"What would you say if we found a first-class surgeon to take my place?"

Nu är veckan och helgen över. Oj, så trött jag var! Jag sov natten till lördag mellan 21.00 till 12.00. Det var skönt som attan. Sedan sov jag några timmar i soffan också. Det behövde jag nog...

Det har varit hysteriskt kul! Men hysteriskt jobbigt! Varje kväll har dessutom varit något också.

På måndagen var det get-togheter så då var jag ute till 22 drygt. Tisdag var det läkarsekreterar- och sjuksköterskemiddag och då var jag ute till 21 någonting men jag mådde så fantastiskt dåligt så jag åkte hem tidigare än alla andra. Jag hade inte druckit något vatten på hela dagen så jag är ganska säker på att det var därför jag mådde så dåligt.

Onsdag var det kulturnatt och då hade vi tokmycket att göra. Jag var ute till 1 tror jag. Sedan på torsdagen var det ju festkväll med middag på äpplet och då vart klockan också 1 innan vi tog en taxi hem. Oj, så trött jag var!

Men sedan på fredagen så slutade vi tidigare, och det var verkligen behövligt. Vi tjejer tog oss ned till Lottas och tog ett glas av någonting och satt och chillade. Men alla var så trötta så det blev inte så jättemycket snack egentligen. Vi ska ju träffas alla någongång framöver och ha en genomgång. Prata ihop oss om hur allting gick. Det ska bli skönt.

Jag tycker att det verkligen varit fantastiskt hur bra vi har jobbat ihop oss i gruppen. Vi har verkligen varit ett team som alla jobbat för samma sak. Över gränserna. Inga yrkeskategorier utan bara ett team med människor som jobbar för samma sak. Det har varit trevligt att få uppleva. När någon behövde hjälp så frågade man första bästa person i organisationskomittén och inte nödvändigtvis någon av samma yrkeskategori som en själv. Det är som det ska vara i en sådan situation.

Jag har pratat massor med personer som jag inte har utbytt många ord med under de 6 år jag jobbat på kliniken. Lärt känna nya människor helt enkelt. Det är ju underbart! Vi har egentligen varit på en jävligt lång teambildning.

Men oj, så roligt vi haft! Vi har skrattat så vi har gråtit! Kanske för att vi var trötta, kanske för att det helt enkelt var jävligt roligt!

Person 1: "Jag ska nog gå och pudra näsan".
Person 2: "Jag ska då gå och pissa".
Ulrika: *skrattar ihjäl sig*

Well, you just had to be there!

Jag vill i alla fall tacka alla mina medarbetare för en oförglömlig vecka! Oj, så bra vi är! Tack!

Jag vill också tacka alla nya bekantskaper - hoppas att vi hinner prata en del även utanför denna vecka, att vi inte kommer att gå tillbaka till ett "Hej" i korridoren...

Nu är det snart dags att sova igen. Skönt.

"Yeah, look, before we go to Stockholm and pick up the Nobel Prize I want the works done on him."

Det är jobbigt att vara på resande fot. I helgen har jag och Sara varit ned till Stockholm. Vi åkte på fredags eftermiddag. Sara är ju flygrädd men det gick tokbra ned. Träffade Joakim på T-centralen. Joakim är en kompis till Sara och hos honom skulle vi bo. I Fisksätra. Ja, just det, Fisksätra - igen! Men, nu är man ju van vid det här. Känns som hemma. Saltsjöbanan till Fiskis ju som på räls ju...

Jättesnällt och super bra att ha någon att bo hos. Blir ju massor billigare och är mycket trevligare.

På fredagskvällen hann vi komma ned och leta reda på en restaurang. Det gick inte. Så det blev Max.

På lördagen hade Sara styrelsemöte så jag skulle gå och strosa på söder med min nya vän Louise (som jag träffade första gången på Mika-konserten 9 november). Jag åkte iväg från Fisksätra vid 09.50 och banne mig om jag inte står på Medborgarplatsens perrong på pricken den tiden jag skulle, enligt tidtabellen. Inte utan att man blir lite imponerad.

Det var 45 minuter innan Louise skulle komma så jag gick in på ett café och tog en kopp kaffe och läste någon södertidning. Jag kände mig ytterst Stockholmig. Okej, jag skulle väl egentligen tagit en latte to go och stressat iväg om jag skulle vara helt stockholmig men ändå.

Sedan kom Louise och vi gick in på en massa affärer innan vi var hungriga. Så vid halv två gick vi in på en kinarestaurang och åt lunch. Mycket gott. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord (men mest Mika) ända fram till klockan var halv sju tror jag. Servitörerna trodde säkert att vi var knäppa. Men de sa inget i alla fall. De bara hällde upp mer vatten till oss hela tiden! Det är ju fantastiskt vad mycket vi har att prata om. Det visar sig att vi tycker lika om en hel del andra saker också. Det är intressant att träffa nya människor. Tänk om jag aldrig åkt ned hade jag inte fått se Mika (Oh, my GOD!) men ej heller träffat Louise. Man måste våga här i livet. Nu har man lärt sig det igen.

Sedan träffade jag i alla fall Joakim och Sara och vi gick och käkade middag. Efter middagen promenerade vi i 1½ timme och letade en pub vi kunde gå in på. Det fanns INGEN! Okej, vi hittade några som var fulla (typ två stycken). Sedan gav vi upp, tok tåget tillbaka till Fisksätra och öppna en pava rött där istället.

På söndagen packade vi ihop vårat tjafs och åkte in till stan för att träffa F! gänget och ha möte om kongressen. Efter det mötet träffade vi Joakim igen och spatserade runt på stan igen. Middag på PizzaHut och sedan var det tåget till Arlanda. Oj, så jobbigt! Inte nog med det, planet var ju naturligtvis försenat också i 45 minuter. Tur att det inte blev mer i alla fall.

Äntligen hemma. Släppa fångarna lösa och hälla upp ett glas kall Troca. Underbart!

Men hur sugen är jag på att flytta till Stockholm då?! Vore ju tokroligt! Ett tag i alla fall...

Måste bara hitta jobb...lägenhet....kompisar....och.....och....

Men det löser sig säkert. Jag har redan hittat en dunderlägenhet för sisådär 7 miljoner - men avgiften är bara 298 kr i månaden. Var la jag de där 7 miljonerna nu igen?!

*tittar under soffan*