familj.
Nu är bouppteckningen snart klar. Jag vet nu att jag kan börja packa och sortera alla saker - när jag väl känner att jag orkar. Det känns bra även om jag inte förstår hur jag ska orka kasta hans kläder. Eller något annat för den delen. Men man får väl ta det allt eftersom.
Och så är jag rätt upptagen på kvällarna och helgerna nu. Det är ju självpåtaget så klart, jag vill ju träffa folk och ha roligt. Men det blir inte mycket tid till så mycket här hemma. Men det gör ju inget, det är ju ingen som bryr sig ifall jag lämnat något någonstans längre.
Och den tid jag är hemma skriver jag mycket på boken. Eller mycket och mycket, jag skriver och tänker. Funderar och skriver lite till. Jag har skrivit ned det mesta från början och nu funderar jag på att hoppa över mitten av 2012 och börja på sjukdomstiden. Jag pratade med Jennie om det och det kanske inte är så dumt att göra på det sättet. Att skriva ned det medan jag har det någorlunda färskt i minnet. Jag har ju redan hunnit glömma en del (tack och lov i och för sig).
Jo, just det, jag och Jennie gick och åt middag efter mötet. Det var supertrevligt och god mat! Vi satt länge och pratade om allt möjligt. Jag tror att vi aldrig skulle kunna få slut på saker att prata om. Sedan tog jag så klart bussen hem. Hoppade av på sjukhuset och behövde vänta på 1:an i tre minuter. Smidigare än att hoppa av på busstationen och gå till Vasaplan, bara ett tips.
Så nu är det onsdag och jag hade faktiskt inget att göra ikväll. Det är ju rätt ovanligt så det blir att hänga här hemma och gå och lägga sig tidigt. Planeringen av londonresan går sakta framåt också. Förhoppningsvis kommer vi att kunna åka i slutet på maj. Eller jag åker tamigfan i slutet av maj om jag så ska åka själv. Hade planerat att åka till Burträsk och hälsa på nästa helg men då är det ju högskoleprovet så det blev ju inget med det. Hoppas vi kan hitta en annan helg som passar för jag vill så gärna hälsa på.
Jag är redan trött...hur tidigt får man lägga sig egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar