"It should also be noted that the up/safe, down/fire operation of the single-action 1911 thumb safety is natural, intuitive and proper."

Så ja, nu har man regat sig på ytterligare ett forum. Läst om kaliber, single action, och beaver-tails så ögonen blöder. Studerat tävlingsresultat, läst ytterligare i Skjuthandboken och sett informationsfilmer på Youtube om 1911. Det går dock framåt. Jag lär mig massor hela tiden. Synd att man inte har någon att diskutera med. Det är klart att Magnus tittar in ibland men det är inte riktigt samma sak...

Nu ska jag gå och stoppa in ett par linser för vi ska tydligen se film. Jag vet inte vad det blir. Någon hjärndöd action hoppas jag. Orkar inte lösa några mordfall ikväll känner jag.

Kongressen är i kaos. Sara måste åka till sin sjuke far. Det förstår jag att hon måste. Vi kommer att sakna dig Sara i alla fall. Du behövs!

Nu film *poff*

"So, we do these missions, and after that, we're free to go? We don't work for you or the government anymore?"

I går jobbade vi till halv tolv och vi är väl så gott som klara med det jobb som vi kan göra i förväg. Skrivit och laminerat namnbrickor och röstkort. Formgivit och skrivit ut lunchkuponger och alla möjliga lappar som ska finnas på kongressen. Oj, oj, oj. Det kommer att bli mycket. Men det är ju kul också. Jag gillar ju att organisera även om det ibland är svårt att tända arbetslågan.

I morgon kväll vette fan vad vi ska hitta på. Blir nog inget vettigt. Sitta och surfa nätet efter vapenskåp och sådant som vilken helt vanlig svensson-tjej som helst.

Jag fick ett mejl från en nybörjarskyttepolare, han är så jävla rolig. När han fick reda på att jag redan varit och skjutit godkänt sa han: "... då får man höra att du gått bakom ryggen på oss allihop och i maskopi med G planerar att göra myteri och störta Håkan från ordförandeskapet som du själv planerar att ta över. Under parollen "Skyttematriarkatet Dominerar"..."

ROFL! Så jävla roligt! Numera är "Skyttematriarkatet dominerar" min signatur i hotmail. Det ska mycket till innan Umeå Pistolskytteklubb leds av en matriark... det är ju därför det är så förbannat roligt! Det flödar så mycket testosteron på det där stället att en kvinna få vistas där på egen risk att förlora sin kvinnlighet. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag gillar stället. Kanske är det nivån av testosteron som gör att jag nu har abstinens! Jag har ju insett att jag inte kommer att få skjuta något på länge. Jobbigt. Dessutom är det många tävlingar framöver som det vore roligt att (tänker: delta i) se på men jag vill inte åka ensam denna gång... *putar med läppen* Det vore så roligt att åka och sedan gå med någon som berättar hur allting fungerar. En liten introduktion så att säga. A girl can dream.

Nu ska jag surfa vidare efter vapenskåp och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag har haft en jobbig skitdag på jobbet så det blir nog en tidig kväll ikväll.

Dagens favoritlåt: Fleetwood Mac - You Can Go You're Own Way.

"We were sailing along, on Moonlight Bay. Isn't that silly?"

Idag har jag fortsatt segla på molnen, överlycklig över min tidigare prestation. Man kan nog bara göra sin jag-har-skjutit-godkänt-dans så många gånger, innan det börjar bli jobbigt för omgivningen att bevittna.

Nu börjar snart allvaret. Snart är det kongress och vi kommer att jobba häcken av oss i veckan. Inget annat än detta kommer det att finnas rum för. Men sedan är det slut. Nu ska jag koncentera mig på min hobby ett tag framöver istället.

Men nu måste vi ladda för att jobba, jobba, jobba!

"What? String knickers? You must be joking."

Men är det första april eller vad fan är det här? Ingen vettig människa kan ju ta på sig något sådant?

"I mean, I faced demons and fireballs, magical suitors, orbing... I mean, I think I passed the test, right?"

JA!!! Äntligen har jag klarat mig!

I går ringde G till mig på jobbet och frågade om jag hade lust att följa med till Vännäs skjutbana och skjuta. Men hallå?! Är grisen nervös innan jul? Självklart är den det och självklart vill jag följa med och skjuta!

Han ville ta oss som hade en serie kvar en och en och på så sätt få lugn och ro för oss att skjuta. Sagt och gjort. Idag klockan 12 träffade jag G på klubben och vi åkte till Vännäs tillsammans. Underbar dag är det idag. Vansinnigt fint väder och det var ju tur att G drog ut mig annars hade jag säkert för det första sovit bort större delen av den och den delen jag inte sov hade jag spenderat framför datorn - som vanligt.

Vi körde och pratade om allt möjligt. Klubbens överlevnad, nybörjarkursen bland annat. Synd att man inte är en veteran då hade jag hjälpt till med mycket mer än bara steka några sketna hamburgare. Men som nybörjare kan man inte göra så mycket annat. Inte kan jag donera några miljoner till en skjutbana heller...

När vi kom fram visade det sig att Vännäs skytteklubbsordförande (tror jag att han var) var där och skulle skjuta också. Vi plockade upp måltavlor och började skjuta. G hade med sig en massa olika ammunition och vissa kärvade en del men till slut fick vi till det.

Jag började med att skjuta 9 millimetern. "Lek lite nu" sa min mentor och man lyder ju. Jag sköt snabbserier för att släppa på nervositeten och komma in i gunget. Kändes bra. Förmodligen är det som G säger också, när jag har skjutit 9 millimetern och sedan plockar upp 22:an så håller jag i den hårdare. Jag skjuter så ett tag tills vi byter ut tavlan mot en nyare och jag börjar skjuta precision. Efter lite skruvande så sitter den äntligen där! 46:an lyser mot den vita snön och jag får ett sånt där fånigt leende som man liksom inte kan släppa. Man bara ler. High five!

G säger: "Jaha, ska du skjuta snabbserierna nu eller ska vi åka hem?" Jo, för nu vill jag ju åka hem. Jag vill skjuta tills det blir mörkt sedan lägga mig i klubbstugan och sova och sedan stiga upp vid första ljuset för att fortsätta. Oj, det blir dyrt det här sedan. Mycket ammunition kommer det att gå åt för jag har fan inte vett att sluta.

"Nej, fan, nu kör vi!" säger jag och vi laddar för snabbserierna.

De går till som så att man laddar 6 skott. Dessa ska man skjuta under 15 sekunder med tvåhandsfattning. Först frågar skjutledaren om skytten är klar. Man svarar ja och då säger skjutledaren "10 sekunder kvar" sedan "Eld". Vid eldkommandot lyfter man vapnet och avfyrar sina 6 skott lugnt och stilla. Man hinner ju ett skott på två sekunder och det gäller att inte stressa. När det är tre sekunder kvar säger skjutledaren "Eld upphör" sakta, utsträckt över de sista tre sekunderna. Detta betyder ju att medan han säger det bör du ha ett skott kvar att skjuta. Första serien var jag lite sen i början. Jag väntade för länge med att avfyra första skottet så de övriga blev lite snabbskjutna så att säga.

Vi går och markerar. Vid detta lag har Vännäs killen slutat skjuta själv och är engagerad i mina serier så han följer med oss och markera. Jag är väl inom gränserna (man ska ha alla skott inom drygt 7:e ringen, tror jag det var). Båda två konstaterade att det var chill. "Nu gör du likadant igen" säger G. "Självklart" svarar jag.

Ytterligare en serie. Rätt perfekt i tid om jag får säga det själv. Bättre i starten. Makering. Perfektion. :-)

Sista serien. Banne mig om jag inte hade en tio och någon nia i denna om jag inte minns helt fel. Med andra ord - GODKÄND!

Det känns så jävla skönt att det inte är sant. Visst, det känns tråkigt att inte har klarat det på lektionstid. Men denna dag var så gemytlig och trevlig så jag ids inte ens tänka på mina tidigare nederlag. Nu har jag äntligen klarat mig.

Ett stort tack till G som orkar hålla på med oss nybörjare. Jag vet inte om jag skulle orka som han. En tölp efter den andra kommer in på banan och han håller tålamodet uppe varje lektion. En stor eloge till dig, G! Jag hade inte klarat detta med någon annan skjutledare. Puss på dig! Hur ska nybörjarkursen överleva utan dig?!

Nu ska jag i alla fall leta efter ett vapenskåp. Hör av dig om du har ett till salu. Sedan måste jag leta efter ett vapen. Och ja, jag ska köpa dem i den ordningen. Man måste ha skåp när man köper pistolen, var ska man annars förvara den? Jag ska införskaffa en 22:a som sagt. Måste ut och leta.

JA! Jag är godkänd!

*går och korkar upp champagnen*

"How are you fixed to fight some good, honest competition?"

Idag var jag och kollade på en PPC-tävling på klubben. Jag trodde i min enfald att det skulle vara packat med folk och hur mycket ös som helst. När jag väl kommer dig så var det typ 15 skyttar och en person som inte tävlade. De var alla mycket förvånade att det kom dit någon som de aldrig sett förut. Men jag satt och pratade med många trevliga personer. En tjej från Piteå bland annat. Kul att se några fler tjejer som håller på med sporten.

När det väl var dags för lunch så dök jag in och hjälpte till. Man kan ju inte bara sitta som en säck potatis och titta på. Jag klarar det inte i alla fall. Jag och Anders (tror jag han hette) stekte hamburgare och snackade skytte och vapen. Mycket intressant. Han hade hållit på i fyra år så han var ju rätt ny.

Han visade sig ett foto i mobiltelefonen av hans vapen. Han var så stolt. När han hade visat mig dem så kunde jag inte låta bli att le och säga "det är ganska kul att det första du väljer att visa mig är ett foto på dina vapen och inte ett foto av din tvååriga dotter...."

Han tittade fundersamt på mig och sa: "men jag ska ha ett foto på henne här någonstans också..." och började knappa runt i telefonen! Haha! En klassiker!

Som att fråga fiskaren om vilket år han köpte sitt favoritspö och han svarar dig omgående. Fråga sedan om han kan hela personnummret på sina barn och han svarar dig säkert inte lika omgående, om han svarar alls...

Jag fick i alla fall se hur en PPC-tävling går till. Massor, massor av skott blir det. Närmare exakt 150 stycken om man är med i hela tävlingen. Det ser ju hur kul ut som helst, så klart. Men å andra sidan är det inte mycket som ser tråkigt ut.

Roligt att komma dit och sitta och snacka en stund och inte bara försöka skjuta godkänt hela tiden. Ingen av mina nybörjarkollegor hade tid att komma dit dock, det var ju synd. Men, det är ju deras förlust. Jag fick ju chansen att börja lära känna några klubbmedlemmar och sådant har man igen senare. Det är ju alltid bra att de får känna mig på pulsen och få reda på vad jag är för en typ.

Hur fan nu det ska gå?! :-)

"As lord of these lands I will bless this marriage by taking the bride into my bed on the first night of her union."

Nojoud Ali, 8 år är en hjältinna. Bilden är så talande. En 8-årig flicka omringade av män. Bortgift till en 30-åring. Vart är vi på väg egentligen? Eller rättare sagt; vart är vi?

Unlimited informations pros and cons

Alltså så här är det. Förra uppgifter vi skulle lämna in till retoriken innebar att vi skulle skriva om vår professor och eftersom jag inte känner karln så fick jag googla honom.

This got me thinking; hur långt kan man sträcka denna googling om folk egentligen?

Jag kan komma på mig själv att sitta och googla folk och läsa en jävla massa intressanta saker. Det kan vara inlägg i forum sedan massor av år tillbaka, artiklar eller information om gamla skolor och familjekonstellationer. Vad tycker vi om detta egentligen? Bara för att informationen finns där har vi rätt att leta reda på den?

Ska man kanske resonera så att så fort man skriver och lägger ut något på Internet så finns det kvar i all evighet. Vi finns alla där.

Om man googlar Ulrika Bertilsson så får man under torsdagen den 17 april 2008 kl 22:58 hela 79 700 träffar. Nu finns det ju fler Ulrika Bertilsson's där ute men de två översta är jag i alla fall. Sedan kommer det något från Region Halland och sedan så kan man hitta en uppsats skriven av Ulrika Bertilsson med titeln "Vid vilken glukosnivå frisätter kor insulin?". Visserligen dunderintressant men jag har inte skrivit den, men det gör ju inget om folk tror det... =)

Jag kan inte lova att jag kommer att sluta googla folk. Det är ju så kul...

"Between your faith and my Glock nine millimeter, I'll take the Glock."

Fans helvete. Visst är det typiskt. Nästan samma jävla scenarie som förra gången. Vi skjuter som vanligt. Jag håller mig på mina stadiga 42-45 poäng som vanligt. Man ska ju skjuta 46 för att få en godkänd serie. När vi har en serie kvar säger G med pliret i ögonen; "vill du skjuta 9 millimetern? Då behöver du ju bara skjuta 43 för att få godkänt!" "Ja, lätt!" säger jag. "Har du med dig den?" Och det hade han ju så klart. Hans 9 millimeters var ett tungt järnvapen och vägde betydligt mer än Glocken som ju var - och jag citerar "ett tupperware vapen". Glocken var ju underbar! Som att hålla i bomull!

Ja, ja, sagt och gjort. G lastar upp 9:an och alla pojkar blir SÅ intresserade av vad jag ska få skjuta, hihi. G är som ett barn själv och han tycker att det är SÅ kul att se oss nybörjare när vi skjuter grovvapnen. Vi skjuter vår omgång och visst är det skillnad i trycka. Jävlar i mig. Det kändes bra. Precis som förra gången. Bra som satan. Bättre än med 22:an.

Vi går och markerar. Ja, men typiskt. Två tior och två åttor och typ en femma. Det blir ju i och för sig 41 poäng och helt ok. Jag skjuter alltså BÄTTRE med grovkalibriga vapen än 22:an. Det är helt otroligt. Jag sa till G: "Men jag skjuter ju lika bra eller kanske till och med bättre med 9 millitern!" "Nej, du skjuter bättre med det."

Han trodde att det var för att jag höll i vapnet mer. Mer bestämt. Jag försökte säga att de hade ju instruerat oss att inte hålla så hårt i våra 22:or. Så jag försöker ju göra som det säger. Men 9:an måste man ju hålla i riktigt annars flyger den ju iväg. Så det är klart att jag håller hårdare i den. G trodde att om jag skulle skjuta 50 skott med 9:an och sedan gå tillbaka till 22:an så skulle jag skjuta godkänt på en gång även med den.

Efter mig sköt en annan kille med 9:an. Han skjuter vanligtvis bra som attan. Med 22:an alltså. Med 9:an skjuter han mycket sämre än mig. Mycket till och med. Det är ju konstigt. Men det känns ju bra för mig. Att jag kan något bättre i alla fall. Och ja, det är en tävling. Hela livet är en tävling - LIVE WITH IT!

Men visst hade det varit snyggt som fan om G hade gett mig vapnet och glirat så där sött med ögonen när han förtjust tittade på när tjejen i nybörjargruppen skulle skjuta med grovvapnet. Bara för att sedan gå och markera och se att hon skjutit 44 poäng och därmed godkänt - ANDRA gången hon håller i en 9 millimeters pistol! FAN OCKSÅ!

Men nästa gång kanske, kanske Håkan har med sig Glocken. Och kanske, kanske får jag låna den. Eller så har G med sig sin och den får jag ju låna....

Jag vill att det ska var onsdag imorgon igen. Jag vill köpa en Glock imorgon och...