"It should also be noted that the up/safe, down/fire operation of the single-action 1911 thumb safety is natural, intuitive and proper."

Så ja, nu har man regat sig på ytterligare ett forum. Läst om kaliber, single action, och beaver-tails så ögonen blöder. Studerat tävlingsresultat, läst ytterligare i Skjuthandboken och sett informationsfilmer på Youtube om 1911. Det går dock framåt. Jag lär mig massor hela tiden. Synd att man inte har någon att diskutera med. Det är klart att Magnus tittar in ibland men det är inte riktigt samma sak...

Nu ska jag gå och stoppa in ett par linser för vi ska tydligen se film. Jag vet inte vad det blir. Någon hjärndöd action hoppas jag. Orkar inte lösa några mordfall ikväll känner jag.

Kongressen är i kaos. Sara måste åka till sin sjuke far. Det förstår jag att hon måste. Vi kommer att sakna dig Sara i alla fall. Du behövs!

Nu film *poff*

"So, we do these missions, and after that, we're free to go? We don't work for you or the government anymore?"

I går jobbade vi till halv tolv och vi är väl så gott som klara med det jobb som vi kan göra i förväg. Skrivit och laminerat namnbrickor och röstkort. Formgivit och skrivit ut lunchkuponger och alla möjliga lappar som ska finnas på kongressen. Oj, oj, oj. Det kommer att bli mycket. Men det är ju kul också. Jag gillar ju att organisera även om det ibland är svårt att tända arbetslågan.

I morgon kväll vette fan vad vi ska hitta på. Blir nog inget vettigt. Sitta och surfa nätet efter vapenskåp och sådant som vilken helt vanlig svensson-tjej som helst.

Jag fick ett mejl från en nybörjarskyttepolare, han är så jävla rolig. När han fick reda på att jag redan varit och skjutit godkänt sa han: "... då får man höra att du gått bakom ryggen på oss allihop och i maskopi med G planerar att göra myteri och störta Håkan från ordförandeskapet som du själv planerar att ta över. Under parollen "Skyttematriarkatet Dominerar"..."

ROFL! Så jävla roligt! Numera är "Skyttematriarkatet dominerar" min signatur i hotmail. Det ska mycket till innan Umeå Pistolskytteklubb leds av en matriark... det är ju därför det är så förbannat roligt! Det flödar så mycket testosteron på det där stället att en kvinna få vistas där på egen risk att förlora sin kvinnlighet. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag gillar stället. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag nu har abstinens! Jag har ju insett att jag inte kommer att få skjuta något på länge. Jobbigt. Dessutom är det många tävlingar framöver som det vore roligt att (tänker: delta i) se på men jag vill inte åka ensam denna gång... *putar med läppen* Det vore så roligt att åka och sedan gå med någon som berättar hur allting fungerar. En liten introduktion så att säga. A girl can dream.

Nu ska jag surfa vidare efter vapenskåp och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag har haft en jobbig skitdag på jobbet så det blir nog en tidig kväll ikväll.

Dagens favoritlåt: Fleetwood Mac - You Can Go You're Own Way.

"We were sailing along, on Moonlight Bay. Isn't that silly?"

Idag har jag fortsatt segla på molnen, överlycklig över min tidigare prestation. Man kan nog bara göra sin jag-har-skjutit-godkänt-dans så många gånger, innan det börjar bli jobbigt för omgivningen att bevittna.

Nu börjar snart allvaret. Snart är det kongress och vi kommer att jobba häcken av oss i veckan. Inget annat än detta kommer det att finnas rum för. Men sedan är det slut. Nu ska jag koncentera mig på min hobby ett tag framöver istället.

Men nu måste vi ladda för att jobba, jobba, jobba!

"The new word for today, children, is congressology"

Kirurgveckans sociala program växer fram sakta men säkert. Det är tokmycket att göra med hela kongressen men fy fan vad kul! Jag skulle lätt kunna jobba med att anordna kongresser hela dagarna. Ta en examen i kongressologi. Nu finns ju inte det riktigt men någon måste ju vara först. Varför inte jag?!

Som om inte F! Kongress i Umeå 2008 och Kirurgvecka i Umeå 2008 så ska det ju vara kirurgfest också och vilka ska ordna den mån tro? Just, det, kirurgmottagningen. Jag sa att jag inte vill vara lika insyltat i denna fest som jag var i förra, där jag i princip hade en hand med i allt. Ja, jag vill ju vara med och jag kommer säkert att vara med lika mycket som förra gången, men jag har i alla fall tänkt lite på att jag ska lugna mig lite. Det är mycket nu.

Sedan ska ju bandet förmodligen spela på en till fest på kliniken. Nu var det ju så att de hade planerat festen då jag är i London och som Owe sa: "Det är ju en prioriteringsfråga". Och det är ju sant. Men utan någon betänketid alls kan jag ju säga att jag väljer Mika och London. Vilket överraskning va?! Så nu har vi typ två spelningar till på gång. Det börjar ta sig sa mordbrännarn.

"Yeah, look, before we go to Stockholm and pick up the Nobel Prize I want the works done on him."

Det är jobbigt att vara på resande fot. I helgen har jag och Sara varit ned till Stockholm. Vi åkte på fredags eftermiddag. Sara är ju flygrädd men det gick tokbra ned. Träffade Joakim på T-centralen. Joakim är en kompis till Sara och hos honom skulle vi bo. I Fisksätra. Ja, just det, Fisksätra - igen! Men, nu är man ju van vid det här. Känns som hemma. Saltsjöbanan till Fiskis ju som på räls ju...

Jättesnällt och super bra att ha någon att bo hos. Blir ju massor billigare och är mycket trevligare.

På fredagskvällen hann vi komma ned och leta reda på en restaurang. Det gick inte. Så det blev Max.

På lördagen hade Sara styrelsemöte så jag skulle gå och strosa på söder med min nya vän Louise (som jag träffade första gången på Mika-konserten 9 november). Jag åkte iväg från Fisksätra vid 09.50 och banne mig om jag inte står på Medborgarplatsens perrong på pricken den tiden jag skulle, enligt tidtabellen. Inte utan att man blir lite imponerad.

Det var 45 minuter innan Louise skulle komma så jag gick in på ett café och tog en kopp kaffe och läste någon södertidning. Jag kände mig ytterst Stockholmig. Okej, jag skulle väl egentligen tagit en latte to go och stressat iväg om jag skulle vara helt stockholmig men ändå.

Sedan kom Louise och vi gick in på en massa affärer innan vi var hungriga. Så vid halv två gick vi in på en kinarestaurang och åt lunch. Mycket gott. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord (men mest Mika) ända fram till klockan var halv sju tror jag. Servitörerna trodde säkert att vi var knäppa. Men de sa inget i alla fall. De bara hällde upp mer vatten till oss hela tiden! Det är ju fantastiskt vad mycket vi har att prata om. Det visar sig att vi tycker lika om en hel del andra saker också. Det är intressant att träffa nya människor. Tänk om jag aldrig åkt ned hade jag inte fått se Mika (Oh, my GOD!) men ej heller träffat Louise. Man måste våga här i livet. Nu har man lärt sig det igen.

Sedan träffade jag i alla fall Joakim och Sara och vi gick och käkade middag. Efter middagen promenerade vi i 1½ timme och letade en pub vi kunde gå in på. Det fanns INGEN! Okej, vi hittade några som var fulla (typ två stycken). Sedan gav vi upp, tok tåget tillbaka till Fisksätra och öppna en pava rött där istället.

På söndagen packade vi ihop vårat tjafs och åkte in till stan för att träffa F! gänget och ha möte om kongressen. Efter det mötet träffade vi Joakim igen och spatserade runt på stan igen. Middag på PizzaHut och sedan var det tåget till Arlanda. Oj, så jobbigt! Inte nog med det, planet var ju naturligtvis försenat också i 45 minuter. Tur att det inte blev mer i alla fall.

Äntligen hemma. Släppa fångarna lösa och hälla upp ett glas kall Troca. Underbart!

Men hur sugen är jag på att flytta till Stockholm då?! Vore ju tokroligt! Ett tag i alla fall...

Måste bara hitta jobb...lägenhet....kompisar....och.....och....

Men det löser sig säkert. Jag har redan hittat en dunderlägenhet för sisådär 7 miljoner - men avgiften är bara 298 kr i månaden. Var la jag de där 7 miljonerna nu igen?!

*tittar under soffan*

"They're having a conference now to decide what to do."

Upp och äta en god frukost. Dra med oss väskorna igen till konferensen. Denna dag skulle många av F! Umeås motioner tas upp och några gick faktiskt igenom. Inte nog med det, styrelsen skulle väljas. Jag gick upp och plädderade för Sara Rosberg som var nominerad från F! Umeå. Spänningen var olidlig då de läste upp vilka som skapade den nya styrelsen och Sara var en av dem! Grattis Sara! Till rungande applåder intog den nya styrelsen scenen. Våran lilla Sara där uppe bland alla stora namn. Nu är hennes namn en av dessa.

Nya styrelsen skulle ha sitt första konstituerande möte direkt efter kongressen. Så vi passade på att sälja lite cd:s medans vi väntade på Sara. Det var ju många som ville köpa den där coola rappen som de hade hört talas om! Sara var stressad till tåget och vi gick iväg. Efter en del funderande åkte vi också till in till stan för att hitta något att äta. Efter att ha landad en Max-burgare så gjorde jag en snabb överslagsräkning och insåg att jag också var lite sen till flyget. Ja, inte sen egentligen, men sen nog för att jag inte skulle hinna om jag åkte flygbussen. Köpte en svidande 200 kronorsbiljett till Arlanda Express och kom i god tid till Arlanda. Äntligen på väg hem. Fick vänta i planet även denna gång så vi blev försenade igen.

Äntligen hemma i Umeå. Hur summerar man helgen då? Stressigt, jobbigt och mycket, mycket roligt.

"Go to de conference, go to it"

Morgonen blev lite stressig. Vi fikade det vi hade köpt med oss. Duschade och packade och sedan blev det bara att stressa iväg till tåget. Vi hann. Och tur var ju det för vi skulle ju träffa Anna och Samuel på T-centralen. Vi sammanstrålade allihopa och tog tunnelbanan till Kista där kongressen skulle vara. Som tur var så hade de snitslat en bana med rosa ballonger som ledde oss till Electrum Restaurang och Konferens. Mycket trevlig lokal. Vi registrerade oss, fixade ett rum att låsa in väskorna i och sedan vad det dags för konferens.

Det började som vanligt. Tjafs om vilken ordning vi skulle ta punkterna. Vi visste ju hur det skulle bli men Samuel blev nog lite knäckt av allting.

Gudrun Schyman och Stina Sundberg blev valda till talespersoner. Vi fick vänta med en del punkter så det blev att började tidigare på söndagen. Dessutom var det sommartid så vi fick ändå mindre tid över att sova på. Ingen tid för fikapauser heller och det var ju lite konstigt att caféet stängde innan konferensen hade slutat men lunchen var förbannat god. Lax med potatis och ruccolasallad. Det är ju viktigt att man kommer ihåg att dricka vatten en sån här dag. Det är lätt att det blir 7 koppar kaffe istället.

Ja, ja, jag ska vara ärlig…det blev ett par cigaretter också under dagen. Fy fan, så gott det var!

Vi grabbade våra väskor och gick iväg till hotellet. Checkade in och tvättade av oss lite. Sedan iväg till Kista köpcenters food court och åt middag. Alltså food court är ju så smidigt när man är många.

Sedan bar det iväg till hotellet och vila – äntligen. Ta av sig kläderna och borsta tänderna kan var underskattat. Krypa ned i sängen och sedan låg vi och pratade i flera timmar….hm, behövde inte vi sova?

Vi ställde om mobiltelefonen till sommartid och ställde den på väckning. Då insåg vi att det inte blev så mycket sömn som vi skulle ha behövt.

På väg in i hissen: ”Det är tredje våningen. Akta blodet på väggen. Välkommen till förorten!”

Fredagen började som en helt vanlig fredag, förutom att jag var tvungen att kånka med mig min resväska till jobbet. Sara och Mattias skulle ju hämta mig på jobbet så jag skulle inte hem före avresa.

Försökte avsluta så mycket jag kunde på jobbet, men förbannat vad svårt det är. Hur jag än gör så växer högen papper på bordet i alla fall. Mycket konstigt.

Klockan närmar sig 15:45 och snart kommer ”taxin” så jag drar mig tillbaka och skurar upp mina skor. Jag vägrar tillbringa en hel helg i mina vinterkängor. Sådär, nu har jag pressat ihop med min resväska. Tur att kudden går att tycka ihop en massa annars skulle det inte rymmas.

Innan vi kommer fram till flyget åker vi förbi Xerox för att köpa mer vax till Sara och Mattias skrivare. De har kämpat med cd-fodralen till F! Umeås rapplåt. Fodralen blev verkligen hur fina som helst.

Anländer på Alvik i god tid och Sara säger hej då till Mattias. Sara är ju hiskeligt flygrädd så vi undrar väl båda hur det ska gå. Men jag har en hemlig muta – Salta katten-tablettaskar! När vi sedan ska gå igenom säkerhetskontrollen så piper jag hela tiden. Till slut får jag gå in bakom ett skynke och ta av mig skorna. Det visar sig att det finns en metallskena i sulorna på mina vinterkängor. Hur ska jag kunna veta det? Nu vet jag det, det är ju ett som är säkert. Jag och alla andra passagerare på gaten också för den delen. Sara – som redan var så förbannat nervös – blev ju inte mindre nervös av det där.

Hur som helst. På planet blev vi försenade i tjugo minuter för flygtornet hade för lite personal. Väntan gjorde inte Sara mindre nervös. Själva flygningen gick väl rätt bra. Hon skrek inte rätt ut och sprang ut och började paniköppna dörren, men det kanske inte var allt för långt borta heller.

På Arlanda haffade vi två kvinnor och frågade om de skulle in till T-centralen. De skulle till sitt hotell men vi delade en taxi i alla fall. Bussen skulle ha kostat 95 kronor, nu gick taxin på 100 kronor, så det var ju helt klart värt det. Fast tåget är fasiken ändå mer bekvämt. Väl på T-centralen träffade vi Saras vänner Joakim och Gusten. Gusten skulle vi sova hos. Nu väntade vi på Emma och sedan fick vi lov att bestämma hur vi skulle – rent praktiskt – fortsätta dagen. Det blev ett SJ-häfte införskaffat. Vi åkte till Slussen där vi handlade frukost på Konsum. Sedan vidare med pendeltåg (tror jag att det heter, tydligen är skillnaden att pendeltåg går alltid ovanpå marken och inte under den som tunnelbanan gör). Vi skulle till Fisksätra som ligger i Nacka kommun och är Sveriges mest tätbefolkade tätort. Där bodde i alla fall Gusten och hans roomie Oskar. Vi anlände till Fisksätra rätt sent på fredag kväll och det kändes verkligen som att man hade nått världens ände. Ja, i alla fall Stockholms ände. Klockan var väl inte så mycket, typ halv tio, men jag hade INTE gått ut själv om jag hade bott där. Fast jag hade nog inte bott där. Men jag förstår Gusten, någonstans måste han ju bo eftersom han jobbar i Stockholm. Han har ju sin vanliga lägenhet – med flickvän – hemma i Örebro.

Vi köpte pizza via lucka i en vägg någonstans i Fisksätra centrum. Omkring oss strövade diverse fredagskvällsmänniskor och jag kände mig väldigt bortkommen. Vi tog våra pizzor och promenerade hemåt. När vi kom fram till Gustens hus och skulle åka upp så sa han det klockrena citatet jag har som rubrik till detta inlägg. Vi skrattade högt i hissen och tänkte – ”Vart fan har vi kommit?”.

Hans lägenhet var så spartanskt som det kan möjligen bli. Köket hade ett bord med två stolar. Vardagsrummet en madrass på golvet och en lampa. Men å andra sidan, vad behöver man mer…

Vi käkade pizza, drack några öl och sedan gick vi och la oss. Förbannat vad trött jag var. Dessutom hade värmen och kylan om vart annat gjort att jag kände mig lite förkyld.

"Well, what are you going to do with the universe once you have it organized?"

Nu så har vi gått igenom det sista på motionerna. Så nu är då det klart i alla fall.

Nu sitter jag vid datorn och planerar vad jag ska köpa imorgon inför resan. Jag måste till morsan och be henne sy upp mina byxor. Imorgon blir det nog att svänga förbi någonstans och käka. Jag ids inte hem och laga mat.

Sedan ska man packa och fundera ut vad man ska ha på sig. Det är ju för fasiken ingen fashion-show men man vill ju vara presentabel - man representerar ju F! i Umeå i allra högsta grad eftersom så gott som hela F! Umeå åker!

Sedan måste vi lämna plats i bagaget för F! Umeås rapp-CD. Konvolutet blev verkligen skitsnyggt! Det kommer ju att bli en hit det där!

Jag är SÅ trött. Egentligen borde jag kasta mig i säng och vara på jobbet rätt tidigt imorgon så att jag kan skapa ihop flexhelvetet. Just det, isäng med dig!

"Five hundred years! Oh boy, did I oversleep, you should've awaken me four hundred years ago."

Dagen började ju helt jävla förträffligt. Min kollega Eva ringde mig klockan 08:35. "Hej, Ulrika, är du sjuk?"

Bra! Jag som har så förbannat mycket flexplus kan väl vara hemma en förmiddag eller två utan att det gör något! Jo, eller hur?! Jag tror inte jag legat på plus i över ett år. Jag MÅSTE börja komma tidigare på jobbet. I alla fall inte ramla in vid åtta när man börjar sju...

Sedan var det hem och korrekturläsa Fannys Bachelor text. Oj, så mycket intressant man får pyssla med om man går på konsthögskola. Man har ju valt fel bransch. Det är dags och skola om sig till något mycket mer kreativt än sitta på en stol dagarna i ända och skriva ut journaler. Har man skrivit en hemorrojd-, varicer- eller ljumskbråcksoperation har man skrivit dem alla. Det kan ju lätt bli lite utjatat.

Jag hinner nog inte läsa så många motioner ikväll - ögonlocken känns väldigt, väldigt tunga. Jag måste nog gå och hälla upp lite jos och dega en stund i soffan innan jag ska sova.

Imorgon är det lite rapp-cd-fodral-pyssel med F! och sedan möte. Vi måste gå igenom det sista på alla dokument till kongressen. Like if vi kommer att hinna med det! Men ambitionsnivån är hög i alla fall, hurra för oss!

O la la, french kissing...

Franska lektion 3 tror jag. Det går väl framåt med myrsteg. Gud vad svårt det är! Jag vill ju känna när det är rätt, men det går fan inte. Det blir bara fel. Jag måste sätta mig med det här och riktigt gå igenom allt som vi har gjort och trycka in det i skallen. Undra hur jag ska göra för att lära mig det här på bästa sätt?! Några tips?

När jag lärde mig engelska såg jag bara mycket på TV utan text men då gick man ju i 6:an så det gills ju inte längre. Fast det är ju ganska många lektioner kvar. Det är ju synd att man mår dålig då det sitter äldre kvinnor där som kan mer, men herregud, de har ju läst sporadiskt franska i hela livet. Inte undra på att de kan mer än jag. Jag ska läsa denna nybörjarkurs nu, sedan ska jag läsa om den om några år och bara glänsa hela lektionen. Sitta och svara rätt hela tiden...

Undra om man kan ladda hem franska UR-program? Jag tror jag har pratat om detta tidigare, jag måste ta tag i det också. Efter kongressen. Allt ska ske efter kongressen.

På tal om det, 200 motioner att läsa igenom + en hel drös andra papper. Mycket nu. Som vanligt.

International women's day

Idag är det ju Internationella kvinnodagen och det har väl ingen missat. Det är bara synd att man gör allt för kvinnor denna dag och skiter i dem de andra dagarna. Det är som när det är pride. Alla är så rörande för homosexuellas rättigheter på pride och skiter i dem alla andra dagar.

Ska man ha specifika dagar för olika saker man vill fira/höja medvetandet om? Jag vet inte. Det blir så konstigt bara. Man kämpar för en dag sedan är det liksom dött.

Men vi i F! kämpar ju varje dag! Jag laddar för kongressen. Måste läsa på en massa papper bara, så man hänger med. Hoppas bara att det inte blir så många motioner att läsa igenom. Förra gången var det typ 250 stycken! Okej, jag läste inte alla, men bra jäkla nära.

Det är ju helt underbart att det är fredag i morgon. På lördag är det loppis på dagen och middag hos vänner på kvällen. Kanske ett ellet två glas rödvin i goda vänners lag! Söndag ska vi spela in rappen. Mycket händer. Underbart.

"Some of us are cursed with memories like flypaper. Stuck there is a staggering amount of miscellaneous data, most of it useless."

Det är väl fasiken dags att jag skriver någonting. Jag kan ju säga att jag har varit rökfri i en månad nu. (Förutom ett par fest-cigg).

Det känns bra. Jävligt bra faktiskt. Kondisen är som aldrig förr. Bra, Ulrika *klappar mig själv på ryggen*.

Annars har väl en massa hänt sedan sist; vi har haft spelning med bandet, jag har börjat franskan, fått ont i rumpan igen, slutat få ont i rumpan och sedan är allt som vanligt igen.

Spelningen gick bra. Inte den bästa vi haft genom tiderna med det gick. Personalen på Kåtan var bara så förbannat otrevlig. Till och med så otrevlig att Op-centrum valde att avboka dem och boka någon annanstans för deras klinikfest. Rätt åt dem. Så går det när man fuckar med "The New Nefrectomistuff". Det känns bra tycker jag, för vi ska ju spela på dera fest och det hade känts konstigt att åka till Kåtan igen.

Jag har haft en lektion fanska och det är kul, men det är tråkigt att inte vara bäst. Jag är ju van att vara bäst när man läser språk. Alltså engelska då förstås. Detta kan jag säga för det fanns inget annat i skolan jag var bra på. Mina arbetskamrater tycker i alla fall att det är rätt åt mig. Att jag nu får känna på hur det är att vara som de andra. Tex så skulle vi fylla i några luckor i en text, tjejen som jag satt med hade läst franska förut på gymnasiet, så hon kunde ju. Hon sa typ vad jag skulle fylla i och hur roligt är det. Men nu vet jag ju att jag inte kan sitta med henne nästa gång. Jag vill ju lära mig något ju!

Ont i rumpan får man om man äter dålig och sitter för mycket. Men man har ju grädd-fil in i sjukvården med privatläkare så jag fick hjälp fort. Och det är tur för så jävla ont som man har när man har ont där bak är det ingen som förstår - om man inte har känt det själv. En på jobbet sa "Om du har ont, tänk då hur ont de som har cancer i hela magen och tarmen har då?!" Och det är ju sant, man vill inte ens tänka på det...

Snart är det dags för F! Kongress. Jag har bokat flyg och hotell, så allt är klappat och klart. Ska bli intressant och se vad som händer. Det är många åsikter och mycket som ska diskuteras och bestämmas. Man måste åka dit. Gör man inte det så ångrar mig sig säkert bittert när de andra kommer hem och berättar om hur intressant det var.

Men nu måste man ju ordna en massa. Jag måste köpa nya skor inför resan. Jag kan inte åka i vinterkängor och inte i sommarskor. Jag måste köpa ett mellanting. Sedan måste jag (Läs: mamma) byta blixtlås i min jacka, förbannat vad irriterande det är när blixtlåset åker upp nedifrån.

Jag och Samuel har rappat en massa också. Vi har jammat och håller på med en ny låt nu också! F!-rappen ska väl vara klar snart. Vi ska bara hitta en tid då vi alla kan träffas och spela in.

I helgen är det loppis igen och nu ska vi dra in storkovan! Lördag på Badmintonhallen - be there!

See ya!