"Road trip! Road trip! Road trip! If one of you starts to sing "People", I will leave you on the side of the road without stopping."

Jaha. Innan jag nu skapar en ny reseblogg för mig och mitt resesällskap så får jag väl skriva här lite.

Jag håller på att längta ihjäl mig. Ifall någon har missat det så talar jag den road trip jag Magnus och Frida ska göra till USA:s östkust nästa sommar! OMG! Det kommer att bli helt underbart! Jag har redan en google-map snart fylld med attraktioner och affärer som jag vill besöka.

Till mitt försvar så är ju tanken att jag (och de andra i sällskapet så klart) ska skriva in de platser som vi vill/kanske vill åka till. Sedan när vi ska konkretisera hela resan så får vi sålla ut de platser vi verkligen inte vill missa. Jag menar, det ska ju vara en semester och man ska kunna ta en blaskig kopp kaffe i Bumfuckville, Idaho, i lugn och ro liksom.

Ni behöver inte fråga om jag är peppad - PEPP! PEPP! PEPP!

Jag ska väl försöka hålla all this roadtrip ramblings to a minimum på denna blogg och sedan skriva mer - mycket mer - om det på den kommande resebloggen.

Dagens favvolåt: Neil Diamond - I am...I said
Singel mars 1971

"I have to fucking upgrade" or "Cell-phone anxiety"

Jag förstår egentligen inte varför jag gillar teknik såsom mobiltelefoner och datorer så mycket då jag egentligen mest får ångest av dem. Ångest för att jag inte läser nog mycket, ångest för att jag inte kan nog mycket, ångest för att jag inte UPPGRADERAR skiten nog ofta.

Nu måste jag till exempel uppgradera min mobil för den är slöare än sirap och buggar konstant. Men jag drar mig för det hela tiden för jag är livrädd att något ska försvinna och/eller gå fel. Eller att den inte blir lika bra som den var från början. Varje gång jag kommer på att jag borde göra detta så sätter ångesten in.

Jag får till och med ångest över att sätta dit skyddsplasten på telefondisplayen. Vilket är en paradox för jag får lika mycket ångest över tanken att jag skulle få en repa på den! Motsägelsefullt minst sagt.

Efter att ha sett Saras perfekt ditsatta skyddsfilm så har jag ändå mer ångest. Kan jag få det lika bra?! Dagens i-landsproblem.

Jag kanske ska öppna kartongen till skyddsfilmen i alla fall och läsa på hur man gör.... Man måste ta sånt här steg för steg. Jobba bort ångesten. Usch så jobbigt!

"Glad the glass is bulletproof."

I fredags exploderade minst två glas i vardagsrummet när Magnus skulle bära in dem i köket. Glas everywhere! I soffan, under soffan, på bordet, i jos-tillbringaren. Bara att dammsuga, plocka, dammsuga och plocka. Och sedan följer veckor att glasplockande från fötterna. I dag fick jag en mini-skärva under foten. Haltade runt i lägenheten tills Magnus vaknade och kunde hjälpa mig. Han höll på i en kvart innan han fick bort den. Tre olika pincetter, nål och nagelklippare och till slut kom den millimeterstora skärvan ut. Pust! Nu är det bara att vänta tills nästa gång en skärvjävel borrar sig in i mina - vanligtvis - pansarhälar!

"I mean you are so fucking fucked. I mean I think you are The Most fucked person I know."

Trevlig lördagkväll med The Girls. Med kort varsel kunde alla komma med ut - fantastiskt! Jag, Sara, Fanny och Anna gick på All stars och käkade sedan iväg på Scharinska villan och kollade in The Most. För att citera Sara "Och bandet? Söta män i beatlesfrisyr och -kläder som spelade söt ditoliknande musik."

Mycket skratt och drinkar blev det i alla fall. Vi måste göra detta oftare tjejer.

Idag är jag lite segare än vanligt. Hade faktiskt huvudvärk i morse fast jag är skeptiskt till alkoholinnehållet i drinkarna vi köpte...

Nu blir det snart en trevlig middag med färska grönsaker och potatis från kolonilotten! Mums!

Dio tribute

En legend har gått i graven. Ronnie James Dio dog 16 maj i sitt hem efter en tids sjukdom. Han kommer att bli saknad av många, många fans.

Detta är vad man gör en kväll då man inte har något annat för sig. Rock on Dio!


I am a mystery infested holy diver
that stands under the rainbow in the dark
and with evil eyes looks at the last in line
who doesn’t talk to strangers

I am a rock n’ roll child
with one foot in the grave
who stands up and shout: Hey angel!

I am a hunter of the heart
that with the pain that
another lie would bring
gets caught in the middle

I am a fallen angel
who stands naked in the rain
and with my oh so sacred heart
watch all the fools sail away

I am the king of rock and roll
that could walk on water
if you’d only let me

I am one of the faces in the window
who keeps wondering: Why are they watching me?

