"Suddenly, I wish I was FBI."

Samma dag som jag såg annonsen om MITT nya jobb som jag ska söka så läste en arbetskamrat våra horoskop i tidningen. Nu hör ju till saken att jag inte tror ett skit på horoskop men det var ju intressant att mitt sa att jag skulle byta jobb och att det kommer att bli så jävla bra...

Idag kom jag på att jag skulle fråga en av läkarna på jobbet om han kunde tänka sig vara min referens nu när jag ska söka MITT nya jobb. Jag tar fram schemat för att kolla om han ska ha mottagning imorgon. När jag sitter där och läser så inser jag att om jag ska hinna in med min ansökan i tid så måste jag skicka den IDAG! Oh, my god!

Jag lyfter upp luren och ringer till honom. Han svara på en gång och jag säger fasiken vad fort du svarde. Han var just på väg ut. Det var ju helt otroligt att jag fick tag på honom. Jag kan inte tänka annat än att det var meningen...

Han kunde visst tänka sig att var min referens så jag skriver ihop det sista på min "korta levnadsbeskrivning" och får min kollega att läsa igenom det. Sedan går jag ned på affären och införskaffar frimärken. Tar bussen hem och hämtar bilen och kör till flyget för att posta brevet. Ber en stilla bön innan jag lägger det i postlådan.

Det är ju spännande att söka jobb. Det borde jag göra oftare. Nu har jag ju en ny stomme till mitt CV och personliga brev. Det var några år sedan jag skrev ett CV nämligen.

Nu kanske man ska söka lite jobb då och då. För att hålla spänningen uppe menar jag. Vem vet, till slut kanske man lyckas!

Curriculum vitae

Hur skriver man ett CV och ett personligt brev när man söker jobb på Rikskriminalpolisen?!

Det är inte så jävla lätt som man kan tro. Ska man vara super seriös och skriva som om man skrev till kungen för att komma ur fängelset, eller ska man vara spontan och glad och visa att man förstår att personalen på Rikskriminalpolisen är som alla andra människor. Nej, man ska nog skriva något däremellan, men vad fan är det?!

Ska jag börja med: Hej, Hejsan, God dag, Hallå, Tjena, Tja eller Tjolevippen?!

Redan där sitter man och stirrar på skärmen och undrar hur fan det här ska gå. Jag vill ju skriva så min personlighet kommer fram (utan att svära så förbannat) utan att vara FÖR personlig och laid back.

Sedan vad man ska skriva som får dem att fatta att jag kommer att glänsa på det där jävla jobbet. Datakunskapen har jag, i alla fall det som behövs det andra lär jag mig på en kafferast. Sekretessen är ju inget som helst problem. Det har jag ju redan nu. Men hur ska jag framföra det på ett bra sätt.

FÖRSLAG MOTTAGES MED VARMA HÄNDER!

"Today, I can die for something."

Det finns jobb man kan dö en smula för och jobb man kan döda en smula för...

Ett jobb jag skulle dö en smula om jag fick är detta: Internationell advokatsekreterare, Stockholm.

Man ska skriva på engelska och svenska och man bör ha arbetat i ett företag som har höga krav på noggrannhet - hallå sjukvården! Här är jag! Man skulle också ha arbetat utomlands i ett engelskspråkigt land, men det tänker jag skita i. Tänk att det finns jobb som är TILLVERKADE bara för en själv...

Ett jobb som jag skulle döda en smula för är detta: Bearbetare av företrädesvis digitalt material, Rikskriminalpolisen, Stockholm!

Men for the love! Ge mig jobbet på en gång! Det är ju mitt jobb!

"Rikspolisstyrelsen och är en central organisation där arbetet mot organiserad brottslighet samordnas på såväl nationell som internationell nivå. Rikskriminalpolisen bedriver förebyggande och avslöjande arbete genom kriminalunderrättelse, samordning av denna samt genom att professionellt stödja landets polismyndigheter."

"Du kommer att arbeta med stora informationsmängder för att skapa överblick och underlag för analys och beslut på nationell nivå i syfte att stödja bekämpningen av allvarlig, gränsöverskridande och organiserad brottslighet och sedan presentera underlag både skriftligen, muntligen och digitalt. Resor kan förekomma, både in- och utrikes, även med kort varsel."

Det jobbet är ju precis hur intressant som helst och det svider när jag vet att jag skulle klara av det men att någon annan nisse kommer att få det som har typ 500 poäng i datavetenskap eller något annat. De kräver inte någon form av utbildning i annonsen dock...

Jag ska söka båda jobben. Sitter och filar på CV:n as we speak.

Fan vad trist det känns att man vet vad man gör på dagarna, man vet vad man klarar av och man vet att man har så mycket mer att ge men man får inte chansen. De känns trist när man vet att man kan en massa, och är jävligt snabb på att lära sig nya saker men det finns ju inga betyg på det... Det enda man kan göra är att skriva i personliga brevet "Jag är nyfiken och positiv till nya saker och har lätt för att lära". Vilken jävla floskel!

Det är ju precis jobbet som jag vill ha! Att utreda, samla information och sammanställa. Det är ju precis hur kul som helst. På jobbet måste man ibland leta reda på journalkopior på en patient och det enda doktorn vet är typ att patienten ska vara opererad någonstans på kroppen, vid något tillfälle, någonstans i Sverige. Då måste man börja leta och det är ju så kul. Ta reda på var patienten har bott genom livet. Ringa arkiv i olika städer och fundera och filura. Det är ju SÅ intressant! Jag vill ha det där jobbet! Kanske ska man ringa dit och fråga en del?! Det var länge sedan jag sökte ett jobb, ska man göra det idag eller blir de knäppa på en då? Jag vet inte... Men CV:n ska in i alla fall - håll tummarna!

Det enda problemet är ju att jag principiellt är emot övervakning. Fast jag har iofs aldrig sagt att jag är emot övervakning av kriminella. Det är övervakningen av ALLA som kan tänkas göra något kriminellt någon gång som jag är emot. Vet man att de langar knark i ett hus någonstans, ja, men filma det huset då. Men filma inte alla hus bara för att någon, kanske någongång, kan tänkas langa knark. Det finns en skillnad. Fast om jag jobbar på Rikspolisstyrelsen så har jag nog gått över till fiendeland. Men so be it, jag får kämpa inifrån, hur lätt det nu kan bli.