"The how-to-wash tag was the biggest piece of cloth on there."

Jag kan inte förstå en sak. Hur kan man ta på sig en skir liten söt scarfs runt halsen - som en viktig accessoar i sin ensemble - och inte sprätta bort den GIGANTISKA, vita, mycket, mycket störande tvättanvisningslapp som hänger fast på den?!

Jag förstår det verkligen inte. Ser man den inte?! Äger man inte en sax?! Vad är problemet? De har säkert spenderat mycket tid framför spegeln och fixat sminket, håret och till sist tar man på sig örhängena och sedan scarfsen. De tar en sista titt i spegeln och kollar att allt blev bra. MEN DE SER INTE LAPPJÄVELN! Är ni blinda?!

Det behöver inte vara en skir liten söt scarfs i och för sig, det kan vara en halsduk modell grövre också. Det är lika irriterande.

Skärpning tjejer.

När ni lix håller på kan ni ju sprätta bort lappen från era tråd-liknande stringtrosor också...

"What the hell is up with you and Thailand, huh?"

Hm, usch så många som söker på kvinnor och Thailand. Vad är det med detta egentligen? Dessa söktermer har folk sökt på och kommit till min blogg:

Thailändska kvinnor, thailändsk flickvän, thaikvinnor sverige, thai kvinnor, thaikvinnor, ensam thaitjej i sverige, filippinerna + bargirl, thai girls letar efter utländska män, thailand + kvinnor, förälskad i thailänsdska, svenska män och thailänska kvinnor, svenska kvinnor okvinnliga, kontakt med thai kvinna, thailand kvinnor, thai flickvän, thai kvinnor i umeå, svenskar i thailand hemskt, min thailändska flickvän, thailand+kvinnor, thailändska kvinnor hatar dem, leva med thailändsk kvinna, lätt att hitta kvinnor i thailand.

Detta kommer ju att göra att ändå fler kommer till min blogg nu. Men det gör ju inget för det blogginlägget jag har skrivit om detta kanske de behöver läsa.

"Let's not poo-poo our positivity. Just think about the competition."

Ytterligare en tävling. Ytterligare en 2:a plats. Men jag var tre poäng från en kvinna som tydligen vunnit en hel del SM. Så jag är nöjd ändå fast det finns stort utrymme för förbättring.

Magnus följde med och lekte pressfotograf. Vi steg upp 08:30! En söndag! Sedan när vi var klara så åkte jag på Nolia och gick och strosade på loppis. Loppis är poppis i Ulrikas värld. Köpte ett armband för 40 pix. Det är rätt kurs.

Nu på eftermiddagen vilade vi ögonlocken en stund och snart ska vi åka till morsan på middag. En helt underbar söndag har det varit. Hobby, fint väder och middagsbjudning. Me like.

"I'm writing a paper with soul. It's got lots of soul."

I denna nya värld av online kalendrar, handdatorer och mobiltelefoner kan jag ibland få en överumplande känsla av saknad av gamla hederliga papperskalendrar. En saknad av tiden då man i slutet av året köpte nästa års kalender. En lång tids urval. En lång tids vägande för och emot innan man bestämde sig för vilken typ man ville ha detta år. Hela veckan på ett uppslag? En sida per dag?

Sedan kunde man sitta där med krispigt fräscha, nya vita sidor och fylla dem med årliga händelser. Födelsedagar, festligheter och andra årliga kom-i-håg. Använda olika typer av pennor med olika färg. Sätta små lappar här och där. Rita en teckning. Eller varför inte bara en enkel pil.

Jag saknar tiden då man satt på ett café med sin smutsiga, vältummade underbara papperskalender på bordet. Bläddrandes mellan klunkarna. Räkna ned veckor genom att lägga sidorna mellan fingrarna. Verkligen KÄNNA tiden. En påtaglig pappersverklighet.

Var är tiden nu? Ett par klick i googlekalendern och man har hoppat förbi semestern. Är den verkligen så nära? Är den verkligen så fort ÖVER?!

Jag har flera, flera års kalendrar i en låda. Ibland går jag igenom dem och läser vad jag gjorde och vad jag hade planerat som aldrig blev av. Ibland melankoliskt läsandes rader av svunnen tid. Ibland skrattades över minnen som dyker upp. Både av händelsen i sig men också förväntningarna man kände när man skrev det i sin kalender. Dessa finns kvar för framtiden.

Vem kommer att läsa min googlekalender om 20 år? Inte jag och ingen annan heller.

Tacka vet jag papperskalendern med sitt vältummande bevis om liv.

Med sin pappersverklighet.

"Pretty music. Pretty, pretty music. They cry out for mercy. They cry out for mercy."

Men alltså, hur underbart är det inte att surfa runt på Spotify eller lastfm?

På lastfm kan jag surfa runt bland användarna och se vilka som har "hög" eller "väldig hög" musikalisk kompatibilitet med mig. Då kan jag lägga till några låtar av varje artist som den användaren lyssnar på och vips så har jag hittat en massa nya artiser som jag ALDRIG skulle ha hittat annars. Massor av kul. Massor av skoj.

"Rock it out! Stomp it to the death!"

Just när man inte trodde att det kunde bli bättre så blir det det! Inte nog med att H.E.A.T och Whitesnake spelar på Nordic Rock på stadskajen i Umeå 30 maj, nu läser jag att Jorn Lande kommer också! OMFG! Detta kommer att bli The Place To Be! Fan vad jag längtar. Hoppas det blir bra väder så det blir så där alldeles, alldeles underbart!

"In the sixties, we were too stoned to jog. In the seventies, we had platform shoes."

Vi ska ha klinikfest med 60-tals tema. Ska bli riktigt kul men vad fan ska man ha på sig? Jag ska naturligtvis sminka mig a-la-sixties och ha lösögonfransar osv. Men hur i hela friden ska jag klara av att rulla håret på stora spolar och tupera upp det som jag vill göra? Jag kan fysiskt inte rulla mitt eget hår. Mina armar räcker inte till...

Jag ska rulla upp och tupera sedan ska jag ha ett hårband av något slag tillsammans med plastörhängen. Inget av detta är ännu inhandlat men jag lägger ribban högt så misslyckas jag mer. Bra va?!

Sedan till kläder. Jag vill ha vita go go boots och en snygg överdel med 60-tals ärmar. Men jag har inte tänkt beställa boots för 500 spänn på nätet och det finns ingenstans på stan. Några som har ett par vita go go boots storlek 41-42 på vinden som de vill bli av med kan ni ju höra av er. Det får inte vara så hög klack heller. Helst bara 5 cm kanske.

Jag har höga krav och det kommer att gå åt helvete. Men lösfransisar, sminkning och håret kan man ju åstakomma i alla fall. Fan att man inte kan sy, då hade jag sytt mina egna kläder nu. Men då man har en sömmerska till mamma så har man aldrig behövt lära sig sy.

Kul kommer vi ha i alla fall!