Häromdagen träffade jag en person som jag inte träffat på rätt länge.
Han utbrast: "men vad du har gått ned i vikt!". När man har gått ned en
massa i vikt och sedan, tyvärr, gått upp en del igen, känns det förjävla
bra när man träffar en person som inte vet att man ursprungligen gick
ned ändå mer... Han vet ju bara att jag är mindre än sist han såg mig.
Ja, det kändes bra i alla fall. Men egentligen ingen anledning att
slacka, sa hon och borstade bort chipssmulorna från hyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar