"What would you say if we found a first-class surgeon to take my place?"

Nu är veckan och helgen över. Oj, så trött jag var! Jag sov natten till lördag mellan 21.00 till 12.00. Det var skönt som attan. Sedan sov jag några timmar i soffan också. Det behövde jag nog...

Det har varit hysteriskt kul! Men hysteriskt jobbigt! Varje kväll har dessutom varit något också.

På måndagen var det get-togheter så då var jag ute till 22 drygt. Tisdag var det läkarsekreterar- och sjuksköterskemiddag och då var jag ute till 21 någonting men jag mådde så fantastiskt dåligt så jag åkte hem tidigare än alla andra. Jag hade inte druckit något vatten på hela dagen så jag är ganska säker på att det var därför jag mådde så dåligt.

Onsdag var det kulturnatt och då hade vi tokmycket att göra. Jag var ute till 1 tror jag. Sedan på torsdagen var det ju festkväll med middag på äpplet och då vart klockan också 1 innan vi tog en taxi hem. Oj, så trött jag var!

Men sedan på fredagen så slutade vi tidigare, och det var verkligen behövligt. Vi tjejer tog oss ned till Lottas och tog ett glas av någonting och satt och chillade. Men alla var så trötta så det blev inte så jättemycket snack egentligen. Vi ska ju träffas alla någongång framöver och ha en genomgång. Prata ihop oss om hur allting gick. Det ska bli skönt.

Jag tycker att det verkligen varit fantastiskt hur bra vi har jobbat ihop oss i gruppen. Vi har verkligen varit ett team som alla jobbat för samma sak. Över gränserna. Inga yrkeskategorier utan bara ett team med människor som jobbar för samma sak. Det har varit trevligt att få uppleva. När någon behövde hjälp så frågade man första bästa person i organisationskomittén och inte nödvändigtvis någon av samma yrkeskategori som en själv. Det är som det ska vara i en sådan situation.

Jag har pratat massor med personer som jag inte har utbytt många ord med under de 6 år jag jobbat på kliniken. Lärt känna nya människor helt enkelt. Det är ju underbart! Vi har egentligen varit på en jävligt lång teambildning.

Men oj, så roligt vi haft! Vi har skrattat så vi har gråtit! Kanske för att vi var trötta, kanske för att det helt enkelt var jävligt roligt!

Person 1: "Jag ska nog gå och pudra näsan".
Person 2: "Jag ska då gå och pissa".
Ulrika: *skrattar ihjäl sig*

Well, you just had to be there!

Jag vill i alla fall tacka alla mina medarbetare för en oförglömlig vecka! Oj, så bra vi är! Tack!

Jag vill också tacka alla nya bekantskaper - hoppas att vi hinner prata en del även utanför denna vecka, att vi inte kommer att gå tillbaka till ett "Hej" i korridoren...

Nu är det snart dags att sova igen. Skönt.

Oh, my god...

Nu jäklar drar det ihop sig. It is draing together sig. Nu är det en dag kvar sedan smäller det! Hoppas pianot är på plats - stämt och fint. Hoppas vädret håller i sig. Hoppas allt klaffar.

Det är i detta läget man tänker vad fasiken har jag glömt?! Vad kommer att komma i fatt en som man måste fixa med någon minuts varsel? Något händer ju men förhoppningsvis har vi tänkt på det mesta. Ja, fasiken vad vi jobbar, men det är kul.

I morgon ska jag upp på jobbet och göra lite av det sista. Sedan är det iväg till Nolia och kolla runt lite. Efter det ska jag repa med bandet. Sedan bär det iväg till Nolia igen för att ha värd-undervisning med tekniktjafs och sent på kvällen är det soundcheck. Blir ju hur kul som helst det här! LADDA!

På onsdagen är det ju som sagt kulturnatt i döbelns park. Då ska "mitt" band spela, det kommer även att vara en trubadur. Ni som inte har någon lust att lyssna på oss kan ju gå på Droskan och lyssna på Kari Palo en David Bowie look-a-like som ska sjunga supported av The Most. Det kommer säkert att rocka fett också. Jag är lite ledsen att jag inte kommer att kunna se dem...

Det är mycket nu. It is much now.

The new nephrectomy stuff in da house!

Okej. Som det ser ut nu så kommer "mitt" band att spela i Döbelns park

onsdagen den 20 augusti ca. 20.30.

Tiden kan ändras. Inget är hundra klart.

De som vill får komma, de som inte vill får stanna hemma. Vi är ett hobbyband som bara har kul. Och kul har vi, ja, jävlar i mig. Jag har skrattat i kväll så tårarna rann!

Vi drar av några låtar i all enkelhet!

Välkomna!

"This is going to be the best surgical week - EVER!"

Hellpåtans så mycket jobb! Det är mest möten hela tiden men det kan vara nog så jobbigt. Det är så förbannat mycket att planera så man blir nästan mörkrädd. Och inte nog med det, vi ändrar på en massa i sista stund också. Onödigt men nödvändigt.

Dessutom måste jag skriva klart min egen föreläsning...

Men det är ju verkligen hur kul som helst och kommer att bli så bra!

It's going to be the best surgical week - EVER!