"As lord of these lands I will bless this marriage by taking the bride into my bed on the first night of her union."

Nojoud Ali, 8 år är en hjältinna. Bilden är så talande. En 8-årig flicka omringade av män. Bortgift till en 30-åring. Vart är vi på väg egentligen? Eller rättare sagt; vart är vi?

"Hey, you were just trying to help a fellow creature. We know your heart was in the right place."

Stött sätter sig Nika upp i soffan och tvingas våldblogga:

-Nu är jag förbannad! Eller mer frustrerad. Visst är det jobbigt när man inte får hjälpa folk? Låt säga - rent hypotetiskt - att vi har en manlig vän som är singel. Rent hyptetiskt så klart.

Han har INGA pengar. Jag har pengar. Han har INGEN mat. Jag har mat. Men jag får inte ge honom något. Inte ens krukor så han kan planera kaktusfröna jag gett honom. Rent hypotetiskt alltså.

Jag vill iofs inte heller ta emot hjälp värst ofta men det är väl inte samma sak....

En annan kompis till mig brukar säga: "Ja, du får ju skjuts om du vill, men det vill du ju aldrig". Och det är sant. Det vill jag aldrig. Tycker inte om hjälp. Jag åker buss.

Men detta är väl inte samma sak eller?!

Med blödande hjärta och rödtjutsfyllda kinder sätter sig Nika i soffan igen och putar med underläppen. Hjälpsändningen stoppad i tullen. Förnödenheter som ej når sitt mål. Ah, fuck it. Fuck it all to hell.