Shopping makes the world go around

Idag har vi varit och storhandlat och blev 2100 kr fattigare. Men nu har vi mat så det räcker ett bra tag. Basvaror och skåpfyllnadsvaror. Behöver bara komplettera med lite mjölk och salladstjafs om någon vecka.

Tänk att jag alltid tyckt om att handla. Jag ville alltid följa med till affären när jag var liten och även när jag inte var så liten längre också. Alla sa att jag inte kommer att tycka om att handla när jag måste betala själv. Men nu betalar jag själv och det är fortfarande lika kul. Eller faktiskt är det ändå roligare, för nu köper jag ju vad jag vill och behöver inte fråga morsan om lov för att få köpa det. Sedan att det kostar över två tusen när man kommer till kassan spelar ju ingen jävla roll eftersom vi sätter undan fyra tusen på ICA-korten varje månad lik förbannat. Det ska ju gå till mat och tvättmedel och annat man behöver.

Nej, att åka och handla en lördag dag är ju ett rent nöje. Strosa omkring på Maxi och läsa på några nya burkar man aldrig har sett förut. Fundera ut vad man ska äta i veckan och smaka på lite ost. Livet leker.

"Hi, sexy. What are you going to be doing after work tonight?"

Ikväll vi ute från jobbet på after work. Vi anländer en halvtimme för tidigt till Plaza och hade tänt avnjuta deras after work buffé, men de öppnade ju inte förrän 16 så vi tog en sväng förbi på Ecco och Marjo införskaffade några nya pjux. Sedan gick vi in och tog plats och beställde in mat. Jag tog laxen, och den var mycket god. Själva laxen fick man in på en tallrik och sedan är resten av maten i buffé-form.

Man borde ut på after work oftare. Vi säger det ofta men det blir liksom aldrig av. Den här gången hade vi bestämt det för några veckor sedan - det är hur spontana vi kan vara. Men det är trevligt. Det behöver inte bli sent heller, utan bara ut och ta några glas vin och sedan hem och leka pelikan i soffan. Lite lösviktsgodis införskaffades från Sega Råttan och sedan buss hem. Passade faktiskt in så att jag hann med 69:an hem och det var ju bra.

Imorgon är det lördag och jag har inget bokat. Vi ska nog handla och laga en god middag tror jag. Jag ska i alla fall lägga min röst på det.

Och nej, jag har inte glömt jobbet jag ska söka. Jag VILL ha det jobbet.

Nu ska jag dega i soffan. Mmmm dega i soffan...

Curriculum vitae

Hur skriver man ett CV och ett personligt brev när man söker jobb på Rikskriminalpolisen?!

Det är inte så jävla lätt som man kan tro. Ska man vara super seriös och skriva som om man skrev till kungen för att komma ur fängelset, eller ska man vara spontan och glad och visa att man förstår att personalen på Rikskriminalpolisen är som alla andra människor. Nej, man ska nog skriva något däremellan, men vad fan är det?!

Ska jag börja med: Hej, Hejsan, God dag, Hallå, Tjena, Tja eller Tjolevippen?!

Redan där sitter man och stirrar på skärmen och undrar hur fan det här ska gå. Jag vill ju skriva så min personlighet kommer fram (utan att svära så förbannat) utan att vara FÖR personlig och laid back.

Sedan vad man ska skriva som får dem att fatta att jag kommer att glänsa på det där jävla jobbet. Datakunskapen har jag, i alla fall det som behövs det andra lär jag mig på en kafferast. Sekretessen är ju inget som helst problem. Det har jag ju redan nu. Men hur ska jag framföra det på ett bra sätt.

FÖRSLAG MOTTAGES MED VARMA HÄNDER!

My computer is teh shit!

För att ni ska slippa fråga mig, och jag inte vet vad jag ska svara,
så skriver jag här vad det är för dator som jag har köpt.

Fujitsu Siemens Amilo Xi 1526
Intel Core2Duo T5600
1GB RAM
120GB hårddisk
nVidia7600GO grafikkort
DVDRW
17" widescreen skärm
+ Logitech cordless desktopp MX3200 laser tangentbort och mus

Så nu behöver ingen fråga mig. Bra va! Jag tycker om min nya dator - den är sååå fin!

"Today, I can die for something."

Det finns jobb man kan dö en smula för och jobb man kan döda en smula för...

Ett jobb jag skulle dö en smula om jag fick är detta: Internationell advokatsekreterare, Stockholm.

Man ska skriva på engelska och svenska och man bör ha arbetat i ett företag som har höga krav på noggrannhet - hallå sjukvården! Här är jag! Man skulle också ha arbetat utomlands i ett engelskspråkigt land, men det tänker jag skita i. Tänk att det finns jobb som är TILLVERKADE bara för en själv...

Ett jobb som jag skulle döda en smula för är detta: Bearbetare av företrädesvis digitalt material, Rikskriminalpolisen, Stockholm!

Men for the love! Ge mig jobbet på en gång! Det är ju mitt jobb!

"Rikspolisstyrelsen och är en central organisation där arbetet mot organiserad brottslighet samordnas på såväl nationell som internationell nivå. Rikskriminalpolisen bedriver förebyggande och avslöjande arbete genom kriminalunderrättelse, samordning av denna samt genom att professionellt stödja landets polismyndigheter."

"Du kommer att arbeta med stora informationsmängder för att skapa överblick och underlag för analys och beslut på nationell nivå i syfte att stödja bekämpningen av allvarlig, gränsöverskridande och organiserad brottslighet och sedan presentera underlag både skriftligen, muntligen och digitalt. Resor kan förekomma, både in- och utrikes, även med kort varsel."

Det jobbet är ju precis hur intressant som helst och det svider när jag vet att jag skulle klara av det men att någon annan nisse kommer att få det som har typ 500 poäng i datavetenskap eller något annat. De kräver inte någon form av utbildning i annonsen dock...

Jag ska söka båda jobben. Sitter och filar på CV:n as we speak.

Fan vad trist det känns att man vet vad man gör på dagarna, man vet vad man klarar av och man vet att man har så mycket mer att ge men man får inte chansen. De känns trist när man vet att man kan en massa, och är jävligt snabb på att lära sig nya saker men det finns ju inga betyg på det... Det enda man kan göra är att skriva i personliga brevet "Jag är nyfiken och positiv till nya saker och har lätt för att lära". Vilken jävla floskel!

Det är ju precis jobbet som jag vill ha! Att utreda, samla information och sammanställa. Det är ju precis hur kul som helst. På jobbet måste man ibland leta reda på journalkopior på en patient och det enda doktorn vet är typ att patienten ska vara opererad någonstans på kroppen, vid något tillfälle, någonstans i Sverige. Då måste man börja leta och det är ju så kul. Ta reda på var patienten har bott genom livet. Ringa arkiv i olika städer och fundera och filura. Det är ju SÅ intressant! Jag vill ha det där jobbet! Kanske ska man ringa dit och fråga en del?! Det var länge sedan jag sökte ett jobb, ska man göra det idag eller blir de knäppa på en då? Jag vet inte... Men CV:n ska in i alla fall - håll tummarna!

Det enda problemet är ju att jag principiellt är emot övervakning. Fast jag har iofs aldrig sagt att jag är emot övervakning av kriminella. Det är övervakningen av ALLA som kan tänkas göra något kriminellt någon gång som jag är emot. Vet man att de langar knark i ett hus någonstans, ja, men filma det huset då. Men filma inte alla hus bara för att någon, kanske någongång, kan tänkas langa knark. Det finns en skillnad. Fast om jag jobbar på Rikspolisstyrelsen så har jag nog gått över till fiendeland. Men so be it, jag får kämpa inifrån, hur lätt det nu kan bli.

"You're gonna sleep for 20 years?"

Nu är det måndag och jag har sovit i tretton timmar (kanske lite mer). Jag är lite förkyld och vill verkligen inte jobba imorgon. Jag skippade franskan ikväll men jag måste verkligen dra mig till jobbet imorgon. Vill inte ha en karensdag á drygt 800 spänn!

Tur att det är ett bra tag till nästa kongress.

Nu är det ju Cityakuten och Magnus ligger redan och sover. Han hade tydligen sovit tre timmar inatt. Jag kan ju inte klaga så han måste väl få sova.

"They're having a conference now to decide what to do."

Upp och äta en god frukost. Dra med oss väskorna igen till konferensen. Denna dag skulle många av F! Umeås motioner tas upp och några gick faktiskt igenom. Inte nog med det, styrelsen skulle väljas. Jag gick upp och plädderade för Sara Rosberg som var nominerad från F! Umeå. Spänningen var olidlig då de läste upp vilka som skapade den nya styrelsen och Sara var en av dem! Grattis Sara! Till rungande applåder intog den nya styrelsen scenen. Våran lilla Sara där uppe bland alla stora namn. Nu är hennes namn en av dessa.

Nya styrelsen skulle ha sitt första konstituerande möte direkt efter kongressen. Så vi passade på att sälja lite cd:s medans vi väntade på Sara. Det var ju många som ville köpa den där coola rappen som de hade hört talas om! Sara var stressad till tåget och vi gick iväg. Efter en del funderande åkte vi också till in till stan för att hitta något att äta. Efter att ha landad en Max-burgare så gjorde jag en snabb överslagsräkning och insåg att jag också var lite sen till flyget. Ja, inte sen egentligen, men sen nog för att jag inte skulle hinna om jag åkte flygbussen. Köpte en svidande 200 kronorsbiljett till Arlanda Express och kom i god tid till Arlanda. Äntligen på väg hem. Fick vänta i planet även denna gång så vi blev försenade igen.

Äntligen hemma i Umeå. Hur summerar man helgen då? Stressigt, jobbigt och mycket, mycket roligt.

"Go to de conference, go to it"

Morgonen blev lite stressig. Vi fikade det vi hade köpt med oss. Duschade och packade och sedan blev det bara att stressa iväg till tåget. Vi hann. Och tur var ju det för vi skulle ju träffa Anna och Samuel på T-centralen. Vi sammanstrålade allihopa och tog tunnelbanan till Kista där kongressen skulle vara. Som tur var så hade de snitslat en bana med rosa ballonger som ledde oss till Electrum Restaurang och Konferens. Mycket trevlig lokal. Vi registrerade oss, fixade ett rum att låsa in väskorna i och sedan vad det dags för konferens.

Det började som vanligt. Tjafs om vilken ordning vi skulle ta punkterna. Vi visste ju hur det skulle bli men Samuel blev nog lite knäckt av allting.

Gudrun Schyman och Stina Sundberg blev valda till talespersoner. Vi fick vänta med en del punkter så det blev att började tidigare på söndagen. Dessutom var det sommartid så vi fick ändå mindre tid över att sova på. Ingen tid för fikapauser heller och det var ju lite konstigt att caféet stängde innan konferensen hade slutat men lunchen var förbannat god. Lax med potatis och ruccolasallad. Det är ju viktigt att man kommer ihåg att dricka vatten en sån här dag. Det är lätt att det blir 7 koppar kaffe istället.

Ja, ja, jag ska vara ärlig…det blev ett par cigaretter också under dagen. Fy fan, så gott det var!

Vi grabbade våra väskor och gick iväg till hotellet. Checkade in och tvättade av oss lite. Sedan iväg till Kista köpcenters food court och åt middag. Alltså food court är ju så smidigt när man är många.

Sedan bar det iväg till hotellet och vila – äntligen. Ta av sig kläderna och borsta tänderna kan var underskattat. Krypa ned i sängen och sedan låg vi och pratade i flera timmar….hm, behövde inte vi sova?

Vi ställde om mobiltelefonen till sommartid och ställde den på väckning. Då insåg vi att det inte blev så mycket sömn som vi skulle ha behövt.

På väg in i hissen: ”Det är tredje våningen. Akta blodet på väggen. Välkommen till förorten!”

Fredagen började som en helt vanlig fredag, förutom att jag var tvungen att kånka med mig min resväska till jobbet. Sara och Mattias skulle ju hämta mig på jobbet så jag skulle inte hem före avresa.

Försökte avsluta så mycket jag kunde på jobbet, men förbannat vad svårt det är. Hur jag än gör så växer högen papper på bordet i alla fall. Mycket konstigt.

Klockan närmar sig 15:45 och snart kommer ”taxin” så jag drar mig tillbaka och skurar upp mina skor. Jag vägrar tillbringa en hel helg i mina vinterkängor. Sådär, nu har jag pressat ihop med min resväska. Tur att kudden går att tycka ihop en massa annars skulle det inte rymmas.

Innan vi kommer fram till flyget åker vi förbi Xerox för att köpa mer vax till Sara och Mattias skrivare. De har kämpat med cd-fodralen till F! Umeås rapplåt. Fodralen blev verkligen hur fina som helst.

Anländer på Alvik i god tid och Sara säger hej då till Mattias. Sara är ju hiskeligt flygrädd så vi undrar väl båda hur det ska gå. Men jag har en hemlig muta – Salta katten-tablettaskar! När vi sedan ska gå igenom säkerhetskontrollen så piper jag hela tiden. Till slut får jag gå in bakom ett skynke och ta av mig skorna. Det visar sig att det finns en metallskena i sulorna på mina vinterkängor. Hur ska jag kunna veta det? Nu vet jag det, det är ju ett som är säkert. Jag och alla andra passagerare på gaten också för den delen. Sara – som redan var så förbannat nervös – blev ju inte mindre nervös av det där.

