The new nephrectomy stuff in da house!

Okej. Som det ser ut nu så kommer "mitt" band att spela i Döbelns park

onsdagen den 20 augusti ca. 20.30.

Tiden kan ändras. Inget är hundra klart.

De som vill får komma, de som inte vill får stanna hemma. Vi är ett hobbyband som bara har kul. Och kul har vi, ja, jävlar i mig. Jag har skrattat i kväll så tårarna rann!

Vi drar av några låtar i all enkelhet!

Välkomna!

"The new word for today, children, is congressology"

Kirurgveckans sociala program växer fram sakta men säkert. Det är tokmycket att göra med hela kongressen men fy fan vad kul! Jag skulle lätt kunna jobba med att anordna kongresser hela dagarna. Ta en examen i kongressologi. Nu finns ju inte det riktigt men någon måste ju vara först. Varför inte jag?!

Som om inte F! Kongress i Umeå 2008 och Kirurgvecka i Umeå 2008 så ska det ju vara kirurgfest också och vilka ska ordna den mån tro? Just, det, kirurgmottagningen. Jag sa att jag inte vill vara lika insyltat i denna fest som jag var i förra, där jag i princip hade en hand med i allt. Ja, jag vill ju vara med och jag kommer säkert att vara med lika mycket som förra gången, men jag har i alla fall tänkt lite på att jag ska lugna mig lite. Det är mycket nu.

Sedan ska ju bandet förmodligen spela på en till fest på kliniken. Nu var det ju så att de hade planerat festen då jag är i London och som Owe sa: "Det är ju en prioriteringsfråga". Och det är ju sant. Men utan någon betänketid alls kan jag ju säga att jag väljer Mika och London. Vilket överraskning va?! Så nu har vi typ två spelningar till på gång. Det börjar ta sig sa mordbrännarn.

"Yeah, come on. I'll give you a tour."

The New Nefrectomy Stuff's första Sverige turné. Den tog oss genom vintriga västerbottens landskap ända till Lycksele.

Kirurgiska kliniken i Lycksele hade nämligen ett hemligt födelsedagskalas för en av sina kirurger och hade hyrt in oss som underhållning. Födelsebarnet visste inte om det och var mycket överraskad.

Vi startade lördag förmiddag med att Anders hämtade upp mig vid halv elva. Sedan körde vi till Systemet och inhandlade lite förfriskningar och sedan bar det av till Sävar för att hämta Owe. Vi krashade in hos honom och fick kaffe och mackor. Vi var nämligen lite tidiga för att åka till Täfteå.

Stefan ringer och det visar sig att han hade fått punka. En timme försenade plötsligt. Packa bilar och sedan åka.

Hamburgare på Statoil och sedan till lokalen för att rodda och repa med ett behövligt soundcheck.

Sedan åkte vi till lägenheten och fixade till oss lite innan det var dags för spelning. Det gick bra. Överraskningen var ju total då födelsedagsbarnet inte hade en aning om att ett storband från Umeå var inkallat....

Vi festade loss lite innan vi begav oss tillbaka. All snö i hela världen hade kommit under kvällen och fortsatte under natten. På morgonen tog vi oss nästan inte ut. Nu var det bara att fortsätta och rodda prylar. Fy fan för att var roddare. Och ändå ryms vår utrustning i två bilar...

En korv på Station och sedan på väg hem. Stefan skulle tydligen hämta en bil någonstans så jag och Anders fick åka hem ensamma. Det var mycket komfortabel färd med intressanta diskussioner.

Kul med mini-turné. Hoppas vi får anledning att åka tillbaka till Lycksele snart. Fast Lycksele är ju en håla, allvarligt talat. Men om man får en spelning så kan man ju offra sig. ;-)



Förresten - födelsebarnet vi spelade för var en kvinna.

Handen på hjärtat - hur många av er tänkte att det var en kvinna när ni läste om "kirurgen" som var födelsedagsbarn?

"Yeah, now the only place you can cry in public is in the theater when its dark."

Yes, I've been to the theater, would you believe? I’ve been to the theater whilst all you other less important people went to the movies. Pass me the sugar, would you darling. I have to have my afternoon tea!

I går var vi och såg "En kvinna i svart" av Profilteatern. Den var ju spännande. Det är ju förbaskat kul att gå på teater. Det är inte alls dyrt heller. Jag tror biljetterna gick på 120 spänn.

Spännande teater men jag måste säga att förra "skräck-teatern" jag såg - Rädd - var bättre. Jag gillar lite mer scenografi än vad de hade denna gång. Men teater är ju trevligt i alla fall.

Nu ska vi snart göra oss klara och åka iväg på lite party hos Piotten. Rött vin och god mat!

Imorgon ska jag repa med bandet. Vi har ju spelning i januari. Oj, det är mycket nu, verkligen.

Julafton, födelsedagar, spelning, pistolskytteplugg, London-resa, kirurgvecka, F! kongress + en massa mer. Men det är kul. Jag borde också; göra klart min hemsida, rega mig på myspace och facebook, börja spela in musik ffs! Men tiden finns inte till allt.

Favoritlåt: No one - Alicia Keys - As I am 2007

"Whee! A cozy little group!"

Ikväll var jag på middag hos professorn med resten av bandet. Ja, nästan alla, en utav medlemmarna jobbar i Uppsala för tillfället, men vi ringde till honom och talade in ett meddelande på hans telefonsvarare.

Vi andra hade dock mycket trevligt. Först åt vi chili-con-carne med sallad, bröd och rött vin. Sedan satt vi och myste i sofforna och lyssnade på några nya låtar till bandet.

Vi har bestämt oss för att byta ut kanske två låtar. Så nu har vi alla i uppdrag att hitta var sin blueslåt. Med tanke på att jag var den enda som hade med mig några nya låtar så borde jag slippa men, men - vad gör man inte för gruppen!

Nu ska vi bara hitta en tid och öva lite på också. Det har ju oftast varit så att vi har haft en spelning på gång så vi är oftast pressade. Men nu ska vi öva och känna lugnet. Kunna jamma och ha kul!

Vi kommer förmodligen att spela på nästa kirurgfest, nästa år och sedan blir det förmodligen spelning på kirurgveckan augusti 2008 också - så vi hinner nog öva så det räcker. Men konstigt nog så slappar vi ofta för mycket om vi har för mycket tid på oss.

Nu borde jag verkligen sova.

Work, CSI och Dulce de Leche

Work, work and work.

Repade med bandet idag. Det gick väl bra men vi behöver många fler reptillfällen innan spelningen - hur ska det gå? Spänningen stiger!

Hem och njöt i soffan av ett CSI-avsnitt. Det är ju en jävligt bra serie fast jag längtar som fan till Dexter börjar igen. Det är en liknande serie till CSI. Handlar om en kille som jobbar som crime-scene-blood-splatter expert by day och serial killer by night.

Till CSI avnjöt jag den nya glassmak - Care d'Or Selection - Dulce de Leche - kanske en av världens just nu godaste glassmaker! Ni måste prova den.

"Some of us are cursed with memories like flypaper. Stuck there is a staggering amount of miscellaneous data, most of it useless."

Det är väl fasiken dags att jag skriver någonting. Jag kan ju säga att jag har varit rökfri i en månad nu. (Förutom ett par fest-cigg).

Det känns bra. Jävligt bra faktiskt. Kondisen är som aldrig förr. Bra, Ulrika *klappar mig själv på ryggen*.

Annars har väl en massa hänt sedan sist; vi har haft spelning med bandet, jag har börjat franskan, fått ont i rumpan igen, slutat få ont i rumpan och sedan är allt som vanligt igen.

Spelningen gick bra. Inte den bästa vi haft genom tiderna med det gick. Personalen på Kåtan var bara så förbannat otrevlig. Till och med så otrevlig att Op-centrum valde att avboka dem och boka någon annanstans för deras klinikfest. Rätt åt dem. Så går det när man fuckar med "The New Nefrectomistuff". Det känns bra tycker jag, för vi ska ju spela på dera fest och det hade känts konstigt att åka till Kåtan igen.

Jag har haft en lektion fanska och det är kul, men det är tråkigt att inte vara bäst. Jag är ju van att vara bäst när man läser språk. Alltså engelska då förstås. Detta kan jag säga för det fanns inget annat i skolan jag var bra på. Mina arbetskamrater tycker i alla fall att det är rätt åt mig. Att jag nu får känna på hur det är att vara som de andra. Tex så skulle vi fylla i några luckor i en text, tjejen som jag satt med hade läst franska förut på gymnasiet, så hon kunde ju. Hon sa typ vad jag skulle fylla i och hur roligt är det. Men nu vet jag ju att jag inte kan sitta med henne nästa gång. Jag vill ju lära mig något ju!

Ont i rumpan får man om man äter dålig och sitter för mycket. Men man har ju grädd-fil in i sjukvården med privatläkare så jag fick hjälp fort. Och det är tur för så jävla ont som man har när man har ont där bak är det ingen som förstår - om man inte har känt det själv. En på jobbet sa "Om du har ont, tänk då hur ont de som har cancer i hela magen och tarmen har då?!" Och det är ju sant, man vill inte ens tänka på det...

Snart är det dags för F! Kongress. Jag har bokat flyg och hotell, så allt är klappat och klart. Ska bli intressant och se vad som händer. Det är många åsikter och mycket som ska diskuteras och bestämmas. Man måste åka dit. Gör man inte det så ångrar mig sig säkert bittert när de andra kommer hem och berättar om hur intressant det var.

Men nu måste man ju ordna en massa. Jag måste köpa nya skor inför resan. Jag kan inte åka i vinterkängor och inte i sommarskor. Jag måste köpa ett mellanting. Sedan måste jag (Läs: mamma) byta blixtlås i min jacka, förbannat vad irriterande det är när blixtlåset åker upp nedifrån.

Jag och Samuel har rappat en massa också. Vi har jammat och håller på med en ny låt nu också! F!-rappen ska väl vara klar snart. Vi ska bara hitta en tid då vi alla kan träffas och spela in.

I helgen är det loppis igen och nu ska vi dra in storkovan! Lördag på Badmintonhallen - be there!

See ya!

Gudde, tungpiercing och R 'n B

Nu bandets spelningar över och lugnet har åter lagt sig över mitt liv...

...eller. Nja, lugnt verkar det aldrig bli. Nu ska vi i F! bla dra igång en föreläsningsserie med början på tordag den 19 oktober då Gudrun Schyman kommer till Hamnmagasinet klockan 19.00. "Feminismen efter valet" ska hon tala om. Sedan kommer det många andra intressanta föreläsare. De berättar jag om senare.

Till något HELT annat. Jag har nog bestämt mig för att ta bort min tungpiercing. Eller, jag har redan tagit bort den, och jag tror inte att jag ens kan sätta tillbaka den nu. Jag tog bort den inför spelningen i tisdags för den har blivit gammal och dålig och gängningen är utnött så den åker ofta upp. Och det sista man vill få i munnen mitt i en sång är ju en jävla tungpiercing. Alltså tog jag bort den. Jag hade som sagt tänkt sätta tillbaka den, men va fan, det verkar bli mer och mer att göra med bandet. Inte för att ni behöver boka in resa till Globen någon gång snart, men vi har lite gig då och då och det är ju roligt. Med en tungpiercing sjunger man inte lika bra, det bara är så och om någon säger annorlunda så ljuger dem. Dessutom så blir inte allt bra på en gång man tar bort den heller. Man har fått konstiga muskler på konstiga ställen på tungan, så det tar nog ett tag innan allt är som vanligt.

Men jag gillade den. Jag gillad mig med min piercing. Fast sedan så tycker jag illa om mig själv för att jag känner så. Inte fan ska väl jag tycka att en del av mig har försvunnit, fast det har faktiskt det. Jag vet inte vad det är men utan den så tycker jag att jag blir "vanlig". Jag vill inte vara vanlig. Jag är ett original - i alla fall om motsatsen är att vara en kopia.

Men nu är den borta. Och nu ska jag fylla tomrummet med att bli ändå bättre i bandet. Nu jävlar! Sitter och kollar igenom nya låtar till bandet nu. Vi måste rocka upp oss lite. Lite mer R 'n B bland annat. Kanske lite Doris - "Did you give the world some love today, baby", eller varför inte Gladys Knight & The Pips - "I heard it through the grape vine". Tyvärr så svänger ju R 'n B så mycket för att de har en trummis som typ bott vid trummsetet hela livet och sedan en blåssektion. Trumpet och saxofon - god damn - bä bä vita lamm skulle ju svänga med blås och en Hammond orgel. För att inte prata om basisten. Ja, men ok, hela jävla banden rockar fett. Jag ger mig.

Det är nog lika bra att lägga ned det där med R 'n B kanske...

Oj, nu börjar Martha Reeves & The Vandellas - "Dancing in the street". Jag tror att jag måste öka volymen och dansa framför tv:n och störa Magnus.

Vi ses!

Tillägg kl 19:47: Magnus låg i soffan och sov. Hur kul är han.

Hosta, Cocillana-Etyfin och register

Nu har jag officiellt känt hur det känns att hosta upp lungorna. Man kan ju svälja tungan så jag tror härmed att det är fullt möjligt att hosta upp lungorna. Vi har ju som sagt spelning med bandet och en hostande och kraxande sångerska är inte the main-attraction som publiken har väntat sig tror jag. Jag fick ju medicin av min "privatläkare" men det hjälpte föga. Den var lösande, alltså gjorde så att man hostade mer, för att få upp shitt. Jag vill ju hosta mindre.

Så igår var vi hemma hos min bror på middag och då gav svägerskan mig Cocillana-Etyfin. God damn! En hutt och man slutar hosta. Mer morfin åt folket! Jag fick med mig lite i en burk så jag kan ta idag och imorgon. Man kan ju tro att en hes och sexig röst ska göra att sången i princip blir bättre, men jag kan intyga att det blir inte Phoebe's "sexy phlegm voice". Om man bara var hes skulle det gå vägen, men man tappar hela registret, tonerna finns liksom inte där när man försöker nå dem. Ytterst irriterande.

Men nu har ju medicinen gjort att jag har lugnat mig med hostningarna så att rösten helar sig, förhoppningsvis innan 20.30 imorgon...

Till råga på allt så hade en i bandet med sig en videokamera på förra repet. Självklart ska det filmas den gången då jag låter som don't-quit-you're-day-job. Vi tittade på filmen idag och faktiskt så lät det inte lika ansträngt som det kändes.
Sedan vet jag inte vad jag ska ha på mig heller...

Annars händer det inte så mycket just nu. Job - som vanligt. Hemmet har förfallit - som vanligt. Vintern är på väg - som vanligt.

and life goes on...