I am Jeus, Mary & the Holy Ghost
that breathlessly roams the
strange highways that lies between heaven and hell

I am the man on the silver mountain,
born on the sun dying in America

I am one of the night people, a sunset-superman
a twisted and mistreated firehead
an institutionalized man

I am hungry for heaven,
a wild one that brings shame on the night

I am, or, I could have been a dreamer,
but I gave her the gun, you know how it is
when a woman cries

I am one night in the city,
the arrow straight through the heart,
the black blood from a stone, invisible

I am like the beat of a heart,
a gypsy who brings down the rain
just another day

I am just like the big sister telling you
the golden rules: long live rock and roll!

And here’s to you my overlove,
this is your life so eat you heart out
cause I can still make you dream evil,
so stay out of my mind, lock up the wolves
and bring on the night music

I am evil on Queen Street and we rock!

"We both know the closest you'll ever get to humanity is when you rip it open and feed on it"

Vampyrtemat fortsätter.

Jag har vetat ett tag att det finns en avhandling om vampyrer och jag bestämde mig för att ta reda på lite mer. Den visar sig heta ”Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet” och är författad av Anna Höglund vid Linnéuniversitetet. Jag tog helt enkelt och beställde den.

En DN-artikel pratar om vampyrens intåg i vår vardag och det finns mycket att fundera på. Varför är de så smaskiga? "Hela vampyrgestalten kan ses som en metafor för samlaget. Blodtörsten, huggtänderna som tränger in i köttet, blodet som rinner ut". Well, Duh!

Men kanske är det så att de är "tillåtna" bad guys. Tillåtna för att de egentligen inte finns. Man kan liksom inte klaga på en som tycker vampyrer är spännande. Inte på samma sätt som de som springer efter seriemördare i alla fall. Riktiga, livs levande seriemördare alltså. Men vampyrer är ju egentligen seriemördare. Fast de är ju inte på riktigt. Och vem vill inte bli courted av en sexig vampyr? En sexig, världsvan, intelligent man som besitter århundraden av kunskap?! Är det konstigt?

Så ni förstår, det är inte så att jag obrydd älskar vampyrer. Jag måste ju problematisera my obsession. Varför är de så intressanta? Nog för att jag kan besvara den med vad jag tycker men det ska bli roligt att se vad doktor Anna Höglund säger i sin avhandling. Väntar med spänning.

"Vampires can't procreate... though we love to try"

Väntan på säsong 3 av True Blood är lång och jag börjar sakna blodsmaken i munnen. Så nu har jag börjat se The Vampire Diaries! Och så blev man såld igen. Den är inte fullt lika bra som True Blood men bra nog för att jag nu är på andra varvet av säsong 1. Åh, den onda vampyrbrodern can bite me anytime. Den goda också för den delen. Eller båda samtidigt...

"Flattery won't turn me into your servant. The coffee is on the table in front of you. Pick up a spoon, put coffee in cup, pour on boiling water..."

Kaffeprojekt 1.0.

Kaffet på jobbet suger. Jobmeal - say no more. Var tredje koppjävel man köper är diskvatten. Någon slang hade lossnat denna gång i och för sig men det hjälper ju inte alla andra koppar som också varit under all kritik.

Så nu har jag bestämt mig för att starta Kaffetillverkningsprojektet.

Syfte: Gott kaffe!
Genomförande: Minsta möjliga effort för varje kopp. Dvs. ingen bryggare eller "French press".

Som första steg har jag köpt "Prezzo-kaffe" och använder en "tesil" som är en rund metallpryl som man skruvar ihop. Det funkar helt ok faktiskt. Men det kommer ut lite kaffe som således hamnar i botten på kaffekoppen. Det gör ju egentligen ingenting men det är klart att det vore trevligare att slippa.

Mitt första test var en fullproppad "tesil" - som egentligen nu borde heta kaffesil - och en stor kopp vatten. Det blev inte så bra. Kanske för att kaffesilen var för fullproppad och inte blev riktigt genomsköljd av vatten.

Test två. En halv kaffesil med 1,5 dl vatten. Fungerar perfekt. Enda problemet är att det är lite för lite kaffe för morgonfika och - som jag tidigare nämnt - att det sipprar ut en del kaffe som åker runt i koppen och till sist lägger sig på botten. Men detta fungerar bra fram tills...

...test tre. En "ihopnypbar" tesil - en sådan man ofta får på caféer om man de säljer löste. Men jag ska köpa en större version av denna då den som är vanligast är för liten för kaffe. Detta test kommer framöver.

Vad gör man inte för en god kopp kaffe?

"Brave, strong - like lizards in dark corners, but your day of looting is almost done!"

Är det konstigt att folk börjar plundra så fort möjlighet finns. Här sitter man och tänker att så skulle då JAG aldrig bete mig. Ändå så plundrar vi varje arbetsplats efter att en person har slutat. "Den här häftapparaten är bombis mycket bättre än min. Och gemkoppen. För att inta tala om headsetet eller stolen.

Men å andra sidan, vad ska man göra med en ny tv ifall världen höll på gå under...