"Don't make me get my gun, boy."

Äntligen har jag sålt iväg min pistol. Gamla Bettan har lämnat boet. Samtidigt känns det jävligt tråkigt för det är ju så fantastiskt kul att skjuta. Jag hoppas bara att jag någon gång i livet ska börja om med pistolskyttet och denna gång ska jag äga en Glock. Var ju rent magiskt att hålla den i handen, that's what she said. Men för denna gång är det över. Nu behöver jag bara sälja iväg vapenskåpet...

Annars är det yoga härnäst i kalendern. Oj, så spännande! Som sagt hoppas jag verkligen att jag ska gilla det. Vore trevligt med lite avslappningsövningar faktiskt. Återkommer om hur det gick, det kan ni vara så säkra på. Nä om man ska vila ögonen på en TV-serie innan man måste sova innan väckarklockan ringer 05:30!

"Let's not poo-poo our positivity. Just think about the competition."

Ytterligare en tävling. Ytterligare en 2:a plats. Men jag var tre poäng från en kvinna som tydligen vunnit en hel del SM. Så jag är nöjd ändå fast det finns stort utrymme för förbättring.

Magnus följde med och lekte pressfotograf. Vi steg upp 08:30! En söndag! Sedan när vi var klara så åkte jag på Nolia och gick och strosade på loppis. Loppis är poppis i Ulrikas värld. Köpte ett armband för 40 pix. Det är rätt kurs.

Nu på eftermiddagen vilade vi ögonlocken en stund och snart ska vi åka till morsan på middag. En helt underbar söndag har det varit. Hobby, fint väder och middagsbjudning. Me like.

I'm so working' it in the farm-worker chambers!

Ombyggnation, flytt, städning, besiktning, vikarie, ytterligare ny personal, flytta av telefoner och på toppen av allt en BMS-uppgradering...

Det finns inte mycket mer i mitt liv just nu än jobb, jobb och åter jobb.

Jag ska under september jobba mest med BMS-uppgraderingen. Jag har i och med detta flytt från kirurgmottagningen och landat mjukt, lugnt och skönt uppe i drängkammar'n. Där sitter jag i ett stort, ljust, fint rum med världens skönaste skrivbord. Det har två ben som man kan slänga upp fötterna på. Jag vill så ha det skrivbordet.

Drängkammar'n heter rummet i folkmun, men jag är osäker på hur omtyckt det namnet är av de 7 ST-läkarna som har sina kontor där. Jag tycker att det är ett fyndigt namn. De är ju drängar som får jobba häcken av sig så.

Eftersom de jobbar så mycket på olika håll så är de sällan där = jag får lugn och ro. Och så jag trivs! Jag skulle trivas ändå bättre om jag också var ST men ids inte med 2 år på komvux med ständig magont över alla MVG man måste ha sedan 6 högskoleprovsförsök med strävan mot minimun 1,7 och sedan kanske, kanske, kanske...man kan inte få allt här i livet... =)

Nu ska jag sitta och leka runt runt i den nya datajournalen och se vad vilka rutiner vi ska ha och hur vi ska arbeta med alla nyheter. Det är tidsödande men roligt och nödvändigt. Så jag jobbar på.

Privatlivet då, säger ni?! Jag har inte hunnit vara på banan sedan tävlingen. Måste skärpa till mig nu när hösten kommer. Jag vill ju.

Aaah, livet på en pinne!

"Life is not a competition, Lucy, but if it were you would be a winner."

Nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte åkte på tävlingen i Rundvik i helgen. Verkar ha varit många UPK:are där och det hade varit kul och kolla in läget. Snyft!

Egentligen var det ingenting som gjorde att jag inte kunde ha åkt men ack...

Kanske ska man försöka ta sig till Norsjö på lördag den 31:a*. Om jag vågar...Men jag vill inte åka ensam...

Mitt vapenskåp kommer när som helst och på onsdag åker jag och betalar min picka och fixar lite papper kanske. Det tar sig sa mordbrännarn. Det är ju SÅ spännande! Och det bästa med hela kråksången är ju att när detta är klart så BÖRJAR DET HELA! Det är då det kör igång. Armbåga sig fram bland översittande karlar. Visa att man kan FAST (!) man är tjej. Vara representant för alla kvinnliga skyttar everywhere all the time. Det kommer att bli intressant, och alldeles, alldeles underbart. Som en bal på slottet...

* om någon jag känner ska dit, annars är det ju ingen idé ju!

"Challenge him you must."

Ja, hörreni, ta och titta på detta och säg att det inte ser HYSTERISKT kul ut! I dare ya!



Oj, vad jag längtar tills jag får åka på sånt där okristligt kul!

"Well, you're not gonna get a green card with that attitude, pal!"

En ledig helg! Oj, så underbart! Ja, ledig och ledig. Jag har jobbat ikapp lite i retoriken och det känns bra. Det känns dock inte bra att duggan kommer närmare och närmare. Jag kommer inte att klara det. Jag känner att skriva inlämningsuppgifterna är till och med roligt men jag orkar inte sätta mig och plugga in alla dessa termer och ord och allt annat som man förmodligen ska kunna. Jag tycker att man borde få godkänt om man har lämnat in alla uppgifter... de som sedan vill ha högre betyg kan väl göra duggan...

I går ringde G och frågade hur det gick för mig. Mysigt att någon bryr sig i alla fall. Jag har ännu inte fått gröna kortet och det är det ju någon annan som ansvarar över...

Jag berättade att jag hade fått ögonen på en jättefin Benelli MP90 world cup med röd kolv som var såååå fin - men såld! Jag mejlade försäljaren och fick den tråkiga nyheten. Ja, ja, det var ju bara ett första försök. Nu har jag i alla fall ringt till en annan vapenförsäljare och han ska hålla ögonen öppna åt mig. Förmodligen hittar han något som passar.

Jag måste ju köpa vapenskåp och det skulle jag ju kunna göra när som helst. Jag tycker dock att detta med lagarna om vapenskåp är en djungel. Först så står det om den nya lagen och vilka skåp som nu får säljas, sedan en hel lista om vilka skåp som är lagliga fram till 2010. Efter 2010 då? Jag har ju inte tänkt köpa ett skåp för massor av tusenlappar bara för att två år senare slänga det på Dåvamyra och köpa ett nytt! Jag har mejlat polisen om det, men de vet säkert inget...

Nu håller jag tummarna att han ska ringa till veckan med en pistol åt mig! Håll tummarna!

Många intressanta tävlingar framöver, som jag inte hinner vara med på. Det är fälttävling i Rundvik 18 maj till exempel. Vore ju dunderkul att åtminstone titta på! Men jag vet inte om jag är så peppad att stå där ensam som ett fån. Inte ofta jag känner mig som ett fån, faktiskt. Jag brukar oftast klara mig i de flesta sammanhang. Övning kanske.

Bantävling i Skellefteå 25 maj och fälttävling i Norsjö 31 maj är det också. Det finns många tillfällen. Bantävling vet jag inte ens vad det är... =)

För att inte tala om Norrlandsmästerskapen i Malå i juni!

Nej, nu ska jag gå och laga mat för jag håller på att hungra ihjäl. Jag kommer säkert att återkomma en hel del om det här.

"It should also be noted that the up/safe, down/fire operation of the single-action 1911 thumb safety is natural, intuitive and proper."

Så ja, nu har man regat sig på ytterligare ett forum. Läst om kaliber, single action, och beaver-tails så ögonen blöder. Studerat tävlingsresultat, läst ytterligare i Skjuthandboken och sett informationsfilmer på Youtube om 1911. Det går dock framåt. Jag lär mig massor hela tiden. Synd att man inte har någon att diskutera med. Det är klart att Magnus tittar in ibland men det är inte riktigt samma sak...

Nu ska jag gå och stoppa in ett par linser för vi ska tydligen se film. Jag vet inte vad det blir. Någon hjärndöd action hoppas jag. Orkar inte lösa några mordfall ikväll känner jag.

Kongressen är i kaos. Sara måste åka till sin sjuke far. Det förstår jag att hon måste. Vi kommer att sakna dig Sara i alla fall. Du behövs!

Nu film *poff*

"So, we do these missions, and after that, we're free to go? We don't work for you or the government anymore?"

I går jobbade vi till halv tolv och vi är väl så gott som klara med det jobb som vi kan göra i förväg. Skrivit och laminerat namnbrickor och röstkort. Formgivit och skrivit ut lunchkuponger och alla möjliga lappar som ska finnas på kongressen. Oj, oj, oj. Det kommer att bli mycket. Men det är ju kul också. Jag gillar ju att organisera även om det ibland är svårt att tända arbetslågan.

I morgon kväll vette fan vad vi ska hitta på. Blir nog inget vettigt. Sitta och surfa nätet efter vapenskåp och sådant som vilken helt vanlig svensson-tjej som helst.

Jag fick ett mejl från en nybörjarskyttepolare, han är så jävla rolig. När han fick reda på att jag redan varit och skjutit godkänt sa han: "... då får man höra att du gått bakom ryggen på oss allihop och i maskopi med G planerar att göra myteri och störta Håkan från ordförandeskapet som du själv planerar att ta över. Under parollen "Skyttematriarkatet Dominerar"..."

ROFL! Så jävla roligt! Numera är "Skyttematriarkatet dominerar" min signatur i hotmail. Det ska mycket till innan Umeå Pistolskytteklubb leds av en matriark... det är ju därför det är så förbannat roligt! Det flödar så mycket testosteron på det där stället att en kvinna få vistas där på egen risk att förlora sin kvinnlighet. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag gillar stället. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag nu har abstinens! Jag har ju insett att jag inte kommer att få skjuta något på länge. Jobbigt. Dessutom är det många tävlingar framöver som det vore roligt att (tänker: delta i) se på men jag vill inte åka ensam denna gång... *putar med läppen* Det vore så roligt att åka och sedan gå med någon som berättar hur allting fungerar. En liten introduktion så att säga. A girl can dream.

Nu ska jag surfa vidare efter vapenskåp och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag har haft en jobbig skitdag på jobbet så det blir nog en tidig kväll ikväll.

Dagens favoritlåt: Fleetwood Mac - You Can Go You're Own Way.

"We were sailing along, on Moonlight Bay. Isn't that silly?"

Idag har jag fortsatt segla på molnen, överlycklig över min tidigare prestation. Man kan nog bara göra sin jag-har-skjutit-godkänt-dans så många gånger, innan det börjar bli jobbigt för omgivningen att bevittna.

Nu börjar snart allvaret. Snart är det kongress och vi kommer att jobba häcken av oss i veckan. Inget annat än detta kommer det att finnas rum för. Men sedan är det slut. Nu ska jag koncentera mig på min hobby ett tag framöver istället.

Men nu måste vi ladda för att jobba, jobba, jobba!

"I mean, I faced demons and fireballs, magical suitors, orbing... I mean, I think I passed the test, right?"

JA!!! Äntligen har jag klarat mig!

I går ringde G till mig på jobbet och frågade om jag hade lust att följa med till Vännäs skjutbana och skjuta. Men hallå?! Är grisen nervös innan jul? Självklart är den det och självklart vill jag följa med och skjuta!

Han ville ta oss som hade en serie kvar en och en och på så sätt få lugn och ro för oss att skjuta. Sagt och gjort. Idag klockan 12 träffade jag G på klubben och vi åkte till Vännäs tillsammans. Underbar dag är det idag. Vansinnigt fint väder och det var ju tur att G drog ut mig annars hade jag säkert för det första sovit bort större delen av den och den delen jag inte sov hade jag spenderat framför datorn - som vanligt.

Vi körde och pratade om allt möjligt. Klubbens överlevnad, nybörjarkursen bland annat. Synd att man inte är en veteran då hade jag hjälpt till med mycket mer än bara steka några sketna hamburgare. Men som nybörjare kan man inte göra så mycket annat. Inte kan jag donera några miljoner till en skjutbana heller...

När vi kom fram visade det sig att Vännäs skytteklubbsordförande (tror jag att han var) var där och skulle skjuta också. Vi plockade upp måltavlor och började skjuta. G hade med sig en massa olika ammunition och vissa kärvade en del men till slut fick vi till det.

Jag började med att skjuta 9 millimetern. "Lek lite nu" sa min mentor och man lyder ju. Jag sköt snabbserier för att släppa på nervositeten och komma in i gunget. Kändes bra. Förmodligen är det som G säger också, när jag har skjutit 9 millimetern och sedan plockar upp 22:an så håller jag i den hårdare. Jag skjuter så ett tag tills vi byter ut tavlan mot en nyare och jag börjar skjuta precision. Efter lite skruvande så sitter den äntligen där! 46:an lyser mot den vita snön och jag får ett sånt där fånigt leende som man liksom inte kan släppa. Man bara ler. High five!

G säger: "Jaha, ska du skjuta snabbserierna nu eller ska vi åka hem?" Jo, för nu vill jag ju åka hem. Jag vill skjuta tills det blir mörkt sedan lägga mig i klubbstugan och sova och sedan stiga upp vid första ljuset för att fortsätta. Oj, det blir dyrt det här sedan. Mycket ammunition kommer det att gå åt för jag har fan inte vett att sluta.

"Nej, fan, nu kör vi!" säger jag och vi laddar för snabbserierna.

De går till som så att man laddar 6 skott. Dessa ska man skjuta under 15 sekunder med tvåhandsfattning. Först frågar skjutledaren om skytten är klar. Man svarar ja och då säger skjutledaren "10 sekunder kvar" sedan "Eld". Vid eldkommandot lyfter man vapnet och avfyrar sina 6 skott lugnt och stilla. Man hinner ju ett skott på två sekunder och det gäller att inte stressa. När det är tre sekunder kvar säger skjutledaren "Eld upphör" sakta, utsträckt över de sista tre sekunderna. Detta betyder ju att medan han säger det bör du ha ett skott kvar att skjuta. Första serien var jag lite sen i början. Jag väntade för länge med att avfyra första skottet så de övriga blev lite snabbskjutna så att säga.

Vi går och markerar. Vid detta lag har Vännäs killen slutat skjuta själv och är engagerad i mina serier så han följer med oss och markera. Jag är väl inom gränserna (man ska ha alla skott inom drygt 7:e ringen, tror jag det var). Båda två konstaterade att det var chill. "Nu gör du likadant igen" säger G. "Självklart" svarar jag.

Ytterligare en serie. Rätt perfekt i tid om jag får säga det själv. Bättre i starten. Makering. Perfektion. :-)

Sista serien. Banne mig om jag inte hade en tio och någon nia i denna om jag inte minns helt fel. Med andra ord - GODKÄND!

Det känns så jävla skönt att det inte är sant. Visst, det känns tråkigt att inte har klarat det på lektionstid. Men denna dag var så gemytlig och trevlig så jag ids inte ens tänka på mina tidigare nederlag. Nu har jag äntligen klarat mig.

Ett stort tack till G som orkar hålla på med oss nybörjare. Jag vet inte om jag skulle orka som han. En tölp efter den andra kommer in på banan och han håller tålamodet uppe varje lektion. En stor eloge till dig, G! Jag hade inte klarat detta med någon annan skjutledare. Puss på dig! Hur ska nybörjarkursen överleva utan dig?!

Nu ska jag i alla fall leta efter ett vapenskåp. Hör av dig om du har ett till salu. Sedan måste jag leta efter ett vapen. Och ja, jag ska köpa dem i den ordningen. Man måste ha skåp när man köper pistolen, var ska man annars förvara den? Jag ska införskaffa en 22:a som sagt. Måste ut och leta.

JA! Jag är godkänd!

*går och korkar upp champagnen*

"How are you fixed to fight some good, honest competition?"

Idag var jag och kollade på en PPC-tävling på klubben. Jag trodde i min enfald att det skulle vara packat med folk och hur mycket ös som helst. När jag väl kommer dig så var det typ 15 skyttar och en person som inte tävlade. De var alla mycket förvånade att det kom dit någon som de aldrig sett förut. Men jag satt och pratade med många trevliga personer. En tjej från Piteå bland annat. Kul att se några fler tjejer som håller på med sporten.

När det väl var dags för lunch så dök jag in och hjälpte till. Man kan ju inte bara sitta som en säck potatis och titta på. Jag klarar det inte i alla fall. Jag och Anders (tror jag han hette) stekte hamburgare och snackade skytte och vapen. Mycket intressant. Han hade hållit på i fyra år så han var ju rätt ny.

Han visade sig ett foto i mobiltelefonen av hans vapen. Han var så stolt. När han hade visat mig dem så kunde jag inte låta bli att le och säga "det är ganska kul att det första du väljer att visa mig är ett foto på dina vapen och inte ett foto av din tvååriga dotter...."

Han tittade fundersamt på mig och sa: "men jag ska ha ett foto på henne här någonstans också..." och började knappa runt i telefonen! Haha! En klassiker!

Som att fråga fiskaren om vilket år han köpte sitt favoritspö och han svarar dig omgående. Fråga sedan om han kan hela personnummret på sina barn och han svarar dig säkert inte lika omgående, om han svarar alls...

Jag fick i alla fall se hur en PPC-tävling går till. Massor, massor av skott blir det. Närmare exakt 150 stycken om man är med i hela tävlingen. Det ser ju hur kul ut som helst, så klart. Men å andra sidan är det inte mycket som ser tråkigt ut.

Roligt att komma dit och sitta och snacka en stund och inte bara försöka skjuta godkänt hela tiden. Ingen av mina nybörjarkollegor hade tid att komma dit dock, det var ju synd. Men, det är ju deras förlust. Jag fick ju chansen att börja lära känna några klubbmedlemmar och sådant har man igen senare. Det är ju alltid bra att de får känna mig på pulsen och få reda på vad jag är för en typ.

Hur fan nu det ska gå?! :-)

"Between your faith and my Glock nine millimeter, I'll take the Glock."

Fans helvete. Visst är det typiskt. Nästan samma jävla scenarie som förra gången. Vi skjuter som vanligt. Jag håller mig på mina stadiga 42-45 poäng som vanligt. Man ska ju skjuta 46 för att få en godkänd serie. När vi har en serie kvar säger G med pliret i ögonen; "vill du skjuta 9 millimetern? Då behöver du ju bara skjuta 43 för att få godkänt!" "Ja, lätt!" säger jag. "Har du med dig den?" Och det hade han ju så klart. Hans 9 millimeters var ett tungt järnvapen och vägde betydligt mer än Glocken som ju var - och jag citerar "ett tupperware vapen". Glocken var ju underbar! Som att hålla i bomull!

Ja, ja, sagt och gjort. G lastar upp 9:an och alla pojkar blir SÅ intresserade av vad jag ska få skjuta, hihi. G är som ett barn själv och han tycker att det är SÅ kul att se oss nybörjare när vi skjuter grovvapnen. Vi skjuter vår omgång och visst är det skillnad i trycka. Jävlar i mig. Det kändes bra. Precis som förra gången. Bra som satan. Bättre än med 22:an.

Vi går och markerar. Ja, men typiskt. Två tior och två åttor och typ en femma. Det blir ju i och för sig 41 poäng och helt ok. Jag skjuter alltså BÄTTRE med grovkalibriga vapen än 22:an. Det är helt otroligt. Jag sa till G: "Men jag skjuter ju lika bra eller kanske till och med bättre med 9 millitern!" "Nej, du skjuter bättre med det."

Han trodde att det var för att jag höll i vapnet mer. Mer bestämt. Jag försökte säga att de hade ju instruerat oss att inte hålla så hårt i våra 22:or. Så jag försöker ju göra som det säger. Men 9:an måste man ju hålla i riktigt annars flyger den ju iväg. Så det är klart att jag håller hårdare i den. G trodde att om jag skulle skjuta 50 skott med 9:an och sedan gå tillbaka till 22:an så skulle jag skjuta godkänt på en gång även med den.

Efter mig sköt en annan kille med 9:an. Han skjuter vanligtvis bra som attan. Med 22:an alltså. Med 9:an skjuter han mycket sämre än mig. Mycket till och med. Det är ju konstigt. Men det känns ju bra för mig. Att jag kan något bättre i alla fall. Och ja, det är en tävling. Hela livet är en tävling - LIVE WITH IT!

Men visst hade det varit snyggt som fan om G hade gett mig vapnet och glirat så där sött med ögonen när han förtjust tittade på när tjejen i nybörjargruppen skulle skjuta med grovvapnet. Bara för att sedan gå och markera och se att hon skjutit 44 poäng och därmed godkänt - ANDRA gången hon håller i en 9 millimeters pistol! FAN OCKSÅ!

Men nästa gång kanske, kanske Håkan har med sig Glocken. Och kanske, kanske får jag låna den. Eller så har G med sig sin och den får jag ju låna....

Jag vill att det ska var onsdag imorgon igen. Jag vill köpa en Glock imorgon och...

"I'll order Security to shoot you if I have to!"

Akta dig, för nu skjuter jag skarpt! Första lektionen med .22:an. Skitkul, som vanligt! Vi hann ju inte skjuta så mycket denna gång. Men det är ju inte kvantiteten som räknas utan kvaliteten.

Men i början så är det ju mycket man måste lära sig te.x. kommandona - när man ska ladda, börja skjuta och sluta skjuta etc.

Men kul är det så det räcker.

Annars då?! Jo - RESAN ÄR BOKAD OCH KLAR!

Vi ska bo på detta hotell och det blev faktiskt billigt. Rent av så billigt att Louise ska ringa och höra om det verkligen stämmer. Det blev ca. 2 600 kr/person för 5 nätter - med frukost. Ja, det låter lite för bra för att vara sant för det är tydligen ett rätt fint hotell - enligt Londonstandard alltså.

Vi får väl höra snart vad Louise kommer fram till.

Sedan resan är ju ett helt annat kapitel. Oj, oj, oj, vad jag har letat och läst och jämfört. Det finns ju fyra bolag som flyger från Umeå. Nämligen Umeåflyg, Fly nordic, Sas och Malmö aviation. Malmö föll ju ganska snabbt eftersom de flyger till Bromma och även om det går så är det ju smidigast om man kommer direkt till Arlanda.

Sedan gällde det ju att jämföra flighterna ned med London-flighterna. Vid ett läge så satt jag och tänkte på att boka Fly nordic ned till Stockholm, British airways till London och sedan Sas hem från Stockholm. Men oj, så jävla tjafsigt. Detta för att jag trodde att Louise gärna ville åka British airways men det hade jag tydligen missförstått så nu blev det enklast möjliga.

Jag åker nämligen Sas hela vägen. Söndagen den 24:e februari kl 13.30 lyfter jag från Umeå och sedan vidare kl 15.15 till London. Hem åker vi 17.55 från Heathrow och sedan åker jag hem med 22.50 planet. Det blev ju bara så bra. Priset blev kring 3 600 kr och det är ju överkomligt. Hemresan från London blev en 500-hundring dyrare eftersom vi valde att åka hem vid 17.55 istället för typ 9.30. Det kändes värt det eftersom vi dagen före varit på konsert och inte har lust att stiga upp före tuppen för att hinna till flyget. Jag kan tänka mig att man den morgonen skulle utan att tänka på det betala 500 kr för att slippa stiga upp...

Nu är det gjort i alla fall! Det känns skitbra. Nu kan vi koncentrera oss på att kolla på allt vi vill göra medans vi är där. Vi kommer ju inte att hinna hälften men vi kan ju i alla fall börja prioritera lite. T.ex. så har jag kollat på biljetter till Madame Tussauds och London Eye. Man kan nämligen boka de två biljetterna tillsammans över nätet och därmed få ett väldigt överkomligt pris - ca 450 kr. Det är ju ingenting. Nackdelen är att man måste boka en specifik dag och tid och kan ju inte bara dyka upp. Men det ska väl gå.

Det är ju så roligt att planera. :-D

Lite nyheter sådär i urval var det.

Och då har jag inte ens nämnt att jag är utnämnd till kongressgeneral...

;-)

"Fifty caliber, casing looks new. I bet it's from a Desert Eagle."

Oj, oj, idag fick vi provskjuta ett vapen med kaliber .22 och det var helt jävla fantastiskt kul! Vi sköt ju luft som vanligt men sedan fick vi gå en och en och provskjuta på 15 meter. Först laddade G fem skott och vi fick provskjuta och efter det var man så full av adrenalin att man nästan skakade. Då fick man ladda fem skott själv och prova skjuta lite fortare. Det var en helt fantastisk kick! Jag skrattade ett adrenalinfyllt skratt och G log tillbaka: "Slår hjärtat nu?!"

Skojar du ?! Wow!

Sedan gick vi och kollade hur jag hade skjutit och det var inte alls så pjåkigt. Faktiskt mest "i mitten". Säger ju inte så mycket men vi räknade inte eller något. Men det var någon 9:a kanske. Men det var bra skjutet tyckte G i alla fall, och vad han säger gäller!

När vi skulle gå därifrån och lämna plats åt någon annan så sa jag: "Inte fasiken vill man väl gå tillbaka och skjuta luft nu inte". Och det är ju sant.

Han sa att han ville ge oss blodad tand.

Och jävlar vad blodsmak jag har i munnen.

Pepp, pepp, peppelipepp!

"Time is, eh, like empty bottle of wine. Only good when filled."

Det går sakta och säkert framåt men jag har ju över 900 dagar på mig...

...att fullfölja min 101-lista som ni kan läsa längst ned.

Jag har dock börjat prova lite viner. Jag kommer nog att hinna med många fler än 20 men here it goes i alla fall:

1. Echeverria - nr 16566
Gott. 14% precis som de viner jag brukar köpa.

2. Villa Puccini - nr 32417
Oerhört gott vin! Sådär så att när det rinner in i munnen spärras ögonen upp och pupillen vidgas. Kanske var det för att detta vin "bara" är 12,5%, jag vet inte. Men jag gillade det helskarpt. Ska verkligen införskaffa några flarror av detta. Tack Joakim för introduktionen!

Har för övrigt haft pistolskytteteori ikväll. Intressant. Nu blir det att plugga. Man måste ju klara provet - annars är det ju ytterst pinsamt, måste jag säga.

Imorgon ska jag på debatt på Midgårdsskolan. Ja, jag ska inte ta debatten, det ska Anna göra, men jag ska vara där och visa mitt stöd. Efter det ska jag åka och kolla in mitt extrajobb som tydligen äntligen ska köra igång. Vi får se hur det går. Pengarna kommer att rasa in på kontot.

"Hey, Celine Dion is excellent and you told everyone!"

Nu är ju detta också gjort. Jag har bokat biljetter till Celine Dion. Hela löneförhöjningen gick till detta - typ, men det är det säkert värt. 2550 kr för två stycken biljetter på spridda platser. Vi får i alla fall sitta på samma sektion. Det är alltid något. Man får väl skylla sig själv när man är sent ute.

Sedan var jag ju tvungen att boka biljetter till Stockholmsresa - IGEN! De pengarna får jag iofs tillbaka men ändå. Det kostar verkligen att ligga på topp.

Jag har fått mina böcker som jag har beställt. Oj, så mycket jag har att läsa nu, men många dagar på mig också.

Varit och pangat också. Gick pissdåligt. Laga mitt vapen already!

Jag har ju uppdaterat min blogg med min 101-lista - har ni sett det. Den finns längst ned på sidan...

"Bang bang, my baby shoot me down"

Varit och pang-pangat igen. Förra gången skulle jag på Choklad och vinprovning så då behövde jag ju skynda mig och denna gång hade jag ont i ryggen. Fast jag hade mycket mindre ont i ryggen så jag kan egentligen inte skylla på den. Jo, vi tävlade alltså igen. En sån där liten, oskyldig liten tävling. Bara så att man får känna lite, lite press.

Jag fick höra att den andra tjejen i gruppen hade vunnit förra gången (jag var ju tvungen att åka innan jag fick höra resultaten). Hurra för henne! Så nu visste jag ju att hon var en bra referens (men man tävlar ju så klart mot sig själv). Jag sköt klart före henne och fick 221 poäng (vilket suger, men skit i det nu). Hon hade ett skott kvar och låg på 214. Hon sköt. Jag tittade på tavlan. 8 poäng - 222 totalt! Men helvete - en jävla poäng under!

Hon kom på tredje plats och således jag på fjärde - med ett jävla sketet poäng ifrån.

Det kan bara gå bättre, som man brukar säga.

Favoritlåt: Brandi Carlile - The Story och Turpentine - The Story - 2007

"And thus, the arsonist returns to the scene of his last great blaze."

"Det tar sig" - sa mordbrännarn.

Jag har kanske raggat upp en tjej via en fan club-sida. Kanske tar jag mig iväg trots allt.

Ja, det är sant, jag kommer att GNÄLLA OM DETTA tills det blir verklighet!





Men jag har varit och pangat idag igen. Det tar sig där också. Känns mycket bättre idag än förra gången. Kändes mycket säkrare. Man visste liksom vad man gjorde på något sätt.

Nu ska jag vänta på svar från mitt "ragg"...

"This has to look as convincing as possible, take my gun!"

Kursverksamheten fortsätter. Nu är det pistolskytte på tapeten. Jag har ju pratat hur många år som helst om att jag ska börja pistolskytte, men det har liksom aldrig blivit av. Och när jag äntligen kommit mig för att kolla upp eller mailat så har det varit för sent för att anmäla sig.

Men nu - i tisdags - så mailade jag och banne mig om inte kursen började på onsdagen. Jag tog chansen och åkte dit. Så nu har jag varit på första introduktionen kan man säga. Det är verkligen skitkul, men svårt! Jag har läst utbildningsboken en gång men ska läsa den många gånger till. Måste ju klara teoriprovet innan jul för att vi ska få fortsätta och skjuta .22 efter jul. Vi får väl se.
Detta är dock inte mitt största problem just nu.

Mitt största problem är fortfarande MIKA!
Det är ingen som vill åka med mig. Jag har t.o.m. mailat till klasskamrater som jag inte pratat med på hundra år. Ja, vi är ju inte ovänner, men det känns ju lite konstigt att maila dem om en sån här sak. Men vad fan ska jag göra. Jag VILL ju åka.

Kanske vill någon Stockholms fia åka, men hur fasiken ska jag få veta det då?!

Jag måste köpa biljetter till konserten och boka flyget å det snaraste. Om någon polare här vill åka så bjuder jag på konserten... KOM IGEN!

Åh, var är ni, ni Mikatokiga ni?!

Tillägg: Vad fan är det här? Fuck with Nika day? Nu kommer Celine Dion till Stockholm 7 juni - vem fan får jag med mig på det då?