"When I was going through the closet I thought I saw the intervention banner."

Sådär ja. Då har man rensat ut garderoben. Och jag var jävligt hård med mig själv. Vissa saker hade jag kunnat behålla men de rök ändå. Så är det bara. Jag ska aldrig ha dem mer.

Nu är garderoben halvtom (eller halvfull beroende på hur man ser på livet). Trettiosex tomma galgar blev det. Det värsta är att jag inte vill köpa något nytt nu heller egentligen, men det känns som att jag måste. I alla fall måste jag köpa något inför kommande spelning med bandet och klinikfesten. Men det är ju goda anledningar att handla.

Annars så hoppas jag mest på en högvarvsvecka som förra veckan. Men kommer det så kommer det (that's what she said).

Jo, just det. Vi hade ju fest i helgen. De som följer mig på facebook har inte missat det. Nästa gång ska jag inte ha igång datorn. Måste ta fram intervention bannern vad gäller det. Men jävla vad kul vi hade. Magnus sa att han aldrig sett mig så packad under alla år vi varit tillsammans (vilket är alla år i hela världen + 1).

När man ätit 158 kalorier så kan man inte dricka en flaska vin + några glas från en annans flaska + några klunkar 50% Minttu (Damn you Minttu!). Men det var ju ett bra test inför klinikfesten. Då vet jag var gränsen går för att inte hamna i kapprummet med någon! Men fan, DET vore fest det!

The new nephrectomy stuff in da house!

Okej. Som det ser ut nu så kommer "mitt" band att spela i Döbelns park

onsdagen den 20 augusti ca. 20.30.

Tiden kan ändras. Inget är hundra klart.

De som vill får komma, de som inte vill får stanna hemma. Vi är ett hobbyband som bara har kul. Och kul har vi, ja, jävlar i mig. Jag har skrattat i kväll så tårarna rann!

Vi drar av några låtar i all enkelhet!

Välkomna!

"The new word for today, children, is congressology"

Kirurgveckans sociala program växer fram sakta men säkert. Det är tokmycket att göra med hela kongressen men fy fan vad kul! Jag skulle lätt kunna jobba med att anordna kongresser hela dagarna. Ta en examen i kongressologi. Nu finns ju inte det riktigt men någon måste ju vara först. Varför inte jag?!

Som om inte F! Kongress i Umeå 2008 och Kirurgvecka i Umeå 2008 så ska det ju vara kirurgfest också och vilka ska ordna den mån tro? Just, det, kirurgmottagningen. Jag sa att jag inte vill vara lika insyltat i denna fest som jag var i förra, där jag i princip hade en hand med i allt. Ja, jag vill ju vara med och jag kommer säkert att vara med lika mycket som förra gången, men jag har i alla fall tänkt lite på att jag ska lugna mig lite. Det är mycket nu.

Sedan ska ju bandet förmodligen spela på en till fest på kliniken. Nu var det ju så att de hade planerat festen då jag är i London och som Owe sa: "Det är ju en prioriteringsfråga". Och det är ju sant. Men utan någon betänketid alls kan jag ju säga att jag väljer Mika och London. Vilket överraskning va?! Så nu har vi typ två spelningar till på gång. Det börjar ta sig sa mordbrännarn.

"Yeah, come on. I'll give you a tour."

The New Nefrectomy Stuff's första Sverige turné. Den tog oss genom vintriga västerbottens landskap ända till Lycksele.

Kirurgiska kliniken i Lycksele hade nämligen ett hemligt födelsedagskalas för en av sina kirurger och hade hyrt in oss som underhållning. Födelsebarnet visste inte om det och var mycket överraskad.

Vi startade lördag förmiddag med att Anders hämtade upp mig vid halv elva. Sedan körde vi till Systemet och inhandlade lite förfriskningar och sedan bar det av till Sävar för att hämta Owe. Vi krashade in hos honom och fick kaffe och mackor. Vi var nämligen lite tidiga för att åka till Täfteå.

Stefan ringer och det visar sig att han hade fått punka. En timme försenade plötsligt. Packa bilar och sedan åka.

Hamburgare på Statoil och sedan till lokalen för att rodda och repa med ett behövligt soundcheck.

Sedan åkte vi till lägenheten och fixade till oss lite innan det var dags för spelning. Det gick bra. Överraskningen var ju total då födelsedagsbarnet inte hade en aning om att ett storband från Umeå var inkallat....

Vi festade loss lite innan vi begav oss tillbaka. All snö i hela världen hade kommit under kvällen och fortsatte under natten. På morgonen tog vi oss nästan inte ut. Nu var det bara att fortsätta och rodda prylar. Fy fan för att var roddare. Och ändå ryms vår utrustning i två bilar...

En korv på Station och sedan på väg hem. Stefan skulle tydligen hämta en bil någonstans så jag och Anders fick åka hem ensamma. Det var mycket komfortabel färd med intressanta diskussioner.

Kul med mini-turné. Hoppas vi får anledning att åka tillbaka till Lycksele snart. Fast Lycksele är ju en håla, allvarligt talat. Men om man får en spelning så kan man ju offra sig. ;-)



Förresten - födelsebarnet vi spelade för var en kvinna.

Handen på hjärtat - hur många av er tänkte att det var en kvinna när ni läste om "kirurgen" som var födelsedagsbarn?

"Some of us are cursed with memories like flypaper. Stuck there is a staggering amount of miscellaneous data, most of it useless."

Det är väl fasiken dags att jag skriver någonting. Jag kan ju säga att jag har varit rökfri i en månad nu. (Förutom ett par fest-cigg).

Det känns bra. Jävligt bra faktiskt. Kondisen är som aldrig förr. Bra, Ulrika *klappar mig själv på ryggen*.

Annars har väl en massa hänt sedan sist; vi har haft spelning med bandet, jag har börjat franskan, fått ont i rumpan igen, slutat få ont i rumpan och sedan är allt som vanligt igen.

Spelningen gick bra. Inte den bästa vi haft genom tiderna med det gick. Personalen på Kåtan var bara så förbannat otrevlig. Till och med så otrevlig att Op-centrum valde att avboka dem och boka någon annanstans för deras klinikfest. Rätt åt dem. Så går det när man fuckar med "The New Nefrectomistuff". Det känns bra tycker jag, för vi ska ju spela på dera fest och det hade känts konstigt att åka till Kåtan igen.

Jag har haft en lektion fanska och det är kul, men det är tråkigt att inte vara bäst. Jag är ju van att vara bäst när man läser språk. Alltså engelska då förstås. Detta kan jag säga för det fanns inget annat i skolan jag var bra på. Mina arbetskamrater tycker i alla fall att det är rätt åt mig. Att jag nu får känna på hur det är att vara som de andra. Tex så skulle vi fylla i några luckor i en text, tjejen som jag satt med hade läst franska förut på gymnasiet, så hon kunde ju. Hon sa typ vad jag skulle fylla i och hur roligt är det. Men nu vet jag ju att jag inte kan sitta med henne nästa gång. Jag vill ju lära mig något ju!

Ont i rumpan får man om man äter dålig och sitter för mycket. Men man har ju grädd-fil in i sjukvården med privatläkare så jag fick hjälp fort. Och det är tur för så jävla ont som man har när man har ont där bak är det ingen som förstår - om man inte har känt det själv. En på jobbet sa "Om du har ont, tänk då hur ont de som har cancer i hela magen och tarmen har då?!" Och det är ju sant, man vill inte ens tänka på det...

Snart är det dags för F! Kongress. Jag har bokat flyg och hotell, så allt är klappat och klart. Ska bli intressant och se vad som händer. Det är många åsikter och mycket som ska diskuteras och bestämmas. Man måste åka dit. Gör man inte det så ångrar mig sig säkert bittert när de andra kommer hem och berättar om hur intressant det var.

Men nu måste man ju ordna en massa. Jag måste köpa nya skor inför resan. Jag kan inte åka i vinterkängor och inte i sommarskor. Jag måste köpa ett mellanting. Sedan måste jag (Läs: mamma) byta blixtlås i min jacka, förbannat vad irriterande det är när blixtlåset åker upp nedifrån.

Jag och Samuel har rappat en massa också. Vi har jammat och håller på med en ny låt nu också! F!-rappen ska väl vara klar snart. Vi ska bara hitta en tid då vi alla kan träffas och spela in.

I helgen är det loppis igen och nu ska vi dra in storkovan! Lördag på Badmintonhallen - be there!

See ya!