Hur som helst. På planet blev vi försenade i tjugo minuter för flygtornet hade för lite personal. Väntan gjorde inte Sara mindre nervös. Själva flygningen gick väl rätt bra. Hon skrek inte rätt ut och sprang ut och började paniköppna dörren, men det kanske inte var allt för långt borta heller.

På Arlanda haffade vi två kvinnor och frågade om de skulle in till T-centralen. De skulle till sitt hotell men vi delade en taxi i alla fall. Bussen skulle ha kostat 95 kronor, nu gick taxin på 100 kronor, så det var ju helt klart värt det. Fast tåget är fasiken ändå mer bekvämt. Väl på T-centralen träffade vi Saras vänner Joakim och Gusten. Gusten skulle vi sova hos. Nu väntade vi på Emma och sedan fick vi lov att bestämma hur vi skulle – rent praktiskt – fortsätta dagen. Det blev ett SJ-häfte införskaffat. Vi åkte till Slussen där vi handlade frukost på Konsum. Sedan vidare med pendeltåg (tror jag att det heter, tydligen är skillnaden att pendeltåg går alltid ovanpå marken och inte under den som tunnelbanan gör). Vi skulle till Fisksätra som ligger i Nacka kommun och är Sveriges mest tätbefolkade tätort. Där bodde i alla fall Gusten och hans roomie Oskar. Vi anlände till Fisksätra rätt sent på fredag kväll och det kändes verkligen som att man hade nått världens ände. Ja, i alla fall Stockholms ände. Klockan var väl inte så mycket, typ halv tio, men jag hade INTE gått ut själv om jag hade bott där. Fast jag hade nog inte bott där. Men jag förstår Gusten, någonstans måste han ju bo eftersom han jobbar i Stockholm. Han har ju sin vanliga lägenhet – med flickvän – hemma i Örebro.

Vi köpte pizza via lucka i en vägg någonstans i Fisksätra centrum. Omkring oss strövade diverse fredagskvällsmänniskor och jag kände mig väldigt bortkommen. Vi tog våra pizzor och promenerade hemåt. När vi kom fram till Gustens hus och skulle åka upp så sa han det klockrena citatet jag har som rubrik till detta inlägg. Vi skrattade högt i hissen och tänkte – ”Vart fan har vi kommit?”.

Hans lägenhet var så spartanskt som det kan möjligen bli. Köket hade ett bord med två stolar. Vardagsrummet en madrass på golvet och en lampa. Men å andra sidan, vad behöver man mer…

Vi käkade pizza, drack några öl och sedan gick vi och la oss. Förbannat vad trött jag var. Dessutom hade värmen och kylan om vart annat gjort att jag kände mig lite förkyld.

"Well, what are you going to do with the universe once you have it organized?"

Nu så har vi gått igenom det sista på motionerna. Så nu är då det klart i alla fall.

Nu sitter jag vid datorn och planerar vad jag ska köpa imorgon inför resan. Jag måste till morsan och be henne sy upp mina byxor. Imorgon blir det nog att svänga förbi någonstans och käka. Jag ids inte hem och laga mat.

Sedan ska man packa och fundera ut vad man ska ha på sig. Det är ju för fasiken ingen fashion-show men man vill ju vara presentabel - man representerar ju F! i Umeå i allra högsta grad eftersom så gott som hela F! Umeå åker!

Sedan måste vi lämna plats i bagaget för F! Umeås rapp-CD. Konvolutet blev verkligen skitsnyggt! Det kommer ju att bli en hit det där!

Jag är SÅ trött. Egentligen borde jag kasta mig i säng och vara på jobbet rätt tidigt imorgon så att jag kan skapa ihop flexhelvetet. Just det, isäng med dig!

"Five hundred years! Oh boy, did I oversleep, you should've awaken me four hundred years ago."

Dagen började ju helt jävla förträffligt. Min kollega Eva ringde mig klockan 08:35. "Hej, Ulrika, är du sjuk?"

Bra! Jag som har så förbannat mycket flexplus kan väl vara hemma en förmiddag eller två utan att det gör något! Jo, eller hur?! Jag tror inte jag legat på plus i över ett år. Jag MÅSTE börja komma tidigare på jobbet. I alla fall inte ramla in vid åtta när man börjar sju...

Sedan var det hem och korrekturläsa Fannys Bachelor text. Oj, så mycket intressant man får pyssla med om man går på konsthögskola. Man har ju valt fel bransch. Det är dags och skola om sig till något mycket mer kreativt än sitta på en stol dagarna i ända och skriva ut journaler. Har man skrivit en hemorrojd-, varicer- eller ljumskbråcksoperation har man skrivit dem alla. Det kan ju lätt bli lite utjatat.

