Så när man börjar intressera sig mer för märken på prylar och faktiskt börjar få upp ögonen för att saker och ting som står där på hyllorna på alla dessa loppisar är designad av någon specifik person, blir ju intresset ändå större. Som i helgen när jag hittade några Lisa Larsson figurer och visste att jag läst om dem i Retro-tidningen. Det kändes ju oerhört bra att överhuvudtaget veta att det var Lisa Larsson, sedan att jag inte visste exakt vad de var värda känns som nästa nivå av kunskap. Dit kommer jag väl så småningom men just nu är det intressant bara att lära sig lite mer.
Vasen jag köpte var ju inget speciellt så det är inte som att det måste vara något märke, inte alls, men jag tycker det är intressant att lära mig lite mer.
Till exempel visade det sig att fatet jag hade kastat in i skafferiet, för jag visste inte vars jag skulle ha det eller vad jag skulle ha det till, är ett Stig Lindberg Domino-askfat. Snabbsökte lite på nätet och det är ju inte riktigt gratis, så det kanske är onödigt att jag förvarar mina oljeflaskor på det för att slippa få olja på hyllan...
Men man lär sig ju något hela tiden. Undra vad min lampa är för något egentligen. Kanske måste fota den och ta det till min expert på jobbet. Hon vet säkert, eller känner någon som vet.
Jag skulle kunna tänka mig att köpa hyfsat nya saker för att få vardagen att fungera och sedan ersätta varje lite pryl med ett second-hand fynd och lägga den nya, tråkiga saken i en loppislåda. På så sätt har man ett fat att lägga tepåsen på men när man hittar ett finare så byter man ut det nya fatet och låter det gå vidare till någon annan människa som kanske letar efter just ett sånt fat. Ja, så ska jag göra. Nu är det bestämt.
Ska kanske börja leta vardagstallrikar och glas och varför inte bestick, smörknivar och kaffekoppar...Möjligheterna äro oändliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar