"Oh, I wish I was a punk rocker with flowers in my hair, in '77 and '69 revolution was in the air. I was born too late into a world that doesn't care"

Inte nog med att denna underbara låt fick mig att bli sugen på att blogga. Textraden rymdes exakt som rubrik till detta inlägg. It was ment to be.

Underbar låt förresten. Ni måste lyssna på den. Jag känner precis så där. Jag önskade att jag var en rock-brud på Woodstock '69. Jag vill sitta i gräset och lyssna på Janis Joplin. Det var tider det.

I was born to late, to a world that doesn't care. Just det. Jag var född för sent. Fast å andra sidan skulle jag ju nu vilja vara yngre också. Äsch, nutid är väl bäst trots allt.

Inte mycket händer som vanligt. Förutom att det är datastopp på sjukhuset nu. Inte nog med att man inte kan jobba, det är TRÅKIGT som fan att inte kunna använda datorn. Visst, man kan surfa, men så fort man ska göra något typ av jobb så måste man in i datorn. Snacka om sårbart. Vi har inte ens kvar en skrivmaskin. Men datorn funkar ju så man kan skriva i Word. Dagens i-landsproblem.

Nu till något helt annat. Med tanke på att vi inte kunde jobba värst mycket idag på jobbet så roade vi oss med att kolla upp hur gamla de sexigaste doktorerna är. Han som gör att jag måste torka av skrivbordet efter han gått förbi är född 1961! Karljäveln är 45 år! God damn! Betyder det att man håller på att bli gammal om man suktar efter män som är 45 år?! Men han är ju bara så åh! Snacka om "involentary vaginal lubrication"! (Ett sånt bra uttryck jag bara var tvungen att använda det någongång)

Ja, ja, man får väl drömma.

Datastoppet betyder i alla fall att vi ligger efter med en massa jobb, så jag hoppas att datorn funkar imorgon, annars blir vi galna.

En rolig grej som hände var att en doktor kom ut från sin expedition med håret på svaj. Han skulle läsa på om patienten innan han gick in i undersökningsrummet. Han utbrister: "Datorn funkar inte - vad gör jag nu?!" En sköterska svarar: "Du får väl prata med patienten". Haha, tragiskt att han inte fattade det själv, men dråpligt bra svarat. Tanken slog honom aldrig att han får fråga patienten om vad hon tidigare haft för sjukdomar och så vidare. Visst, ibland vet inte patienterna ens vad de heter, men det var inte fallet just denna gång.

Nej, nu ska jag nog höra om Magnus har "något att bju på", kanske ett nytt avsnitt av DH, PB, Dexter eller CSI.

See ya!

Dagens favvolåt: Sandi Thom - I Wish I Was A Punk Rocker (With Flowers In My Hair)
Album: Smile...It confuses people 2006

Gudde, tungpiercing och R 'n B

Nu bandets spelningar över och lugnet har åter lagt sig över mitt liv...

...eller. Nja, lugnt verkar det aldrig bli. Nu ska vi i F! bla dra igång en föreläsningsserie med början på tordag den 19 oktober då Gudrun Schyman kommer till Hamnmagasinet klockan 19.00. "Feminismen efter valet" ska hon tala om. Sedan kommer det många andra intressanta föreläsare. De berättar jag om senare.

Till något HELT annat. Jag har nog bestämt mig för att ta bort min tungpiercing. Eller, jag har redan tagit bort den, och jag tror inte att jag ens kan sätta tillbaka den nu. Jag tog bort den inför spelningen i tisdags för den har blivit gammal och dålig och gängningen är utnött så den åker ofta upp. Och det sista man vill få i munnen mitt i en sång är ju en jävla tungpiercing. Alltså tog jag bort den. Jag hade som sagt tänkt sätta tillbaka den, men va fan, det verkar bli mer och mer att göra med bandet. Inte för att ni behöver boka in resa till Globen någon gång snart, men vi har lite gig då och då och det är ju roligt. Med en tungpiercing sjunger man inte lika bra, det bara är så och om någon säger annorlunda så ljuger dem. Dessutom så blir inte allt bra på en gång man tar bort den heller. Man har fått konstiga muskler på konstiga ställen på tungan, så det tar nog ett tag innan allt är som vanligt.

Men jag gillade den. Jag gillad mig med min piercing. Fast sedan så tycker jag illa om mig själv för att jag känner så. Inte fan ska väl jag tycka att en del av mig har försvunnit, fast det har faktiskt det. Jag vet inte vad det är men utan den så tycker jag att jag blir "vanlig". Jag vill inte vara vanlig. Jag är ett original - i alla fall om motsatsen är att vara en kopia.

Men nu är den borta. Och nu ska jag fylla tomrummet med att bli ändå bättre i bandet. Nu jävlar! Sitter och kollar igenom nya låtar till bandet nu. Vi måste rocka upp oss lite. Lite mer R 'n B bland annat. Kanske lite Doris - "Did you give the world some love today, baby", eller varför inte Gladys Knight & The Pips - "I heard it through the grape vine". Tyvärr så svänger ju R 'n B så mycket för att de har en trummis som typ bott vid trummsetet hela livet och sedan en blåssektion. Trumpet och saxofon - god damn - bä bä vita lamm skulle ju svänga med blås och en Hammond orgel. För att inte prata om basisten. Ja, men ok, hela jävla banden rockar fett. Jag ger mig.