Jag hinner nog inte läsa så många motioner ikväll - ögonlocken känns väldigt, väldigt tunga. Jag måste nog gå och hälla upp lite jos och dega en stund i soffan innan jag ska sova.

Imorgon är det lite rapp-cd-fodral-pyssel med F! och sedan möte. Vi måste gå igenom det sista på alla dokument till kongressen. Like if vi kommer att hinna med det! Men ambitionsnivån är hög i alla fall, hurra för oss!

O la la, french kissing...

Franska lektion 3 tror jag. Det går väl framåt med myrsteg. Gud vad svårt det är! Jag vill ju känna när det är rätt, men det går fan inte. Det blir bara fel. Jag måste sätta mig med det här och riktigt gå igenom allt som vi har gjort och trycka in det i skallen. Undra hur jag ska göra för att lära mig det här på bästa sätt?! Några tips?

När jag lärde mig engelska såg jag bara mycket på TV utan text men då gick man ju i 6:an så det gills ju inte längre. Fast det är ju ganska många lektioner kvar. Det är ju synd att man mår dålig då det sitter äldre kvinnor där som kan mer, men herregud, de har ju läst sporadiskt franska i hela livet. Inte undra på att de kan mer än jag. Jag ska läsa denna nybörjarkurs nu, sedan ska jag läsa om den om några år och bara glänsa hela lektionen. Sitta och svara rätt hela tiden...

Undra om man kan ladda hem franska UR-program? Jag tror jag har pratat om detta tidigare, jag måste ta tag i det också. Efter kongressen. Allt ska ske efter kongressen.

På tal om det, 200 motioner att läsa igenom + en hel drös andra papper. Mycket nu. Som vanligt.

"Everybody's got dinner plans but us."

Slöar lördag. Steg upp sent och fikade en god frukost som vi handlat på Ica Gourmet igår. Mmm, lördagsfrukost....

Sedan slappade vi i soffan och såg "Hannibal Rising". Jag tyckte faktiskt att den var riktigt bra. Jag trodde att den skulle vara ändå äckligare än de andra filmerna men den var inte det. Man fick alltså följa Hannibal Lecters uppväxt och därmed börja förstå varför han blev som han blev. Kanske är det ändå lite svårt att förstå hur någon kan bli som Hannibal, men verkligheten överträffar ju dikten. Jag är lite så där lagom fascinerad av seriemördare och min favorit är Jeffrey Dahmer. Han lurade in unga män som han våldtog och delvis åt upp.

Sedan kan man ju läsa en del om Ted Bundy också innan man säger att Hannibal på något sätt är en överdriven karaktär. Ted kidnappade unga tjejer och våldtog dem i skogen. Han lämnade dem där döda, bara för att återkomma några veckor senare och våldta dem igen.

På tal om middag (!). Vi var på middag också hos ett nytt kompispar kan man säga. Det är en killkompis till Magnus och hans nya tjej som bjöd hem oss. Mycket god middag och sedan chips och ostbricka till kvällssnacks. Överflöd såsom sig bör. Nej, men det var väldigt trevlig med diskussioner ända tills vi insåg att vi var ganska trötta. Så vi ringde en bulle och åkte hemåt.

Nu är det bara att bju igen!

"Who cares about the food? I'm just glad we're home."

Idag var vi med morsan och köpte tapeter till hennes kök. Vi svängde förbi ÖB och köpte (o)nödigt godis. Anthon Bergs mandelägg är ju att dö för. Lite Portello och Pringles senare och vi anländer på Ica Gourmet där vi köper fredagsmiddag. Med risk för att tappa mina vegetariska- och veganläsare så ska jag erkänna att Magnus köpte faktiskt hästkött. Han tyckte att det var väldigt gott. Jag och morsan köpte laxgratäng. Lax i någon smaskig crème fraîche-sås med ett täcke av färska kryddor och ost. Till det åt vi klyftpotatis och Magnus åt potatisgratäng. Oj, så lyxigt. Men det blir ju faktiskt inte så dyrt. Priset hamnar ju mellan en burgare på Max och en middag på en restaurang. Typ lite drygt 300 kr för tre personer.

Du får lika god mat som på en restaurang, men behöver inte betala lika mycket. Du har bekvämligheten med att ta hem maten och sitta hemma i soffan och dega medans du äter, men slipper en sladdrig burgare. Ja, vi tycker att det är jävligt smidigt i alla fall.

Nu sitter vi vid var sin dator och hänger läpp. Kanske tar vi Portellon ur frysen snart och så går vi till soffan och leker pelikan en stund.

Imorgon är det middag hos vänner igen. Med det berättar jag mer om då.

Jag vill passa på att tacka min goda vän Sara och hennes goda vän Joakim för de som ni har hjälpt mig med, ni vet ju vad! Tack! :-)

Ps. Varför tycker jag att det är så förbannat roligt att ge mina läsare helt onödiga länkar till allt jag skriver om...? Ds.

"It's a buffet, man. Oh, here's where I win all my money back."

Ikväll har vi varit på Norrlandsoperan och ätit deras smaskiga italienska buffé. Den är förjävligt god faktiskt! Oliver, ruccola sallad, skinka, lax, bröd med mera. Till detta ett glas rött och man är hemma. 120 kr kostar buffén och med vin blir det 175 kr totalt. Då får man kaffe och kaka till efterrätt också. Jag kan tänka mig den varje torsdag. Som en liten vana sådär.

Egentligen inget mer med det. Vi åt. Det var gott. Vi surrade. Gick hem.

"If I had to, I could clean out my desk in five seconds and nobody would ever know I had ever been here. And I'd forget too."

Efter att ha sett den här länken så började Magnus plötsligt städa sitt skrivbord! Kanske jag borde skicka fler länkar på nytorkade golv också - inte för att jag tror att det skulle samma effekt. Jag borde egentligen städa med honom istället för att sitta här och blogga, men jag ids inte.

Idag har jag börjat använda "Stumble!" i min Mozilla Firefox-browser. I detta tillägg kan man surfa mellan olika internetsidor precis som vanligt, men Eldräven lär sig vilka sidor du gillar genom att du marker "I like it"- tummen upp eller tummen ned. Så för varje sida du tittar och röstar på så blir sidorna mer och mer intressanta. Jag kan säga att tiden flög iväg när jag satt och surfade.

Till exempel detta öppna brev till en kvinna som har ett radioprogram. Hon tycker att homosexualitet är en styggelse och får inte under några omständigheter tillåtas enligt Leviticus 18:22.

Eller varför inte denna - helt meningslösa sida - om roliga påsar!

Och här är en massa data-nörd-skämt. Jag fattar 10% så tydligen finns det fortfarande hopp om liv.

Man kan spendera sanslöst många timmar med muspekaren på Stumble!-knappen.

Annars händer inte mycket. Imorgon ska jag ut och äta med jobbet. Vi ska på Norrlandsoperan och äta italiensk buffé. Jag har ätit den förut och den är väldigt, väldigt god. På fredag ska jag och köpa tapeter med min mamma.

En fundering: Tror ni att matvaruaffärspersonalen är mer benägen att svara på onödiga eller meningslösa frågor från kunder som går omkring med en full vagn än kunder som spatserar omkring med några få varor i en korg?

"So money doesn't interest you, are you independently wealthy?"

Claes Decker har blivit intervjuad i Svenska Dagbladet.

Visst är man glad att han donerat pengar till F!, det är självklart, det var ju väl behövda pengar. Men jag tyckte att det var intressant att han på frågan "Förmögenhet?" svarar "Klart minimerad". Det är ju faktiskt ännu mer beundransvärt om man ger bort en av tre miljoner än om man ger bort en av tjugo...

Men det faktum att han donerar pengar till feminismen överhuvudtaget är ju beundransvärt. Fast det skulle kanske många andra också göra - om de hade miljoner att ge bort...

"I've no idea - it's all in French"

Franskalektion två är härmed fullföljd.

Det är jätteroligt faktiskt. Fast nu måste jag sitta ned och renskriva mina anteckningar och verkligen gå igenom det vi lärt oss. Det går framåt. Men det är ju så svårt att komma ihåg om pennan är feminin eller maskulin. Jag tycker att en penna är en penna, men det måste man tydligen lära om sig.

Det är ju intressant då vi i F! tycker att man får vara vad man vill och så sitter jag och sätter kön på en penna...!

Men det är roligt så här på andra lektionen. Nu måste jag ju kunna de vanliga vänlighetsfraserna snart...får öva på det till nästa lektion.

En tjej och en kille i klassen ska åka till Frankrike och plugga franska i ett år. Så nu läser de lite så att de inte är helt nybörjare när de kommer ned. Jag vill också åka till Frankrike och plugga franska. Undra hur fort man skulle lära sig språket om man tvingades använda det varje dag?! Det vore ju ett intressant test! Någon som har lust att sponsra en resa åt mig?

"Ooh, is this what they call freestyle rap? Oh, yes. May I contribute a verse? Okay. Oh dear, let's see..."

Nu jäklar har vi rappat. Jag hämtade upp Samuel och så åkte vi till "Crazy Busy Chrissie The Producer" i Ålidhemskorren. Vi planerade och diskuterade, staplade upp micken på flyttkartonger och sedan körde vi igång. 2½ timme senare och det var så gott som klart. Lite finlir ska väl göras men det behövde inte jag till så jag åkte hem. Innan så fotade dock Chris korreplare oss. Vi måste ju föreviga oss på bild för framtida feminismforskning.

Detta är ju kult. Hela jävla grejen är ju kult. Att den spelas in med en mick som är fasttejpad på en vattenflaska för att den ska stå upp. Att den spelas in i ett studentrum i en korridor på Ålidhem. Allt är kult i sig. Rappen är kult. Vi är kult. F! är kult!

Nu ska den fixas till och tryckas ut. Kanske hinner vi till kongressen, kanske, kanske...

A rummage sale gone bad - a dinner gone good

Idag satt jag och Samuel på loppis och sålde skräp. Och vanligtvis brukar skräp sälja av bara den, men denna gång var det tydligen just det - skräp. Jag har inte räknat efter vad vi tjänade men det var fasiken inte mycket. Jag hade gärna betalat för att slippa stiga upp och dra med alla prylar dit och sedan sitta där en hel jävla dag! Men jag tycker i och för sig att det är ganska trevligt att sitta där - men det är ju roligare om man säljer också.

När det sedan var slut så gjorde vi en total rensning och rensade ut en massa skräp. Nästa gång vi står på loppis - om det nu blir en nästa gång - så ska vi ha mycket mer och mycket bättre grejer att sälja. Det funkar ju inte att ha grejer som man säljer för 2-5 kr. På det sättet får man inte ihop ens pengar till bordet...

Sedan på kvällen var vi bjudna på middag hos vänner. Det var hjort-stek i ugnen och citronmarinerad hjortfilé stek i stekpanna. Till detta var det västerbottensostpotatisgratäng och avslutningsvis en underbart god svampstuvning och konjak- och pepparsås. Sallad förstås. Rödvin självklart.

Glass och spel till efterrätt. Vi spelade först Trivial Pursuit men vi gav upp efter ett tag - fast jag och Magnus vann ju egentligen med en tårtbit...
Sedan spelade vi "Lika par leka bäst". Haha, det var ju riktigt roligt. Man ska spela i par och den ena partnern läser en fråga för den andra som skriver ned svaret på ett papper. Sedan svarar den andra vad han/hon tror att partnern skrivit ned för svar. Lasse och Tessan gjorde några hopp fram på brädan men sedan svarade de fel och så blev det vår tur. Vi svarade rätt på typ 13 frågor i rad och vann ju totalt. Det är ju meningslöst att spela ett sådant spel när man har varit tillsammans i 13 år. Man kan ju det mesta om varandra då ju. Så då gav vi upp spelandet och satt och surrade en stund. Sedan bar det av hem för att se insidan av ögonlocken. Måste vila för på söndag ska jag och Samuel spela in rappen...hur ska det gå...

International women's day

Idag är det ju Internationella kvinnodagen och det har väl ingen missat. Det är bara synd att man gör allt för kvinnor denna dag och skiter i dem de andra dagarna. Det är som när det är pride. Alla är så rörande för homosexuellas rättigheter på pride och skiter i dem alla andra dagar.

Ska man ha specifika dagar för olika saker man vill fira/höja medvetandet om? Jag vet inte. Det blir så konstigt bara. Man kämpar för en dag sedan är det liksom dött.

Men vi i F! kämpar ju varje dag! Jag laddar för kongressen. Måste läsa på en massa papper bara, så man hänger med. Hoppas bara att det inte blir så många motioner att läsa igenom. Förra gången var det typ 250 stycken! Okej, jag läste inte alla, men bra jäkla nära.

Det är ju helt underbart att det är fredag i morgon. På lördag är det loppis på dagen och middag hos vänner på kvällen. Kanske ett ellet två glas rödvin i goda vänners lag! Söndag ska vi spela in rappen. Mycket händer. Underbart.

"I didn't mean 'homo' as in 'gay', I mean 'homo' as in..."

Idag hade E på jobbet gjort mini-semlor. De var så himmelskt goda och dessutom så vansinnigt söta att titta på.

Jag tror dock att E är nästan mer inne i 61'an än jag är - alltså doktorn på jobbet som är den sexigaste karl jag träffat på länge. Jag menar, hon ställer sig och gör mini-semlor PRECIS den dagen då han har mottagning. Hm, mycket skumt!

