måndag, augusti 16, 2010

"Road trip! Road trip! Road trip! If one of you starts to sing "People", I will leave you on the side of the road without stopping."

Jaha. Innan jag nu skapar en ny reseblogg för mig och mitt resesällskap så får jag väl skriva här lite.

Jag håller på att längta ihjäl mig. Ifall någon har missat det så talar jag den road trip jag Magnus och Frida ska göra till USA:s östkust nästa sommar! OMG! Det kommer att bli helt underbart! Jag har redan en google-map snart fylld med attraktioner och affärer som jag vill besöka.

Till mitt försvar så är ju tanken att jag (och de andra i sällskapet så klart) ska skriva in de platser som vi vill/kanske vill åka till. Sedan när vi ska konkretisera hela resan så får vi sålla ut de platser vi verkligen inte vill missa. Jag menar, det ska ju vara en semester och man ska kunna ta en blaskig kopp kaffe i Bumfuckville, Idaho, i lugn och ro liksom.

Ni behöver inte fråga om jag är peppad - PEPP! PEPP! PEPP!

Jag ska väl försöka hålla all this roadtrip ramblings to a minimum på denna blogg och sedan skriva mer - mycket mer - om det på den kommande resebloggen.

Dagens favvolåt: Neil Diamond - I am...I said
Singel mars 1971

söndag, augusti 01, 2010

"I have to fucking upgrade" or "Cell-phone anxiety"

Jag förstår egentligen inte varför jag gillar teknik såsom mobiltelefoner och datorer så mycket då jag egentligen mest får ångest av dem. Ångest för att jag inte läser nog mycket, ångest för att jag inte kan nog mycket, ångest för att jag inte UPPGRADERAR skiten nog ofta.

Nu måste jag till exempel uppgradera min mobil för den är slöare än sirap och buggar konstant. Men jag drar mig för det hela tiden för jag är livrädd att något ska försvinna och/eller gå fel. Eller att den inte blir lika bra som den var från början. Varje gång jag kommer på att jag borde göra detta så sätter ångesten in.

Jag får till och med ångest över att sätta dit skyddsplasten på telefondisplayen. Vilket är en paradox för jag får lika mycket ångest över tanken att jag skulle få en repa på den! Motsägelsefullt minst sagt.

Efter att ha sett Saras perfekt ditsatta skyddsfilm så har jag ändå mer ångest. Kan jag få det lika bra?! Dagens i-landsproblem.

Jag kanske ska öppna kartongen till skyddsfilmen i alla fall och läsa på hur man gör.... Man måste ta sånt här steg för steg. Jobba bort ångesten. Usch så jobbigt!

"Glad the glass is bulletproof."

I fredags exploderade minst två glas i vardagsrummet när Magnus skulle bära in dem i köket. Glas everywhere! I soffan, under soffan, på bordet, i jos-tillbringaren. Bara att dammsuga, plocka, dammsuga och plocka. Och sedan följer veckor att glasplockande från fötterna. I dag fick jag en mini-skärva under foten. Haltade runt i lägenheten tills Magnus vaknade och kunde hjälpa mig. Han höll på i en kvart innan han fick bort den. Tre olika pincetter, nål och nagelklippare och till slut kom den millimeterstora skärvan ut. Pust! Nu är det bara att vänta tills nästa gång en skärvjävel borrar sig in i mina - vanligtvis - pansarhälar!

"I mean you are so fucking fucked. I mean I think you are The Most fucked person I know."

Trevlig lördagkväll med The Girls. Med kort varsel kunde alla komma med ut - fantastiskt! Jag, Sara, Fanny och Anna gick på All stars och käkade sedan iväg på Scharinska villan och kollade in The Most. För att citera Sara "Och bandet? Söta män i beatlesfrisyr och -kläder som spelade söt ditoliknande musik."

Mycket skratt och drinkar blev det i alla fall. Vi måste göra detta oftare tjejer.

Idag är jag lite segare än vanligt. Hade faktiskt huvudvärk i morse fast jag är skeptiskt till alkoholinnehållet i drinkarna vi köpte...

Nu blir det snart en trevlig middag med färska grönsaker och potatis från kolonilotten! Mums!

Nika on Twitter