Nej, nu jävlar är jag förbannad igen. Filmkokboken upprepar sig.
Idag sprang jag runt på stan och letade som satan efter en ny almanacka för 2007. Det finns jäklar ingen jag gillar. Sur och irriterad åkte jag hem istället och satt och surade vid köksbordet och knäckte nötter medans Magnus lagade mat. Irriterat kläckte jag då en - återigen - genial idé; man borde göra en Internetsite där man kan skapa sin egen almanacka. Där man kan välja hur den ska se ut, vad den ska innehålla osv. Kunna ladda upp bilder till framsidan, skriva in födelsedagar och lägga in texter här och där, kanske t.o.m synka med Outlook eller något och lägga in alla adresser. Sedan skulle den ha en förtryckt förstasida med kontaktuppgifter till ägaren av almanackan.
En superbra, genialisk och helt enkelt underbar idé!
Skulle väl just tro att någon jävla snubbe redan kommit på denna idé för ett år sedan och redan har sidan i full huggning. Han hade så många beställningar från början att han var tvungen att ta ledigt från sitt vanliga jobb för att hinna med!!!
Nu har han inte tid med fler beställningar men så fort han har det så ska jag beställa en. Ja, just det, inte nog med att jag klagar på honom, jag ska gynna honom också! Jag vill ju också ha en.
När fasiken ska man komma på en bra idé som man får vara först med?! Det ger ju inget att vara tvåa...i och för sig så kan det ju vara bra med konkurrens men man vill ju vara först och störst...
Nu har jag i alla fall bloggat igen. Det är ju bra att man brinner av ibland så att det blir något bloggande av.
Nu ska vi och besöka våra polare som just kommit hem från Thailand där de varit i 6 veckor. Ska bli kul att se alla vackra bilder.
Ha de!
fredag, december 29, 2006
torsdag, december 14, 2006
"Oh, it does, does it? Well, it's not your job to diagnose."
Förutom att jag håller på att bli sjuk så hade jag medarbetarsamtal idag. Det är faktiskt ganska trevligt att ha det. Man får sitta ensam med chefen i en och en halv timme och prata om hur bra man är. Jag fick i alla fall sagt att jag VERKLIGEN vill gå DRG-utbildning (Diagnoskodning). Det är verkligen hur kul som helst att hålla på med diagnoskodning, och jag hoppas att chefen förstår hur gärna jag vill gå den utbildningen. Problemet är bara att det inte kommer att gå någon sådan utbildning i Umeå den närmaste framtiden. Men jag är okej med att gå en vecka i Stockholm…
Saken är den att på min klinik funderar man på att anställa en eller två stycken proffskodare. Alltså två stycken som kodar alla epikriser och därmed gör inte mycket annat. Jag vill ha en sån tjänst! Och jag har inte ens gått utbildningen ännu. Kan inte verksamhetschefen handplocka mig – ge mig utbildningen och sedan tjänsten med ett sanslöst lönelyft pga det ökade ansvaret! Det vore väl en bra julklapp till lilla mig!?
På tal om julklappar. Jag håller på att bli förkyld och jag har inte tid att vara förkyld. Okej, sist jag sa det så var det ju för att jag skulle sjunga och jag erkänner – det är viktigare. Men det är inte kul heller att vara sjuk på julafton. Jag känner att det är samma hosta som jag hade förut och den var väldigt ihållande.
Ikväll är det sista F! mötet för i år. Vi ska väl ”knyta ihop säcken”. Dvs lösa de sista vi måste lösa innan helgledigheterna och sedan fika en massa. Det är viktigt att hinna fika och snacka skit också. Annars går man åt.
Sådär ja. Nu har jag bloggat. Det var ju såååå länge sedan.
Saken är den att på min klinik funderar man på att anställa en eller två stycken proffskodare. Alltså två stycken som kodar alla epikriser och därmed gör inte mycket annat. Jag vill ha en sån tjänst! Och jag har inte ens gått utbildningen ännu. Kan inte verksamhetschefen handplocka mig – ge mig utbildningen och sedan tjänsten med ett sanslöst lönelyft pga det ökade ansvaret! Det vore väl en bra julklapp till lilla mig!?
På tal om julklappar. Jag håller på att bli förkyld och jag har inte tid att vara förkyld. Okej, sist jag sa det så var det ju för att jag skulle sjunga och jag erkänner – det är viktigare. Men det är inte kul heller att vara sjuk på julafton. Jag känner att det är samma hosta som jag hade förut och den var väldigt ihållande.
Ikväll är det sista F! mötet för i år. Vi ska väl ”knyta ihop säcken”. Dvs lösa de sista vi måste lösa innan helgledigheterna och sedan fika en massa. Det är viktigt att hinna fika och snacka skit också. Annars går man åt.
Sådär ja. Nu har jag bloggat. Det var ju såååå länge sedan.
söndag, november 26, 2006
"I'll just teach her to sing on key. Or in a key."
I går satt jag och Fanny och sålde grejer på loppis. Jag måste faktiskt säga att jag har verkligen ingenting mot att sitta och sälja saker på loppis. Det är faktiskt ganska mysigt. Jag och Fanny satt och diskuterade och drack kaffe och hade det trevligt. Precis som förra gången.
Vi sålde väl rätt bra också. Nästa gång så ska alla få rensa sina förråd så vi har mycket grejer att kränga. Hoppas att vi får ett bättre bord nästa gång dock, man ska ha bordet precis där folk kommer in så att det är det första de ser. Vi satt nu nästan längst in och det är ju inte så bra. Men nästa gång ska vi slå försäljningsrekord.
Till något annat nu. Jag har lagt ut en av mina låtar på sidan Allears.se. Blir intressant och se vad man får för recensioner. Mycket spännande!
Surfade runt på sidan och hittade ett rockband som var riktigt jäkla bra! Det är ju så roligt att höra de som är dåliga, hur dålig man egentligen kan bli liksom. Men detta band var ju så bra så man nästan vill ut och köpa skivan och det säger ju inte lite.
Nej, det är ju söndag och Magnus ligger och sover i soffan (som vanligt) kanske man ska ta och titta lite på tv medans man själv får välja kanal.
See ya!
Vi sålde väl rätt bra också. Nästa gång så ska alla få rensa sina förråd så vi har mycket grejer att kränga. Hoppas att vi får ett bättre bord nästa gång dock, man ska ha bordet precis där folk kommer in så att det är det första de ser. Vi satt nu nästan längst in och det är ju inte så bra. Men nästa gång ska vi slå försäljningsrekord.
Till något annat nu. Jag har lagt ut en av mina låtar på sidan Allears.se. Blir intressant och se vad man får för recensioner. Mycket spännande!
Surfade runt på sidan och hittade ett rockband som var riktigt jäkla bra! Det är ju så roligt att höra de som är dåliga, hur dålig man egentligen kan bli liksom. Men detta band var ju så bra så man nästan vill ut och köpa skivan och det säger ju inte lite.
Nej, det är ju söndag och Magnus ligger och sover i soffan (som vanligt) kanske man ska ta och titta lite på tv medans man själv får välja kanal.
See ya!
lördag, november 18, 2006
"If someone says your wrong, just raise your voice and point with your whole hand"
Då har man varit på Räddningstjänst i Samverkan-kurs i tre dagar. Jag måste säga att jag fick lämna feminismen hemma på hatthyllan men kursen var oerhört lärorik och intressant ändå.
Med på kursen var: polisen, banverket, SOS-alarm, länsstyrelsen, försvaret, brandmän, sjukvårdare, flygplatspersonal och sveriges radio. Mycket, mycket intressanta berättelser om saker som hänt och som de alla varit med om. Man vet ju ingenting om det som händer i Umeå! SOS-alarm berättade om alla konstiga telefonsamtal de får in, brandmännen berättade om när de blir utkallade för att ta hand om kvinnor som männen tröttnat på (!), banverket berättade om knarkare som kommit på att man kan röka en typ av markör som finns fastsatta på rälsen. Många roliga historier men också historier som berättar om hur tragiskt samhället egentligen är.
Vi gjorde också flera grupparbeten, s.k. "Spel", där vi skulle lösa olika katastrofer som har hänt; brand på ett vårdhem, flygkrasch utanför Lycksele, gasutsläpp vid Hagaskolan och två fartyg som kolliderade. Det kan verkligen hända hemska saker och det är bra att vi lär oss samarbeta och gör en inventering av de resurser som finns. Tänk er en lastbil med giftig gas som kraschar nära Hagaskolan, 1200 personer kan ha andas in giftig gas, vad gör man? Mycket intressant alltså.
Sedan var det goda luncher och mycket goda och trevliga middagar. Jag hade två yrkesofficerare vid bordet som lärde mig vett och etikett. Hur man skålar och hur man beter sig mot värden/värdinnan. Gammaldags kanske men ändå. De är ju vana att gå på banketter och baler hit och dit så det satt i ryggraden för dem. Okej, jag erkänner, jag går i gång på män i uniform! Vad kan jag säga, det är bara att erkänna.
Historierna som drogs på middagen var allt annat än över midjan. Men det är ju bara att ta en sipp rödvin och lugna ned sig. Man kan inte alltid gå in i en diskussion. Speciellt inte med klientelet som förmodligen aldrig skulle ändra sig, "om någon säger att du har fel, så höjer du rösten och pekar med hela handen", det säger ju en hel del.
Vi höll för övrigt till i Lövånger Kyrkstad, där vi sov i de små kyrkstugorna. Stugan var så liten det var mer som en liten cell, men oerhört mysigt. Jag trodde det skulle vara kallt men det var det inte, det var väldigt varmt och stugan var fullt utrustad med dusch och toalett. Fanns t.o.m. en öppenspis men det var tydligen eldförbud i alla stugor, upplyste en brandman mig om. Problemet var bara att det var så förbannat halkigt eftersom stugorna låg uppe på en kulle så det var världens uppförsbacke när man skulle till stugorna och därmed världens nedförsbacke ned till konferenslokalen på morgonen. Vi konstaterade att vi skulle haft stjärtlappar att åka på, flera stycken i rad som ett tåg och så skulle banverket komma och dirigera oss. Fy fan vilket dåligt skämt men med några glas rödvin i sig så blir till och med de skämten roliga!
Efter dessa tre dagar var jag helt knäckt, jag har inte tagit mig ännu. Men nu har jag ju helgen på mig att vila upp mig inför nästa vecka.
Nu ska jag gå och krypa upp i soffan och gosa till mig, vi ses!
Med på kursen var: polisen, banverket, SOS-alarm, länsstyrelsen, försvaret, brandmän, sjukvårdare, flygplatspersonal och sveriges radio. Mycket, mycket intressanta berättelser om saker som hänt och som de alla varit med om. Man vet ju ingenting om det som händer i Umeå! SOS-alarm berättade om alla konstiga telefonsamtal de får in, brandmännen berättade om när de blir utkallade för att ta hand om kvinnor som männen tröttnat på (!), banverket berättade om knarkare som kommit på att man kan röka en typ av markör som finns fastsatta på rälsen. Många roliga historier men också historier som berättar om hur tragiskt samhället egentligen är.
Vi gjorde också flera grupparbeten, s.k. "Spel", där vi skulle lösa olika katastrofer som har hänt; brand på ett vårdhem, flygkrasch utanför Lycksele, gasutsläpp vid Hagaskolan och två fartyg som kolliderade. Det kan verkligen hända hemska saker och det är bra att vi lär oss samarbeta och gör en inventering av de resurser som finns. Tänk er en lastbil med giftig gas som kraschar nära Hagaskolan, 1200 personer kan ha andas in giftig gas, vad gör man? Mycket intressant alltså.
Sedan var det goda luncher och mycket goda och trevliga middagar. Jag hade två yrkesofficerare vid bordet som lärde mig vett och etikett. Hur man skålar och hur man beter sig mot värden/värdinnan. Gammaldags kanske men ändå. De är ju vana att gå på banketter och baler hit och dit så det satt i ryggraden för dem. Okej, jag erkänner, jag går i gång på män i uniform! Vad kan jag säga, det är bara att erkänna.
Historierna som drogs på middagen var allt annat än över midjan. Men det är ju bara att ta en sipp rödvin och lugna ned sig. Man kan inte alltid gå in i en diskussion. Speciellt inte med klientelet som förmodligen aldrig skulle ändra sig, "om någon säger att du har fel, så höjer du rösten och pekar med hela handen", det säger ju en hel del.
Vi höll för övrigt till i Lövånger Kyrkstad, där vi sov i de små kyrkstugorna. Stugan var så liten det var mer som en liten cell, men oerhört mysigt. Jag trodde det skulle vara kallt men det var det inte, det var väldigt varmt och stugan var fullt utrustad med dusch och toalett. Fanns t.o.m. en öppenspis men det var tydligen eldförbud i alla stugor, upplyste en brandman mig om. Problemet var bara att det var så förbannat halkigt eftersom stugorna låg uppe på en kulle så det var världens uppförsbacke när man skulle till stugorna och därmed världens nedförsbacke ned till konferenslokalen på morgonen. Vi konstaterade att vi skulle haft stjärtlappar att åka på, flera stycken i rad som ett tåg och så skulle banverket komma och dirigera oss. Fy fan vilket dåligt skämt men med några glas rödvin i sig så blir till och med de skämten roliga!
Efter dessa tre dagar var jag helt knäckt, jag har inte tagit mig ännu. Men nu har jag ju helgen på mig att vila upp mig inför nästa vecka.
Nu ska jag gå och krypa upp i soffan och gosa till mig, vi ses!
onsdag, november 08, 2006
"A census taker once tried to test me. I ate his liver with some fava beans and a nice chianti."
Okej, nu är jag förbannad igen! Jag såg på ett kulturprogram igår på TV och där berättade de om en Filmkokbok som har kommit ut denna månad. En FILMKOKBOK - hur jävla bra idé är det egentligen?! Genialisk! Jag är SÅ avundsjuk att jag inte kom på det först. Jag älskar film och mat så varför kom jag inte på det först?! Det är diskhorensaren all over again. Varför kom man inte på den?!
Nu är ju frågan; vad finns kvar att uppfinna/skriva om?
Det är självklart att det finns hur många bra idéer kvar som helst, men man måste ju vara först. Jag som nu bara kan se mig åka runt och ha boksigneringar på alla möjliga ställen runt om i Sverige. Och sedan översätter man bokjäveln och skrattar hela vägen till banken.
Nej, det är dags och sätta pannan i djupa veck och komma på något riktigt bra. Kanske ytterligare en bantningsbok - inte för att jag själv lever efter den själv men - here it goes...
Nu är ju frågan; vad finns kvar att uppfinna/skriva om?
Det är självklart att det finns hur många bra idéer kvar som helst, men man måste ju vara först. Jag som nu bara kan se mig åka runt och ha boksigneringar på alla möjliga ställen runt om i Sverige. Och sedan översätter man bokjäveln och skrattar hela vägen till banken.
Nej, det är dags och sätta pannan i djupa veck och komma på något riktigt bra. Kanske ytterligare en bantningsbok - inte för att jag själv lever efter den själv men - here it goes...
BOKMANUS FÖR ULRIKAS BANTNINGSBOK
Sid 1
Ät mindre.
Sid 2
Motionera mer.
SLUT
Sid 1
Ät mindre.
Sid 2
Motionera mer.
SLUT
söndag, november 05, 2006
"Now it is you, my best beloved one. You will be the blood of my blood, kin of my kin. I need your blood. I need."
Halloweenparty har det varit också. Jag var en kvinnlig Dracula. Jag får frispel då någon säger, "Men Dracula är ju en man". Ja, OCH?! Jag är en kvinnlig Dracula - live with it! Jag ska suga blod åt höger och vänster så det så. På bilden så kan man inte riktigt se mina tänder så bra. Men de är bara hörntänderna som är låtsas, de såg riktigt verkliga ut faktiskt!Det var faktiskt kul. Alla hade klätt ut sig, det var en häxa, pirat, spindelman, Dracula och Olyckan. Magnus var zombie. Hihi, vi hade riktigt kul när vi gjorde oss i ordning. Men mina tänder satt inte på så länge, vi skulle ju äta tacos och det går inte så bra med vampyrtänder. Sedan vart det diskussion om alternativa bränslen och klimatförändringar och då var jag tvungen att ta ut dem för det går inte att diskutera och få det man säger att låta trovärdig när man typ läspar.
Vi åt och drack och umgicks hela kvällen. Några lekar senare var det fastslaget att det är ingen idé att försöka överträffa Bertilssons-syskonen, vi rockar på frågesport och självklart vann vi båda tävlingarna.
Jag hoppas att jag får gå på Halloweenparty nästa år också. Jag kanske måste anordna ett själv!
"Vegetarian" is an old Indian word meaning "I don't hunt so good."
Okej, jag har officiellt köpt tre vegetariska produkter senast vi handlade. Vi köpte sojakorv och sojabullar samt quorn-filéer. Vi har ännu bara ätit sojabullarna men dra-mig-på-en-liten-vagn så goda de var! Hädanefter är det en given vara i min vagn när jag går och handlar. Jag älskar fortfarande kött - det måste jag ju göra klart för er, men jag har aldrig varit mot vegetarisk kost sådär 2-3 gånger i veckan. Jag är fullt medveten om att jag äter åt helvete för mycket kött. Man måste ju inte äta kött 7 dagar i veckan...
Mitt mål skulle kunna vara typ vegetariskt 2 gånger, kött 2 gånger, fisk 2 gånger samt soppa 1 gång - i veckan. Det vore en hälsosam och sund vågskål tror jag. Men man IDS ju inte hålla på att göra veckomenyer och sånt tjafs. Vi har försökt genom åren att göra det och det funkar ett tag men sedan så rinner det ut i sanden och så är man tillbaka till de gamla vanliga grubbet.
Nu har vi i alla fall börjat så smått genom att köpa dessa tre varor. Man måste ju börja någonstans. Jag är faktiskt förvånad över hur goda de var. Själva kryddningen av bullarna var ju superb! Hoppas att resten är lika goda.
Någon som har ett tips på vad jag ska prova på härnäst?
Mitt mål skulle kunna vara typ vegetariskt 2 gånger, kött 2 gånger, fisk 2 gånger samt soppa 1 gång - i veckan. Det vore en hälsosam och sund vågskål tror jag. Men man IDS ju inte hålla på att göra veckomenyer och sånt tjafs. Vi har försökt genom åren att göra det och det funkar ett tag men sedan så rinner det ut i sanden och så är man tillbaka till de gamla vanliga grubbet.
Nu har vi i alla fall börjat så smått genom att köpa dessa tre varor. Man måste ju börja någonstans. Jag är faktiskt förvånad över hur goda de var. Själva kryddningen av bullarna var ju superb! Hoppas att resten är lika goda.
Någon som har ett tips på vad jag ska prova på härnäst?
Dagens favvolåt: Randy Crawford - Knockin' on Heaven's Door
Album: Rich and Poor, 1989
Album: Rich and Poor, 1989
tisdag, oktober 24, 2006
"Oh, I wish I was a punk rocker with flowers in my hair, in '77 and '69 revolution was in the air. I was born too late into a world that doesn't care"
Inte nog med att denna underbara låt fick mig att bli sugen på att blogga. Textraden rymdes exakt som rubrik till detta inlägg. It was ment to be.
Underbar låt förresten. Ni måste lyssna på den. Jag känner precis så där. Jag önskade att jag var en rock-brud på Woodstock '69. Jag vill sitta i gräset och lyssna på Janis Joplin. Det var tider det.
I was born to late, to a world that doesn't care. Just det. Jag var född för sent. Fast å andra sidan skulle jag ju nu vilja vara yngre också. Äsch, nutid är väl bäst trots allt.
Inte mycket händer som vanligt. Förutom att det är datastopp på sjukhuset nu. Inte nog med att man inte kan jobba, det är TRÅKIGT som fan att inte kunna använda datorn. Visst, man kan surfa, men så fort man ska göra något typ av jobb så måste man in i datorn. Snacka om sårbart. Vi har inte ens kvar en skrivmaskin. Men datorn funkar ju så man kan skriva i Word. Dagens i-landsproblem.
Nu till något helt annat. Med tanke på att vi inte kunde jobba värst mycket idag på jobbet så roade vi oss med att kolla upp hur gamla de sexigaste doktorerna är. Han som gör att jag måste torka av skrivbordet efter han gått förbi är född 1961! Karljäveln är 45 år! God damn! Betyder det att man håller på att bli gammal om man suktar efter män som är 45 år?! Men han är ju bara så åh! Snacka om "involentary vaginal lubrication"! (Ett sånt bra uttryck jag bara var tvungen att använda det någongång)
Ja, ja, man får väl drömma.
Datastoppet betyder i alla fall att vi ligger efter med en massa jobb, så jag hoppas att datorn funkar imorgon, annars blir vi galna.
En rolig grej som hände var att en doktor kom ut från sin expedition med håret på svaj. Han skulle läsa på om patienten innan han gick in i undersökningsrummet. Han utbrister: "Datorn funkar inte - vad gör jag nu?!" En sköterska svarar: "Du får väl prata med patienten". Haha, tragiskt att han inte fattade det själv, men dråpligt bra svarat. Tanken slog honom aldrig att han får fråga patienten om vad hon tidigare haft för sjukdomar och så vidare. Visst, ibland vet inte patienterna ens vad de heter, men det var inte fallet just denna gång.
Nej, nu ska jag nog höra om Magnus har "något att bju på", kanske ett nytt avsnitt av DH, PB, Dexter eller CSI.
See ya!
Underbar låt förresten. Ni måste lyssna på den. Jag känner precis så där. Jag önskade att jag var en rock-brud på Woodstock '69. Jag vill sitta i gräset och lyssna på Janis Joplin. Det var tider det.
I was born to late, to a world that doesn't care. Just det. Jag var född för sent. Fast å andra sidan skulle jag ju nu vilja vara yngre också. Äsch, nutid är väl bäst trots allt.
Inte mycket händer som vanligt. Förutom att det är datastopp på sjukhuset nu. Inte nog med att man inte kan jobba, det är TRÅKIGT som fan att inte kunna använda datorn. Visst, man kan surfa, men så fort man ska göra något typ av jobb så måste man in i datorn. Snacka om sårbart. Vi har inte ens kvar en skrivmaskin. Men datorn funkar ju så man kan skriva i Word. Dagens i-landsproblem.
Nu till något helt annat. Med tanke på att vi inte kunde jobba värst mycket idag på jobbet så roade vi oss med att kolla upp hur gamla de sexigaste doktorerna är. Han som gör att jag måste torka av skrivbordet efter han gått förbi är född 1961! Karljäveln är 45 år! God damn! Betyder det att man håller på att bli gammal om man suktar efter män som är 45 år?! Men han är ju bara så åh! Snacka om "involentary vaginal lubrication"! (Ett sånt bra uttryck jag bara var tvungen att använda det någongång)
Ja, ja, man får väl drömma.
Datastoppet betyder i alla fall att vi ligger efter med en massa jobb, så jag hoppas att datorn funkar imorgon, annars blir vi galna.
En rolig grej som hände var att en doktor kom ut från sin expedition med håret på svaj. Han skulle läsa på om patienten innan han gick in i undersökningsrummet. Han utbrister: "Datorn funkar inte - vad gör jag nu?!" En sköterska svarar: "Du får väl prata med patienten". Haha, tragiskt att han inte fattade det själv, men dråpligt bra svarat. Tanken slog honom aldrig att han får fråga patienten om vad hon tidigare haft för sjukdomar och så vidare. Visst, ibland vet inte patienterna ens vad de heter, men det var inte fallet just denna gång.
Nej, nu ska jag nog höra om Magnus har "något att bju på", kanske ett nytt avsnitt av DH, PB, Dexter eller CSI.
See ya!
Dagens favvolåt: Sandi Thom - I Wish I Was A Punk Rocker (With Flowers In My Hair)
Album: Smile...It confuses people 2006
Album: Smile...It confuses people 2006
fredag, oktober 13, 2006
Gudde, tungpiercing och R 'n B
Nu bandets spelningar över och lugnet har åter lagt sig över mitt liv...
...eller. Nja, lugnt verkar det aldrig bli. Nu ska vi i F! bla dra igång en föreläsningsserie med början på tordag den 19 oktober då Gudrun Schyman kommer till Hamnmagasinet klockan 19.00. "Feminismen efter valet" ska hon tala om. Sedan kommer det många andra intressanta föreläsare. De berättar jag om senare.
Till något HELT annat. Jag har nog bestämt mig för att ta bort min tungpiercing. Eller, jag har redan tagit bort den, och jag tror inte att jag ens kan sätta tillbaka den nu. Jag tog bort den inför spelningen i tisdags för den har blivit gammal och dålig och gängningen är utnött så den åker ofta upp. Och det sista man vill få i munnen mitt i en sång är ju en jävla tungpiercing. Alltså tog jag bort den. Jag hade som sagt tänkt sätta tillbaka den, men va fan, det verkar bli mer och mer att göra med bandet. Inte för att ni behöver boka in resa till Globen någon gång snart, men vi har lite gig då och då och det är ju roligt. Med en tungpiercing sjunger man inte lika bra, det bara är så och om någon säger annorlunda så ljuger dem. Dessutom så blir inte allt bra på en gång man tar bort den heller. Man har fått konstiga muskler på konstiga ställen på tungan, så det tar nog ett tag innan allt är som vanligt.
Men jag gillade den. Jag gillad mig med min piercing. Fast sedan så tycker jag illa om mig själv för att jag känner så. Inte fan ska väl jag tycka att en del av mig har försvunnit, fast det har faktiskt det. Jag vet inte vad det är men utan den så tycker jag att jag blir "vanlig". Jag vill inte vara vanlig. Jag är ett original - i alla fall om motsatsen är att vara en kopia.
Men nu är den borta. Och nu ska jag fylla tomrummet med att bli ändå bättre i bandet. Nu jävlar! Sitter och kollar igenom nya låtar till bandet nu. Vi måste rocka upp oss lite. Lite mer R 'n B bland annat. Kanske lite Doris - "Did you give the world some love today, baby", eller varför inte Gladys Knight & The Pips - "I heard it through the grape vine". Tyvärr så svänger ju R 'n B så mycket för att de har en trummis som typ bott vid trummsetet hela livet och sedan en blåssektion. Trumpet och saxofon - god damn - bä bä vita lamm skulle ju svänga med blås och en Hammond orgel. För att inte prata om basisten. Ja, men ok, hela jävla banden rockar fett. Jag ger mig.
Det är nog lika bra att lägga ned det där med R 'n B kanske...
Oj, nu börjar Martha Reeves & The Vandellas - "Dancing in the street". Jag tror att jag måste öka volymen och dansa framför tv:n och störa Magnus.
Vi ses!
Tillägg kl 19:47: Magnus låg i soffan och sov. Hur kul är han.
...eller. Nja, lugnt verkar det aldrig bli. Nu ska vi i F! bla dra igång en föreläsningsserie med början på tordag den 19 oktober då Gudrun Schyman kommer till Hamnmagasinet klockan 19.00. "Feminismen efter valet" ska hon tala om. Sedan kommer det många andra intressanta föreläsare. De berättar jag om senare.
Till något HELT annat. Jag har nog bestämt mig för att ta bort min tungpiercing. Eller, jag har redan tagit bort den, och jag tror inte att jag ens kan sätta tillbaka den nu. Jag tog bort den inför spelningen i tisdags för den har blivit gammal och dålig och gängningen är utnött så den åker ofta upp. Och det sista man vill få i munnen mitt i en sång är ju en jävla tungpiercing. Alltså tog jag bort den. Jag hade som sagt tänkt sätta tillbaka den, men va fan, det verkar bli mer och mer att göra med bandet. Inte för att ni behöver boka in resa till Globen någon gång snart, men vi har lite gig då och då och det är ju roligt. Med en tungpiercing sjunger man inte lika bra, det bara är så och om någon säger annorlunda så ljuger dem. Dessutom så blir inte allt bra på en gång man tar bort den heller. Man har fått konstiga muskler på konstiga ställen på tungan, så det tar nog ett tag innan allt är som vanligt.
Men jag gillade den. Jag gillad mig med min piercing. Fast sedan så tycker jag illa om mig själv för att jag känner så. Inte fan ska väl jag tycka att en del av mig har försvunnit, fast det har faktiskt det. Jag vet inte vad det är men utan den så tycker jag att jag blir "vanlig". Jag vill inte vara vanlig. Jag är ett original - i alla fall om motsatsen är att vara en kopia.
Men nu är den borta. Och nu ska jag fylla tomrummet med att bli ändå bättre i bandet. Nu jävlar! Sitter och kollar igenom nya låtar till bandet nu. Vi måste rocka upp oss lite. Lite mer R 'n B bland annat. Kanske lite Doris - "Did you give the world some love today, baby", eller varför inte Gladys Knight & The Pips - "I heard it through the grape vine". Tyvärr så svänger ju R 'n B så mycket för att de har en trummis som typ bott vid trummsetet hela livet och sedan en blåssektion. Trumpet och saxofon - god damn - bä bä vita lamm skulle ju svänga med blås och en Hammond orgel. För att inte prata om basisten. Ja, men ok, hela jävla banden rockar fett. Jag ger mig.
Det är nog lika bra att lägga ned det där med R 'n B kanske...
Oj, nu börjar Martha Reeves & The Vandellas - "Dancing in the street". Jag tror att jag måste öka volymen och dansa framför tv:n och störa Magnus.
Vi ses!
Tillägg kl 19:47: Magnus låg i soffan och sov. Hur kul är han.
måndag, oktober 09, 2006
”That's two independent thought alarms in one day. Willie, the children are over-stimulated. Remove all the colored chalk from the classrooms.”
Nu är jag i gasen igen. För samma ämne som så många gånger förr. Storebrorssamhället alltså. Jag har nämligen börjat läsa en ny bok: ”Övervakad – Elektroniska fotspår och snokarsamhället” av Pär Ström. Jag har bara hunnit till sidan 40 och hittills har varje jäkla stycke fått mig att se rött.
Naturligtvis så inser jag att ”vanliga” medelsvensson omöjligen kan veta ens hälften av allt som står i den här boken. Om hur vi redan nu övervakas, om vilka lagar politikerna vill införa och hur de skulle kunna både brukas och missbrukas. Men jag kan ju tycka att människor med åtminstone vanligt hederligt medel IQ skulle fatta vart vi är på väg. Det är ju intressant när man tänker på det. Jag tror att anledningen är att vi svenskar är så naiva eftersom vi är (läs: har varit) besparade från ett övervakningssamhälle. Vi har levt våra liv i lugn och ro. Polisen har tagit fast bovarna och vi har kunnat leva lugnt vidare. Vi har inte behövt brytt oss om vad vi sagt eller gjort för att alla åsikter har varit okej att uttrycka. Och det är precis detta som ”de som bestämmer” utnyttjar. De försöker tuta i oss att övervakning nu behövs för att behålla detta lugn. Några få rötägg i samhället förstör för oss andra och dessa rötägg behöver övervakas. Tyvärr så dras alla människor in i övervakningen, men det är ett pris vi måste betala för att få behålla Sverige sådär skönt tillåtande. Farligt. ”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”. (Benjamin Franklin)
Jag känner mig som om jag vore i en skräckfilm där jag sitter i en möteslokal med resten av byinvånarna, när jag plötsligt inser att alla omkring mig redan är smittade med The Alien Virus. Jag försöker förgäves få dem att inse att de måste skynda sig härifrån innan det är för sent. Men de bara tittar tomt framför sig och går som en zombie och mumlar: ”Det är ok, det är för vår egen skull, det är bra för oss”.
Ett citat från boken som är oerhört intressant, då jag länge försökt att förklara detta fenomen för nära och kära, men jag har saknat vokabulären är följande: ”Det är ofta denna sekundära användning av informationen (ett resultat av s k ändamålsglidning) som innebär de största hoten mot den personliga integriteten.”
Alltså när förslaget för en ny lag läggs fram till folket och alla är så nöjda och tycker att det låter så bra, men sedan glider det hela över och blir något helt annat. (Som naturligtvis zombie-invånarna inte kunde förstå innan). Alltså ändamålsglidning. Säg det nu alla högt för er själva så ni bränner in det – Ändamålsglidning. Oerhört bra ord att kunna, säger så mycket på en gång. Det är ju precis det som jag – förgäves – försökt förklara. Att dem säger att en lag ska användas på ett sätt, bara för att fånga the bad guys, men sedan ”råkar” de bara inkludera the good guys också, informationen "råkar" bara använas till andra brott än vad som urspungligen var meningen. Oops! Det var inte meningen, det bara blev så, men det gör ju inget – du har väl ingenting att dölja?!
För att besvara frågan, som ställdes här ovan av ”lagens extremt långa letandes-sig-in-i-stugorna-arm” så väljer jag osökt ett till citat från min nya bibel: ”Det kan finnas tusen och en orsaker till att en människa inte vill få detaljer om sitt privatliv utlämnade, men hon har ingen som helst skyldighet att motivera sig. Bara obehagskänslan räcker. Rätten att ha ett privatliv för sig själv är garanterad i både Europakonventionens och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Frågan ”Vad har du att dölja?” är ojust, den indikerar en auktoritär människosyn hos frågeställaren, och därför är det motiverat att svara ojust, kanske med motfrågan ”Varför låser du om dig på toaletten?”.
Tänkt att allt detta kom genom att läsa 40 sidor. Boken är på 300 sidor så det blir säker fler inlägg i samma tema.
Jag lämnar er med ytterligare ett citat: ”Men hur långtgående övervakningsåtgärder kan man införa innan man förlorar det fria samhälle som hela tanken var att skydda?”
Naturligtvis så inser jag att ”vanliga” medelsvensson omöjligen kan veta ens hälften av allt som står i den här boken. Om hur vi redan nu övervakas, om vilka lagar politikerna vill införa och hur de skulle kunna både brukas och missbrukas. Men jag kan ju tycka att människor med åtminstone vanligt hederligt medel IQ skulle fatta vart vi är på väg. Det är ju intressant när man tänker på det. Jag tror att anledningen är att vi svenskar är så naiva eftersom vi är (läs: har varit) besparade från ett övervakningssamhälle. Vi har levt våra liv i lugn och ro. Polisen har tagit fast bovarna och vi har kunnat leva lugnt vidare. Vi har inte behövt brytt oss om vad vi sagt eller gjort för att alla åsikter har varit okej att uttrycka. Och det är precis detta som ”de som bestämmer” utnyttjar. De försöker tuta i oss att övervakning nu behövs för att behålla detta lugn. Några få rötägg i samhället förstör för oss andra och dessa rötägg behöver övervakas. Tyvärr så dras alla människor in i övervakningen, men det är ett pris vi måste betala för att få behålla Sverige sådär skönt tillåtande. Farligt. ”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”. (Benjamin Franklin)
Jag känner mig som om jag vore i en skräckfilm där jag sitter i en möteslokal med resten av byinvånarna, när jag plötsligt inser att alla omkring mig redan är smittade med The Alien Virus. Jag försöker förgäves få dem att inse att de måste skynda sig härifrån innan det är för sent. Men de bara tittar tomt framför sig och går som en zombie och mumlar: ”Det är ok, det är för vår egen skull, det är bra för oss”.
Ett citat från boken som är oerhört intressant, då jag länge försökt att förklara detta fenomen för nära och kära, men jag har saknat vokabulären är följande: ”Det är ofta denna sekundära användning av informationen (ett resultat av s k ändamålsglidning) som innebär de största hoten mot den personliga integriteten.”
Alltså när förslaget för en ny lag läggs fram till folket och alla är så nöjda och tycker att det låter så bra, men sedan glider det hela över och blir något helt annat. (Som naturligtvis zombie-invånarna inte kunde förstå innan). Alltså ändamålsglidning. Säg det nu alla högt för er själva så ni bränner in det – Ändamålsglidning. Oerhört bra ord att kunna, säger så mycket på en gång. Det är ju precis det som jag – förgäves – försökt förklara. Att dem säger att en lag ska användas på ett sätt, bara för att fånga the bad guys, men sedan ”råkar” de bara inkludera the good guys också, informationen "råkar" bara använas till andra brott än vad som urspungligen var meningen. Oops! Det var inte meningen, det bara blev så, men det gör ju inget – du har väl ingenting att dölja?!
För att besvara frågan, som ställdes här ovan av ”lagens extremt långa letandes-sig-in-i-stugorna-arm” så väljer jag osökt ett till citat från min nya bibel: ”Det kan finnas tusen och en orsaker till att en människa inte vill få detaljer om sitt privatliv utlämnade, men hon har ingen som helst skyldighet att motivera sig. Bara obehagskänslan räcker. Rätten att ha ett privatliv för sig själv är garanterad i både Europakonventionens och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Frågan ”Vad har du att dölja?” är ojust, den indikerar en auktoritär människosyn hos frågeställaren, och därför är det motiverat att svara ojust, kanske med motfrågan ”Varför låser du om dig på toaletten?”.
Tänkt att allt detta kom genom att läsa 40 sidor. Boken är på 300 sidor så det blir säker fler inlägg i samma tema.
Jag lämnar er med ytterligare ett citat: ”Men hur långtgående övervakningsåtgärder kan man införa innan man förlorar det fria samhälle som hela tanken var att skydda?”
måndag, oktober 02, 2006
I’ve had the privilege to know you for a little while – now I shall mourn you a lifetime
Hej Ulrika!
Tack för ditt mail.
Vi har valt att ta bort SanSão från den svenska marknaden, detta då vi ibland måste förändra vårt produktutbud.
I dagsläget har vi inga planer på att återuppta produktionen av SanSão.
I sommar har vi lanserat ett nytt mineralvatten BonAqua Silver med naturlig fruktjuicer. Det finns i smakerna päron, citron och naturell, kanske kan det vara något för dig.
Hälsningar,
Johanna
Konsumentkontakt
Coca-Cola Drycker Sverige AB
------------------------------------------------
"Mineralvatten med naturliga frukjuicer", hur i helvete kan de jämföra det med SanSão?! Jag vill ha min veckodos av SanSão! Den godaste drycken som någonsin tillverkats, också känd som Gudars Nektar, finns inte mer.
Sorgen är total.
Rest in peace.
Tack för ditt mail.
Vi har valt att ta bort SanSão från den svenska marknaden, detta då vi ibland måste förändra vårt produktutbud.
I dagsläget har vi inga planer på att återuppta produktionen av SanSão.
I sommar har vi lanserat ett nytt mineralvatten BonAqua Silver med naturlig fruktjuicer. Det finns i smakerna päron, citron och naturell, kanske kan det vara något för dig.
Hälsningar,
Johanna
Konsumentkontakt
Coca-Cola Drycker Sverige AB
------------------------------------------------
"Mineralvatten med naturliga frukjuicer", hur i helvete kan de jämföra det med SanSão?! Jag vill ha min veckodos av SanSão! Den godaste drycken som någonsin tillverkats, också känd som Gudars Nektar, finns inte mer.
Sorgen är total.
Rest in peace.
Hosta, Cocillana-Etyfin och register
Nu har jag officiellt känt hur det känns att hosta upp lungorna. Man kan ju svälja tungan så jag tror härmed att det är fullt möjligt att hosta upp lungorna. Vi har ju som sagt spelning med bandet och en hostande och kraxande sångerska är inte the main-attraction som publiken har väntat sig tror jag. Jag fick ju medicin av min "privatläkare" men det hjälpte föga. Den var lösande, alltså gjorde så att man hostade mer, för att få upp shitt. Jag vill ju hosta mindre.
Så igår var vi hemma hos min bror på middag och då gav svägerskan mig Cocillana-Etyfin. God damn! En hutt och man slutar hosta. Mer morfin åt folket! Jag fick med mig lite i en burk så jag kan ta idag och imorgon. Man kan ju tro att en hes och sexig röst ska göra att sången i princip blir bättre, men jag kan intyga att det blir inte Phoebe's "sexy phlegm voice". Om man bara var hes skulle det gå vägen, men man tappar hela registret, tonerna finns liksom inte där när man försöker nå dem. Ytterst irriterande.
Men nu har ju medicinen gjort att jag har lugnat mig med hostningarna så att rösten helar sig, förhoppningsvis innan 20.30 imorgon...
Till råga på allt så hade en i bandet med sig en videokamera på förra repet. Självklart ska det filmas den gången då jag låter som don't-quit-you're-day-job. Vi tittade på filmen idag och faktiskt så lät det inte lika ansträngt som det kändes.
Sedan vet jag inte vad jag ska ha på mig heller...
Annars händer det inte så mycket just nu. Job - som vanligt. Hemmet har förfallit - som vanligt. Vintern är på väg - som vanligt.
and life goes on...
Så igår var vi hemma hos min bror på middag och då gav svägerskan mig Cocillana-Etyfin. God damn! En hutt och man slutar hosta. Mer morfin åt folket! Jag fick med mig lite i en burk så jag kan ta idag och imorgon. Man kan ju tro att en hes och sexig röst ska göra att sången i princip blir bättre, men jag kan intyga att det blir inte Phoebe's "sexy phlegm voice". Om man bara var hes skulle det gå vägen, men man tappar hela registret, tonerna finns liksom inte där när man försöker nå dem. Ytterst irriterande.
Men nu har ju medicinen gjort att jag har lugnat mig med hostningarna så att rösten helar sig, förhoppningsvis innan 20.30 imorgon...
Till råga på allt så hade en i bandet med sig en videokamera på förra repet. Självklart ska det filmas den gången då jag låter som don't-quit-you're-day-job. Vi tittade på filmen idag och faktiskt så lät det inte lika ansträngt som det kändes.
Sedan vet jag inte vad jag ska ha på mig heller...
Annars händer det inte så mycket just nu. Job - som vanligt. Hemmet har förfallit - som vanligt. Vintern är på väg - som vanligt.
and life goes on...
måndag, september 25, 2006
“I’m so busy I’ll wipe myself in flight.”
Just när valet är över och man tror att livet ska återgå till det normala – det vill säga sitta i soffan och halvsova framför repriser av Vänner – så inser man att den ack så tomma kalendern snabbt blir fylld. Hur kommer det sig att detta alltid händer? Man tittar på nästa vecka och tycker att den verkar chill, sedan närmar den sig och plötsligt blir varje dag fylld med Att-göra-saker lik förbannat. Man måste helt enkelt inse hur viktig och irreplaceable man är!
Denna vecka är det alltså jobb, middag, möten och rapporter att färdigställa. Och om inte det var nog så har mitt band två spelningar i början av oktober, vilket innebär att vi måste repa som satan denna vecka och till helgen. Och inte ska ni tro att jag kan välja vilka dagar vi ska repa, nej, det är bara att böja sig för överläkarna som har bakjour titt som tätt och hur fan ska man mäta sig med det? ”Nej, jag kan inte repa då för jag ska se Prison Break…Jaha, inte tisdag säger du, bakjour, jahaja, Prison Break/bakjour” Vem vinner?!
Inte nog med det heller – idag känner jag att det kittlar så där omisskännligt bak i gommen – japp, förkylningen är på väg. Jag får nog be någon av de ovan nämnda läkarna skriva ut dundermedicin så jag håller mig frisk. Inte nog med att man är irreplaceable, man har en egen liten gräddfil in i sjukvården också!
Till råga på allt så har jag dragit på mig ett extra jobb. Sekreterare åt en privatläkare i stan. Det ska verkligen bli skitkul faktiskt. Han betalar ju rätt mycket bättre än landstinget, men å andra sidan är det inte så svårt med tanke på hur sugit vi tjänar där. Jag hoppas att det blir mer och mer arbete hos honom i alla fall. Kanske jag t.o.m. kan gå ned i arbetstid på mitt ”vanliga” jobb. Men det får vi se om i framtiden. Just nu har jag inte tid att tänka på det – jag är ju så busy!
Denna vecka är det alltså jobb, middag, möten och rapporter att färdigställa. Och om inte det var nog så har mitt band två spelningar i början av oktober, vilket innebär att vi måste repa som satan denna vecka och till helgen. Och inte ska ni tro att jag kan välja vilka dagar vi ska repa, nej, det är bara att böja sig för överläkarna som har bakjour titt som tätt och hur fan ska man mäta sig med det? ”Nej, jag kan inte repa då för jag ska se Prison Break…Jaha, inte tisdag säger du, bakjour, jahaja, Prison Break/bakjour” Vem vinner?!
Inte nog med det heller – idag känner jag att det kittlar så där omisskännligt bak i gommen – japp, förkylningen är på väg. Jag får nog be någon av de ovan nämnda läkarna skriva ut dundermedicin så jag håller mig frisk. Inte nog med att man är irreplaceable, man har en egen liten gräddfil in i sjukvården också!
Till råga på allt så har jag dragit på mig ett extra jobb. Sekreterare åt en privatläkare i stan. Det ska verkligen bli skitkul faktiskt. Han betalar ju rätt mycket bättre än landstinget, men å andra sidan är det inte så svårt med tanke på hur sugit vi tjänar där. Jag hoppas att det blir mer och mer arbete hos honom i alla fall. Kanske jag t.o.m. kan gå ned i arbetstid på mitt ”vanliga” jobb. Men det får vi se om i framtiden. Just nu har jag inte tid att tänka på det – jag är ju så busy!
onsdag, september 13, 2006
Surströmming, val och procenten
Ikväll ska jag till en arbetskamrat och käka surströmmning. Det var väldigt länge sedan jag åt surströmmning. Jag vet inte ens om jag tycker om det fortfarande. Det lär jag väl märka ikväll.
Vi skulle alla ta med oss vår egen dryck eftersom man tycker om så olika drycker. Till surströmming drack jag alltid Bordsdricka förr. Det var hos mormor Bordsdrickan flödade. Undra om Sprite Zero passar lika bra...
Det kanske inte blir samma sak som i mormors kök och färskpotatis direkt från landet och så mormor förstås...
Nästa vecka ska jag hem till en arbetskamrat och käka surströmmming. En annan arbetskamrat men samma sura jäkla strömming. Undra om jag ska köra på barnalternativet denna gång. Man kan ju inte packa surströmmning i hela systemet, det kan inte kroppen må bra av.
Annars så tar valet musten ur en. Tänk att man tror att när valet är över så behöver man inte jobba mer med detta. Men det är ju då som allt kör igång på riktigt. Det är ju då det riktiga jobbet börjar. Usch så jobbigt! Men det är ju roligt också. Man träffar mycket trevligt folk när man står på torget. Några original per dag kommer det ju också förbi, men det får man liksom ta. De dras till sådana här happenings.
Vi ska ju naturligtvis ha valvaka på söndag. Tyvärr så får vi inte veta F! resultat förrän senare på veckan. Det är ju helt sanslöst! Vad skickar det för signaler till väljarna egentligen?! "Rösta inte på F! för de räknas lix inte". Allt ska räknas på en gång och redovisas samtidigt - var annars är demokratin?
Och så var det procenten, det är alltid viktigt med procenten - jag håller på dig Lillemor!
Vi skulle alla ta med oss vår egen dryck eftersom man tycker om så olika drycker. Till surströmming drack jag alltid Bordsdricka förr. Det var hos mormor Bordsdrickan flödade. Undra om Sprite Zero passar lika bra...
Det kanske inte blir samma sak som i mormors kök och färskpotatis direkt från landet och så mormor förstås...
Nästa vecka ska jag hem till en arbetskamrat och käka surströmmming. En annan arbetskamrat men samma sura jäkla strömming. Undra om jag ska köra på barnalternativet denna gång. Man kan ju inte packa surströmmning i hela systemet, det kan inte kroppen må bra av.