Hur som helst så när vi alla hade fikat och bara jag, E och C satt kvar så pratade vi lite slappt om att 61'an är singel och att vår teori nu är ju att han ska vara bög. Det kan man ju aldrig veta ju, vem som helst kan ju naturligtvis vara det. Men då så sa C något så hysteriskt roligt. Det går ju inte att återberätta, det kommer inte ens att bli hälften så roligt som det var just i den situationen när vi tre sitter där och konspirerar. Då säger hon så här: "Jo, en dag så kom jag och gick i korridoren och så mötte jag honom, åsså tittade han på mitt halsband och på mig (C har ett halsband av Efva Attling)och så tänkte han säkert: Hon är lesbisk! En likasinnad!"

Jag och E höll på att falla av stolen skrattandes. C:s uppsyn var så priceless, hon tyckte att detta var i sig ett fullständigt bevis på att han var bög! Helt underbart!

Nej, men vi måste sluta med det här. Det är ju inte sunt. Men att vi har en liten förälskelse på jobbet har väl ingen dött av. Tänk vad tråkigt det skulle vara om vi vantrivdes med varandra. Vi har ju förbannat roligt på dagarna, och det tycker jag är det som gör att man står ut med att jobba överhuvudtaget.

"Some of us are cursed with memories like flypaper. Stuck there is a staggering amount of miscellaneous data, most of it useless."

Det är väl fasiken dags att jag skriver någonting. Jag kan ju säga att jag har varit rökfri i en månad nu. (Förutom ett par fest-cigg).

Det känns bra. Jävligt bra faktiskt. Kondisen är som aldrig förr. Bra, Ulrika *klappar mig själv på ryggen*.

Annars har väl en massa hänt sedan sist; vi har haft spelning med bandet, jag har börjat franskan, fått ont i rumpan igen, slutat få ont i rumpan och sedan är allt som vanligt igen.

Spelningen gick bra. Inte den bästa vi haft genom tiderna med det gick. Personalen på Kåtan var bara så förbannat otrevlig. Till och med så otrevlig att Op-centrum valde att avboka dem och boka någon annanstans för deras klinikfest. Rätt åt dem. Så går det när man fuckar med "The New Nefrectomistuff". Det känns bra tycker jag, för vi ska ju spela på dera fest och det hade känts konstigt att åka till Kåtan igen.

Jag har haft en lektion fanska och det är kul, men det är tråkigt att inte vara bäst. Jag är ju van att vara bäst när man läser språk. Alltså engelska då förstås. Detta kan jag säga för det fanns inget annat i skolan jag var bra på. Mina arbetskamrater tycker i alla fall att det är rätt åt mig. Att jag nu får känna på hur det är att vara som de andra. Tex så skulle vi fylla i några luckor i en text, tjejen som jag satt med hade läst franska förut på gymnasiet, så hon kunde ju. Hon sa typ vad jag skulle fylla i och hur roligt är det. Men nu vet jag ju att jag inte kan sitta med henne nästa gång. Jag vill ju lära mig något ju!

Ont i rumpan får man om man äter dålig och sitter för mycket. Men man har ju grädd-fil in i sjukvården med privatläkare så jag fick hjälp fort. Och det är tur för så jävla ont som man har när man har ont där bak är det ingen som förstår - om man inte har känt det själv. En på jobbet sa "Om du har ont, tänk då hur ont de som har cancer i hela magen och tarmen har då?!" Och det är ju sant, man vill inte ens tänka på det...

Snart är det dags för F! Kongress. Jag har bokat flyg och hotell, så allt är klappat och klart. Ska bli intressant och se vad som händer. Det är många åsikter och mycket som ska diskuteras och bestämmas. Man måste åka dit. Gör man inte det så ångrar mig sig säkert bittert när de andra kommer hem och berättar om hur intressant det var.

Men nu måste man ju ordna en massa. Jag måste köpa nya skor inför resan. Jag kan inte åka i vinterkängor och inte i sommarskor. Jag måste köpa ett mellanting. Sedan måste jag (Läs: mamma) byta blixtlås i min jacka, förbannat vad irriterande det är när blixtlåset åker upp nedifrån.

Jag och Samuel har rappat en massa också. Vi har jammat och håller på med en ny låt nu också! F!-rappen ska väl vara klar snart. Vi ska bara hitta en tid då vi alla kan träffas och spela in.

I helgen är det loppis igen och nu ska vi dra in storkovan! Lördag på Badmintonhallen - be there!

See ya!