Det är nog lika bra att lägga ned det där med R 'n B kanske...

Oj, nu börjar Martha Reeves & The Vandellas - "Dancing in the street". Jag tror att jag måste öka volymen och dansa framför tv:n och störa Magnus.

Vi ses!

Tillägg kl 19:47: Magnus låg i soffan och sov. Hur kul är han.

”That's two independent thought alarms in one day. Willie, the children are over-stimulated. Remove all the colored chalk from the classrooms.”

Nu är jag i gasen igen. För samma ämne som så många gånger förr. Storebrorssamhället alltså. Jag har nämligen börjat läsa en ny bok: ”Övervakad – Elektroniska fotspår och snokarsamhället” av Pär Ström. Jag har bara hunnit till sidan 40 och hittills har varje jäkla stycke fått mig att se rött.

Naturligtvis så inser jag att ”vanliga” medelsvensson omöjligen kan veta ens hälften av allt som står i den här boken. Om hur vi redan nu övervakas, om vilka lagar politikerna vill införa och hur de skulle kunna både brukas och missbrukas. Men jag kan ju tycka att människor med åtminstone vanligt hederligt medel IQ skulle fatta vart vi är på väg. Det är ju intressant när man tänker på det. Jag tror att anledningen är att vi svenskar är så naiva eftersom vi är (läs: har varit) besparade från ett övervakningssamhälle. Vi har levt våra liv i lugn och ro. Polisen har tagit fast bovarna och vi har kunnat leva lugnt vidare. Vi har inte behövt brytt oss om vad vi sagt eller gjort för att alla åsikter har varit okej att uttrycka. Och det är precis detta som ”de som bestämmer” utnyttjar. De försöker tuta i oss att övervakning nu behövs för att behålla detta lugn. Några få rötägg i samhället förstör för oss andra och dessa rötägg behöver övervakas. Tyvärr så dras alla människor in i övervakningen, men det är ett pris vi måste betala för att få behålla Sverige sådär skönt tillåtande. Farligt. ”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”. (Benjamin Franklin)

Jag känner mig som om jag vore i en skräckfilm där jag sitter i en möteslokal med resten av byinvånarna, när jag plötsligt inser att alla omkring mig redan är smittade med The Alien Virus. Jag försöker förgäves få dem att inse att de måste skynda sig härifrån innan det är för sent. Men de bara tittar tomt framför sig och går som en zombie och mumlar: ”Det är ok, det är för vår egen skull, det är bra för oss”.

Ett citat från boken som är oerhört intressant, då jag länge försökt att förklara detta fenomen för nära och kära, men jag har saknat vokabulären är följande: ”Det är ofta denna sekundära användning av informationen (ett resultat av s k ändamålsglidning) som innebär de största hoten mot den personliga integriteten.”

Alltså när förslaget för en ny lag läggs fram till folket och alla är så nöjda och tycker att det låter så bra, men sedan glider det hela över och blir något helt annat. (Som naturligtvis zombie-invånarna inte kunde förstå innan). Alltså ändamålsglidning. Säg det nu alla högt för er själva så ni bränner in det – Ändamålsglidning. Oerhört bra ord att kunna, säger så mycket på en gång. Det är ju precis det som jag – förgäves – försökt förklara. Att dem säger att en lag ska användas på ett sätt, bara för att fånga the bad guys, men sedan ”råkar” de bara inkludera the good guys också, informationen "råkar" bara använas till andra brott än vad som urspungligen var meningen. Oops! Det var inte meningen, det bara blev så, men det gör ju inget – du har väl ingenting att dölja?!

För att besvara frågan, som ställdes här ovan av ”lagens extremt långa letandes-sig-in-i-stugorna-arm” så väljer jag osökt ett till citat från min nya bibel: ”Det kan finnas tusen och en orsaker till att en människa inte vill få detaljer om sitt privatliv utlämnade, men hon har ingen som helst skyldighet att motivera sig. Bara obehagskänslan räcker. Rätten att ha ett privatliv för sig själv är garanterad i både Europakonventionens och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Frågan ”Vad har du att dölja?” är ojust, den indikerar en auktoritär människosyn hos frågeställaren, och därför är det motiverat att svara ojust, kanske med motfrågan ”Varför låser du om dig på toaletten?”.

Tänkt att allt detta kom genom att läsa 40 sidor. Boken är på 300 sidor så det blir säker fler inlägg i samma tema.

Jag lämnar er med ytterligare ett citat: ”Men hur långtgående övervakningsåtgärder kan man införa innan man förlorar det fria samhälle som hela tanken var att skydda?”

I’ve had the privilege to know you for a little while – now I shall mourn you a lifetime

Hej Ulrika!

Tack för ditt mail.
Vi har valt att ta bort SanSão från den svenska marknaden, detta då vi ibland måste förändra vårt produktutbud.
I dagsläget har vi inga planer på att återuppta produktionen av SanSão.
I sommar har vi lanserat ett nytt mineralvatten BonAqua Silver med naturlig fruktjuicer. Det finns i smakerna päron, citron och naturell, kanske kan det vara något för dig.

Hälsningar,
Johanna
Konsumentkontakt
Coca-Cola Drycker Sverige AB

------------------------------------------------

"Mineralvatten med naturliga frukjuicer", hur i helvete kan de jämföra det med SanSão?! Jag vill ha min veckodos av SanSão! Den godaste drycken som någonsin tillverkats, också känd som Gudars Nektar, finns inte mer.

Sorgen är total.

Rest in peace.

Hosta, Cocillana-Etyfin och register

Nu har jag officiellt känt hur det känns att hosta upp lungorna. Man kan ju svälja tungan så jag tror härmed att det är fullt möjligt att hosta upp lungorna. Vi har ju som sagt spelning med bandet och en hostande och kraxande sångerska är inte the main-attraction som publiken har väntat sig tror jag. Jag fick ju medicin av min "privatläkare" men det hjälpte föga. Den var lösande, alltså gjorde så att man hostade mer, för att få upp shitt. Jag vill ju hosta mindre.

Så igår var vi hemma hos min bror på middag och då gav svägerskan mig Cocillana-Etyfin. God damn! En hutt och man slutar hosta. Mer morfin åt folket! Jag fick med mig lite i en burk så jag kan ta idag och imorgon. Man kan ju tro att en hes och sexig röst ska göra att sången i princip blir bättre, men jag kan intyga att det blir inte Phoebe's "sexy phlegm voice". Om man bara var hes skulle det gå vägen, men man tappar hela registret, tonerna finns liksom inte där när man försöker nå dem. Ytterst irriterande.

Men nu har ju medicinen gjort att jag har lugnat mig med hostningarna så att rösten helar sig, förhoppningsvis innan 20.30 imorgon...

Till råga på allt så hade en i bandet med sig en videokamera på förra repet. Självklart ska det filmas den gången då jag låter som don't-quit-you're-day-job. Vi tittade på filmen idag och faktiskt så lät det inte lika ansträngt som det kändes.
Sedan vet jag inte vad jag ska ha på mig heller...

Annars händer det inte så mycket just nu. Job - som vanligt. Hemmet har förfallit - som vanligt. Vintern är på väg - som vanligt.

and life goes on...

“I’m so busy I’ll wipe myself in flight.”

Just när valet är över och man tror att livet ska återgå till det normala – det vill säga sitta i soffan och halvsova framför repriser av Vänner – så inser man att den ack så tomma kalendern snabbt blir fylld. Hur kommer det sig att detta alltid händer? Man tittar på nästa vecka och tycker att den verkar chill, sedan närmar den sig och plötsligt blir varje dag fylld med Att-göra-saker lik förbannat. Man måste helt enkelt inse hur viktig och irreplaceable man är!

Denna vecka är det alltså jobb, middag, möten och rapporter att färdigställa. Och om inte det var nog så har mitt band två spelningar i början av oktober, vilket innebär att vi måste repa som satan denna vecka och till helgen. Och inte ska ni tro att jag kan välja vilka dagar vi ska repa, nej, det är bara att böja sig för överläkarna som har bakjour titt som tätt och hur fan ska man mäta sig med det? ”Nej, jag kan inte repa då för jag ska se Prison Break…Jaha, inte tisdag säger du, bakjour, jahaja, Prison Break/bakjour” Vem vinner?!

Inte nog med det heller – idag känner jag att det kittlar så där omisskännligt bak i gommen – japp, förkylningen är på väg. Jag får nog be någon av de ovan nämnda läkarna skriva ut dundermedicin så jag håller mig frisk. Inte nog med att man är irreplaceable, man har en egen liten gräddfil in i sjukvården också!

Till råga på allt så har jag dragit på mig ett extra jobb. Sekreterare åt en privatläkare i stan. Det ska verkligen bli skitkul faktiskt. Han betalar ju rätt mycket bättre än landstinget, men å andra sidan är det inte så svårt med tanke på hur sugit vi tjänar där. Jag hoppas att det blir mer och mer arbete hos honom i alla fall. Kanske jag t.o.m. kan gå ned i arbetstid på mitt ”vanliga” jobb. Men det får vi se om i framtiden. Just nu har jag inte tid att tänka på det – jag är ju så busy!

Surströmming, val och procenten

Ikväll ska jag till en arbetskamrat och käka surströmmning. Det var väldigt länge sedan jag åt surströmmning. Jag vet inte ens om jag tycker om det fortfarande. Det lär jag väl märka ikväll.

Vi skulle alla ta med oss vår egen dryck eftersom man tycker om så olika drycker. Till surströmming drack jag alltid Bordsdricka förr. Det var hos mormor Bordsdrickan flödade. Undra om Sprite Zero passar lika bra...
Det kanske inte blir samma sak som i mormors kök och färskpotatis direkt från landet och så mormor förstås...

Nästa vecka ska jag hem till en arbetskamrat och käka surströmmming. En annan arbetskamrat men samma sura jäkla strömming. Undra om jag ska köra på barnalternativet denna gång. Man kan ju inte packa surströmmning i hela systemet, det kan inte kroppen må bra av.

Annars så tar valet musten ur en. Tänk att man tror att när valet är över så behöver man inte jobba mer med detta. Men det är ju då som allt kör igång på riktigt. Det är ju då det riktiga jobbet börjar. Usch så jobbigt! Men det är ju roligt också. Man träffar mycket trevligt folk när man står på torget. Några original per dag kommer det ju också förbi, men det får man liksom ta. De dras till sådana här happenings.

Vi ska ju naturligtvis ha valvaka på söndag. Tyvärr så får vi inte veta F! resultat förrän senare på veckan. Det är ju helt sanslöst! Vad skickar det för signaler till väljarna egentligen?! "Rösta inte på F! för de räknas lix inte". Allt ska räknas på en gång och redovisas samtidigt - var annars är demokratin?

Och så var det procenten, det är alltid viktigt med procenten - jag håller på dig Lillemor!

"One thing I've learned is to never play Operation against a surgeon for money."

Ja, så då har man varit på Kirurgveckan 2006 i Örebro då. Det var väldigt intressant, jobbigt och regnigt. Men Örebro är en väldigt fin stad, det måste jag säga. Många vackra gamla hus och fina små affärer.

Det var föreläsningar i en och en halv dag, bl a Stephan Rössner som pratade om övervikt förståss. Sedan var det en ST-läkare från Örebro som visade en film med en laparoskopisk galloperation och en gastric by-pass operation. Filmen visades samtidigt som man fick se operationsberättelsen växa fram. Faktiskt mycket intressant! Han hade även med sig instrumenten så vi fick titta på dem.

Dag ett var det ett grillparty nere vid ån där det även var drakbåtsfestival, så några från Umeå var med och tävlade. Det gick inte så bra men det var ju blött och roligt. Grillpartyt ägde sedan rum i ett tält där en trubadur spelade. Det var väl inte den trevligaste tillställningen egentligen eftersom det regnade och var jävligt blött, men det var ju inte arrangörernas fel.

Dag två var det tre rätters middag på Conventum. Fördrink och mingel med en symfoniorkester som spelade. Sedan öppnades dörrarna till salongen där ett jazzband spelade, som sedan utökades med en jättebra sångerska. Och de spelade vid tre tillfällen under kvällen, faktiskt jätteduktiga. Förrätten var en svamppaté med rött vin, varmrätten var någon fisk med krabba runt och potatisbakelse med vitt vin. Efterrätten var hjortronpanacotta med philadelphiaost och desservin i form av isvin.

Underhållningen på kvällen var en svärdslukare och Galenskaparna! De var väldigt roliga och många skrattade så de grät. Vi funderade länge vilka det kunde vara, och jag hoppades på Dio eller i alla fall Metallica men ack, det vart Galenskaparna.

På fredagen blev det sedan shopping i Stockholm. Jag köpte bara en väska (!) och ett Dio-halsband som jag ska göra om till nyckelring. Sedan vart det inget mer. Jag hittade inget för rean var sedan länge över och allt var till ordinarie pris och det är jag för snål för.

Det stora problemet var dock att när jag kom till Arlanda och skulle checka in så fanns det ingen bokning för mig! Jag hade alltså inte någon hemresa. Tydligen hade Företagsresor bokat fel och tagit hemresan den 25 juni när det skulle vara 25 augusti. Jag fick alltså köpa en hemresa för drygt 1200 kronor. Gissa om jobbet ska få betala tillbaka det - men förmodligen!

Sedan var det bara att komma hem och rasa i säng för att sedan stiga upp tidigt på lördagen och åka iväg och stå på loppis hela dagen. Ja, till 15 i alla fall. Sedan hem och så hade Magnus bjudit över Frida och Elin på middag och Photoshopkurs. Jag drattade i soffan och sov i tre timmar medans de jobbade på inne i datarummet. Steg upp och hackade en sallad och så var maten klar...man har det ganska bra ibland. Vi åt mat, efterrätt och såg film, sedan skjutsade Magnus hem tjejerna.

Nu sitter vi och drömmer om hus - igen, igen och igen...

Jag tror att jag ska gå coh lägga mig snart, för jag är trött - igen, igen och igen...

Picknick och husporr

André och Erika ringde i dag och frågade om vi hade lust att följa med ut till en grillstuga och grilla lite och picknicka tillsammans. Självklart! Vi åkte förbi Ica och köpe lite goda grillprylar och åkte iväg till grillstugan. Gjorde upp en härlig eld och satt och mumsade och pratade om allt mellan himmel och jord.

De avslöjade att de gått och blivit med hus. Ett kedjehus i Täfteå inte minst. Roligt för dem, de har ju varit på jakt efter hus ett tag nu så det var ju roligt att det klaffade för dem. De har ju också haft ögonen på ett hus som jag skulle ge högerarmen för att få, så vi kunde ju inte göra annat än att åka och kolla på det huset - som de nu inte längre var intresserade av!!.

Husporr i ordets rätta benämning. God damn! Huset finns i en by inte långt utanför Umeå, som jag inte kommer att nämna namnet på - jag vill ha huset för mig själv! :-)

Vi stod utanför och glodde (ingen bor där) samtidigt som vi smidde planer hur vi skulle bygga och vad vi skulle ändra på. Vi är ganska överens jag och Magnus, det verkar ju bra i alla fall. Jag ska få telefonnummret till ägaren och ringa till henne i veckan banne mig. Åh, vad jag vill ha det huset. Jag vill åka till Ikea och handla för en massa tusen - NU!

Men jag vill ju ha en moppe också, och hemma-bio måste vi ju ha där, en kök med köksö, vardagsrum, datarum till mig, datarum till Magnus, gästrum, sovrum, toa, tvättstuga, förråd, walk-in-closet, ny tv, öppen spis, inbyggda halogenlampor i alla tak, veranda, trädgård, ny gräsmatta, buskar och träd, nya fönster, nytt innertak, garage, nätverk i hela huset, 100 megabits internet, parabol och just det - ny bil!

Alla donationer mottages med varma händer!

...och party!

Lördagen den 20 augusti - eftermiddag

40-års party i Obbola! Bror fyllde ju 40 år i tisdags och nu var det dags för grillfest med gratis alkohol! På förmiddagen hade de varit iväg och köpt ett kylskåp, från någon på blocket. I det hade de lastat in öl, cider, vin och läsk, och sedan ställt det på verandan ute. Jättetrevligt och bekvämt. Inget spring inne, plus att i kylskåpet inne skulle de inte rymts några burkar.

De hade tagit ut en del av en bokhylla och ställt vid väggen ute på verandan. I den hade de olika glas, tallrikar, bestick, servetter och en låda man la disken i. Hur smart som helst! Man tog sig en tallrik och gick iväg och gjorde sina egna grillspett med alla möjliga tillbehör. Sedan lade man det på grillen och stod och pratade en stund. Jättesmidigt och inte så mycket att göra för värdparet under festens gång. Det är klart att det var en hel del att göra före (Oh, my god mycket att göra) men å andra sidan har du ju igen det för du slipper göra en massa när gästerna är där och du vill mingla.

Goda grillspett gjorde jag, mums. Sedan fanns det kaffe och tårta inne som man fick gå och hämta.

Mycket gäster var det också! Spritt över hela dagen var det minst 70 personer där. Alla åt inte men kom bara förbi och drack en kopp kaffe och chillade på verandan en stund. Jättemycket skratt och trevliga diskussioner hela kvällen, det måste jag säga!

Vi satt ute på verandan till klockan var två på natten. Det var väldigt, väldigt kallt, men vi satt under filtar så det gick bra. Vi började så sakta dra oss in och då dukades det fram vickning. Lite kött som blivit över stektes upp och några burgare åkte in i micron och så satt vi där och mumsade igen.

Jag var ju kvällens "designated driver" så jag fick köra lill-toyan hem i dimman.

Väldigt rolig dag - först på stan med F! gänget och sedan party på kvällen! Mycket party denna helg, fantastiskt roligt!

Party, Partytält...

Fredagen den 18 augusti

Nu har vi haft fest och sagt hej då till Emma som lämnar oss i F! Umeå gruppen. Först gick vi på Lottas och åt en helt underbar middag. Jättegott, verkligen! Jag tog operatoast, vilket var oxfilé och champinjoner och en massa annat gott.

Sedan ville ju Emma dansa så vi promenerade iväg på O'learys. Där kände man sig, minst sagt, lite malplacerad och väldigt gammal. Men ack så många söta pojkar det finns! Oh, my God.

Väl inne så gick vi till baren och jag köpte en drink. Okej, bartendern stylade lite väl mycket med att kasta flaskor och glas men oh, my god, hur snygga var dom! Fast de visste om det, så då blir det inte riktigt lika kul.(Hm, visst får man säga så om killar fast man är feminist?!)

Emma ville dansa hela tiden. Dans-Emma där. Hon fick sin vilja fram några gånger faktiskt, det var ju trots allt henne som vi skulle "fira". Hur svettigt blir det att shakea loss på ett dansgolv mitt i sommaren?! Massor, det kan jag intyga.

I och med att det var fredag så tänkte jag att Blaze är säkert ute, så jag sms:ade honom: "Var är du när jag är på O'learys?". Sedan ringde han upp och det levde om som satan, det visar sig att han också var på O'learys. What are the odds?!

Det visar sig att Blaze, Racoon och Rikard var ute. Rotto var hemma och pluggade. Synd för honom, men bra att han tar skolan på allvar. Blaze var på G, han skrämde nog F!-gänget lite, men han är ju så snäll och nästan lite blyg när han inte är onykter, så jag hoppas att de får träffa honom nykter någon gång. Men han är ju supertrevlig i alla lägen! Sedan dansade jag, Sara och Emma tills svetten lackade. Blaze gick till Droskan för där hade han en tjej som väntade (som sedan visade sig ha gått hem - hihihi) och klockan tickade mot 02.00 så vi drog oss hem.

Jätterolig kväll, man borde vara ute oftare. Synd bara på Emma som ska flytta ifrån oss. Lycka till på nya jobbet Emma!

Lördagen den 20 augusti - förmiddag

Dags för invignnig av F! Umeås valtält på stan! Vi var där och satte upp tältet som visade sig vara allt annat än gjort i en handvändning. Men upp kom det till slut. Det blir bara jobbigt för de som ska sätta upp det varenda jävla dag. Vi hamnade mellan Kd och Junilistan! Hur skoj blir det? Vi kommer att ha massor av HBT-affischer och dylikt på väggen mot Kd, vi måste ju provocera lite.

Redan första dagen kom det faktiskt förbi lite folk, roligt! Det är ju så spännande för man vet aldrig om personen i fråga ska ge oss cred och säga: Bra jobbat! eller om de kommer att kasta skit på oss. Man försöker gissa när personern kommer fram men man har ofta fel. Jag säger i alla fall lycka till, till ni som ska stå i tältet hela nästa vecka då jag är borta.

Bloggtorkan...

...är över. Jag är tillbaka.

Jag skyller på jobbet som gör att jag inte orkar/ids blogga så mycket. Man kan ju tycka att arbetet i sig borde göra att jag irriterar mig på fler saker men jag är tydligen sådär sunt avdomnad i riktig svensk arbetar-anda...

Livet går vidare, bror har fyllt 40 vilket innebär att jag fyller snart 30...och jag önskar mig en moppe! Jag BEHÖVER en moppe! Det är liksom inte en sån där jag-behöver-en-ny-väska-känsla utan jag MÅSTE HA en moppe. Busstiderna suger och hitta parkering suger, jag vill ha en moppe som man kan susa ned till stan med och bara parkera nära affärerna. Man behöver inte passa busstider och inte se till att man har mynt till parkering. Nu kan man iofs sms-parkera, men vilket jävla bök.

Högskoleprovs-tarmen sög till härom dagen. Jag läste i tidningen om hur många som gjort högskoleprovet denna gång och vilka i de olika länen som hade fått bäst resultat. Jag tycker att det skulle se så jävla snyggt ut detta:

Västerbottens län
Ulrika Bertilsson 2,0

Men, det kommer ju naturligtvis aldrig att hända. Men jag är en utav de få som tycker att det är ROLIGT att göra högskoleprovet. Kanske för att det inte spelar sån livsavgörande roll om jag får bra eller inte. Ingen "familjen förväntar sig att jag ska komma in på X-programmet till hösten" liksom. Men det är kul att kämpa och se vad man klarar utav. Men det är klart - jag vill ju bli bättre. Undra om man ska köpa en sån där kurs av något slag. Fast det finns ju ingen genväg till bra resultat på högskoleprovet, man måste helt enkelt läsa en massa på svenska och engelska och räkna en massa matte. Men det jag är sämst på är kartor och tabeller. God damn, det är som att jag inte skulle hitta till köket i min egen lägenhet om jag fick en karta att följa. Och tabeller och diagram, "hur många fåglar i västernorrlands län parade sig under mars 2004?" Who the fuck cares?! Om det vore saker som är intressanta i alla fall, så skulle man kunna relatera till tabellerna, "hur många väskor köpte kvinnor i Västernorrlands län under mars 2004? Klockrent!

Men den som skrivit högskoleprovet mest har gjort det 45 gånger, man kanske ska försöka slå det...

"Now if you ever dare question my integrity again, I'll have your nuts in a jar."

Ok. Nu blev jag upprörd. Igen. Jag fick mitt Flashback-mail härom dagen och där står det skrivet om Bodströms önskan om ett Storebrorsamhälle (artikel från Tidningen Broderskap) och än en gång blir man förbannad över hans vision.

Hur länge ska detta fortgå utan att folk börjar fatta?! Är alla människor dumma drönare som bara surrar omkring i sin kupa och inte fattar vad som händer utanför dörren? Vill vi verkligen bli övervakade i varje sekund? "Jag har inget att dölja, jag har rent mjöl i påsen, låt de övervaka mig".

Ja, nu ja, har du rent mjöl i påsen. Men vem vet vad regeringen bestämmer om 10 år, 15 år eller 20 år. Då kanske vi har ändå fler lagar och bestämmelser om hur vi människor ska leva våra liv. Varför tänker inte folk längre än vad näsan räcker? Jag fattar det inte...

Den där jävla Bodström tar det pö om pö, lite i taget, lägger fram det som att "Ja, men tänk, hade vi haft ett DNA-register så hade Hagamannen varit fast för länge sedan". Människor jublar över tanken att få fast i "Hagamannen-brottslingar" i framtiden men tänker inte en sekund på hur det hela skulle kunna drabba dem själva. Vill vi verkligen ha register på befolkningen? Är det något att eftersträva? Vem bestämmer vilka individer som får högst eller lägst poäng i det registret då? "Mest trolig att bli kriminell", "Mest trolig att få handikappade barn", "Mest trolig att få hjärtproblem innan 50-års ålder = får ej söka vilken utbildning som helst för han/hon kommer hur som helst inte kunna jobba som det i framtiden" - listan kan göras precis hur lång som helst. Registret kan användas för vilka som ska eller inte ska få söka olika försäkringar, ansöka om att gå i de bästa skolorna, få de bästa lägenheterna eller jobben, osv osv osv osv.

Jäva Bodström! VAKNA Svenska folket! Säg nej till detta innan du sitter och dricker seger-gin i soffan och drömmer dig bort, när en apparat på väggen ropar "thoughtcrime"...

Restaurangtips!

Igår var vi och åt på en ny restaurang. Ja, inte ny för Umeå men ny för oss. Thaiköket på Sandbacka. Mycket gott!

Det var så roligt när vi kom dit. Tjejen som stod i kassan talade inte svenska och bara lite engelska. Men kocken, en äldre kvinna, sa att det var bara att sätta sig ned. När vi väl satte oss vid bordet så sa Magnus: "Känner du inte igen kocken och servitrisen - och möblerna...det är ju från Thai - restaurangen som tidigare låg under Blå Kök och Bar?! Ja, för fan, det var det. Den restaurangen älskade ju vi, och nu ligger den här. Ja, inte själva restaurangen förstås men det viktigaste - kocken.

Min mat var helt perfekt men det var lite sämre för Magnus, men det spelar ingen roll, vi kommer att fara dit många gånger till ändå...

Till förrätt tog jag Tom kha gai - Cocos och limesoppa med kyckling och grönsaker i cocos för 45 kr. Sanslöst god! Jag brukar själv laga en Cocos och limesoppa med kyckling men hallå?! Är man fullfjädrad thailändsk kock? Nej, skulle inte tro det. Jag försökte lista ut ingredienserna men det gick dåligt...citrongräs och ingefära och något annat som vi inte visste vad det var. Vi får nog åka dit flera gånger och kanske tom köpa med oss lite och laga själv, för tydligen säljer de livsmedel också.

I alla fall så åt magnus Pho-pia thot - Thailändska vårrullar för 40 kr - till förrätt. De var goda men lite kalla i mitten, alltså inte riktigt uppvärmda. Till varmrätt åt vi båda stekta nudlar med kyckling. Stor portion och mycket gott!

Vi fick inte maten samtidigt så det måste man tänka på, att är man många kanske några får vänta. Det finns ju bara en kock och hon gör alla portioner för sig så att säga. Jag kan i alla fall varmt rekommendera den!

"Yeah, and I get my ya-ya's from Ikea. You have to put them together yourself, but they cost a little less."

Så dimper nya IKEA-katalogen ned i brevlådan idag. Jag hinner till sidan 8 och jag har redan suckat flera djupa suckar. Sida upp och sida ned av perfekta hem och perfekta familjer. Jag vill också ha en walk-in-closet med snygga och funktionella hyllsystem där jag kan ha alla mina kläder, skor och framför allt - väskor!

Jag vill ha ett kök med stora härliga lådor som man inte behöver bråka med för att få upp, eller stänga. I dessa perfekta lådor ska jag ha "PRUTA - burk med lock 39:-/set om 17". I dessa lådor ska jag ha alla torrvaror, snyggt förpackade och förseglade i fina burkar i olika storlekar. Undra om livet blir perfekt då...undra om man blir lyckligare...?

Hela IKEA-katalogen är ju en enda stor idyll egentligen. Bara man har funktionella och snygga möbler så behöver inte barnen bråka om var de ska sitta och rita eller att de inte hittar sina saker. Föräldrarna behöver inte heller bråka för de har sina saker på sin plats så ingens hobby behöver ligga på köksbordet. Undra hur många som köpt hela IKEA-konceptet med hull och hår och tror att när vårat liv är så där väl packeterat - då blir vi lyckliga...

...jag vet då att jag köper det! Jag vill ha en köksö! Jag vill ha allt i hela jävla katalogen! Och när jag sitter i soffan och vill så mycket så blir jag förbannad på mig själv att jag känner så, jag vill inte vara så lättpåverkad, men det är jag. Det är vi nog allihopa. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Usch så förbannat deprimerande! Nej, om man inte ska ta och surfa runt och kolla på lyxvillor också - det får mig säkert på bättre humör!

"My body may be a work-in-progress, but there is nothing wrong with my soul."

I HomeVision Magazine #3/2006 står det skrivet om filmen Transamerica. Inledningen lyder som följer:

"Från 15 år i England, från 18 år i USA. Det är märkligt vad vi finner farligt i olika kulturer. Denna lilla historia, om en kvinna i en mans kropp som försöker få kontakt med sin son, är långt ifrån hotfull. Bara tänkvärd - och charmig."

Visst är det intressant! Filmen är alltså från 18 år i USA! Jag har tyvärr inte sett den ännu, men jag ser fram emot det. Felicity Huffman vann Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Inte för att man ska haka upp sig på Oscars men det är ju en liten hint om att hon förmodligen gör en bra roll.

Tänk vad olika vi bedömer filmer i olika länder. Undra om den här filmen ens får visas i vissa länder. Vad är det som är så hemskt med en kvinna i en mans kropp? Förmodligen är det inte ens våld med i filmen, medans andra filmer där folk skär upp varandra till höger och vänster, får 15 års gräns. Nej, men det är väl USA i ett nötskal. Minsta lilla homosexualitet så får den en hög åldersgräns men vapen och våld går igenom. Mycket konstigt. Vad är de så rädda för? Att ungdomar ska smittas av homosexualiteten - släppa sina vapen - och springa hand i hand på gatorna?!

Varmt!!

Idag är det så varmt att jag tror att jag rinner iväg. Vi är hundvakt till Jacko, en knappt ett årig livlig krabat som bara vill springa omkring och hoppa upp på en. Men det har faktiskt gått bättre än jag trodde. Han gnällde ingenting inatt när vi skulle sova till exempel. Det är vi tacksamma för.

Idag åkte vi iväg till min bror på Playa del Obbola som jag tidigare skrivit om. Det var VARMT! OMG! Vi satt och pimplade vatten på verandan men till slut gick det inte längre, vi var tvungen att trycka ned markisen. Men man ska inte klaga på värmen, det är ju roligt att andra gänget av semesterfirare också får en varm semester.

Jag vill ha en hund, på tal om hundar. Men inte en sån stor hund som Jacko utan en söt liten hund som man kan ha i cykelkorgen när man cyklar. Och tänk nu inte Paris-Hilton-Chihuahua utan mer som dvärgpinscher, de hundarna är ju hur gulliga som helst.

Imorgon ska vi käka middag med Lasse och Tessan. Lasse har ju kommit tillbaka från Jamaica och ska vara hemma i 3 veckor innan han ska skriva rapporten i Stockholm. Vi ska grilla. Det var länge sedan. Vi ska göra vitlöksgeggan också. Den berömda. Man kan turnera med den tror jag. Kanske kan jag inte hålla mig utan vi måste nog göra den ikväll så jag hinner äta lite innan imorgon...

Annars har inte mycket roligt hänt, därför har jag inte skrivit så mycket på sistone. Vi får se om jag irriterar mig på något mer till veckan - då jag jobbar.

"Den här bilen är som en...en andra son..."

Mannen hade en son och en dotter.

Bilen var som en andra son.

Alltså skulle man kunna säga att han "värderade" sina barn:

1. Sonen
2. Bilen = "Andra sonen"
3. Dottern

Detta i och med att han tyckte att bilen "var så bra" att den representerade det bästa han hade i sitt liv dvs sonen. Kan man tyda det på något annat sätt?

"Seven of Nine, how's my favorite Borg today?"

Apropå ingenting…

…jag har aldrig varit på en maskerad. Det tycker jag är tråkigt. Jag skulle vilja gå på en riktigt stor härligt maskerad där alla gästerna verkligen engagerat sig och hittat bra kostymer. Frågan är bara vem jag skulle klä ut mig till.

Jag har funderat mycket på det. Man måste ju vara förberedd, ifall det dimper ned en inbjudan i brevlådan…

Det är ju bara det att man måste ju liksom klä ut sig till någon som man passar ihop med. Till exempel så klädde en kompis mamma ut sig till teskedsgumman. Hon är nämligen endast 1,40 m lång då det passade ju skitbra. Jag å andra sidan skulle vilja klä ut mig till Seven of Nine men jag inser ju att det inte riktigt passar sig. Jag måste nog inse att jag skulle passa bättre ihop med Jabba the Hut men hur kul är det?!

Jag undrar om Svenne Hedlund i ”Svenne och Lotta” går som Ringaren i Notre Dame…

Nej, man ska gå mot strömmen och göra precis tvärtom mot det alla tror att man ska göra – bryta sig ur – och gå som Seven of Nine, i ett silvrigt slimmat fodral. Det ska då jag göra, den dagen jag äntligen blir bjuden på maskerad.

"I was pilotin' Black Ops missions in the jungles of North Vietnam while you were suckin' on your mama's tit at Woodstock, Kelly"

Så har man varit på trästockfestivalen i Skellefteå då. Det var för första gången, men kanske inte den sista. Vi var där och delade ut foldrar men det blev inte så väldigt mycket foldrar utdelade om jag ska vara ärlig, men vi hade kul ändå. Det är ju så förbannat roligt att sitta och titta på folk. Ändå roligare är det att sitta och dissa Staffan Hellstrands texter och sångstil. Kan man möjligtvis sjunga mer på Stockholmska?! Jag tror inte att det är möjligt. Och texterna sedan...oh, my god...det är ju som att han suttit med kylskåpsmagneter i en påse och dragit upp en och en och på så sätt skapat en text. Sanslöst självklara saker.

Det var fruktansvärt varmt i Skellefteå denna dag också. Tur för festivalanordnarna måste man säga, inte riktigt lika tur för oss som hade klätt på oss som attan för vi trodde att det skulle bli pissigt väder. Man vill ju inte kånka omkring på en massa ombyte helt i onödan.

Staffan Hellstrand har en skön stil i alla fall - när han går! En sån där framåtlutat rocker-stil som jag gillar! Han ser ut som en G-punktstav! Vilket utav dem som är skönare får ni själv bestämma...fast ni kanske inte har sett Staffan Hellstrand när han går...