Annars så tar valet musten ur en. Tänk att man tror att när valet är över så behöver man inte jobba mer med detta. Men det är ju då som allt kör igång på riktigt. Det är ju då det riktiga jobbet börjar. Usch så jobbigt! Men det är ju roligt också. Man träffar mycket trevligt folk när man står på torget. Några original per dag kommer det ju också förbi, men det får man liksom ta. De dras till sådana här happenings.
Vi ska ju naturligtvis ha valvaka på söndag. Tyvärr så får vi inte veta F! resultat förrän senare på veckan. Det är ju helt sanslöst! Vad skickar det för signaler till väljarna egentligen?! "Rösta inte på F! för de räknas lix inte". Allt ska räknas på en gång och redovisas samtidigt - var annars är demokratin?
Och så var det procenten, det är alltid viktigt med procenten - jag håller på dig Lillemor!
söndag, augusti 27, 2006
"One thing I've learned is to never play Operation against a surgeon for money."
Ja, så då har man varit på Kirurgveckan 2006 i Örebro då. Det var väldigt intressant, jobbigt och regnigt. Men Örebro är en väldigt fin stad, det måste jag säga. Många vackra gamla hus och fina små affärer.
Det var föreläsningar i en och en halv dag, bl a Stephan Rössner som pratade om övervikt förståss. Sedan var det en ST-läkare från Örebro som visade en film med en laparoskopisk galloperation och en gastric by-pass operation. Filmen visades samtidigt som man fick se operationsberättelsen växa fram. Faktiskt mycket intressant! Han hade även med sig instrumenten så vi fick titta på dem.
Dag ett var det ett grillparty nere vid ån där det även var drakbåtsfestival, så några från Umeå var med och tävlade. Det gick inte så bra men det var ju blött och roligt. Grillpartyt ägde sedan rum i ett tält där en trubadur spelade. Det var väl inte den trevligaste tillställningen egentligen eftersom det regnade och var jävligt blött, men det var ju inte arrangörernas fel.
Dag två var det tre rätters middag på Conventum. Fördrink och mingel med en symfoniorkester som spelade. Sedan öppnades dörrarna till salongen där ett jazzband spelade, som sedan utökades med en jättebra sångerska. Och de spelade vid tre tillfällen under kvällen, faktiskt jätteduktiga. Förrätten var en svamppaté med rött vin, varmrätten var någon fisk med krabba runt och potatisbakelse med vitt vin. Efterrätten var hjortronpanacotta med philadelphiaost och desservin i form av isvin.
Underhållningen på kvällen var en svärdslukare och Galenskaparna! De var väldigt roliga och många skrattade så de grät. Vi funderade länge vilka det kunde vara, och jag hoppades på Dio eller i alla fall Metallica men ack, det vart Galenskaparna.
På fredagen blev det sedan shopping i Stockholm. Jag köpte bara en väska (!) och ett Dio-halsband som jag ska göra om till nyckelring. Sedan vart det inget mer. Jag hittade inget för rean var sedan länge över och allt var till ordinarie pris och det är jag för snål för.
Det stora problemet var dock att när jag kom till Arlanda och skulle checka in så fanns det ingen bokning för mig! Jag hade alltså inte någon hemresa. Tydligen hade Företagsresor bokat fel och tagit hemresan den 25 juni när det skulle vara 25 augusti. Jag fick alltså köpa en hemresa för drygt 1200 kronor. Gissa om jobbet ska få betala tillbaka det - men förmodligen!
Sedan var det bara att komma hem och rasa i säng för att sedan stiga upp tidigt på lördagen och åka iväg och stå på loppis hela dagen. Ja, till 15 i alla fall. Sedan hem och så hade Magnus bjudit över Frida och Elin på middag och Photoshopkurs. Jag drattade i soffan och sov i tre timmar medans de jobbade på inne i datarummet. Steg upp och hackade en sallad och så var maten klar...man har det ganska bra ibland. Vi åt mat, efterrätt och såg film, sedan skjutsade Magnus hem tjejerna.
Nu sitter vi och drömmer om hus - igen, igen och igen...
Jag tror att jag ska gå coh lägga mig snart, för jag är trött - igen, igen och igen...
Det var föreläsningar i en och en halv dag, bl a Stephan Rössner som pratade om övervikt förståss. Sedan var det en ST-läkare från Örebro som visade en film med en laparoskopisk galloperation och en gastric by-pass operation. Filmen visades samtidigt som man fick se operationsberättelsen växa fram. Faktiskt mycket intressant! Han hade även med sig instrumenten så vi fick titta på dem.
Dag ett var det ett grillparty nere vid ån där det även var drakbåtsfestival, så några från Umeå var med och tävlade. Det gick inte så bra men det var ju blött och roligt. Grillpartyt ägde sedan rum i ett tält där en trubadur spelade. Det var väl inte den trevligaste tillställningen egentligen eftersom det regnade och var jävligt blött, men det var ju inte arrangörernas fel.
Dag två var det tre rätters middag på Conventum. Fördrink och mingel med en symfoniorkester som spelade. Sedan öppnades dörrarna till salongen där ett jazzband spelade, som sedan utökades med en jättebra sångerska. Och de spelade vid tre tillfällen under kvällen, faktiskt jätteduktiga. Förrätten var en svamppaté med rött vin, varmrätten var någon fisk med krabba runt och potatisbakelse med vitt vin. Efterrätten var hjortronpanacotta med philadelphiaost och desservin i form av isvin.
Underhållningen på kvällen var en svärdslukare och Galenskaparna! De var väldigt roliga och många skrattade så de grät. Vi funderade länge vilka det kunde vara, och jag hoppades på Dio eller i alla fall Metallica men ack, det vart Galenskaparna.
På fredagen blev det sedan shopping i Stockholm. Jag köpte bara en väska (!) och ett Dio-halsband som jag ska göra om till nyckelring. Sedan vart det inget mer. Jag hittade inget för rean var sedan länge över och allt var till ordinarie pris och det är jag för snål för.
Det stora problemet var dock att när jag kom till Arlanda och skulle checka in så fanns det ingen bokning för mig! Jag hade alltså inte någon hemresa. Tydligen hade Företagsresor bokat fel och tagit hemresan den 25 juni när det skulle vara 25 augusti. Jag fick alltså köpa en hemresa för drygt 1200 kronor. Gissa om jobbet ska få betala tillbaka det - men förmodligen!
Sedan var det bara att komma hem och rasa i säng för att sedan stiga upp tidigt på lördagen och åka iväg och stå på loppis hela dagen. Ja, till 15 i alla fall. Sedan hem och så hade Magnus bjudit över Frida och Elin på middag och Photoshopkurs. Jag drattade i soffan och sov i tre timmar medans de jobbade på inne i datarummet. Steg upp och hackade en sallad och så var maten klar...man har det ganska bra ibland. Vi åt mat, efterrätt och såg film, sedan skjutsade Magnus hem tjejerna.
Nu sitter vi och drömmer om hus - igen, igen och igen...
Jag tror att jag ska gå coh lägga mig snart, för jag är trött - igen, igen och igen...
söndag, augusti 20, 2006
Picknick och husporr
André och Erika ringde i dag och frågade om vi hade lust att följa med ut till en grillstuga och grilla lite och picknicka tillsammans. Självklart! Vi åkte förbi Ica och köpe lite goda grillprylar och åkte iväg till grillstugan. Gjorde upp en härlig eld och satt och mumsade och pratade om allt mellan himmel och jord.
De avslöjade att de gått och blivit med hus. Ett kedjehus i Täfteå inte minst. Roligt för dem, de har ju varit på jakt efter hus ett tag nu så det var ju roligt att det klaffade för dem. De har ju också haft ögonen på ett hus som jag skulle ge högerarmen för att få, så vi kunde ju inte göra annat än att åka och kolla på det huset - som de nu inte längre var intresserade av!!.
Husporr i ordets rätta benämning. God damn! Huset finns i en by inte långt utanför Umeå, som jag inte kommer att nämna namnet på - jag vill ha huset för mig själv! :-)
Vi stod utanför och glodde (ingen bor där) samtidigt som vi smidde planer hur vi skulle bygga och vad vi skulle ändra på. Vi är ganska överens jag och Magnus, det verkar ju bra i alla fall. Jag ska få telefonnummret till ägaren och ringa till henne i veckan banne mig. Åh, vad jag vill ha det huset. Jag vill åka till Ikea och handla för en massa tusen - NU!
Men jag vill ju ha en moppe också, och hemma-bio måste vi ju ha där, en kök med köksö, vardagsrum, datarum till mig, datarum till Magnus, gästrum, sovrum, toa, tvättstuga, förråd, walk-in-closet, ny tv, öppen spis, inbyggda halogenlampor i alla tak, veranda, trädgård, ny gräsmatta, buskar och träd, nya fönster, nytt innertak, garage, nätverk i hela huset, 100 megabits internet, parabol och just det - ny bil!
Alla donationer mottages med varma händer!
De avslöjade att de gått och blivit med hus. Ett kedjehus i Täfteå inte minst. Roligt för dem, de har ju varit på jakt efter hus ett tag nu så det var ju roligt att det klaffade för dem. De har ju också haft ögonen på ett hus som jag skulle ge högerarmen för att få, så vi kunde ju inte göra annat än att åka och kolla på det huset - som de nu inte längre var intresserade av!!.
Husporr i ordets rätta benämning. God damn! Huset finns i en by inte långt utanför Umeå, som jag inte kommer att nämna namnet på - jag vill ha huset för mig själv! :-)
Vi stod utanför och glodde (ingen bor där) samtidigt som vi smidde planer hur vi skulle bygga och vad vi skulle ändra på. Vi är ganska överens jag och Magnus, det verkar ju bra i alla fall. Jag ska få telefonnummret till ägaren och ringa till henne i veckan banne mig. Åh, vad jag vill ha det huset. Jag vill åka till Ikea och handla för en massa tusen - NU!
Men jag vill ju ha en moppe också, och hemma-bio måste vi ju ha där, en kök med köksö, vardagsrum, datarum till mig, datarum till Magnus, gästrum, sovrum, toa, tvättstuga, förråd, walk-in-closet, ny tv, öppen spis, inbyggda halogenlampor i alla tak, veranda, trädgård, ny gräsmatta, buskar och träd, nya fönster, nytt innertak, garage, nätverk i hela huset, 100 megabits internet, parabol och just det - ny bil!
Alla donationer mottages med varma händer!
...och party!
Lördagen den 20 augusti - eftermiddag
40-års party i Obbola! Bror fyllde ju 40 år i tisdags och nu var det dags för grillfest med gratis alkohol! På förmiddagen hade de varit iväg och köpt ett kylskåp, från någon på blocket. I det hade de lastat in öl, cider, vin och läsk, och sedan ställt det på verandan ute. Jättetrevligt och bekvämt. Inget spring inne, plus att i kylskåpet inne skulle de inte rymts några burkar.
De hade tagit ut en del av en bokhylla och ställt vid väggen ute på verandan. I den hade de olika glas, tallrikar, bestick, servetter och en låda man la disken i. Hur smart som helst! Man tog sig en tallrik och gick iväg och gjorde sina egna grillspett med alla möjliga tillbehör. Sedan lade man det på grillen och stod och pratade en stund. Jättesmidigt och inte så mycket att göra för värdparet under festens gång. Det är klart att det var en hel del att göra före (Oh, my god mycket att göra) men å andra sidan har du ju igen det för du slipper göra en massa när gästerna är där och du vill mingla.
Goda grillspett gjorde jag, mums. Sedan fanns det kaffe och tårta inne som man fick gå och hämta.
Mycket gäster var det också! Spritt över hela dagen var det minst 70 personer där. Alla åt inte men kom bara förbi och drack en kopp kaffe och chillade på verandan en stund. Jättemycket skratt och trevliga diskussioner hela kvällen, det måste jag säga!
Vi satt ute på verandan till klockan var två på natten. Det var väldigt, väldigt kallt, men vi satt under filtar så det gick bra. Vi började så sakta dra oss in och då dukades det fram vickning. Lite kött som blivit över stektes upp och några burgare åkte in i micron och så satt vi där och mumsade igen.
Jag var ju kvällens "designated driver" så jag fick köra lill-toyan hem i dimman.
Väldigt rolig dag - först på stan med F! gänget och sedan party på kvällen! Mycket party denna helg, fantastiskt roligt!
40-års party i Obbola! Bror fyllde ju 40 år i tisdags och nu var det dags för grillfest med gratis alkohol! På förmiddagen hade de varit iväg och köpt ett kylskåp, från någon på blocket. I det hade de lastat in öl, cider, vin och läsk, och sedan ställt det på verandan ute. Jättetrevligt och bekvämt. Inget spring inne, plus att i kylskåpet inne skulle de inte rymts några burkar.
De hade tagit ut en del av en bokhylla och ställt vid väggen ute på verandan. I den hade de olika glas, tallrikar, bestick, servetter och en låda man la disken i. Hur smart som helst! Man tog sig en tallrik och gick iväg och gjorde sina egna grillspett med alla möjliga tillbehör. Sedan lade man det på grillen och stod och pratade en stund. Jättesmidigt och inte så mycket att göra för värdparet under festens gång. Det är klart att det var en hel del att göra före (Oh, my god mycket att göra) men å andra sidan har du ju igen det för du slipper göra en massa när gästerna är där och du vill mingla.
Goda grillspett gjorde jag, mums. Sedan fanns det kaffe och tårta inne som man fick gå och hämta.
Mycket gäster var det också! Spritt över hela dagen var det minst 70 personer där. Alla åt inte men kom bara förbi och drack en kopp kaffe och chillade på verandan en stund. Jättemycket skratt och trevliga diskussioner hela kvällen, det måste jag säga!
Vi satt ute på verandan till klockan var två på natten. Det var väldigt, väldigt kallt, men vi satt under filtar så det gick bra. Vi började så sakta dra oss in och då dukades det fram vickning. Lite kött som blivit över stektes upp och några burgare åkte in i micron och så satt vi där och mumsade igen.
Jag var ju kvällens "designated driver" så jag fick köra lill-toyan hem i dimman.
Väldigt rolig dag - först på stan med F! gänget och sedan party på kvällen! Mycket party denna helg, fantastiskt roligt!
lördag, augusti 19, 2006
Party, Partytält...
Fredagen den 18 augusti
Nu har vi haft fest och sagt hej då till Emma som lämnar oss i F! Umeå gruppen. Först gick vi på Lottas och åt en helt underbar middag. Jättegott, verkligen! Jag tog operatoast, vilket var oxfilé och champinjoner och en massa annat gott.
Sedan ville ju Emma dansa så vi promenerade iväg på O'learys. Där kände man sig, minst sagt, lite malplacerad och väldigt gammal. Men ack så många söta pojkar det finns! Oh, my God.
Väl inne så gick vi till baren och jag köpte en drink. Okej, bartendern stylade lite väl mycket med att kasta flaskor och glas men oh, my god, hur snygga var dom! Fast de visste om det, så då blir det inte riktigt lika kul.(Hm, visst får man säga så om killar fast man är feminist?!)
Emma ville dansa hela tiden. Dans-Emma där. Hon fick sin vilja fram några gånger faktiskt, det var ju trots allt henne som vi skulle "fira". Hur svettigt blir det att shakea loss på ett dansgolv mitt i sommaren?! Massor, det kan jag intyga.
I och med att det var fredag så tänkte jag att Blaze är säkert ute, så jag sms:ade honom: "Var är du när jag är på O'learys?". Sedan ringde han upp och det levde om som satan, det visar sig att han också var på O'learys. What are the odds?!
Det visar sig att Blaze, Racoon och Rikard var ute. Rotto var hemma och pluggade. Synd för honom, men bra att han tar skolan på allvar. Blaze var på G, han skrämde nog F!-gänget lite, men han är ju så snäll och nästan lite blyg när han inte är onykter, så jag hoppas att de får träffa honom nykter någon gång. Men han är ju supertrevlig i alla lägen! Sedan dansade jag, Sara och Emma tills svetten lackade. Blaze gick till Droskan för där hade han en tjej som väntade (som sedan visade sig ha gått hem - hihihi) och klockan tickade mot 02.00 så vi drog oss hem.
Jätterolig kväll, man borde vara ute oftare. Synd bara på Emma som ska flytta ifrån oss. Lycka till på nya jobbet Emma!
Lördagen den 20 augusti - förmiddag
Dags för invignnig av F! Umeås valtält på stan! Vi var där och satte upp tältet som visade sig vara allt annat än gjort i en handvändning. Men upp kom det till slut. Det blir bara jobbigt för de som ska sätta upp det varenda jävla dag. Vi hamnade mellan Kd och Junilistan! Hur skoj blir det? Vi kommer att ha massor av HBT-affischer och dylikt på väggen mot Kd, vi måste ju provocera lite.
Redan första dagen kom det faktiskt förbi lite folk, roligt! Det är ju så spännande för man vet aldrig om personen i fråga ska ge oss cred och säga: Bra jobbat! eller om de kommer att kasta skit på oss. Man försöker gissa när personern kommer fram men man har ofta fel. Jag säger i alla fall lycka till, till ni som ska stå i tältet hela nästa vecka då jag är borta.
Nu har vi haft fest och sagt hej då till Emma som lämnar oss i F! Umeå gruppen. Först gick vi på Lottas och åt en helt underbar middag. Jättegott, verkligen! Jag tog operatoast, vilket var oxfilé och champinjoner och en massa annat gott.
Sedan ville ju Emma dansa så vi promenerade iväg på O'learys. Där kände man sig, minst sagt, lite malplacerad och väldigt gammal. Men ack så många söta pojkar det finns! Oh, my God.
Väl inne så gick vi till baren och jag köpte en drink. Okej, bartendern stylade lite väl mycket med att kasta flaskor och glas men oh, my god, hur snygga var dom! Fast de visste om det, så då blir det inte riktigt lika kul.(Hm, visst får man säga så om killar fast man är feminist?!)
Emma ville dansa hela tiden. Dans-Emma där. Hon fick sin vilja fram några gånger faktiskt, det var ju trots allt henne som vi skulle "fira". Hur svettigt blir det att shakea loss på ett dansgolv mitt i sommaren?! Massor, det kan jag intyga.
I och med att det var fredag så tänkte jag att Blaze är säkert ute, så jag sms:ade honom: "Var är du när jag är på O'learys?". Sedan ringde han upp och det levde om som satan, det visar sig att han också var på O'learys. What are the odds?!
Det visar sig att Blaze, Racoon och Rikard var ute. Rotto var hemma och pluggade. Synd för honom, men bra att han tar skolan på allvar. Blaze var på G, han skrämde nog F!-gänget lite, men han är ju så snäll och nästan lite blyg när han inte är onykter, så jag hoppas att de får träffa honom nykter någon gång. Men han är ju supertrevlig i alla lägen! Sedan dansade jag, Sara och Emma tills svetten lackade. Blaze gick till Droskan för där hade han en tjej som väntade (som sedan visade sig ha gått hem - hihihi) och klockan tickade mot 02.00 så vi drog oss hem.
Jätterolig kväll, man borde vara ute oftare. Synd bara på Emma som ska flytta ifrån oss. Lycka till på nya jobbet Emma!
Lördagen den 20 augusti - förmiddag
Dags för invignnig av F! Umeås valtält på stan! Vi var där och satte upp tältet som visade sig vara allt annat än gjort i en handvändning. Men upp kom det till slut. Det blir bara jobbigt för de som ska sätta upp det varenda jävla dag. Vi hamnade mellan Kd och Junilistan! Hur skoj blir det? Vi kommer att ha massor av HBT-affischer och dylikt på väggen mot Kd, vi måste ju provocera lite.
Redan första dagen kom det faktiskt förbi lite folk, roligt! Det är ju så spännande för man vet aldrig om personen i fråga ska ge oss cred och säga: Bra jobbat! eller om de kommer att kasta skit på oss. Man försöker gissa när personern kommer fram men man har ofta fel. Jag säger i alla fall lycka till, till ni som ska stå i tältet hela nästa vecka då jag är borta.
torsdag, augusti 17, 2006
Bloggtorkan...
...är över. Jag är tillbaka.
Jag skyller på jobbet som gör att jag inte orkar/ids blogga så mycket. Man kan ju tycka att arbetet i sig borde göra att jag irriterar mig på fler saker men jag är tydligen sådär sunt avdomnad i riktig svensk arbetar-anda...
Livet går vidare, bror har fyllt 40 vilket innebär att jag fyller snart 30...och jag önskar mig en moppe! Jag BEHÖVER en moppe! Det är liksom inte en sån där jag-behöver-en-ny-väska-känsla utan jag MÅSTE HA en moppe. Busstiderna suger och hitta parkering suger, jag vill ha en moppe som man kan susa ned till stan med och bara parkera nära affärerna. Man behöver inte passa busstider och inte se till att man har mynt till parkering. Nu kan man iofs sms-parkera, men vilket jävla bök.
Högskoleprovs-tarmen sög till härom dagen. Jag läste i tidningen om hur många som gjort högskoleprovet denna gång och vilka i de olika länen som hade fått bäst resultat. Jag tycker att det skulle se så jävla snyggt ut detta:
Västerbottens län
Ulrika Bertilsson 2,0
Men, det kommer ju naturligtvis aldrig att hända. Men jag är en utav de få som tycker att det är ROLIGT att göra högskoleprovet. Kanske för att det inte spelar sån livsavgörande roll om jag får bra eller inte. Ingen "familjen förväntar sig att jag ska komma in på X-programmet till hösten" liksom. Men det är kul att kämpa och se vad man klarar utav. Men det är klart - jag vill ju bli bättre. Undra om man ska köpa en sån där kurs av något slag. Fast det finns ju ingen genväg till bra resultat på högskoleprovet, man måste helt enkelt läsa en massa på svenska och engelska och räkna en massa matte. Men det jag är sämst på är kartor och tabeller. God damn, det är som att jag inte skulle hitta till köket i min egen lägenhet om jag fick en karta att följa. Och tabeller och diagram, "hur många fåglar i västernorrlands län parade sig under mars 2004?" Who the fuck cares?! Om det vore saker som är intressanta i alla fall, så skulle man kunna relatera till tabellerna, "hur många väskor köpte kvinnor i Västernorrlands län under mars 2004? Klockrent!
Men den som skrivit högskoleprovet mest har gjort det 45 gånger, man kanske ska försöka slå det...
Jag skyller på jobbet som gör att jag inte orkar/ids blogga så mycket. Man kan ju tycka att arbetet i sig borde göra att jag irriterar mig på fler saker men jag är tydligen sådär sunt avdomnad i riktig svensk arbetar-anda...
Livet går vidare, bror har fyllt 40 vilket innebär att jag fyller snart 30...och jag önskar mig en moppe! Jag BEHÖVER en moppe! Det är liksom inte en sån där jag-behöver-en-ny-väska-känsla utan jag MÅSTE HA en moppe. Busstiderna suger och hitta parkering suger, jag vill ha en moppe som man kan susa ned till stan med och bara parkera nära affärerna. Man behöver inte passa busstider och inte se till att man har mynt till parkering. Nu kan man iofs sms-parkera, men vilket jävla bök.
Högskoleprovs-tarmen sög till härom dagen. Jag läste i tidningen om hur många som gjort högskoleprovet denna gång och vilka i de olika länen som hade fått bäst resultat. Jag tycker att det skulle se så jävla snyggt ut detta:
Västerbottens län
Ulrika Bertilsson 2,0
Men, det kommer ju naturligtvis aldrig att hända. Men jag är en utav de få som tycker att det är ROLIGT att göra högskoleprovet. Kanske för att det inte spelar sån livsavgörande roll om jag får bra eller inte. Ingen "familjen förväntar sig att jag ska komma in på X-programmet till hösten" liksom. Men det är kul att kämpa och se vad man klarar utav. Men det är klart - jag vill ju bli bättre. Undra om man ska köpa en sån där kurs av något slag. Fast det finns ju ingen genväg till bra resultat på högskoleprovet, man måste helt enkelt läsa en massa på svenska och engelska och räkna en massa matte. Men det jag är sämst på är kartor och tabeller. God damn, det är som att jag inte skulle hitta till köket i min egen lägenhet om jag fick en karta att följa. Och tabeller och diagram, "hur många fåglar i västernorrlands län parade sig under mars 2004?" Who the fuck cares?! Om det vore saker som är intressanta i alla fall, så skulle man kunna relatera till tabellerna, "hur många väskor köpte kvinnor i Västernorrlands län under mars 2004? Klockrent!
Men den som skrivit högskoleprovet mest har gjort det 45 gånger, man kanske ska försöka slå det...
måndag, augusti 07, 2006
"Now if you ever dare question my integrity again, I'll have your nuts in a jar."
Ok. Nu blev jag upprörd. Igen. Jag fick mitt Flashback-mail härom dagen och där står det skrivet om Bodströms önskan om ett Storebrorsamhälle (artikel från Tidningen Broderskap) och än en gång blir man förbannad över hans vision.
Hur länge ska detta fortgå utan att folk börjar fatta?! Är alla människor dumma drönare som bara surrar omkring i sin kupa och inte fattar vad som händer utanför dörren? Vill vi verkligen bli övervakade i varje sekund? "Jag har inget att dölja, jag har rent mjöl i påsen, låt de övervaka mig".
Ja, nu ja, har du rent mjöl i påsen. Men vem vet vad regeringen bestämmer om 10 år, 15 år eller 20 år. Då kanske vi har ändå fler lagar och bestämmelser om hur vi människor ska leva våra liv. Varför tänker inte folk längre än vad näsan räcker? Jag fattar det inte...
Den där jävla Bodström tar det pö om pö, lite i taget, lägger fram det som att "Ja, men tänk, hade vi haft ett DNA-register så hade Hagamannen varit fast för länge sedan". Människor jublar över tanken att få fast i "Hagamannen-brottslingar" i framtiden men tänker inte en sekund på hur det hela skulle kunna drabba dem själva. Vill vi verkligen ha register på befolkningen? Är det något att eftersträva? Vem bestämmer vilka individer som får högst eller lägst poäng i det registret då? "Mest trolig att bli kriminell", "Mest trolig att få handikappade barn", "Mest trolig att få hjärtproblem innan 50-års ålder = får ej söka vilken utbildning som helst för han/hon kommer hur som helst inte kunna jobba som det i framtiden" - listan kan göras precis hur lång som helst. Registret kan användas för vilka som ska eller inte ska få söka olika försäkringar, ansöka om att gå i de bästa skolorna, få de bästa lägenheterna eller jobben, osv osv osv osv.
Jäva Bodström! VAKNA Svenska folket! Säg nej till detta innan du sitter och dricker seger-gin i soffan och drömmer dig bort, när en apparat på väggen ropar "thoughtcrime"...
Hur länge ska detta fortgå utan att folk börjar fatta?! Är alla människor dumma drönare som bara surrar omkring i sin kupa och inte fattar vad som händer utanför dörren? Vill vi verkligen bli övervakade i varje sekund? "Jag har inget att dölja, jag har rent mjöl i påsen, låt de övervaka mig".
Ja, nu ja, har du rent mjöl i påsen. Men vem vet vad regeringen bestämmer om 10 år, 15 år eller 20 år. Då kanske vi har ändå fler lagar och bestämmelser om hur vi människor ska leva våra liv. Varför tänker inte folk längre än vad näsan räcker? Jag fattar det inte...
Den där jävla Bodström tar det pö om pö, lite i taget, lägger fram det som att "Ja, men tänk, hade vi haft ett DNA-register så hade Hagamannen varit fast för länge sedan". Människor jublar över tanken att få fast i "Hagamannen-brottslingar" i framtiden men tänker inte en sekund på hur det hela skulle kunna drabba dem själva. Vill vi verkligen ha register på befolkningen? Är det något att eftersträva? Vem bestämmer vilka individer som får högst eller lägst poäng i det registret då? "Mest trolig att bli kriminell", "Mest trolig att få handikappade barn", "Mest trolig att få hjärtproblem innan 50-års ålder = får ej söka vilken utbildning som helst för han/hon kommer hur som helst inte kunna jobba som det i framtiden" - listan kan göras precis hur lång som helst. Registret kan användas för vilka som ska eller inte ska få söka olika försäkringar, ansöka om att gå i de bästa skolorna, få de bästa lägenheterna eller jobben, osv osv osv osv.
Jäva Bodström! VAKNA Svenska folket! Säg nej till detta innan du sitter och dricker seger-gin i soffan och drömmer dig bort, när en apparat på väggen ropar "thoughtcrime"...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)