"Mayday, mayday, we're sinking. What are you sinking about?"

Jag förstå att folk tycker att det är skitlöjligt och jobbigt att jag ibland säger vartannat ord på engelska. Nja, inte vartannat kanske, jag är inte Dolphan direkt, men you get the picture...

Sometimes kommer det engelska ordet first in the head och man kan liksom inte komma på det svenska hur mycket man än tryar. Det är hemskt och löjligt but true. En annan anledning till att jag gärna använder engelska ord/fraser/uttryck istället för svenska är att jag tycker engelska uttryck är så målande och berättar EXAKT what the fuck you're trying to say!

Jag kan ju ändå förstå att folk (= mina arbetskamrater t.ex.) tycker att det är konstigt, men jag ska berätta något för er. Det är ju inte så jättekonstigt att det är på detta sätt trots allt. Tänk att så fort jag kommer hem så sätter jag mig datorn. Där läser och skriver jag på diverse forum - på engelska. Jag surfar runt på mestadels engelska sidor. Jag tvingas läsa och förstå engelska texter hela kvällen. Jag måste dessutom, i forumen, formulera mig bra och finna de rätta argumenten - på engelska. När jag gjort detta i några timmar så är det dags att se tv-serier och filmer - utan svensk textning men kanske med engelsk textning.

Det vill säga, större delen av min kväll är engelskspråkig. Kanske förklarar det lite....eller inte...who gives a fuck?!

"I love how you're speaking to me as though I, like, have never spoken the English language."

After spending a couple of – okay I admit it - company minutes reading Sleepless blog, which I just love, I just can’t stop myself. I have to blog in English. Now look what you’ve done to me Sleepless. Me blogging in English makes no sense at all. You can blame you fil. Mag or the simple explanation that you’re actually in London. I’m just pathetic. But fuck that too.

I’m sitting in my sofa and its late Friday night. I’m so hungry I could faint. To drink a bottle of red wine on an empty stomach isn’t so wisely done I must say. Now I’m a little bit queezy and I can’t be bothered to get up and clear the table for the food either. I actually am pathetic. I’m bored, a little intoxicated, hungry and just pathetic. I simply have to change something. That’s it. Something gotta give.

It won’t be the boredom – what could change that? (there’s no potato chips anywhere to be found). I won’t be the intoxication – at least not yet (and I have some left in the bottle too). It won’t be the fact that I’m pathetic (since no one would argue the contrary). So it has to be the hunger. Feed me.

No, I have to get up, get in shape, get out and then get me some. These “I’m so fucking depressed”-blogs gotta stop. But fuck that too. You don’t have to read the crap if you don’t want to. It’s my goddamn blog, I tell ya!

But these blogs in English will – hopefully – be few and far between.

"Voulez-vous coucher avec moi (ce soir)?"

Nu är det äntligen gjort! Jag har anmält mig till en franskakurs. Jag har beställt boken och sitter i soffan och skorrar som bäst just nu. Je m'apelle Ulrika!

Jag har pratat om detta i så många år och äntligen har jag fått tummen ur och anmält mig. Jag längtar så till kursen börjar. Hoppas att den börjar tidigt och att det inte blir så många som anmäler sig. Det är ju bättre ju mindre grupp det är, man får helt enkelt mer tid med läraren.

Jag har en arbetskamrat som kan en del franska så jag kan öva mig lite på jobbet emellanåt också.

Jag kan ju engelska rätt bra - om jag får säga det själv utan att svenska avundsjukan slår till - men å andra sidan, hur många år har man egentligen "pluggat" engelska?! Man utsätts ju för engelska hela tiden, men om man vill utsättas för något annat språk så måste man ju söka efter det. Man måste lyssna enkomt på fransk musik och ladda ned franska serier och filmer för att kunna få höra språket överhuvudtaget.

Fast om jag lär mig franska ens hälften så bra som jag kan engelska så är jag nöjd. När jag kan franska så bra - då är det dags för italienska!

Fyrspråkig är ju som lagom. Jag skulle vilja kunna hur många språk som helst. Men det är ju fasiken jobbigt att lära sig. Engelskan kom ju av sig själv så att säga, jag har aldrig behövt plugga grammatik, men det måste man ju nu...jobbigt.

Men vi får se hur det går med franskan först. Jag lyssnar på Céline Dions franska låtar och kanske måste söka efter franska UR-program...så får det bli i början.

Au revoir!