När man tror man är fri kommer den. Söndagsångesten. Det var ju nyss söndag. Nu är det snart måndag. Om bara några minuter as a matter of fact. Jag älskar söndag dag och hatar söndag kväll. Varje timme leder närmare och närmare måndag.
Tokmycket att göra på jobbet. Tokmycket. Det blir liksom aldrig mindre. Kan det ha att göra med att jag involverar mig i allting?! Nej, precis som jag trodde! Det kan det ju inte! Öh...
På fredag är det bio. Män som hatar kvinnor. Första premiären för mig ever, tror jag. Vi brukar försöka undvika dem så mycket det går. Men blir ju kul att se hur stämningen i salongen är. Blir det spontana applåder kanske?! Nej, vi är inte amerikaner. Där applåderar de efter filmen. Jag tycker att man borde göra det. Jag menar, bara för att det i Sverige är väldigt liten chans att någon från filmen sitter i lokalen - till skillnad från Mann's Chinese Theater i Los Angeles - betyder ju inte detta att man inte kan applådera för att visa att man gillade det man såg. Jag håller dock inte andan i väntan på att torra svenskar ska vara spontana.
1 kommentar:
Jag har ju då varit på några premiärer i Umeå och kan berätta att det då visst finns en del spontantitet. Applåder förekommer absolut, men det får ju vara en bra film då... =)
Kul att du blir med!
Skicka en kommentar