Vampyrtemat fortsätter.
Jag har vetat ett tag att det finns en avhandling om vampyrer och jag bestämde mig för att ta reda på lite mer. Den visar sig heta ”Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet” och är författad av Anna Höglund vid Linnéuniversitetet. Jag tog helt enkelt och beställde den.
En DN-artikel pratar om vampyrens intåg i vår vardag och det finns mycket att fundera på. Varför är de så smaskiga? "Hela vampyrgestalten kan ses som en metafor för samlaget. Blodtörsten, huggtänderna som tränger in i köttet, blodet som rinner ut". Well, Duh!
Men kanske är det så att de är "tillåtna" bad guys. Tillåtna för att de egentligen inte finns. Man kan liksom inte klaga på en som tycker vampyrer är spännande. Inte på samma sätt som de som springer efter seriemördare i alla fall. Riktiga, livs levande seriemördare alltså. Men vampyrer är ju egentligen seriemördare. Fast de är ju inte på riktigt. Och vem vill inte bli courted av en sexig vampyr? En sexig, världsvan, intelligent man som besitter århundraden av kunskap?! Är det konstigt?
Så ni förstår, det är inte så att jag obrydd älskar vampyrer. Jag måste ju problematisera my obsession. Varför är de så intressanta? Nog för att jag kan besvara den med vad jag tycker men det ska bli roligt att se vad doktor Anna Höglund säger i sin avhandling. Väntar med spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar